Hej

Ni har kanske märkt att jag har vimsat runt lite här. Hoppat in, skrivit något inlägg och försvunnit igen. Jag tänkte att jag skulle bli lite mer konsistent i min närvaro, även om det tar emot lite att vara en del av en klubb eller organisation. Jag tänker ändå att de flesta här respekterar varandras frihet och egensinnighet och att inga order ges och så osäker får jag helt enkelt inte vara att jag tycker att samarbete är ett hot mot mig. Det är nog dags att vi tar oss samman, vi som har en aning om vad som pågår, och gör vad vi kom hit för att göra. Så jag tänkte att jag skulle presentera mig och se vart det leder.

Mina föräldrar döpte mig till Sara, men jag trivs med att kallas Kara. Jag är för närvarande 26 år gammal. Jag bor ensam i en by utanför Västervik. Jag vet att det här verkar helt otroligt (ironi) för er, men jag har alltid känt mig annorlunda (wow!). Aldrig passat in i samhället. När jag var 16, ungefär, började jag på allvar bli medveten om att medvetande är verklighetens grund. Jag var alltid väldigt intresserad av det så kallade paranormala, av NDUer, OBEer, spökfenomen och mystika upplevelser. Jag drog paralleller mellan dem. Under min skoltid höll jag mig oftast för mig själv. I många år nu har det här varit självklart för mig, men jag förstod inte om konspirationen för än för ett halvår sedan. Jag antar att det innebär att en del här kommer att se mig som "nyuppvaknad". Det gör ingenting. När det väl hände så förstod jag så mycket väldigt snabbt. Det var som en enorm pusselbit föll på plats. Det var skrikande uppenbart för mig och jag kunde inte förneka det ens om jag hade velat. Det var en visshet som var fullständigt omöjlig att bortse från. Som många säkert gör så ställde jag mig frågan: "Hur är det möjligt att jag inte har sett det här tidigare? Varför kunde jag inte se det?" Jag, av alla människor, borde ha vetat bättre. Av många anledningar var det en oerhört smärtsam upplevelse för mig. Det tog mig ett par veckor att ta mig igenom men jag svär, det var värt det. Jag är så mycket starkare nu än vad jag någonsin varit tidigare och jag vet vart jag ska rikta min energi och kärlek. Att inte vara missledd längre är ovärderligt. Att vägra låta sig trampas på: underbart.

(Jag ska gå på en promenad, men fortsätter att skriva lite sedan.)

Välkommen Kara.
Jag känner igen mig i det du skrev. Speciellt det om att alltid varit medveten, men när väl den sista pusselbilen föll på plats blev jag galen och sökte mig till psykvården. Jag kunde inte hantera mitt eget absoluta uppvaknande. Detta var februari 2007, men nu mår jag bra

Tack Computerror.

Jag förstår mycket väl att det hände. Det måste ha varit hemskt för dig att veta att du gick rakt in i armarna på det system du upptäckt. Jag sympatiserar verkligen. Som tur var när det här hände mig så var jag redan van vid kriser. Ofta när jag ser tillbaka på mitt liv som det har varit hittills så verkar det som en enda lång kris Jag hade redan varit inlagd tidigare. Jag visste hur det kändes att vara fullständigt färdig och att det inte var något alternativ... jag visste att jag skulle överleva och hur jag skulle hantera det. Psykologi... jag har .....åsikter om psykologi och så kallad psykvård, vilket väl knappast förvånar någon här.

Jag tänkte att jag skulle skriva lite mer om hur jag är som person.

Jag ska bara komma på hur jag är som person först...

Genom mitt liv har jag ofta beskrivits som drömmande, vimsig, distraherad, kärleksfull, empatisk, "djup", konstig, knäpp ect ect.

Ord som arrogant, egocentrisk, känslig och depressiv har också förekommit.

Hur är jag då? Jag vet inte, vad är klockan?

Det viktigaste för mig är frihet och kärlek- två sidor av samma sak.