FORTSÄTTNING FRÅN HELGONETS - FORUM

För ett par år sedan så kom jag över - på ett antikvariat, en bok som hette: "BOKEN SOM FÖRSVANN" - kanske finns på något bibliotek någonstans - men efter den gavs ut strax efter krigsslutet - så "försvann" - hela upplagan - det gick rykten om att familjen Wallenberg var inblandad i detta försvinnande -
- Boken handlade om en kille som arbetade med hjälpinsatser i UNGERN - Buda-Pest... samtidigt var sonen wallenberg också där - som vi mycket väl ha fått oss till livs - Först så handlade det om Tyskarnas härjningar men som där beskrivs som "gentemannaaktiga - förutom de repressalier som judarna fick uppleva - Men om man nu kan sin "historia" - så var denna ömsesidiga negation - uburen av detta som många egentligen inte känner till - i alla fall så visste jag inte om det förrens för ett par år sedan - Och det var just detta att Den internationellaa judendomen "förklarat" Tyskland KRIG - Så naturligtvis, så - likt amerikanarnas internerande av japaner och liknande förfaringsätt runt hela vår jord när man krigar så gjorde även tyskarna det samma - Allt detta ÄR dokumenterat - men allmänheten får aldrig veta något om just detta förhållande - det är väl inte - "RELEVANT" (PK=politiskt korekt!)
Efter att tyskarna fått stryk av ryssen så undeställdes ungrarna RYSK ledarskap och då började verkligen ett rent helvete - Allt finns beskrivet i denna bok... Och jag för min del tror och ansser att 2bokkens försvinnande" - har att göra med att SOVJETEN skulle få möjlighet att fortsätta sitt arbete som egentligen ingår i hela den AGENDA jag menar existerar och styrs upp av - för det först - KAPITALET - De som vi menar är taskiga kapitalister är egentligen taskiga socialister - och det kan man väl inte bortdse ifrån i dessa dagar - ta den där "oskyldiga" vänsterpartisten, som började denna "tråd - Visst han är en sk. "nyttig idiot" som Stalin brukar bbeskriva dessa antingen själviska finansiärer - eller så är det blåögda idealister - alla dessa "tanklösa" människor har på sitt ansvar, att dt ser ut som det gör nu idag i vår värld...
Boken 2försvann - för att om den inte hade försvunnit så hade den socialistiska "SOVJETEN" varit i alla fall ideologiskt dödsdömd - men den tillåts överleva - för de som styr världen ansåg att denna röda kommunism - måste få finnas till - för den är användbar - Man frågar sig då Varför i helvete då för?

förr en massa år sedan så kom det ut en bok som skrivits av en som arbetade för socialdemokraterna - Tage Lindblom - men efter den bokens utgivande så fick han sparken och ett jävla massa ovett från sina gamla partivänner och även dessa som hade mer att säga till om i sverige... Boken hette "EFTER ATLANTIS" - Försök att "söka" på namn och bok - så får ni själva se....Viktigt som F-N!!!
I vilket fall som helst så har jag poå min hemsida lite om just det där och om det finns plats här så skall jag vis på just det där med varför Marx - blev så populär - Läs och njut!
Med tanke på det ovan anförda, ang. Marx inflytande i planen , skall jag här
låta er ta del av några rader som beskriver själva idéologien...
Som jag tagit från Tage Lindbloms bok, skriven 1951 som heter "Efter Atlantis"

HATETS PROFET
sid 73-94

Den samhällsutveckling, som de flesta av de "utopiska" socialisterna på 1800-talet förutsåg med oro och bävan och som de på olika sätt ville avärja eller vars verkningar de ville mildra, den samhällsutvecklingen hälsade Karl Marx som den sista fasen i de mänskliga stridernas historia. Socialisterna och kommunisterna, skriver Marx i Filosofins elände, stridsskriften mot Proudhon, behöver inte hitta på system eller utopier, när nu det stora sociala dramat spelar upp,
"de behöver endast göra klart för sig vad som äger rum framför deras ögon och göra sig till organ för detta".

Den storindustriella företagsformen med sin tekniska överlägsenhet kommer
enligt Marx att segra. Över de små och hantverksmässiga företagsformernas förintelse går bourgeoisin segrande fram."De billiga varupriserna är det tunga artilleri, med vilket den skjuter ner alla kinesiska murar", heter det i Det kommunistiska manifestet.

Med den nya företagsformen blir bourgeoisin och proletariatet de två dominerande samhällsklasserna, ja, till slut de två enda, då även jordbruket övergår till stordrift med anställda lönearbetare. Allt fler blir egendomslösa och pressas ned till och förenas med proletariatet. Bourgeoisin blir en fåtalig men oerhört mäktig klass, till vilken all makt i samhället koncentreras.
De gamla banden mellan mästaren och hans gesäller slits itu, och i stället för den patriarkaliska gemenskapen inträder ett ett opersonligt förhållande mellan utsugare och utsugna.

Arbetarens lön är endast det pris kapitalisten betalar för varan arbetskraft, dvs. den samhälligt nödvändiga mängd arbete som åtgår för att "producera" och "reproducera" varan arbetskraft.
Endast en del av den tid arbetaren utför sitt arbete hos kapitalisten motsvarar hans lön. En del av tiden skapar han mervärde, alltså värden, som helt går till kapitalisten. Denne har givetvis allt intresse av att få ut så mycket mervärde som möjligt, dels genom rationalisering och dels
genom lönenedpressning.

Arbetaren exploateras sålunda och denna exploatering blir hårdare och mera omfattande allt eftersom konkurrensen skärps, den kapitalistiska makten växer och de proletära skarorna ökar.

Sedan människorna lämnat det primitiva egendomskommunistiska stadiet har klasskampen enligt Marx varit det dominerande elementet i all historia. Kampen mellan förtryckare och förtryckta har växlat till såväl innehåll som omfattning och intensitet, den har varit "än öppen, än dold", och ur dessa klasstrider har den nya, framåtsträvande samhällsklassen såsom bärare av en överlägsnare, "högre" produktionsordning till slut avgått med seger och etablerat sig som härskande klass.

Genom denna dialektiska process fortgår en ständig utveckling från ett lägre till ett högre.
Liksom det tredje ståndet, borgarklassen, vuxit fram ur feodalsamhällets sköte och blivit bärare av den nya kapitalistiska produktionsordningen, får vi nu bevittna hur den segrande
bourgeoisin möter morgondagens segerherre, proletariatet.
Ty liksom tredje ståndet blev medvetet om sitt intresse, sin historiska mission att som feodalismens antites tillintetgöra den feodala produktionsordningen, när denna utömt sina krafter, på samma sätt växer en ny motsägelse fram i det kapitalistiska samhället.
Proletariatet vaknar till medvetande om sin historiska mission i samma mån som det kapitalistiska samhället går till sin fulla mognad och de inre motsägelserna blir allt mer uppenbara.

Arbetets samhälleliga och ägandets privata karaktär leder till slut till öppna och förödande konflikter. Produktionskrafterna växer så att säga den borgeliga privategendomen över huvudet.

Det borgeliga samhället liknar häxmästaren, som inte förmår behärska de underjordiska krafter, han själv frambesvurit, egendomsförhållanderna har blivit för trånga för att kunna innefatta den framalstrade rikedomen, våldsamma och periodiskt återkommande överproduktionskriser utbryter heter det i Manifestet. I sitt huvudarbete Kapitalet skildrar Marx denna utveckling, framdriven av kapitalismens immanenta lagar.

Egendomskoncentrationen fortsätter samtidigt med arbetsprocessens alltmer kooperativa form. Å ena sidan ett avtagande antal kapitalister. Å den andra sidan "växer massan av elände, tryck, träldom, urartning, utsugning men också upproriskheten hos den städse svällande och genom
den kapitalistiska produktionsprocessens mekanism skolade, förenade
och organiserade arbetarklassen.

Kapitalmonopolet blir till en boja för det produktionssätt, som uppblomstrar med och under densamma. Produktionsmedlens centralisation och arbetets socialisering nå en punkt, vid vilken de icke kunna fördra sitt kapitalistiska hölje. Detta spränges. Den kapitalistiska privategendomens timma slår. Expropriatörerna bliva exproprierade" De motiv, som bestämmer människornas handlingar och driver dem framåt, är ekonomiska.

Det berömda och så många gånger citerade stället i Marx´
Till kritiken av den politiska ekonomin lyder så;" I den sociala produktionen av
livsuppehället ingå människorna bestämda, av deras vilja oavhängiga förhållanden, som motsvara ett bestämt utvecklingstadium av deras materiella produktivkrafter.

Totaliteten av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska
struktur, den reala basis, på vilken reser sig en juridisk och politisk överbyggnad, och vilken motsvaras av bestämda och sociala medvetenhetsformer. Sättet för det materiella livets
produktion betingar den sociala , politiska och andliga livsprocessen överhuvud.

Det är inte människornas medvetande, som bestämmer deras tillvaro utan
omvänt deras sociala tillvaro, som bestämmer deras medvetande."När så samhällets materiella produktivkrafter på ett visst stadium av sin utveckling kommer i motsättning till den förhandenvarande produktionsförhållandena, inställer sig en period av social revolution.

Människan är alltså en produkt av sociala och ekonomiska faktorer.
Men människan är också medagerande. Den största bristen med hittillsvarande
materialism, skriver Marx i några anteckningar från 1845 om Feuerbach, är att det sinnliga blott uppfattas som objekt eller som en åskådning, men inte som mänsklig sinnlig verksamhet, som praxis som subjekt. Människan är emellertid en produkt av omständigheterna, samtidigt som hon förändrar omständigheterna.

Och då det är de samhälliga, ekonomiska produktionsförhållandena,
som utgör fundamentet, blir människan i första hand formad av de samhällsförhållanden, hon lever i, samtidigt som hon blir bärare av samhällsförändringarna.

Då mänsklighetens hittillsvarande historia är historien om klasskamp,
blir människans primära samhällsfunktion att vara medagerande i denna klasskamp.
Den Ekonomiska Människan framträder hos Marx i ny, renodlad gestalt. Men det är inte den individuella människan, i kamp och tävlan med sina medmänniskor.
Det är "Der vergesellschaftete Mensch", den sociala människan,
aktören i det stora klasskampsdramat.


Senare skall jag låta er ta del mer utförligt denna tankvärda bok,
... Men nu skall vi avsluta med Tage Lindboms avslutningsord
i detta ovanstående kapitel - han valt att kalla "Hatets profet"...

"Varför kom den socialistiska arbetarrörelsen att följa Marx?
Varför segrade inte Fourier, Louis Blanc. Saint-Simon eller Proudhon?
Var Marx lättfattligare och mera läst? Ingalunda. Av alla hans miljoner anhängare
har endast en liten bråkdel försökt att tillägna sig något mer än vad den ytligaste broschyrvisdomen ger.

Eggade hans framtidsprofetior? Jovisst, men gav inte andra socialister ännu härligare mål att sträva efter? Var det inte Fourier, som lovade att till slut hela atlantiska oceanen skulle
smaka lemonad! Var det kanske känslan av att tillhöra en växande och mäktigare klass, proletariatet? Jovisst, men den tanken saknades inte heller hos Blanc och Proudhon.

Var det känslan av att vara med i en samhällsutveckling både som
objekt och subjekt, att oundvikligt vandra vägen framåt i den proletära gemenskapen mot den ödesbestämda socialistiska befrielsen? Jovisst, men många dylika läror har predikats till proletariatets hugsvalelse långt före Marxismen men med mycket klena resultat.

Men Marx gav proletariatet något, som ingen annan givit.
Han sköt undan alla funderingar om hur det framtida samhället skulle se ut, han besvärade inte arbetarna med konstruktiva samhällsplaneringar.

Han gav dem något, som varken Saint-Simon eller Fourier eller Blanc eller
Proudhon givit dem. Han gav dem impulserna till att hata.
Ingenting fick stå i vägen för proletariatet kollektiva, befriande anonyma hat.
Hatet blev proletariatets religion och Karl Marx blev dess profet".


Vad tycker ni om detta då? Djävla - "Rödingar"!!! Hälsar: ABRAC den "Gula" kommunisten... 6700 tecken!!! Fan.. Vilken "röta"!!!
I detta ni nu har läst - så måste ni väl se vilka som djävlas med oss - Finansiärerna 8kapitlet!) - och deras polare de "sociala ingengörena" - socialdemokreterna!!! naturligtvis med hjälp av sina medlöpare VÄNSTERN och resten av etablissemanget !!!