Privatiseringen av vatten har redan börjat, Världsbanken rekomenderar länder som söker stöd att överföra vattenhanteringen till privata intressen, eljes kan inget lån medges...
Detta sker inte i vår absoluta närhet men det är en tendens att överföra allmänt till privata intressenter varhelst det medges....

I artiklarna nedan så framgår det klart att man är medveten om problemet sedan länge ...nyttig läsning.




Rent vatten är visst
en mänsklig rättighet

http://www.aftonbladet.se/debatt/deba ... varlden/article7569056.ab

""Förra veckan kunde FN:s generalförsamling efter mer än 15 års debatt anta en resolution som gör rent vatten till en grundläggande mänsklig rättighet. Föga förvånade röstade inget land emot resolutionen, men 41 länder valde att lägga ner sina röster och frapperande nog hör Sverige till dem.""

Miljöminister Andreas Carlgren (C) förklarar detta beslut med att resolutionen saknar ”full juridisk verkan”. Därför är inte resolutionen, enligt statsrådet, ”rätt metod att uppnå ett väldigt viktigt och gott syfte”.

Världsbanken, IMF och Mänskliga rättigheter

http://www.sweden.gov.se/sb/d/8645/a/108501

Tal Seminarium om Världsbanken, IMF och Mänskliga rättigheter i regi av Forum Syd, Stockholm den 15 april 2008

Anförande av Statssekreterare Joakim Stymne


Kära åhörare,

Det är roligt att vara här denna morgon. Jag vill tacka Forum Syd för inbjudan och Kenneth Hermele för en intressant rapport och presentation. Kenneth har lyft fram flera viktiga - och högst aktuella - frågor som jag ser fram emot att få diskutera.

Jag vill inleda med att säga några ord om själva ansvarsfrågan i förhållande till mänskliga rättigheter.

Ansvaret för att enskilda personer ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter vilar på stater. De mänskliga rättigheterna är fastslagna i mellanstatliga avtal. Det är således endast stater som kan ställas till svars för att ha kränkt de mänskliga rättigheterna. Denna grundsats är mycket viktig, efter den möjliggör för oss att i slutändan ha ett tydligt ansvarsutkrävande.

Med åtskillnaden fastslagen mellan ansvaret att efterleva och skyldigheten att främja kan vi ta ett exempel. Om kritik förekommer mot att t.ex. flickor i ett visst land diskrimineras i sina möjligheter till skolgång är det staten i landet i fråga som ska hållas ansvarig, för exempelvis bristande efterlevnad av rätten till utbildning eller till likabehandling. Staten kan granskas och klandras i övervakningskommittéerna till FN:s MR-konventioner, och i många fall under regionala MR-konventioner. I exempelvis Europa, där vi har Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna kan stater till och med fällas med bindande domar.

Medan det slutliga ansvaret alltså åligger staterna har organisationer en mycket viktig uppgift i att främja de MR. I FN:s fall är det till och med en skyldighet, precis som Kenneth Hermele också framhåller i sin rapport. Redan i artikel 1 i FN-stadgan fastslås det gemensamma syftet för FN:s arbete att verka för att främja de mänskliga rättigheterna. Således har hela FN-systemet, liksom IMF och Världsbanken, en övergripande uppgift i att bidra till att rättigheterna infrias och respekteras.

Samtidigt kan alltså inte IMF eller Världsbanken hållas ansvariga för att t ex ett enskilt barn eller en särskild grupp i allmänhet i ett visst land inte kan åtnjuta sina rättigheter. Regeringen menar dock att organen genom sitt arbete måste se det som sin självklara uppgift att i sitt arbete verka för att förutsättningar uppstår för att rättigheterna ska kunna åtnjutas. Samtidigt måste de stater som utgör medlemskapet i IMF och Världsbanken handla i enlighet med sina åtaganden för de mänskliga rättigheterna, när de arbetar i organen.

Hur arbetar då den svenska regeringen vis à vis Världsbanken och IMF? Låt mig börja med Världsbanken.

Först och främst är det viktigt att understryka att banken är en mycket viktig utvecklingsaktör. Banken är den största enskilda finansiären av utvecklingsbistånd i världen. Genom sin långa erfarenhet av bistånd, stora resurser och sin breda analytiska kapacitet är banken idag världsledande på flera centrala policyområden. Detta gör den till en i högsta grad relevant kanal för internationellt utvecklingssamarbete.

De senaste åren har Sverige varit en stor givare till en av Världsbankens institutioner, den internationella utvecklingsfonden International Development Association, som kallas och förkortas IDA i dagligt tal. IDA ger förmånliga lån till de fattigaste länderna och har som främsta syfte att främja ekonomisk utveckling, öka produktiviteten och höja levnadsstandarden i de minst utvecklade länderna. Sverige är den tionde största givaren i absoluta tal mätt. Vårt bidrag uppgår till 2,96 procent av den totala bidragssumman, d v s ca 6,1 miljarder kronor.

Till grund för beslutet att stödja IDA ligger bedömningen att IDA uppvisar god intern och extern effektivitet.. Dessa kriterier är viktiga bedömningsgrunder för fortsatt stöd. Dessutom stämmer IDA:s prioritering av Afrika, fokus på resultat och effektivitet väl överens med regeringens egna prioriteringar i biståndet. IDA:s karaktär som låneinstitution gör också att man har en unik roll att fylla i den internationella biståndsarkitekturen.

Det har länge rått delade meningar inom banken och mellan dess medlemmar i fråga om att integrera MR och ett rättighetsperspektiv i verksamheten. Enligt bankens stadgar ska endast ekonomisk hänsyn tas vid beslut. Samtidigt menar vi att banken de facto redan är en viktig aktör på MR-området. Man arbetar framgångsrikt med frågor gällande ekonomiska och sociala rättigheter. Men också i vid bemärkelse genom t.ex. god samhällsstyrning och genderfrågor.

Regeringen försöker på olika sätt driva MR-frågan i Banken. Ett konkret exempel är att vi tillsammans med de andra länderna i den nordisk-baltiska valkretsen tagit initiativ till en fond för att stärka bankens kapacitet att arbeta med rättighetsfrågor och att stärka rättighetsperspektivet i dess verksamhet.

Regeringen bevakar också löpande MR-aspekter av bankens arbete i såväl styrelse som andra fora. Vi verkar för att bankens regler och riktlinjer ska följas i beredning och implementering av projekt och program. Detta inbegriper t ex att urfolks rättigheter tas i tillräckligt beaktande vid utformningen av projekt. Vi driver också jämställdhetsfrågor och betydelsen av genusanalys i bankens verksamhet. Här kan nämnas att biståndsminister Gunilla Carlsson har utsetts till att delta i banken Advisory Council on Women's Empowerment. Detta kan bli en viktig kanal för att få stärkt genomslag för genderperspektivet.

Regeringen driver också MR-frågorna inom andra delar av FN. Bland annat bedöms de olika organens relevans efter arbetet med att främja MR. Som ett resultat av detta arbete sänkte vi vårt basbidrag till FN:s utvecklingsprogram, UNDP, för 2008 med tio procent. Anledningen är att organisationen - som har ett inom FN-systemet unikt mandat att arbeta med demokratisk samhällsstyrning - inte på ett tillräckligt tydligt sätt lyckats integrera MR i det strategiska dokumentet som styr verksamheten.

Jag vill även säga några ord om IMF, som ju också står i fokus denna morgon.

IMF:s specifika mandat slår fast att Fonden skall arbeta med att bl.a. främja internationellt ekonomisk samarbete och handel, välfungerande växelkursregimer och hjälpa länder med betalningsbalansproblem. IMF har inte något uttryckligt mandat att arbeta med MR och har följaktligen inte heller någon specifik kompetens på området.

Samtidigt har IMF - liksom Världsbanken och andra delar av FN-systemet - en viktig uppgift i att främja de mänskliga rättigheterna. IMF har också goda förutsättningar för detta, genom att bidra till stärkta förutsättningarna för att individer ska kunna åtnjuta dem. Annorlunda uttryckt kan sägas att genom att IMF hjälper länder att förbättra sin ekonomiska politik - t ex genom att bistå i att åtgärda ohållbara underskott, motverka inflation, skadliga subventioner och protektionism - skapas bättre förutsättningar för att MR ska respekteras.

Kära åhörare,

Jag tänkte avsluta med att säga några ord om regeringens arbete med MR i biståndet på ett bredare plan.

Vi vet alla att fattigdomsbekämpning inte bara handlar om att se till att alla människor har mat för dagen, rent vatten och tak över huvudet. Fattigdomsbekämpning handlar lika mycket att motarbeta alla former av förtryck och ofrihet. Och att därigenom stödja människors möjlighet att påverka samhällsutvecklingen och sina egna liv. Därför har regeringen gjort demokrati och MR till en av tre tematiska huvudprioriteringar i utvecklingssamarbetet.

Vår politik tar sin utgångspunkt i fattigas behov och möjligheter att själva förbättra sina livsvillkor. Individen står i centrum - som bärare av rättigheter för att med egen kraft, vilja och kapacitet skapa utveckling.

En naturlig och central utgångspunkt är principen att de mänskliga rättigheterna är odelbara och ömsesidigt förstärkande. Utan yttrandefrihet och rätten till information kan inte människan hävda, och kanske inte ens ha kännedom om, sina politiska, medborgerliga, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Yttrandefrihet handlar om att ge människor makten och friheten att kräva rent vatten, tak över huvudet, hälsa, arbete, inflytande, med mera.

Regeringen har nyligen lämnar över skrivelsen Politik för global utveckling (PGU) till Riksdagen. Här har vi identifierat sex globala utmaningar som centrala för att nå målet om en rättvis och hållbar global utveckling. En av dessa är förtryck. Vi konstaterar att det mest grundläggande av alla hinder för utveckling är ofrihet i form av förtryck. Bristen på respekt för mänskliga rättigheter och frånvaron av demokrati som ett avgörande hinder för den utveckling vi vill främja.

Vi konstaterar också att biståndet bara är ett verktyg för att åstadkomma utveckling. Bara bistånd räcker inte! Olika politikområden och aktörer måste samverka. Då har vi störst möjlighet att bidra till rättvis och hållbar utveckling. Genom regeringens förnyade Politik för global utveckling stärks Sveriges möjligheter härtill.

Kära åhörare,

Vid FN:s toppmöte 2005 fastställde världens ledare gemensamt det direkta sambandet mellan säkerhet, utveckling och MR. Om vi ska kunna möta de utmaningar och möjligheter som står framför oss måste detta samband uppmärksammas i än större utsträckning. Alla - stater, internationella organisationer, civila samhället med flera - måste bidra.

Tack för er uppmärksamhet.



Händelser vid vatten - global ekonomisk politik

Jan-Erik Gustafsson
2002-12-27

Washington Consensus är lösenordet för globaliseringens ekonomiska politik. Det sammanfattar WTO, EMU, IMF och åtskilliga andra av den rådande världsordningens bokstavskombinationer. Jan-Erik Gustafsson, forskare vid Tekniska högskolan i Stockholm, analyserar följderna utifrån ett exempel: vatten.


Privatisering är ett mycket allmänt begrepp. Det innebär att allmänna nyttigheter eller offentliga verksamheter utsätts för privata förvaltningsformer eller övergår i renodlad privat verksamhet. Snävt definierat betyder privatisering att ägande överförs från den offentliga sektorn till privata bolag eller individer....

http://www.clarte.nu/index.php?option ... sk=view&id=4110&Itemid=26


Motion 2004/05:U238 Världens vatten

Motion till riksdagen
2004/05:U238
av Maria Wetterstrand m.fl. (mp)
Världens vatten

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index ... mot&rm=2004%2F05&bet=U238

.........Sverige bör i allt fortsatt internationellt samarbete kraftfullt engagera sig mot total privatisering av vattentillgångarna i världens länder.

I fallet med Bolivia så framgår det hur det går till i samarbetet mellan Världsbanken och Bechtel.. http://en.wikipedia.org/wiki/Bechtel

Bechtel v. Bolivia

U.S. Corporation Demanded $50 million After Provoking Social Unrest

In the late 1990s,the World Bank forced Bolivia to privatize the public water system of its third-largest city, Cochabamba, by threatening to withhold debt relief and other development assistance. In a process with just one bidder,U.S.-based Bechtel was granted a 40-year lease to take over Cochabamba’s water through a subsidiary called Aguas del Tunari. Within weeks of taking over the water system, Aguas del Tunariimposed rate hikes on local water users of more than 50 percent on average, according to the Cochabamba-based Democracy Center.

http://www.foodandwaterwatch.org/wate ... lic/corporations/bechtel/