Eftersom debatten kring personlig assistans har tagit rejäl fart på sistone efter avslöjanden om grovt missbruk vill jag gärna säga ett par ord:

Inledningsvis vill jag säga att det hela givetvis handlar om korruption. Och om korruption förekommer beror det på dåliga exempel från högsta nivå.

"Så här är det tydligen OK att göra!".

Hela frågan styrs ju via kommunrepresentationen i regionerna eller landstinget.

Kommunerna vill gärna ha fatt i assistanspengarna eftersom de omfördelar anslag de får till andra ändamål, i detta fall kanske skyddade boenden.

De som handlägger frågan på Försäkringskassans kontor är under kontroll i den mån de har arbetskamrater som har insyn, men ju mindre kontoret är desto större risk att en alltför trång krets både har fullmakt att handlägga och vara både föredragande och beslutande i den enskilda ärendena.

Som det nog inte undgått någon har det börjat avslöjas oegentligheter. Kaninmannen, familjerna som fick ut assistans till en massa människor för förment att passa handikappade barn och några till. Men det skall poängteras att det inte är särskilt många fall som uppdagats och att det rör sig om företag som inte är med i några arbetsgivarorganisationer de kunnat bli uteslutna ifrån.

Givetvis förutsätter det hela att tjänstemän på Försäkringskassan faktiskt begått brott!

Det har utvecklats en "grabbkultur" inom många områden nära de tidigare kommunala åtagandena, inte minst inom bostadsbolagen men nu alltså även inom LSS. Det är svårt att avgöra för den enskilde när det är dags att avbryta kontakten med "gänget" som det svänger omkring när man redan kör BMW och har villa i Askim är att gå till polisen och sätta dit sig själv inte det första man tänker på!

Vad man kan konstatera är att Sverige numera har en riktig maffia och att mycket av det som sker sker i det fördolda.

Därför kan man också dra slutsatsen att fiender till den som vill ändra detta system inte framträder under politisk flagg och att de är välorganiserade.

Jag har skrivit i ämnet i Fria Tider men de flesta debattörer där har en tendens att inordna allt och alla i ett utlänningskritiskt perspektiv men frågan är för viktig att kringgå. Den personliga assistansen har passerat vår försvarskostnad och allt missbruk måste stävjas i förebyggande syfte annars riskerar vi en human och rättvisemässig katastrof.

Familjen, vart tog denna vägen? ; )