I alla år har stämningarna gentemot Israel styrts av flera sinsemellan helt helt ovidkommande faktorer. Men sedan kanske tio eller femton år har stödet helt tystnat och inom en snar framtid kan det både hända det ena och det andra. Därför vore det kanske bra att titta rakt ner på sina fötter och grunna över hur man står egentligen.

Om man skall börja från allra första början, så är nog de flesta införstådda med att världfreden knappast borde kunna hänga på om det finns en enda judisk stat på storlek med ett vanligt svenskt län eller ej.

Vi talar om bråkdelar av en promille av landytan i världen... det finns flera dussin arabländer som besitter flera miljoner kvadratkilometer utan en enda "fristad" från Den Rena Läran.

Samtidigt har "motståndet mot Israel" varit en enande faktor i oräkneliga arabiska ledares arsenal, kanske det enda kortet som verkligen kunnat ena folken. Detta trots att Israel egentligen bara gränsar mot relativt vänligt sinnade stater med undantag av Gaza-remsan.

Men detta att alltid vara omtalade i media som motvikt till hela Mellanöstern och mer därtill har också gjort israelerna överdrivet uppmärksamma på sin roll.

Därför har dom också vägt sina uttalanden om vad de anser om utvecklingen i grannländerna på en guldvåg.

Det hade kanske varit smartare att ljudligt framhålla sin egen förträfflighet och hälsa de nytillkommande arabiska regeringarna välkomna i kretsen av demokratier?

Varför denna försiktighet, Israel har ju sina muslimska minoriteter precis som grannländerna har kristna minoriteter och i någon liten mån judiska? Exakt vad är skillnaden, kanske har man mer att diskutera än vad som framgår omedelbart...

Kanske har vi just nu Ett Gyllene Tillfälle som aldrig återkommer att lösa krampen i världspolitiken!