Vi har livsorganismer som kan leva på arsenik. Vi har komplexa livsformer som tål PCB. Djur anpassar sig efter sin omgivning och dess "gifter" på bara några få generationer. Sen är det inte "gift" längre.

Så miljöfrågan verkar bara vara en skönhetsfråga, vi vill ha fina rena sjöar och stränder. Fina djur och djur som luktar gott. Gärna så stor mångfald som möjligt så att vi aldrig "sett allt" och tröttnat.

http://www.nytimes.com/2011/07/26/science/26evolve.html

Eller finns det någon annan aspekt kring drivande av miljöfrågor? Är det ren perceptuell skönhet man arbetar mot när man bedriver miljöarbete?

Är det konservatism, "allt ska vara som det alltid varit!"?