från senaste FNA #200 (som kom ut idag):


HENRIK ALEXANDERSSON: VAR GÅR GRÄNSEN?



Ska man protestera när de börjar inskränka våra medborgerliga

friheter och övervaka oss - eller ska man vänta tills det är för

sent?



Frågan är aktuell. Tänk dig en skala där noll är total anarki, utan

stat. I andra ändan, tio, råder total statlig kontroll och totalt

förtryck. Låt oss säga att vi i dag befinner oss någonstans runt

sex på den skalan. För var dag som går ökar statens makt över våra

liv.



Hur mycket är vi medborgare beredda att acceptera? Och hur långt är

våra politiker beredda att gå?



När det gäller medborgarna råder en oroväckande naivitet i vårt

land. Allt för många upprepar envist mantrat att "den som är

oskyldig har inget att frukta". Detta trots att oskyldiga människor

hela tiden hamnar i kläm, och till och med i finkan - när statens

övervakningsambitioner paras med polisens böjelse för konspirations-

teorier.



Svenska folket tycks inte heller ha något problem med att vi har

lagar som gör att människor kan sättas i fängelse på grund av sina

åsikter. Inte ens när staten stänger obekväma politiska websidor

eller när EU säger att vi nog inte ska ha rätt att kritisera

vissa religioner reagerar folk.



Ser man så till politikerna finns förmodligen bara en gräns för

deras Storebrors-ambitioner: Total kontroll.



För varje förslag som läggs och klubbas flyttas gränsen. Och så

fort gränsen är flyttad tar politikerna ett steg till. Och ett

till. Och ett till...



Politiker har inga problem med att styra och kontrollera. Ju mer de

inskränker din och min frihet, ju mer makt får de själva. Och de

gillar makt.



Para sedan detta med ett samhälle där allt fler blir beroende av

staten i form av bidrag. Den som behöver statens pengar är

naturligtvis mindre benägen att kritisera det som är galet än den

som står fri. Resultatet blir att tystnaden långsamt breder ut sig.



Vad som krävs i Sverige är motstånd. Och nu talar jag inte om

stenkastande brunvänster eller om reclaimare. Sverige behöver fler

modiga, pålästa, sakliga och envisa medborgare som kämpar mot

övervakningsstaten. Fler som försvarar våra hotade fri- och

rättigheter. Fler som vägrar krypa inför makten.



Som sagt: Ska man protestera när de börjar inskränka våra

medborgerliga friheter och övervaka oss - eller ska man vänta

tills det är för sent?



Henrik Alexandersson

E-post: henrik.alexandersson@flashback.se

förstår inte att dom kommer på sånna här saker nu så här i efterhand..??

flashback.. trodde dom skulle ha liiite bättre koll, iförsig kan det bli lite trögt med större delen smygrassar som användare..