Democracy Now! har intervjuat den briljanta journalisten och författaren Robert Fisk.

"Vid min ankomst fanns det ett antal, kanske 20, 30, barn; deras lik radades upp utanför det statliga sjukhuset, med tovigt hår och fortfarande var de beklädda i de plagg de hade sovit i. Bomben som hade dödat dem föll klockan ett på morgonen. Plastpåsarna tog slut. De försökte stoppa barnens likdelar i plastpåsar och därefter skrev de ”Abbas Mehdi, sju år gammal”, ”ett år gammal”, o s v och för att sedan använda sig av någon form av klisterremsa.

Men då plastpåsarna tog slut fick de lov att använda sig av billiga mattor som man kan köpa på snabbköpsställen istället. Barnen rullades in i mattorna med deras namn återigen fastklistrade. Jag var tvungen att gå omkring väldigt försiktigt och skriva ner, från arabiska, deras namn och ålder. Det stod ibland bara: ”Abbas Mehdi, sju år gammal, Qana.”

Läs hela intervjun:

http://amirsariaslan.net/2006/08/robe ... aels-roll-i-libanon-del-1 av 2

Det är så ofattbart grymt. Det går inte att beskriva med ord den sorg och vrede man känner.