I fredags var jag ute på en krogsväng. Snubben jag skulle festa med var tvungen att lämna återbud i sista stund p.g.a att att han inte hade barnvakt och tjejkompisarna jag brukar festa med var upptagna så jag drog ner på stan själv för ovanlighetens skull. Var först på en av de få pubar som har en TP-maskin eftersom jag är en sucker för frågesport. Well, jag nådde bara tredjeplatsen på highscorelistan, enerverande, men jag snodde å andra sidan åt mig fjärde, femte och -sjundeplatsen också, vilket är ett hyfsat facit med tanke på att jag bara lirade 4 gånger.


På väg till nästa ställe hejdades jag av en grupp killar som på lätt bruten engelska frågade efter vägen till stans populäraste krog. Jag frågade var de kom ifrån och det visade sig att de var från Österrike. – Jag pekade ut vägen till krogen de letade och de frågade:

Is it good there? - Well, it depends, svarade jag. – Depends on what? Undrade de. – It depends on how much you drink? Skrattade jag. – Really, why is that? Undrade de nyfiket? – No, it´s pretty ok, there are lot´s of good looking girl there, fortsatte jag. – Ok, log de och gick vidare. – I´ll see you there later ropade jag.


Nåväl, jag hade en träff med en bärs på en mindre krog innan jag gick vidare till dansstället de frågade efter. När jag stod vid baren och zippade på mjödet lite senare hörde jag snubbarna bredvid mig prata tyska, eller österrikiska rättare sagt. Började surra lite med dem och de var hur trevliga som helst. Det visade sig att de och de andra lirarna jag mötte utanför var medlemmar i en orkester från Österrike som turnerade genom Sverige och spelade klassisk musik. De hade varit här en gång förut och var mycket förtjusta i landet. De hade nyligen spelat i Malmö och Norrköping och spred idel lovord över särskilt den senare staden. Göteborg hade de inte varit i men var nyfikna på, de hade hört mycket bra om stan, sa de. Berättade att jag gillade klassisk musik och vi pratade lite om olika kompositörer.


Lite senare kom vi in på det här med Bush politik och jag sade att världen är inte vad vi tror att den är. Vi är ganska grundlurade, förlarade jag. Då visade det sig att den äldre snubben av dem, som var 34, hade sett Loose Change,och han var inte alls främmande för att regimen i USA själva låg bakom 911. Sen berättade jag att jag läst en hel del Freud förr i tiden, lite kul att ta upp det eftersom de var från samma hemland som den världsberömde psykoanalytikern. Då lyste den yngre killen, som var tjugo, upp och berättade att Freuds hem låg alldeles i närheten där han växte upp. Jag berättade den sanna historien om när Freud och hans tilltänkta lärjunge Carl Gustav Jung under en båtresa på väg till Amerika analyserade varandras drömmar och Freud mot slutet sade att han inte ville delge Jung precis allt. – Ni måste förstå att jag måste hålla på min integritet, förklarade Freud. – I det ögonblicket hade han förlorat den, sade Jung långt senare i sin självbiografi.


Sen kom vi in på filosofi och jag sade att egentligen vet man ju löjligt lite, men det är kanske så att det ligger endel klokhet i att inse det åtminstone. – Jaa, utbrast den yngre killen, vem var det som sa det: Att det enda jag vet är att jag ingenting vet? Var det Aristoteles.... – Nej, det var Sokrates, sa jag. – Ja, just det Sokrates, sa killen. Jag förklarade att jag var imponerad av att en så ung människa som han verkade ha koll på vad de gamla grekiska filosoferna hade sagt.


En stund senare fick de sms från sina kompisar på dansstället att det var skitbra där och den unga killen grämde sig att han inte kunde gå dit eftersom det var 30+ just den här fredagen. Jag kanske kan fixa in dig, sade jag. – Kan du verkligen det? undrade han. – Jag kan försöka i alla fall, svarade jag. Om du hade varit svensk hade det varit chanslöst men eftersom du är Österikare på tillfälligt besök så kanske det finns en chans. Anyways, den äldre killen drog hem till hotellet medan jag och den andra gick vidare till kvällens huvudattraktion. Eftersom jag löst in mig tidigare på kvällen stegade jag förbi kön.


Jag frågade vakten om han kunde släppa in killen efetrsom han var musiker från Össterrike och bara var här ett dygn efter en konsert de hållit tidigare på kvällen. – Får jag se på legitimationen då, sade han. – 86 :A!! Utbrast han, vad faan! – Jamen du kan väl vara lite schyysst, han är här bara ett dygn på besök från Österrike, det är ju bra PR att släppa in honom. – Hmm....Ok då, sa vakten, men bara om det gäller en person. – Ja. Det är bara, han, schysst, sa jag. Killen från Össterrike var överlycklig och ville bjuda på flera drinkar när vi kom in. – Det är lugnt, sa jag. Det räcker med en öl. En trevlig kväll avslutades med att en tjej varnade för att hon skulle ragga upp mig och en annan ville smiska mig. Hmm... det där stället är nog inte så jävla tokigt ändå.


Under alla omständigheter så var det en lätt surrealistisk upplevelse att under en och samma kväll träffa folk som man kan diskutera, vin, kvinnor, sång, sport, konspirationer och filosofi med utan att någon på något sätt känner sig obekväm. Fantastiskt, men det krävde några utlänningar för att det skulle ske.