Från metro...

Jag har sammanställt en gärningsmammaprofil över förövarna i vårdnadstvister, de där mammorna som med alla medel försöker stöta bort pappan ur barnens liv. De som saboterar hans umgänge med barnen och indoktrinerar barnen så att de inte vill träffa honom.

Vem kan vara så egoistisk att man vill ta ifrån sina barn sin pappa? Jag vet. På det år som gått sedan jag utnämnde mig till pappaombudsman har jag pratat med hundratals pappor, fått inblick i deras fall och börjat skönja ett mönster. Det är samma typ av kvinna som förekommer i vårdnadstvist efter vårdnadstvist. Här är hon, avklädd i hela sin tarvlighet:
Hon lever på bidrag, helt eller delvis. Påfallande många av de här kvinnorna är sjukskrivna, de har eller har haft psykiska besvär, de är arbetslösa eller går på arbetsmarknadsprogram.

Eftersom de annars skulle ha en dålig ekonomi använder de barnen som födkrok: lyckas de bli av med pappan kan de räkna med allehanda bidrag.
Många av dem har själva en dominant mamma, som lägger sig i och styr deras liv med barnen. Många av dem vill straffa sin exman, hämnas att han var
otrogen eller lämnade dem. De är svartsjuka mot hans nya kvinna. De trycker barnen intill sig för att tillfredsställa sitt kontrollbehov. Men tydligast av allt, den utslagsgivande drivkraften till deras förbrytelse, är dessa kvinnors sökande efter en identitet. Barnen blir deras allt. I brist på annat i livet fixerar de sig vid barnen, har dem som sällskap eller i de mest extrema fallen som en sorts personliga assistenter.

När barnen gillar även sin pappa känner sig de här kvinnorna hotade, konkurrensutsatta på det enda område där de trott sig kunna vara suveräna. De försvaras av socionomer på socialkontoren och en samling kvinnliga journalister och debattörer som i ett slags kollegialitet anser att kvinnor ska ha rätt att bete sig så här. Det är märkligt att socionomerna, som dagligen får in nya fall, inte ser mönstret, att här kommer ännu en kvinna som utifrån tveksamma bevekelsegrunder tar till knep efter knep för att bli av med pappan. De verkar inte förstå att det är honom de ska jobba för, att han i de här fallen är ännu viktigare än vanligt.
Genom att isolera barnen från pappan ger de här kvinnorna sina barn en dålig, asocial miljö. Här krävs en pappa som styr upp barnens liv och ser till att de får en normal uppväxt. Han är hyperviktig som motvikt till den destruktiva mamman.

+ Pär Ströms nya avslöjande debattbok ”Mansförtryck och kvinnovälde”.

– Fega FN som inte rycker ut och hjälper förtryckta folk i diktaturer.

inte för att ta kvinnorna i försvar, men efter alla tusentals år av förtryck så måste du ha lite överseende för kvinnors psykopatiska beteende.

Jag vet precis det du talar om, dock är jag själv uppfostrad av en ensamstående mor och ser mig själv som ett undantag till dessa egoistiska reptilers betende som kvinnor ofta kan förknippas med.

detta är iaf ett problem som löser sig självt med tiden, mors lögner blir avklädda med åren..

Man vet alltid när psilocyber startat en tråd man förstår det på titeln

He he he...jo visst!

ordet "fitta" är ju ett kränkande ord anser vaken.se administrationen.


kul att se att även den organicerade mobben lättar på trycket.

:D