Av alla rörelser i världen finns det väl ingen som så retat gallfeber på medelsvenssons i allmänhet och akademiker i synnerhet som den så kallade sanningsrörelsen, det vill säga alla de människor som ifrågasätter rimligheten i den officiella 9/11 versionen och försöker peka på saker som visar att den inte håller. Man kan vara fullt förvissad om att det inte står länge på innan den som förfäktar ett dylikt resonemang snabbt blir definierad som en världsfrånvänd stolle som bör uppsöka en lämplig psykdoktor.

Lite mera prekärt blir det dock för häcklarna när många av dem som har anslutit sig till rörelsen faktiskt visat sig vara inte bara piloter, militärer och brandmän utan, hemska tanke, till och med akademiker. Särskilt upprörande blir det ju om någon av dem dessutom antyder att makthavarna själva har ett finger med i spelet. Inte minst om en lekman vågar drista göra det. Då är sannolikheten rätt hög att olika trupper "ordningsmän" snabbt ger sig in på arenan för att per omgående tala "psykfallet" till rätta.

Retoriken har numera blivit så absurd att de som understår sig att försöka uttrycka en åsikt som går på tvärs med konsensus i 9/11-frågan till och med jämförs med förintelseförnekare. Som ett argument för en sådan grov anklagelse kan de leta upp någon nynazist eller dylikt och peka på att denna typ minsann också ifrågasätter 9/11 versionen. Det innebär att den som vill göra ett seriöst försök att bena ut 9/11 händelsen eller vad det är som gör att världen befunnit sig i och fortfarande befinner sig i, ett så bedrövligt tillstånd med klassklyftor, fattigdom och lidande, står inför ett problem av ibland nästan astronomiska proportioner.

Uppgiften i sig att läsa in sig på och analysera fakta i målet kan tyckas stor nog men om det dessutom visar sig att den samlade faktan och bevisföringen leder i en riktning som pekar på att mycket av orättvisorna, konflikterna och oroligheterna ingalunda är ett resultat av olyckliga omständigheter eller slump, utan i själva verket visar sig bero på systematisk planering, iscensatt av individer på höga maktpositioner, som rimligen inte kan definieras som något annat än psykopater, då vänder personen inte bara upp och ner på folks invanda föreställning om och syn på världen, personen riskerar dessutom klassas som en rubbad extremist.

I ett sådant läge krävs det inte bara en hel del tålamod och ett enormt engagemang utan dessutom ett rätt starkt psyke, en synnerligen god uttrycksförmåga och inte minst en envis tro på människors förmåga att förr eller senare vakna upp och titta utanför ramarna. Att de inte längre ska nöja sig med att serveras diverse pamfletter, klyschor, politiska program och religiösa dogmer som ska "vägleda" oss efter skolan där vi vanligen fått lära oss att bli goda konsumenter och producenter som ska bidra till den ekonomiska tillväxten, inte självständigt tänkande självför-verkligade individer som skapar ett ekologiskt hållbart samhälle.

Åtskilliga briljanta forskare har via ett gediget, ofta livslångt arbete och med statliga dokument som grund bevisat att såväl den ryska revolutionen som första och andra världskriget, liksom det kalla kriget, uppmuntrades och sponsrades av samma krafter; bankirer, industrialister och politiker, i huvudsak från väst. Även om den stora massan ännu lever i ovetskap om detta finns det idag många som känner till det och som försöker föra ut till allmänheten vad det är som har pågått och pågår och att vi är på väg att förlora allt mer "frihet" i en värld där även krafter inom påstått demokratiska samhällen går i riktning mot allt mer övervakning och inskränkningar av den personliga friheten.

Utöver detta arbetar samma krafter nu också på att förbjuda, modifiera och patentera naturliga näringsämnen, grödor och annan kost livsnödvändig för vår överlevnad, samt att inskränka och så småningom helst förbjuda det individuella resandet. Alla som studerat Codex Alimentarius och FN:s Agenda 21 vet vad jag talar om. Många är idag uppriktigt bekymrade över den utveckling vi ser, eller snarare brist på utveckling kanske man ska säga, både i det stora och det lilla. De vill därför förmedla en annan världsbild i en stilla förhopning att vi ska kunna lära av misstagen.

Istället för att stänga ner kommentarsforum och idiotförklara eller tiga ihjäl folk med obekväma åsikter kanske man borde försöka analysera vad det är som gör att vi har så mycket konflikter inte bara i världen utan också i vardagen och på nätet? Kanske kommer vi då på att vi måste börja jobba med våra egna inre konflikter? Om vi förstår dem bättre kan det måhända vara så att vi då också förstår de yttre konflikterna runt omkring oss bättre?

En annan viktig frågeställning gör sig ju också påmind: Om nu samma krafter, som påstår sig värna så mycket om demokrati och yttrandefrihet och tycker vi ska vara vaksamma på extremism och hot mot demokratin, tar monopol på vad som är Ok att tycka eller att protestera mot och tokförklarar eller vill tysta dem vars åsikter de inte gillar, har vi då inte en situation där de själva ovetandes har blivit just dem de säger sig vilja skydda samhället mot? Är inte också åsiktsfascism en farlig typ av extremism?

Av: Michael Delavante