I Sverige märker man inte mycket av att Raoul Wallenebergs födelsedag den 12 augusti 2012 närmar sig 100-års dagen. Monumentet till minne av honom är lika osynlig som Estonias minneslund. Jag har aldrig förstått, varför Sverige har legat så lågt, när det gäller en människa, som räddade livet på tusentals Hitler-förföljda judar och som är en hjälte utomlands?

Många andra länders diplomater hjälpte på ett liknande sätt, men de amerikanska fick förbud att hjälpa judarna av Breckinridge Long, som var hög UD tjänsteman i USA och vars svek hade uttryckligen godkänts av hans vän och president Roosevelt.

Jag hittade en intressant källa, som skulle kunna förklara gåtorna kring Roul Wallenberg. Källan är förtryckt av etablissemanget, i synnerhet USA: samtalsprotokoll från 1948 mellan USA:s utlandssäkerhetstjänst CIA och chefen för Gestapo, Hitlers ökända säkerhetstjänst. De flesta känner till Gestapo men inte den grymma människan som var chef för den. Varför dömdes inte han i Nürnberg 1945/46?

Därför att Hitler och Bormann hade gjort en 'deal' med USA* och England, att samtliga höga nazister (med undantag av de som ansågs vara förrädare, som Himmler och Göring, som ville göra en egen 'deal' med de allierade) fick fritt välja var de ville leva efter andra världskriget, mot att Hitler avstod ifrån att använda sina atombomber mot USA samt att USA fick Hitlers atombomber, som de sedan kastade på Hiroshima och Nagasaki, trots att Japan redan hade erbjudit sig att kapitulera innan. Bormann fick ge allt rånbyte som Nazisterna hade roffat åt sig till England.

Därför fick även chefen för Gestapo, Heinrich Müller, fly till Schweiz, där han levde ett lyxliv. Den amerikanska forskaren Gregory Douglas hittade de på tyska förda samtalsprotokoll och publicerade dem först i Tyskland 1995/96, Geheimakte Gestapo-Müller, ISBN 3 8179-1050-9 (band I) och 3 8061 1111 4 (band II). De var så extremt farliga för etablissemanget, att den tyska staten förbjöd böckerna efter amerikanska påtryckningar. Som tur var min pappa vaken och kapade åt sig det intressanta källmaterialet innan det var för sent.

CIA engagerade efter andra världskriget många nazister inom ramen för Project Paperclip. Därför fick Hoover's FBI uppdraget att leta efter Hitler i Argentina efter krigsslutet, trots att FBI egentligen inte skall agera utanför USA:s gränser. Den behöriga CIA ansågs för "brun" för att utföra en sådan uppgift.

CIA:s rekrytering av duktiga nazister inkluderade också Gestapo-Müller. Samtalen mellan honom och CIA-chefen/staben i Schweiz ang. hans anställningsvillkor, under vilka även viktiga andra frågor berördes, återges i Gregory Douglas arkivdokument på sid. 166 ff i band II. Gestapo-Müller (M) utfrågas av CIA-chefen (F) om vad han vet om Raoul Wallenberg:

F: Sovjet påstår, att Szalasis (ungersk premiärminister) folk har mördat honom, då han blandade sig i deportationen av de ungerska judarna.

M: Nej. Ungrarna hade inget med hans frånfälle att göra. Jag har all anledning att säga så, eftersom det var jag som såg till, att Wallenberg blev skjuten.

F: Herregud, säg inte så. Detta vållar fruktansvärda problem.....

M: Nej, inte om ni håller tyst.

F: Kan Ni berätta vad som hände?

........

M: ..... Wallenberg kom från en svensk bankirsfamilj. Dessutom var han övertygad kommunist. ... Han kände den sovjetiska ambassadören fru Kollontay. Ambassadör i Sverige. En imponerande kvinna. Mycket intelligent, fattade snabbt. Man ansåg att Wallenberg var ett bra verktyg. Fru Kollontay talade med Günther, den svenska utrikesministern, och övertalade honom, att skicka Wallenberg till Budapest, för att hjälpa de ungerska judarna. Med hänsyn till familjens ledande position var detta inga svårigheter för Günther.

Men även andra saker spelade en roll, som var viktigare än en svensk jude i Budapest. 1943 gav Stalin oss en fredsoffert med hjälp av fru Kollontay. Hitler sade blankt nej, men Himmler....Himmler såg det annorlunda. Han tänkte på sin egen framtid och för honom var täta band med Sverige mycket viktiga.

Medans Eichmann forslade bort judar från Ungern, - förresten skulle man tillägga, att detta skedde på ihärdig vädjan av den ungerska regeringen - inrättade denne Wallenberg sin privata passagentur och sålde olika pass och intyg till judar, men även till alla andra, som kunde betala för det.

F: Vad jag vet, så gav han bort dom...

M: Ja, mot pengar. Eichmann ringde mig och frågade, vad som skulle hända med denna man, som långsamt utvecklade sig till en plåga. Även ungrarna blev förbannad på honom, då han försökte på alla möjliga sätt, att förhindra fördrivningen av deras judar. ... Men när jag fick veta, att Wallenberg vid en viss tidpunkt i sitt liv hade täta kontakt till sovjet, då såg saken annorlunda ut...... Jag beordrade Eichmann, att skaffa mig samtliga informationer om Wallenberg, som han kunde få tag i ... vilket han gjorde. Jag hade goda kontakter till den ungerska polisen och använde det för att få ytterligare information. Slutligen fick jag bilden av en intellektuell, rik ung man med böjelser för de radikala, just den typen av råmaterial, som den mästerliga skulptrisen fru Kollontay särskilt älskade. Vid den tiden hade vi inga behov av ytterligare sovjetiska spioner i Ungern, i synnerhet sådana, som sålde falska papper till vem som helst under diplomatisk immunitet. ....

Jag kontaktade en av mina pålitliga män och gav honom order, att likvidera Wallenberg och hans folk i all tysthet. Jag ville även ha samtliga handlingar, som kunde hittas. Betoningen låg på 'i all tysthet', det kan Ni lita på. (Müller ville inte stötta sig med Himmler; Hennings anmärkning) Senare sade man till mig, att allt hade gått utan komplikationer och att Wallenberg skulle vara död.

F: Var er källa pålitlig?

M: Jag tror Ni känner honom väl.

F: Vem?

M: Vill ni verkligen veta, vem som sköt honom i huvudet och under vilken gödselstack i någon av förorterna till Budapest han grävdes ner?

F: Jag måste veta detta. Jag måste ju veta med vem jag har att göra med.

M: Vår gemensamma vän Willi.

F: Herregud. Ni menar Krichbaum?

M: Om Gehlen och hans folk älskar honom så mycket, glömm då allt. Ifall saken med Wallenberg däremot blir känt, då blir det problem.

F: Ibland är jag riktigt rädd inför dessa möten.

......

M: Jag vållar inga problem för Er. Wallenberg blev ett problem för Tyskland och jag personligen såg till, att problemet löstes. Tycker Ni om detta ord? Låter 'utradera' bättre? Eller 'likvidera'?

F: Ni har väl inte verkligen begravt stackarn under en gödselstack?

M: Fråga Willi. Det skulle inte vara mig emot om han hade ljugit för mig.

F: Skall vi inte släppa ämnet?

M: Men visst. Stannar Ni kvar till middag i kväll? Eller mår Ni dåligt?"

Willi Krichbaum var SS-Oberführer och chef för Geheime Feldpolizei (militärpolis inom Wehrmacht), som senare blev Gestapo-Müllers ställföreträdare. 1948 rekryterades han till Organisation Gehlen, som senare blev BND, den västtyska säkerhetspolisen. Gehlen hade gjort karriär under Hitler som chef för spionaget mot sovjet, Abteilung Fremde Heere Ost. US militären anlitade honom och därför kryllade det av nazister i BND (vissa kallar den därför inte Bundesnachrichtendienst utan Brauner Nachrichtendienst) . Det pikanta är att Krichbaum rekruterade 1951 spionen och SS-Obersturmführer Heinz Felfe till Organisation Gehlen. 1961 briserade bomben i Väst-Tyskland: Felfe avslöjades som KGB agent, utpressad p.g.a. sin nazistbakgrund. Samma misstankar riktades då mot Krichbaum. Han hade samtidigt under många år varit chef för BND:s Gladio avdelning.

* Jag samlar just bevis för det. Indicier finns redan många. Det blir ett senare inslag.