Den nya undersökningen från forskare i Beijing i Kina, som är den största hittills på öronspottkörtelcancer och mobiltelefonanvändning, visar att de som hade använt mobilen mest och då längst tid förflutit sedan mobilen började användas löpte störst risk[1]. En vanlig mobilanvändning i dag på mer än 2,5 timmar om dagen ökar risken 16-31 gånger, beroende på tumörtyp. Om tio år förflutit sedan mobilen först började användas är risken förhöjd med mellan 10 och 20 gånger.

Läs mer om studien på det amerikanska nyhetsbrevet Microwave News

Öronspottkörtlarna är intressanta att studera då det gäller cancerrisker av mobiltelefonin eftersom de är belägna i det mest mobilstrålningsexponerade området, framför hörselgången
intill käkvinkeln, där de utmynnar på kindens insida och utsöndrar saliv.

I en tidigare delstudie inom den internationella WHO/IARC-studien Interphone sågs också en något förhöjd risk för öronspottkörtelcancer. Den israeliska forskningsledaren professor
Siegal Sadetzki sade i samband med presentationen av studien år 2008 att resultaten indikerade att det finns ett samband mellan mobiltelefonanvändning och cancer samt att barn och tunga användare löper de största riskerna.[2]

Den nya kinesiska studien har betydligt fler cancerfall som använt mobilen under minst tio år, eller med minst tio års latenstid, jämfört med de tidigare. Tio års latenstid anses generellt
nödvändigt för att se signifikanta riskökningar i epidemiologiska studier. Studien sträcker sig även fram till 2010, att jämföras med Interphones resultat som gäller personer som fått cancer
enbart fram till 2004.

Risk för hjärntumörer doldes
För knappt ett år sedan presenterades Interphone-resultaten om risken för hjärntumör av mobiltelefonanvändning. Den visade en statistiskt signifikant ökad risk för dödlig hjärntumör för dem som använt mobilen mest, dvs i 1 640 timmar eller mer (+40%).[3] Det
motsvarar 27 minuter om dagen i tio år eller något mer än en timma om dagen i fyra år, vilket inte är mycket med dagens mått. När man justerat för en brist med kontrollgruppen visades en
ännu starkare säkerställd risk för denna användargrupp (+82%) samt då 10 år förflutit sedan mobilen började användas (+118%). Dessa alarmerande slutsatser förpassades till ett appendix[4] och i Sverige presenterades resultaten som att ”Mobilen ökar inte risken för cancer”. Dagens Nyheter skrev exempelvis att ”Människor som pratar mycket i mobiltelefon löper inte större risk att drabbas av hjärntumör än andra”. Den svenska internationellt kända forskargruppen från Örebro Universitetssjukhus under ledning av cancerläkaren Lennart Hardell har tidigare visat att mobilen ökar risken för hjärntumörer och att risken är större för ungdomar.[5] Örebroforskarna är
hittills ensamma om att ha studerat hjärntumörrisken för ungdomar, ändå negligeras deras resultat av Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, och deras experter.

Allmänheten måste varnas
- Politikerna måste nu ta initiativet och gå ut och varna allmänheten och i synnerhet barn och ungdomar, eftersom de är känsligare, säger Mona Nilsson, författare till boken Mobiltelefonins hälsorisker som kom ut 2010. I veckans nummer av Miljömagasinet skriver hon om en man som fick spottkörtelcancer just i det område där han under 8 år intensivt använde mobiltelefonen. Först utvecklade han svåra symtom av strålningen, så kallad elöverkänslighet, och fem år senare fick han diagnosen malign spottkörtelcancer. Då hade 13 år förflutit sedan han först började använda mobilen.

SSM och experterna måste granskas
Mona Nilsson har i upprepade debattartiklar (se längre ner) det senaste året kritiserat både SSM och den lilla grupp av experter från Karolinska Institutet som avfärdat riskerna med mobiltelefonin under de senaste åren.

- Allmänheten har blivit lurad och invaggad i falsk trygghet, medan forskningen visar en röd varningsflagg för den trådlösa tekniken. Det gäller både mobiltelefonerna, mobilmasterna och
de trådlösa datanätverken. Allmänheten måste få veta sanningen och varnas för riskerna. Media måste börja kritiskt granska SSM och deras experter. De har allt för många gånger vilselett och ljugit om vad vi vet om skadeverkningarna av mobiltelefonin. Boken Mobiltelefonins hälsorisker ger många exempel på det.

- Vi måste också stoppa den pågående rivningen av det fasta telefonnätet. Det är inte etiskt försvarbart att tvinga människor att använda en teknik som innebär ökad risk för allvarliga, ofta
dödliga, cancerformer.

Mer läsning:
Den internationella WHO/IARC-studien Interphone presenterade år 2010 de sammanlagda resultaten för hjärntumörer av mobilanvändning, fyra år försenat. Fortfarande är såväl resultaten för öronspottkörtelcancer och hörselnervstumörer hemliga, fem år efter att de skulle redovisats och trots att resultaten gäller fall inrapporterade tills för så länge sedan som 2004. Förseningen är en följd av att forskarna från 13 länder inte kunde enas om vad studien visade, vilket speglar de enorma ekonomiska intressen som står på spel. Den nordisk-brittiska ICNIRP-dominerade forskarfalangen som ville tona ner de risker som påvisats, vann den inbördes striden. Kritiker varnade tidigt för att studien skulle designas för att ge ett lugnande besked, då
mobilindustrin var delfinansiär. Forskare som är närstående mobilindustrin och ICNIRP kom dessutom att dominera studiens ledningsgrupp.

Professor Joel M. Moskowitz, Direktör vid School of Public Health vid Berkeleyuniversitetet i Kalifornien, konstaterade:

–Interphone-studien är behäftad med felaktigheter som gör att resultaten snedvridits mot att inte visa skadliga effekter. Ändå visar den skadliga effekter. Hur mycket större skulle dessa ha
varit, och vilka ytterligare effekter hade identifierats om studien inte varit felaktig?[6]

Interphones projektledare professor Elisabeth Cardis sade:

–Jag anser att vi har ett antal data som visar en möjlig ökad risk bland de tyngsta användarna och eftersom de tyngsta användarna i vår studie motsvarar små användare i dag anser jag att det är oroväckande.[7] Tillsammans med professor Siegal Sadetzki skrev hon att Interphone observerade förhöjda hjärntumörrisker där man kunde förvänta sig att upptäcka dem: i den mest exponerade delen av hjärnan och i de mest exponerade användargrupperna.[8]

ICNIRP är den privata stiftelse som ligger bakom dagens kontroversiella gränsvärden som helt bortser från långtidseffekter som cancer, och endast skyddar mot omedelbara
uppvärmningseffekter (exponering 6 min). ICNIRP-forskarna, bland dem professor Anders Ahlbom och Maria Feychting från Karolinska Institutet, båda experter åt SSM och Socialstyrelsen, anses ha en jävsställning då ett fastställt samband mellan mobilanvändning och hjärntumörer skulle slå bort grunden för ICNIRP:s gränsvärden. ICNIRP:s värden är av enorm ekonomisk och strategisk betydelse för mobilindustrin.

Fotnoter:

1. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21474287

2. http://www.sciencedaily com/relases/2008/02/0802141
44349.htm

3. Interphone tab 2. Säkerställd risk: OR=1,4 Se huvudartikeln http://ije.oxfordjournals.org/cgi/reprint/dyq079

4. Interphone Appendix 2. Säkerställd risk: OR= 2,18 (10+ år) OR=1,82 (1640+ timmar) Det erkända nyhetsbrevet Microwave News skriver om dessa resultat under rubriken Interphone’s Provocative Analysis of the Brain Tumor Risks:
www.microwavenews.com/Interphone.Appendix2.html
Appendix 2 finns på: http://ije.oxfordjournals.org/cgi/data/dyq079/DC1/2

5. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19513546

6. The Interphone Study: A Call for Cell Phone Health Warnings, J. Moscowitz May 16 2010, jmm@berkeley.edu

7. http://www.loe.org/shows/segments.htm ... =10-P13-00021&segmentID=1

8. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21266333

monanilsson.se