Myndigheterna gör därpå som regeringen (läs industrin) vill och hittar lösningar för att kringgå lagen. Ekots senaste veckors viktiga avslöjande om radarsystems-och vapenfabriks-affärerna med Saudiarabien, om protokoll som inte fick diarieföras, lögner, bulvanföretag mm, sätter framförallt ljuset på vem som håller i taktpinnen: det är vare sig regeringen eller myndigheterna. Det är industrins behov som får regering och myndigheter att kringgå lagen och de krav som allmänheten kan ställa.

”Madelene Sandström, tidigare generaldirektör på FOI, säger att det militära samarbetsavtalet egentligen handlade om att regeringen ville hjälpa Saab och Ericsson att sälja radarövervakningssystemet Erieye till Saudiarabien. Om saudierna köpte Erieye lovade Sverige forskningssamarbete kring vapen med FOI”, avslöjade Ekot.

Det var också en anställd vid Saab som gav svenska tjänstemän idén om bulvanföretaget.

Vidare framkommer att det var ”krismöte” på försvarsdepartementet:

2008 ”sprider sig på nytt oron i det svenska regeringskansliet. Den försämrade relationen med Saudiarabien kan innebära att flera för industrin viktiga affärskontrakt hotas.”… ”Hur kan vi reparera situationen i Saudiarabien, hela verksamheten i regionen står på spel” sägs vid ett möte.

Under nästa möte på departementet sägs: ”Det här kan bli väldigt allvarligt”: ”Industrin, bland annat Ericsson börjar känna sig hotad ”.

Vad har då vapenhistorierna med mobiltelefonins hälsorisker att göra? Väldigt mycket. Det är samma industrier, samma teknik: Ericsson säljer både radarövervakningssystem och är världsledande på mobilbasstationer, samt tills alldeles nyligen stor tillverkare av mobiltelefoner. Radar såväl som mobiltelefoni bygger på användandet av mikrovågor (eller radiofrekvent strålning). Saab säljer både militära och civila lösningar baserade på mikrovågor, bland annat till det nya Rakelsystemet för polis, räddningstjänst mm.

Militär- och mobilindustrin är alltså intimt sammanflätade och har gemensamma intressen av att förneka hälsoriskerna med den teknik de tjänar grova pengar på. De har också gemensamma intressen i att bibehålla det skyhöga och föråldrade gränsvärdet för den trådlösa tekniken, som ursprungligen anpassats efter försvarspolitiska hänsyn. Gränsvärdet bygger således fortfarande på en föreställning (paradigm) från 50-talet och skyddar uttryckligen inte mot effekter av längre tids exponering utan enbart omedelbara uppvärmningseffekter (6 minuter).

Källa: mobiltelefoni.tv