Jag har filosoferat en hel del om balansen mellan svart och vitt, ondska och godhet osv. Jag är mest fascinerad av Alan Watts. Han pratar mycket om att motsatser hänger samman. Ungefär som två poler på en magnet. Det vill säga att om man hugger av ena polen så skapas automatiskt en ny.

Om man applicerat detta på ondska och godhet i världen så känns det spontant som att det innebär att om man bekämpar en tyrann så kommer automatisk en ny tyrann uppstå för att återuprätta balansen...

Så frågan jag ständigt återkommer till är följande: Om nu allting handlar om balansen mellan motpoler, borde inte det innebära att mänsklig ondska är nödvändigt? Det är en fråga som jag aldrig fått något svar på och det är det enda som hindrar mig från att kunna ta till mig Taoism, Buddhism, New Age osv. på allvar. Det är som en fluga i soppan.

Från början var det balans i oss mellan manligt och kvinnligt, då hette ' Adam, men så slogs detta isär när vi var i Paradiset, där vi säkert fortfarande är, till man och kvinna. När vi fick syn på detta började vi klä oss i de första kläderna - fikonlöv. Sedan dess har kläderna visat vilken medveten andenivå vi står på. För det var ju nakna på kunskap (insikt) vi blev när vi delades i två. När vi kommit fram till tillräcklig kunskap (insikt) igen bl vi åter ett (en) och ser då att vi varit i Paradiset hela tiden, fast med skyg; lappar - intellekt. När psykologiska tänkandet upphör framträder seendet.

Japp, jag tror att vi sakta men säkert blir mer och mer medvetna. Men motkrafterna gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulet.

Det gäller att tillräckligt många vaknar upp innan vi sitter fast i Matrix för gott.

Jag bliv fri först när jag omfamnade det onda. Och gjorde det till en balans.

Jag accepterar ondska men tillåter det inte i min värld. I filmens värld eller i fantasin kan jag se ondska, men inte i min verklighet. Genom att möta mina demoner och förstå att jag inte behöver vara rädd för dem så blev jag fri.

Så att leva och blund för det motsatta går inte, det handlar alltid om en balans.

Och Parsifal, Matrix har bra dem som inte se sanningen, och vi alla håller på att vakna.

www.oneminuteshift.com <- Finns intressanta videor under Archives som pratar om vårt uppvaknande!

Ja, vem är det som bestämmer egentligen, han, eller du. Utan ens egen manifestation kan inte ondska finnas, den behöver ens hjälp för att finnas till.

Man är sista utposten, när det kommer till att manifestera tankarna.

Det där med att det svarta kommer tillbaka om man kapar av det, som en arm, låter lite wierd i min värld. Valet bjuder tillbaka det. O som sagt, man kan äta upp det, omfamna det. Lite djupt o så för konspirationsteoretiker, men ändå relevant. ;)

Som sagts förut, det svarta kommer alltid att finnas där, frågan är vad du gör med det!

Det svarta är inte i all mening negativt, det är bara en balans!

Väl, Mött - "SpaceLime"...
Spännande grejjer... Eller om man så vill: "Livets hemlighet/Mysterium"...
Även jag har funderat och gnetat med denna fråga och då kommit fram, till detta - då svar:
För att ÖHT någonting skall kunna föras frammåt - (varför frammåt? - har väl att göra med att nånn jävla riktning - måste det ju ta... Hö, hö...) - Nåja... lika - brukar, man säga - säkert som vatten rinner nedströms, ungefär... och på så sätt ges möjligheten att "Utvecklas", i betydelsen att "Närma" sig detta "Något" man utgick ifrån - ( >Fadern<?)

Och som det också heter: Utan motstånd - ingen utveckling...
Därav behovet av "Spänningar/Problem"...

Som du säger, så är ju förståss Ondska - motsvarigheten till Godheten - så visst förutsätter dessa företeélser - varandra...

Men det betyder ju inte att man därvidlag skall erkänna Ondskan sin existens - utan den skall bara visa upp att det finns en möjlighet och då ur medvetandets aspekt på utvecklingen - att faktum - göra en polarisering = växla "Pol" - Men i allt detta så har den ändå sin givna plats - men det är inget vi skall tillerkänna, på så sätt - utan att en polariseringen då är nödvändig - för att komma till rätta med det som då är vid handen... Ungefär så...

Pax Vobiscum!

Väl, Mött "ance"... "Mörker och Ljus"...
Jag drar en gammal repris...

Om man tänker sig ett utrymme (rum) som är fylld med mörker - så går det inte (är värdelöst) att fördriva mörkret ut ur rummet genom - Vadå? Genom en springa i väggen? Hö, hö...
Nä grejen är att bli av med mörkret - just att förvandla mörkret till ljus och som vi alla är inne på: Mörker= okunnighet
Ljus = Kunskap!
Så, vi alla vet vad vi är tvungna till: Öka vår förmåga att använda den kunskap vi nog ändå faktum har - djupt inom oss...

Så det gäller att finna ut hur vi skall tänka oss vår omgivning - hur vi på så sätt skall tackla vår tid...
Men som många här redan har menat - så är den största kunskapen den att för att undvika mörkret - så bör man i alla fall inte "Focosera" sig på den - Som David Icke menar - på så sätt har han i alla fall överleft >Mörkermännen" - dessa falska >Ljusbringare< (illuminati)

Pax Vobiscum!

Tackar "ABRAC!"

För att se nåt, så måste lampan lysa! Ljuset lyser endast inifrån på egen hand, tänt av en själv. Och det på grund av, och med hjälp av insikter!

Budskapet och kunskapen ekar så länge du (som människa) behöver höra den, kanske i flera tusen år. Men sen vaknar du, och så är du den, och allt blir lugnt!

som ett ex

hehe!

:D