Jag läste om ett expriment för nån vecka sedan om nån gammal fysiker (minns inte hans namn) som hadde gort ett expriment med två växter.

zpz2 skrev:
Plantan kan inte någon längre tid överleva utan solljus.
Solljuset behövs för fotosyntesen, som är växternas sätt att producera kemisk energi som de sen kan använda sig av.

Det gröna i plantan är ingen solbränna utan klorofyll som är en vital komponent för fotosyntesen.
Att plantans gröna färg försvinner när den inte får solljus beror på att plantan behöver solljus för att bilda nytt klorofyll, och det klorofyll som finns i plantan bryts efter hand ner.

Kopparplattan kan hur som helst inte hjälpa plantan att överleva, den enda energi den kan transportera till växten är värmeenergi (eller möjligen elektrisk energi, men det har inte plantan någon större glädje av).

Om du vill undersöka ifall koppartråden har nån effekt så är ditt experiment ganska värdelöst om du inte har en likadan planta som får likadan behandling förutom den där koppartråden.
Att plantan inte dött i ditt experiment beror nog bara på att du inte väntat tillräckligt länge. Den kan leva ett tag på sin redan lagrade energi.

För att se till att inget ljus når plantan tror jag att aluminiumfolie är lämpligast. Om du släpper in ljus då och då för att titta till plantan så kommer du delvis att sabba experimentet, då plantan kan återhämta sig lite då det kommer in nytt ljus.

osm skrev:
Hur såg lösningen ut, hur stor var kopparplåten på utsidan, och sen en ledare in, eller skall det vara en fläta in? Skulle vilja se en ritning eller liknande, om inte det finns, i alla fall lite mer info om varför det fungerar.

zpz2 skrev:
Quote:

osm skrev:
Hur såg lösningen ut, hur stor var kopparplåten på utsidan, och sen en ledare in, eller skall det vara en fläta in? Skulle vilja se en ritning eller liknande, om inte det finns, i alla fall lite mer info om varför det fungerar.

Det är lite fascinerande att du direkt utgår ifrån att det fungerar och undrar hur det fungerar, istället för att fråga dig OM det fungerar.

De enda uppgifter vi har här är hörsägen från någon som läste en bok av en tysk botanist, präst och läkare (nej, physician betyder inte fysiker) som levde på 1500-talet. På den tiden hade man inga kunskaper om fotosyntesen och väldigt små kunskaper om ljusets natur och elektromagnetism.

Att det skulle fungera som det påstås går på tvärs mot allt vi idag vet om fysik och hur växter fungerar, så att du utgår ifrån att det fungerar på såpass lösa grunder är ju anmärkningsvärt måste jag säga.

osm skrev:
Jag vet att det fungerar (koppar leder energi),

jag vet bara inte hur, ännu! Sen så arbetar jag mycke i den ofysiska världen zpz2, med andra ord så har vi NOLL att snacka om.

Mini skrev:
Anledningen att det skulle funka, om det gör det, blir ju att växten inte behöver ljuset utan någon energi som kommer med ljuset.

Jag ska göra ett litet expriment nån dag när det är bra väder för att se om det går att få nått resultat om jag sätter en koppar tråd från plåten mot en voltmätare och sen mot jording. Får jag något värde finns det alltså en viss mäng el i ljuset, om inte, kanske det är något annat.

Men det märks om där finns något om plantorna överlever, gör dom det inte kanske jag kan prova lite annat.... :P

Introduktion [redigera]

När en välputsad metallyta belyses med elektromagnetisk strålning av tillräckligt hög frekvens (denna varierar från metall till metall), kommer elektroner utsändas. Ökar man frekvensen över denna gräns, kommer inte fler elektroner utsändas, utan de som sänds ut kommer få högre energi. Detta beror på att energin i ljuset är direkt proprotionell mot frekvensen enligt formeln E=h\nu\,, där E\, är energin, h\, är Plancks konstant och \nu\, är frekvensen, på att varje foton i ljuset måste annhilleras fullständigt när det interagerar med en elektron samt på att det krävs en viss minsta energi för att frigöra en elektron.

Historia [redigera]

Den klassiska fysiken misslyckas [redigera]

Den fotoelektriska effekten upptäcktes på 1800-talet, men kunde då inte förklaras på ett tillfredsställande sätt. Vid denna tid dominerade Vågteorin för ljus, vilket Young's experiment med dubbelspalter, Maxwells eleganta teorier om ljusets vågegenskaper och Hertz's experiment från 1887 övertygat de allra flesta om. Den fotoelektriska effekten stred dock mot detta, eftersom ljuset, om det varit en elektromagnetisk våg som tillförde energi till laddningar i metallen, skulle frigöra fler och fler elektroner i takt med att mer och mer energi tillfördes av en värmelampa, som sänder ut ljus med frekvenser under den kritiska. Detta visade inte experimenten; det spelade ingen roll hur länge man lyste med en värmelampa, elektronerna stannade fortfarande kvar. Dessutom skulle inte frekvensen påverka den energi som ljuset överförde, om ljuset var en våg. Det skulle däremot intensiteten göra. Till exempel skulle rött ljus och UV-ljus av samma intensitet frigöra lika många elektroner, men så var inte fallet. Detta gjorde att den klassiska fysiken saknade förklaringar till den fotoelektriska effekten.

Plancks tolkning [redigera]

År 1900 togs ett desperat steg av Max Planck, som kom att stå som grund för tolkningen av effekten. I sitt arbete med svartkroppsstrålning hade han tagit fram en teori som sade att strålning från en svartkropp utsänds av att laddningar vibrerar i kroppen med diskreta energier (energier som bara kan anta vissa värden). Dessa oscillationer har energier nε, där n≥0 är ett heltal och ε≠0. Hans experiment stämde när ε var proportionell mot strålningens frekvens, f, vilket skrivs ε=hf. Plancks tolkning var alltså att strålningen emitteras och absorberas i diskreta energisteg. Men detta var inte den fulla sanningen. Albert Einstein skulle vara den som fullständigt utvecklade den fotoelektriska effekten.

Einsteins tolkning [redigera]

Einstein var inte riktigt tillfreds med Plancks beskrivning. Planck hade tolkat den totala energin av oscillationerna som diskreta, men hade dragit slutsatsen att strålningens energi var kontinuerlig. Einstein gick steget ännu längre och sade att ljus även transporterar sin energi diskret, i så kallade kvanta eller energipaket (Namnet foton gavs till dessa ljuskvanta av G. N. Lewis 1926). Einstein applicerade denna idé på den fotoelektriska effekten. Resultatet han fann var att vid fotoemission så avger varje foton all sin energi ögonblickligen till en enda elektron. Detta medför alltså att elektronen frigörs omedelbart.