Om starka känslor och normer inte hade infantiliserat dialogen hade vi kunnat upprätta kommunikation med "pride"-arrangörerna och utarbetat kompromisser för vad de "bör" göra i det offentliga rummet för allas trevnad. Men nu är det ren stenkastning mellan "lägren". (Och då använder båda sidorna de mest barnsliga sätt som går för att irritera andra sidan. Jag jämför stenhårt med barnens löjliga konflikter, det är samma beteende som "vuxna" utövar)

Det är väl roligt med freak-show. Jag har inga problem med det. Vi är ju fria människor och har all rätt att göra och klä ut oss till vad vi vill. Det som intresserar mig är de bakomliggande krafterna som skapar dessa distraherande element i vår vardag - via media, så klart. Annars vore paraden död som en sill i dill.

Dessutom vill jag ta tillfället i akt och komma ut ur garderoben:

Jag är hetrosexuel, och jag förtjänar respekt för min sexuella läggning. Jag anser det skall ses som helt normalt, även fast det kan verka i viss mån motbudande. Sorry, men jag är född sån, och har lärt mig att leva med det.

Pingu skrev: "Om starka känslor och normer inte hade infantiliserat dialogen ..."

Starka känslor kan infantilisera en dialog, ja. Huruvida de gjorde det i den här dialogen och i så fall av vem får var och en avgöra själva.

Den andra delen av ditt påstående är dock intressant. Skulle normer ha en infantiliserande effekt på dialogen? Det betyder att din utgångspunkt är att normlöshet är ett tecken på mognad. Det är en originell teori. Fast jag tror att du kommer att få vissa problem att underbygga teorin empiriskt.

Den här är kul:
http://vesslan.com/2010/07/pride/pride/

Quote:

Nu blev den här tråden mycket intressant... filosofiska funderingar är alltid bra.

Jag tänkte inte riktigt så som du tolkade mitt budskap. Men det är intressant frågeställning som jag faktiskt blev intresserad av att undersöka.

Jag skulle vilja skilja på normer som man själv är medveten om, och normer som man slaviskt följer utan att reflektera.

Så istället för "normlöshet som tecken på mognad" skulle jag vilja påstå att vetskap om sina egna normer och ett rationellt tänkande kring sina egna normer är "mognad".

Att inse att det bara är sociala konstruktioner som egentligen inte spelar någon roll i relation till en absolut sanning är ett mer "moget" tillstånd.

(Jag ska utveckla mina tankar mer framöver... har inte riktigt tid nu)

Quote:

Heteronomen har funnits länge, och den Patriarkiska samhällen har ledat till krig och bråk, som var väl meningen.

Jag prata med förskola och dagis lärare dagligen, och jag vet väl hur naturligt det är med barn och kläder och lek.

Patriarken vill SEXUALISERA barnen, och livet runt omkring de i olika form av media, och har förgiftat människor med en psykiskt och fysiskt obalans.

Ett fåtal (med lekfulhet) vill visa ett undantag och gärna att det borde inte finnas en NORM när det gäller kläder, könsrollen och så... en majoritet vill behålla 60 talets Disney drömman (fast lite mer "modern" och perverst) och se till att deras barn blir antingen horor eller krigare. Omedveten förstås. ; )

Homosex har funnits lååångt innan Sverige var en idé, innan LÄNDER har funnits och även innan barn-knullande katoliska präster fanns. Sverige konceptet verkar vara "gay" med denna idén nuförtiden.

Quote:
Jag ser det inte som så farligt med såna här typer av sagor. Alla vet att det kommer från en grupp av bögar och flator. Det hela är endå upp till föräldrarna i slutändan.
Frågan är hur föräldrarna har blivit skapt efter att ha vuxit upp på 70talet, när pojkar skulle bära rosa och leka med dockor och flickor skulle bära blått och leka med bilar. Kanske många som växte upp under den tiden blev less på köns mixandett.

Pengubenji: "Nu blev den här tråden mycket intressant... filosofiska funderingar är alltid bra.

Jag tänkte inte riktigt så som du tolkade mitt budskap. Men det är intressant frågeställning som jag faktiskt blev intresserad av att undersöka.

Jag skulle vilja skilja på normer som man själv är medveten om, och normer som man slaviskt följer utan att reflektera.

Så istället för "normlöshet som tecken på mognad" skulle jag vilja påstå att vetskap om sina egna normer och ett rationellt tänkande kring sina egna normer är "mognad".

Att inse att det bara är sociala konstruktioner som egentligen inte spelar någon roll i relation till en absolut sanning är ett mer "moget" tillstånd.

(Jag ska utveckla mina tankar mer framöver... har inte riktigt tid nu)"

Du skiljer mellan normer som man slaviskt följer, utan att reflektera. Och normer som man följer medvetet. Det kan kan jag nog hålla med om. Till exempel är normen i Sverige numera en slags normlöshet som folk accepterar som "cool" för att det är så det framställs av journalister i media som inte så sällan tillhör en liten minoritet som bor på Södermalm och som, när det gäller såna här saker, har huvudet riktat mot London och New York i en underdånig position likanande den som en muslim har när han tillber Mecka (inget ont om muslimen, dock). De journalisterna är ju i sin tur påverkade av andra journalister och någonstans kommer man till en påverkan som går tillbaka på Frankfurtskolan. Allt det där var säkert hippt och spännande 1968, men jag är född och uppvuxen efter 1968 så för mig känns det mest som utslitna gamla floskler som upprepas om och om igen ad infinitum.
En grundläggande dogm i det tänkandet är att "könet är en social konstruktion". Men vetenskapligt sett är det rent humbug. Det är bara ett uttryck för vänsterextremt önsketänkande. De vill inte att det ska finnas några skillnader och därför påstår de att det inte finns några, annat än på ett ytligt plan.

Här är lite vetenskap:
http://www.sciencedaily.com/releases/2007/08/070820120720.htm

http://www.sciencedaily.com/releases/2008/06/080625092023.htm

Och här är Paulo Roberto som inte bara kan boxas med nävarna. Måste höras!
http://www.youtube.com/watch?v=CEZ7uta14nw