Hittade just hit , mest snurrat runt på 911 och nya världs ordnings trådarna.

iaf perfekt för detta intresserar mig fruktansvärt mycket. andlighet och själen etc, fanns flera intressanta trådar här, men tänkte bara snacka lite pga jag har inte så många att prata med om sådant här. Lite tankar..Ni får gärna orka läsa igenom, jag har väll inga direkt frågor jag är bara lite vilsen i det här.

Okey
I mitt liv har jag stött på flera människor som har pratat om det här med andlighet.. Det är nästan som om de dras till mig av någon anledning, allt från människor på fester , gatan till kunder i butiken.
var gång jag träffat någon ny så har denna tagit mig vidare i förståelsen om mitt medvetande, själen etc. Som om det är meningen att jag ska utvecklas.
När jag frågar de vänner jag umgås med så har de knappt stött på någon som talar om detta ämnet. jag träffar flera. Alla är ju inte heller motagliga till detta ämnet. Men jag är.

Första gången jag provade meditera , lyckades jag direkt, jag hör flera som försöker och försöker men jag klarade det första gången. Därefter blev det lite svårare,troligtvist bara för att jag blir otålig. Och jag har faktiskt bara gjort det en gång till lämnat min kropp vill säga. Men då hade jag tålamod och ville göra det.

Det känns på något sätt som att min själ eller det andliga alltid kallar på mig, som ett motor ljud som dånar i mitt huvud tills jag inte hör något annat än detta ljud men samtidigt är det inget ljud. ett brus men inget brus.
svårt att förklara.
Detta kommer oftast på kvällen när jag stänger av tvn lamporna etc, men det finns alltid i mig på dagen också det är bara att jag inte riktigt lyssnar efter det, men gör jag det så är det där. Alltid, ibland glömmer jag av det dränker det i i alkhol droger hög musik etc(hey man är ju inte perfekt) och oftast så är jag trött och försöka stänga av det pga jag vill sova, men då blir det bara värre som om det envisas att jag ska lyssna.

Då när jag väl lyssna och följer ljudet börjar min kropp reagera underligt, tillslut blir det så starkt att det känns som jag vet inte vad, som att hjärtat har stannat och man får en sån där el chock som på sjukhus. Hjärtat slår snabbt hårt och konstigt, som får mig att bli lite rädd. Men det finns inget att fundera över det finns ingen återvändning i detta stadium och pang så kommer ett kraftfullt ljud i mina öron , jag lover ljudet var då "exakt" som när Agent smith i matrix byter kroppar t.ex när han jagar Neo i bostadshusen. Exakt, det var det första jag tänkte på.

Därefter kan jag inte säga var jag hamnade var jag va, men jag va inte på marken , jag minns faktiskt inte mycket av vad jag såg eller var jag befann mig men någonstans blev jag chockad och vaknade i sängen igen, med bruset i öronen, varm i kroppen och ett stort leende på mina läppar.


Det kommer som sagt starkast på kvällen, men jag är lite vidskeplig inte direkt mörkrädd men fan underliga saker pågår när jag mediterar på kvällen/natten , och ibland ser jag demoner flasha förbi. Jag intalar mig själv självklart att jag är fånig, men ärligt talat vad vet jag, och seriöst ibland känns det som om någon annan är i rummet. Läskigt ja jag är töntig .


Jaja behöver prata av mig och berätta lite för någon, de människor som jag har träffat som är insatt i detta är inga jag träffar regelbundet utan dyker upp precis när jag behöver bli påmind om sådant här. ( och de flesta är äldre människor inga jag hänger med direkt)
Varför är jag så motaglig redan från första början, varför fixade jag meditera första gången själv utan någon som berätta hur man ska gå tillväga.. som om jag redan visste hur.

Nej jag vet inte. Vet inte ens vad jag vill ha sagt riktigt med denna posten, men jävligt underliga och paranormala upplevelse har hänt mig i livet. och jag känner att något kallar. varför på mig?

Någon som haft liknande upplevelser?

Jag har själv hoppat ut ur kroppen, fast gjort det genom träning då förstås då jag inte haft det spontant.

Det där surret, brummandet du känner/hör är din energi i rörelse.
Du byter frekvens kan man säga.
Det är det som känns lite knasigt när du släpper fokus på det fysiska, du byter frekvens och detta brummande hörs.

Sen när du är påväg att byta frekvens så känns det som ett sug ibland och det blir starkare, lite som ett gummiband och sen släpper det och det blir helt tyst och du flyter.

I vissa fall så hörs bara brummet och sen så rullar du lite sakta och det söger "popp" och du flyter ner mot golvet.

Den där elchocken du känner är precis samma känsla som när du sitter på ett tåg eller buss och somnar in och vaknar hastigt.
Det blir som en panikkänsla och det smäller till i hela kroppen och man är rädd för att ramla av stolen.

Det där du känner med att pulsen går upp, det behöver du inte vara rädd för, det är inte ditt hjärta som bankar..det är energin som pulserar.. du kan lätt testa detta genom att känna på ditt hjärta några gånger som test.

Det finns mycket att se i den verklighet du befinner dig i när du flytit ur sängen.

Angående Meditationen, meditation är mycket personligt och det är det många missar att ta till sig.
Vissa behöver helt enkelt låta kroppen få lära sig att ställa in sig.
Och när förväntningarnar tar överhand så försöker dom och försöker utan resultat..för dom har förväntningar om att det ska hända något,.. dom låter sig inte "kalibreras" först.

Du behövde inte göra detta, du har energin redan balanserad.
Så dra nytta av detta och utforska den nya dimensionen.

Meddelande till er andra :)
Tänk dock på att kalibreringen är ett stort nöje också.
Det är kul att lära sig nya och spännande saker.

Tack så mycket du förklarade det bra. Jag ska ägna med tid åt det redan ikväll !
Känns som det vore slöseri att som du säger ha denna energin balanserad och inte utnytja den.. samtidigt så är det mycket som stör mig ibland, lukter, ljud.. ljus förändringar i rummet, etc jag skulle väll tro att detta beror på att man reagerar fysiskt och tappar fokus. gäller väll att släppa taget om tid och rum.

Jag är fortfarande intresserad i varför vissa människor dras åt detta medans andra inte. . Finns ju många teorier vissa talar om tidigare livs erfarenheter , astrologi hur planeterna påvärkar etc. Det är ju som en djungel ..för det är väll så mycket större och komplex än vad man kan föreställa sig. Får fortsätta utforska. Du värkar ha koll på läget niklas.

BiReal:

Till att börja med måste man skilja på andlighet och paranormala fenomen. Vad vill du uppnå med allt detta? Vill du ha ockulta upplevelser eller utvecklas andligt, med det menar jag att lära sig om sig själv, växa i osjälviskhet o.s.v.

Det paranormala kan vara ett viktigt steg på vägen i den andliga utvecklingen för att se att det finns en andevärld, och att verkligheten inte behöver se ut som denna fysiska m.m. Men någonstans på den andliga resan kan det ockulta bli ett hinder. Speciellt som negativa varelser finns, vi kan kalla dem demoner i avsaknad av bättre ord.

Jag har själv haft och har problem med den mörka sidan. Och jag känner till fall där folk fått oreparerbara skador, blivit psykiskt sjuka e.t.c. Ger man sig in i leken får man leken tåla. Det enda jag säger är att bruka urskiljning, lita inte på allt du hör, men var öppen, observera och reflektera. Man får inte glömma det sunda förnuftet!

Mitt råd är att försöka ha balans. Och inte gå in i allt på en gång. Ta en sak i sänder, och överdriv inte meditationen. Meditation rätt brukad har positiv effekt på hälsan och välmåendet, för mycket meditation kan orsaka mental instabilitet. Och ingen meditationsform funkar för alla, prova dig fram, men överansträng dig inte. Sådan meditation är inte meditation!

Har du fler frågor hjälper jag gärna till.

tack tack, ja jag förstår detta mitt mål. är väll som du säger att växa , och att rasera mina fysiska väggar. Jag är inte så intresserad i det ockulta som sagt innan tror jag väldigt mycket på det och därför vill jag inte riktigt utforska det. Kanske är pga skräck filmer etc där de säger" om du inte tror på det kan det inte skada dig" men jag tror väldigt mycket på det =) .

Jag har väll lite svårt att urskilja som sagt på de olika grenarna då det känns ibland som en djungel, samtidigt är jag rädd att jag går in på fel väg. men jag vet inte heller vad som är rätt väg. Jag gör som du säger observerar och låter mig flyta med.

Det står i min astrologi som jag gjort att jag alltid kommer söka den alternativa dimensionen, så ska planeterna delvis påvärka mig.
Jag vill så mycket mer än att bara äta skita festa sova och dö, att leva så känns för mig som ett stort slöseri av ett liv, och det måste finnas en större mening än så, det känns som vi jordbor har glömt av något viktigt.

Med tanke på observering, i ett stadium i mina försök till andlig resa hamnar jag i vad jag kan beskriva som något observerings tillstånd.
Jag styr inte längre över vad min hjärna tänker, utan tankar flasha förbi som är totalt meningslösa saker som skedde för tio årsen där jag kanske gjorde bort mig, dyker upp som något försök att ge mig ångest och hålla kvar mig i det fysiska.

Det gav mig lite insikt över vilka slavar vi är till vår hjärna, kanske styr vi inte alls över hur vi tänker det känns nästan programerat. I observerings tillståndet bryr jag mig inte utan jag fnissar för mig själv och väntar nyfiket på vilken dum och obetydlig tanke som ska dyka upp härnäst.
När jag har kommit förbi detta stadiumet det är då det sätter igång på allvar, då släpper jag taget rejält.

Tack för info , det är så jäkla intressant det här.

Tron påverkar utan tvekan vad du kan uppleva och se. Indirekt på det sättet att tror man på något så får man chansen och ibland även motivationen att utforska. Vem söker i det han inte tror det ligger något i? Men tron verkar också påverka saker direkt. Det är som att verkligheten till viss del formas av tron. Tron formas av upplevelserna och upplevelserna av tron.
Jag tror detta delvis beror på tolkning men det verkar också som att en slags kanal öppnas när sinnet är fritt från fördomar.

Quote:

Jag förstår, jag gjorde som du för inte alls så länge sedan men jag har lärt mig att börja ta kontrollen över medvetandet. I mitt fall har jag upptäckt att andra andevarelser KAN ta kontrollen över ens medvetande men det verkar också vara så att ens undermedvetna spelar in. Det verkar vara så att när man uppnått ett speciellt andligt stadie frigörs minnen, trauman osv vilket belyser svagheter i ens person som man förträngt. Detta kan tolkas som demoner. Det är svårt att skilja en nyttig lektion från ren besatthet.

Quote:

Jag känner likadant. Men man måste ändå ge akt på sig själv och omgivningen så man inte faller offer för illusioner, blir lurad o.s.v.
Vara öppen men bruka det lilla förnuft man har.

Quote:

Ta inte mina ord på alltför stort allvar men jag tror du behöver lära dig mer om mental kontroll. Att ta kontroll över din mentalkropp. Förlorar man kontrollen kan man falla offer för negativa influenser. Jag talar av egen erfarenhet. Det gäller att ha den mentala styrkan att kunna vara i det meditativa tillståendet utan att förlora kontrollen. Detta är faran som finns i exempelvis artificiellt producerade överfysiska upplevelser med hjälp av exempelvis knark. Knarkaren förlorar kontrollen, istället för frid och gemenskap med allt kan denne uppleva fruktansvärda saker.

Quote:

Grejen med meditationen handlar mycket om att ta kontroll över våra hjärnor, att gå bortom tankarna, till det som är bortom detta. Men detta är inte så lätt som en del nybörjare tror. Och det finns faror. Det handlar för mig inte om att släppa taget om mitt medvetande, det handlar om att ÖKA medvetandet, om mig själv och omvärlden, det synliga och det osynliga. Och det sker för mig bäst genom en kombination av observation, osjälviskt tjänande, följt av reflektion och eget tänkande.

Dock har jag prövat och fortsätter att pröva frigörande andning, energiarbete, och öva upp diverse ockulta förmågar, resa kundalini e.t.c. Men jag har dragit ner på det till förmån för det tidigare nämnda. Det blev för mycket, för fort...

Men alla måste följa sin väg.

Du behöver inte vara rädd för någonting.
Men däremot så är det klokt att vara uppmärksam på vad som sker och veta att du har kontroll.

Om du inte sett monsters inc. så rekomenderar jag det.
Där har du ett klockrent exempel på hur varelser skaffar sig extra energi för att kunna röra sig omkring nära det fysiska.
Och rolig film på samma gång :)

*Support your local self*
Va inte rädd för att ta hand om dig själv och utforska din energi.
Glöm det där med osjälviskhet.
Personer som påstår att du ska vara osjälvisk, dom har oftast en självisk syn på detta.. om om du säger nej så tycker dom du gör fel.
Gör vad du vill med ditt liv, utforska alla sinnen.
Bygg broar mellan dimensionerna och få kontroll över din energi.

Låt inget binda dig till ett och samma tänkande, det är bättre att vara i rörelse.

Den personlighet du har i det fysiska är inte statisk, du kan ändra den som passar dig bäst för stunden, kom ihåg det.

Det du fokuserar på är oftast vad du drar till dig...både i det fysiska och i andra dimensioner, speciellt när du lägger in lite känslor i din fokus.

Utforska din verklighet, var nyfiken och uppmärksam.
Ta ansvar för ditt eget liv och var medveten.

Niklas:

Det är sant att man drar till sig det man fokucerar på, och det gäller i synnerhet i andevärlden.

Men jag tror det är naivt att säga att man inte har någonting att vara rädd för. Ett tag var jag på väg ner i ett mentalt sammanbrott och jag känner till människor som i vissa fall slutat på mentalsjukhus och/eller tagit livet av sig.

Är man en instabil person förstoras detta i andevärlden. Å andra sidan kan också det motsatta ske, det hänger mycket på individen.

Därav vikten av balans, speciellt när man är nybörjare. Ska man leka med elden måste man förstå faran. Elden kan vara nyttig men också oerhört destruktiv, det beror på hur man använder sig av den.

Och det där med osjälviskheten är ett skydd, alltså om det inte slutar med ord, utan är en realitet. Är man osjälvisk förlorar negativa entiteter en stor del av förmågan att påverka en i negativ riktning.

Och det är inte bara jag som redogör för mina upplevelser.
Paul Brunton, Martinus och Krischnamurti är exempel på framstående andliga lärare som också påpekar dessa faror.

Det finns inget att vara rädd för.
Håll dig undan från religioner, dom livnär sig på att folk ska vara rädda, så att dom får makten att berätta hur du ska göra.

Bra film att förstå vad jag menar: The Village

Var en fri själ och gör som du vill.
Håll svärdet i högsta hugg, men var inte rädd..det gör dig bara svag och får dig att känna dig försvarslös.

/ Niklas

Niklas:

Jag menar inte att man ska gå runt och vara livrädd, då drar man ju till sig negativa influenser. Det jag menar är att man behöver ha en balanserad syn på vad som finns i andevärlden, den är inte annorlunda jordelivet på det sättet, det FINNS faror, det är inte en tro, för jag har upplevt det själv.

Jag är helt för frihet, anser lärarens roll är att göra människor fria, men man måste respektera andras rätt till samma frihet, vilket vissa andevarelser i andevärlden inte gör.

Håller med dig om att faror finns.
Allt existerar, allt går att manipulera/programmera.

Någon sa till mig en gång att det är farligt att flyga till ett svart hål, för då tappar man bort sig själv och kommer aldrig mer tillbaks.
Jag är fortfarande här.


Monsters inc.
Titta på den :)

Vilken bra diskussion jag tar till mig det ni säger.

jag ska kolla med tjejens dotter hon har nog monster inc

När ni endå är sugna på att snacka så har jag en fråga..en äldre herre som brukar tala om detta med mig på mitt fd jobb.
Sa att han hade väckt någon orm som ligger slingrades nånstans i ryggen till liv. Men han varnade mig för att göra det samma för det gick åt helvete för honom.. han fick hemska upplevelser och som han beskrev det "en kåthet jag alldrig upplevt" Sexuella tankar som blev en plåga för honom. Han beskrev också att han fick flera andra fysiska problem.

det fanns säkerligen något namn för denna orm, det var nått från den indiska läran tror jag.

Han sa att man måste vara säker på att man kan kontrollera den innan man försöker. Har ni nån aning?

Quote:

Du är här, men vem är du nu?

Nåja, jag är både allvarlig och inte, som du säger allt
påverkar oss, allt formar allt.
Det där med svarta hål har jag varit lite nyfiken på,
vad hände?

Är man tillräckligt andligt stark är det nog inte mycket
som kan bryta ner en men om man speciellt som jag
gav mig in i allt detta allt för snabbt och för mycket blev
det en overload som fick mig psykologiskt och fysiskt
ur balans... Andarna förföljde mig i tre veckor utan avbrott.
Hade det inte varit för min familj och vänner hade jag nog
hamnat på psyket... Men låt mig bli ett exempel att lära sig
av, att ha balans är nyckeln. (tror jag)

Det han pratar om är kundalinikraften. Georg Arundale, engelsk teosof skrev följande om kundalinikraften:

"Kundalini är livets eld och strömmar därför genom allt. Med tilltagande grad av vitalitet, strömmar kundalini i mineralriket, växtriket, djurriket och människoriket, men - med enstaka undantag - som en mild befruktande ström av eld, vilken liksom vederkvicker hela kroppen. Men varje gång som det emellertid sker ett bestämt och definitivt framsteg i andligt växande, sker det en intensifiering av kundalinikraften. Väckningen av denna kraft är enligt Arundale, förbunden med den största fara. Den kan bli till en rasande flod, och rasera allt på sin väg. Den blir till stor olycka för den, som inte nått högre höjder på den andliga utvecklingsstegen, och det har större delen av mänskligheten inte gjort, anser han"

Quote:

Herrn ifråga reste kundalinikraften. Det upplevs som en andlig/fysisk extas. Tänk dig en orgasm fast i hela kroppen.
Och jo, sexuella tankar, fantasier osv kan komma i en totalt
oväntad skala. Det kan vara fantastiska upplevelser men man kan också "snedtända", det är som med knark, och det kan bli
väldigt svårt att ta sig ur det. Men din syn på verkligheten blir helt förändrad efteråt. Jag har upplevt det, och när man snedtänder är risken stor att andevarelser i de "lägre dimensionerna" dras till dig och förvärrar problemen. Om du ska testa detta var medveten om riskerna!

Det är ingen orm utan det är en kraft, en del säger att det är skaparkraften i universum man frigör, i ren form. Allt upplevs starkare och enligt mina egna upplevelser får man kontakt med det som Jung kallade det "kollektivt undermedvetna".

Intressant i sammanhanget är att jag inte medvetet gick in för att väcka denna kraft, den kom spontant efter att jag använt mig av energiarbete, meditation, drömtydning, OBE m.m. Jag tror kundalini alltid finns i alla till en viss grad och att det bara är frågan om MAGNITUD. Jag kan ha fel förstås...

Ah kundalinikraften var det. han förklarade det lite som att öppna pandorasask.

Om ni inte har nått emot vill jag gärna berätta första gången jag fick nån upplevelse för den skiljer sig lite ifrån de andra resor jag gjort.

Efter att jag talade för första gången med någon att jag borde prova kontakta mitt inre, mediterade jag samma kväll. Jag var 15 år då jag är 21 nu.

Det var väldigt tyst jag hörde då inget brummande ifrån något energiflöde , jag låg mitt natten i en polares soffa. Jag slappnade av andades så lugnt så jag knappt kände att jag använde lungorna, det gick en bra stund.
Men sen plötsligt började det brumma och så starkt har det alldrig brummat sen dess, det lät som om jag vore på en byggnadplats. Och det gjorde nästan ont i huvudet av ljudet. När jag slår upp ögonen är det så ljust inne rummet, rent morgon ljus som låg som en dimma i hela lägenheten. Jag hade jätte svårt att öppna ögonen för hela min kropp var så fruktansvärt tung, jag kröp nästan runt i lägenheten för jag orkade inte lyfta kroppen. Jag önskar bara att jag hade tittat ut genom fönstret, kändes som jag vaknat efter flera års sömn.

Mina vänner säger att det var en dröm, men det var ingen dröm, jag minns det såväl idag det var ju 6 år sen. Och brummandet precis som det gör idag när jag mediterade men då brummande så mycket att jag höll händerna för öronen(men det hjälpte såklart inte).

Vanligvist så känner jag mig lätt som en fågel, men den första gången kändes det som jag vägde ett ton. och ljuset nej glömmer det alldrig. jag somnade sen för jag var helt färdig(trodde jag), det blev tyst, sen öppnade jag ögonlocken igen och jag kom in i samma sak.. sen vaknade jag på morgonen.
Och min kompis sa att jag har fått psykos.
Känner ni igen det nånting?, jag hade trott att det var en dröm om inte det var för ljudet och ljuset så starkt så jag minns det idag.

Jag snackar mycket , men jag får ju svar här

Jag känner igen en hel del av vad som sägs här.

När jag var liten hade jag flera meditatliva upplevelser med olika former av förändat medvetande och närvaro.

Nu är jag aktiv inom zen-budhismen. Jag tycker att det är viktigt att ha någon stabil persaon att prata med som har upplevt samma sak som jag går igenom, jag rekomenderar alla som vill utforska sitt medvetande att bli medlemar i zenbuddhistiska samfundet.

Zen är helt utan dogna och jag kan inte se så mycket negativt i det. Det kan vara en del pasivitet bland många, men det är inget som någon tvingar på en.

När jag hör diskussionen så skulle jag vilja ge några tipps som jag har hafft nytta av i min övning.

1. Tala inte om dina upplevelöser om det inte är en erfaren person. Att sätta ord på dina upplevelser kan ta bort dess effekt, dessutom så har det en tendens att blandas ihopp olika termologier. Vissa talar om stralkroppar, andra om kundalina mm mm. Sällan pratar någon om samma sak, man använder samma ord och vise versa.

2. Lyssna på din kropp och följ med i den. Sök inte effter någon viss effekt eller liknande. Det slutliga tillståndet av upplysning är helt utan strävan, alla strävanden håller en slutligen borta från nirvana. Att försöka forsera fram ett visst tillstånd kan vara lockande, men kan sätta spår i dett medvetande som du inte kan ta bort på flera års träning.

3. Om du får en ball effekt, lämnar kroppen, ser framtiden, ser tidigare liv, eller kommer till total harmoni och tystad. Observera denna och låt den vara. Fortsätt med din övning, fastna inte i denna upplevelse, var bara med den.

Detta är de råd som jag själv följer, men unantag bekräftar som sagt regeln.

BiReal:

Jag tycker det helt klart låter som om din meditation följdes av en utanför-kroppen-upplevelse (OBE). De brummande ljuden är typiska för begynnelsestadierna i dessa, liksom "tungheten" i kroppen. Detta brukar upplevas i begynnelsestadierna i OBE, innan medvetandet helt gjort sig fritt från den fysiska kroppen. Det är ett slags mellanstadie. Ljuset är lite mer ovanligt, men ingen OBE är den andra lik.

Detta är vanliga upplevelser, speciellt när man är ny vad gäller OBE. Vill du veta mer finns det många bra böcker, kan speciellt rekommendera Robert Bruce Astral Dynamics, kanonbok om OBE.
Men inget går upp mot att testa själv. Och precis som Micro säger är det lätt att blanda ihop äpplen och päron. Olika personer upplever olika saker och kallar dem för samma sak. Eller så kallar man samma sak för olika saker... Men det är skönt att kunna dela sina upplevelser med andra.

Lycka till!

Eller att man blandar ihop citron och melon :)