Finns det någon som lyckats göra sig fri genom att hävda sitt ursprung i form av Oändlig Intelligens? Att man är en själ som har en fysisk upplevelse?

Eller någon som lyckats göra sig fri och få ekonomisk stöd ifrån staten för att leva på sitt sätt?

mvh
- seilon

Konstnärer.......... De får bidrag från staten.

Haha, själv är jag konstnär men klarar mig inte och bidrag vägrar jag ta emot. Får kanske in 1-2000 per månad om jag har tur på konsten resten får jag slita ihop som resten eller låna av mamma. :D

Det är långt kvar innan kapital kan utgå från vår existens/gemenskap. Det kommer också att finnas ett behov av att ha en regering, om än en undergiven sådan med kraftulla restriktioner 'for the people'.

Konstnärer? Jag ser gärna att man är stolt över det man gör och man gör något som bidrar till en utveckling och till gagn för andra. Generellt har jag svårt för konst som "arbete" och ser det enbart som hobby. När en hobby blir lyckosam och man gör något som andra uppskattar, helst genuint, då sker det någon form av undantag från den ursprungliga hobbyn.

Konstfolk som ibland ser ner på icke-konstfolk, som att andra inte förstår, det är en tragisk "ta sig själv på för stort allvar". Minns väl en lärare i gymnasiet, i litteratur, som var så svårt Strindberg-skadad att vi enkla materialistiska teknister inte riktigt hade i oss att förstå geniet August up-the-ass Strindberg.

Visst kan man undfly "klorna" och inte delta i den ekonomiska cirkusen, men gör man det då av rätt anledning? Jag tror på att var och en bör eftersträva någon form av balans - vara en del av det, men med måtta. Den gemensamma skattebasen skall i så stor utsträckning som möjligt återföras till behövande i samhället. Det finns EN POÄNG med skatt men det är tragiskt att det missgynnas så KAPITALT. Lustigt, ordet kapitalt kan verkligen betyda lite annat än just stålar.

Ett särskilt minne väcks till liv. Jag hade fått min civilingenjörsexamen och jag sket ganska så fett i det, framförallt att mina icke-akademiska föräldrar var så himla stolta (varför var de det?). En av mina kvinnliga klasskamrater var så högtidlig när hon skrev sitt första e-mail efter hon fått examen i hand: hon sa högt och tydligt "nu kan jag äntligen signera mitt e-mail med civ.ing!". För henne var det något oerhört laddat. Jag ville mest gå iväg och kräkas över hur vilseledda och... ja, what is the word I am looking for? Vi är här, på Jorden, men vissa är verkligen lost in space bigtime.