Detta är ett inlägg skrivet i vredesmod.

Jag arbetar som programmerare. Det är inget jag gjort speciellt länge, men programmering har alltid varit något av en passion, och något jag gjort sen långt innan internet, eller ens datorer, blev något vardagligt. (Men för er som tror jag är ett russin, jag var inte ens tonåring när jag började programmera...)

Jag har dock undvikit att arbeta med det som jag ser som min passion, just för att jag trott att, ifall jag jobbar med det till vardags, så kommer passionen dö.

Detta är naturligtvis fel. Nu när jag har det som yrke, har jag en helt annan dimension på de utmaningar jag ställs inför. Jämfört med de mesiga behov jag själv kunde komma på att omsätta till program, är utmaningen att programmera för en publik på tusentals som natt och dag. Bara idén om att andra än jag har nytta av mina kunskaper och min skicklighet fyller mig med stolthet, och ger mig en känsla av mening.

Men det finns något som oroar mig. Jag märkte det bara sporadiskt i min tidigare karriär. Förmodligen pga att jag själv såg såg mitt arbete i stort sett som meningslöst. Vad spelar det då för roll hur andra presterar?

Inkompetens. Oförmåga att utföra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt. Ofta tillkommer en balanserande förmåga att väga upp inkompetensen med munläder. Jag tänker främst på konsulter, men oförmåga förekommer inom alla yrkeskategorier. Kanske främst inom politiken.

Vi har ett systerbolag bestående av konsulter. Förutom att skriva meningslösa dokument åt våra kunder, som läses till hälften och sedan arkiveras, ska de även ska vara projektledare, och mellansteget mellan kunden och oss programmerare. De som omsätter kundens behov till konkreta uppgifter och mål.

Detta är en extremt viktig uppgift, och svår. Jag vet inte om det är deras krav på sig att ordbajsa fram kvartalsrapporter och byrokratstrategier som får dem att tappa gnistan, eller om det bara är oskicklighet och ointresse. Hur som haver, så misslyckas de kapitalt med sin uppgift.

Vi har precis haft en företagsmiddag för att avsluta ett relativt stort projekt som varit igång i över ett år, till ett värde av över 150 miljoner svenska kronor.

Projektet har varit kantat av problem och bristande ledarskap. Detaljer så som hur olika saker sparas hos kunden, har våra konsulter varit totalt oförmögna att ta reda på, utan lämnat över uppgiften till oss programmerare (som egentligen enbart borde jobba med hur datat ska behandlas, bearbetas och presenteras).

Det slutar dessvärre inte där. De har också kapitalt misslyckats med konceptualiseringen, eller beskrivningen av vad kunden vill ha. Även i de fall där de funktioner de beskrev faktiskt kunde fungera i verkligheten, fick dissonansen med kundens behov oss programmerare att göra om samma uppgift upp till 10 gånger. Krav på att leverera "något", har resulterat i spaggetikod och buggar. Hipp hurra för alla...

Därutöver hade de också, via vår service-avdelning, uppgiften att leverera systemet till kunden. Det innebär förutom installation på olika servrar, att de ska konfigurera regler som bestämmer hur mycket, och vilka, sökresultat en viss användare ska få. De misslyckades med båda dessa enkla uppgifter (till vilka vi till och med gjort en steg för steg beskrivning).

Detta innebär i praktiken, att det enda våra ledare bidrog med, var att försena projektet. Fyra programmerare hade kunnat gjort hela projektet på mindre än fyra veckor, ifall vi hade vetat vad det var vi skulle åstadkomma. Vi har tragglat i över ... ett .. år!

Under middagen så hade högsta chefen ett tal. Han medgav problemen, men slätade över konsulternas inkomptens, och valde att speciellt tacka vissa från alla avdelningar.

Detta gjorde mig arg.

Men denna inkomptens ser jag ju även inom politiken. Oförmåga att förstå sin uppgift. Inom massmedia är det speciellt allvarligt. Det känns som att fokus på det som faktiskt betyder något, något som är värdefullt försvinner. Det är inte bättre av att det verkar ersättas av ordbajs. Språket börjar förlora sin precisa innebörd, och krig betyder plötsligt fred, brist betyder rikedom och översitteri betyder moral.

Jag är övertygad om att samma slags blinda inkomptens och oförmåga att se den större bilden, ligger bakom alla mänsklighetens problem idag. Det är vettigigt att elda upp en skeppslast med ris, för det minskar tillgängligheten, och ökar priset. Detta medans barn svälter ihjäl! Ingen är intresserad nog för att vilja se hela bilden. De bryr sig inte om sin uppgift, utan försöker bara kamma hem så mycket profit som möjligt, så de kan komma hem och distrahera sig.

Eller vad tror ni, mina vakna medmänniskor?

Visst har vi ett behov av att känna mening och syfte?
Och är det inte en mänsklig rättighet att kunna arbeta med något som man faktiskt kan känna passion för? Annars kan det ju kvitta...

Meningslösheten som följer är ju uppenbart destruktiv.

Och måste vi verkligen hålla ekorrhjulen igång? Med tanke på hur mycket mat som kastas, producerar vi ju uppenbart tillräckligt för att i alla fall det mest grundläggande ska räcka åt alla, helt utan tävlan.

Jag har jobbar som programmerare länge. Systemet gillar stora företag som har så många anställda att 50% är inkompetenta och inget blir gjort.

Jag tillsammans med en annan person som var min projektledare genomförde ett projekt åt hyundai under några års tid till allas förnösamhet.

Samma projekt skulle sedan göras om av VM-data som tog slut dubbelt så lång tid och 100 gånger mer pengar för att göra någonting som inte fungerade lika bra som innan. Men dom hade ju i alla fall gått på systemets linje och anställa de stora frimurarbolagen.

Innan dess hade dom gjort flera linande saker. Dom ersatta tex en dator med linux som vi hade vårt system på med en stordator från IMB men någon unix på för 3 miljoner. Systemet gick aningens snabbare. Vår dator kostade 1000 kr.

Det är som om systemet är helt galet, men det visste vi ju redan.

Jag är kommunal tjänsteman så det hör som till att jag håller med :)

Jag arbetar med lokala trafikföreskrifter och det låter onekligen osexigt, men i själva verket har jag suttit kvar på min stol just därför att det finns enormt potential. Det skall till en lokal vägdatabas och sedan skall lokala trafikföreskrifter definieras i mallar och lanseras nationellt vid Vägverket Nationella Vägdatabas (NVDB) via Transportstyrelsens rikstäckande databas för LTF (RDT).

Ok, men förstår någon kommunal tjänsteman detaljerna? Förstår Vägverket att skapa en svensk standard (SIS) som ger kraftfull stöd och ordning i data så att man faktiskt kan göra ett bra jobb? Svaret är nej och det skulle jag kunna skriva en hel bok om.

Det handlar om Simcity på riktigt, i mina ögon. Fysisk utformning, teknik och juridik - få ihop det, det är inte lätt - men INTRESSANT! Tyvärr anar i cheferna vad det egentligen går ut på. Skall man förklara är de inte intresserade för det kanske är... lite... för... svårt...

Visioner finns. Jag ser framför mig att jag kan åka igenom stadsdelar i Stockholm där jag aldrig varit, regnet öser ner och mörket faller. Jag har svårt att se. Men, vindrutan är visuellt förstärkt uppkopplad via GPS-navigatorn (eller vad det heter då) så kantstenen förstärks, övergångsställen lyser upp på vindrutan och alla vägmärken hänger fiktivt i luften dansandes framför en. Färdplanen lyses upp med linjer och pilar utifrån förarens behov och önskemål.

Jag har förresten skrivit om delar av NVDB-standarden för skojs skull för att visa Vägverket att en enda civilingenjör i Uppsala syr ihop säcken bättre än hela deras myndighet med alla konsulter de haft. Tragiskt.

Boverket vet inte vad Vägverket gör och vs. Det är lysande. de skapar IT-arbete var för sig, utan samråd av värde. Jag applåderar!

Framtiden är här, eller där. Var är visionerna?

I dagsläget ser inte chefer något behov av att ens synkronisera fysisk utformning utifrån detaljplaner. Är det utfart eller är det en vanlig gatukorsning där den så kallade högerregeln skall gälla? Får jag parkera där eller är det verkligen förbud att stanna tio meter från korsningen... eller, är det en korsning? De ser ut som det, kanske. Vad säger detaljplanen? Just det, det är DETALJPLANEN som styr via fastighetsbildning om det är kvartersmark eller allmän gatumark.
Men ja, det här är ju bara oviktiga detaljer.

Under tiden får man vänta på Simcity, på riktigt.