I tonåren arbetade jag en period som campingvakt. Till uppgifterna hörde, förutom in- och utcheckning av gäster, att tillse att inga obehöriga tog sig in på området med bil. Den som ville bese området eller hälsa på campinggäster fick vackert parkera bilen och promenera in.

Dessa regler uppskattades inte av alla, varför jag fick utstå ett antal överhalningar från personer som uttryckte sitt missnöje. Vid ett tillfälle hade jag en längre diskussion med en man som envetet hävdade att det var stört omöjligt för honom att ställa bilen. Hur skulle han då kunna ta sig till sina bekanta?

– Du får promenera. Det är bara några hundra meter, sa jag.

Då tittade han allvarligt på mig och framförde det slutgiltiga argumentet:

– Men jag kan inte gå. Jag har inga ben.

Jag blev helt ställd. Efter några sekunders tomgång började dock hjärnan arbeta igen. Hur kunde han köra bil om han inte hade några ben? Den stora Forden såg inte ut som en handikappbil. Jag stack misstänksamt in huvudet innanför sidorutan för att inspektera. Jodå, han hade två ben. Diskussionen var avslutad. Det blev till att promenera.

Inför kombinationen av det helt oväntade och samtidigt uppenbart absurda kan det vara svårt att freda sig. Det är också detta som konspirationsteorier ofta lever på. Den egna hjärnan hinner inte riktigt med. Konspirationsteoretikern är också väl påläst på detaljer – de som passar honom eller henne. Att ge sig in i en sakdiskussion om detta är i allmänhet ett fruktlöst företag. Etablerandet av en konspirationsteori handlar just om att få mottagaren att förirra sig i snårskogen av detaljer, att inte se skogen för alla träd.

För något halvår sedan befann jag mig i en taxi. Av någon anledning kom samtalet in på 11 september, som chauffören var övertygad om var en bluff. Det var i själva verket apterade bomber som fått byggnaderna att störta samman.

Uttryckande en försiktig skepsis överöstes jag med frågor om varför något visst flygplan inte synts och varför vissa mineralrester hittats. Det gick naturligtvis inte att svara på. Vad jag visste var att jag följt nyhetssändningarna 11 september timme för timme. Dessutom har jag aldrig tilltrott George W Bush intellektuell kapacitet nog för en bluff av det slaget.

Taxichauffören var emellertid inte någon enstaka förvirrad person. I USA finns en så kallad sanningsrörelse som driver tesen om den stora 11 september-konspirationen. En undersökning nyligen hävdade att nästan var femte svensk under 30 år tror att attacken mot World Trade Center i själva verket varit iscensatt av USA:s regering. Anhängarna av denna teori i Sverige tillhör också dem som aktivt driver tesen om den stora vaccinationskonspirationen. Till påståendena hör att Läkemedelsverket skulle vara köpt av vaccintillverkarna.

Konspirationsteorier får extra näring på nätet med dess snabba spridning av information. Man kan rycka på axlarna åt det. Men för dem som dras in i nätet av suspekta detaljer kan det bli allvarligt nog. Ser man bara onda anslag kring sig är det lätt att vända sig från samhället i stället för att engagera sig positivt.

Därför behövs att konspirationsteorier granskas och bemöts. Ibland räcker det kanske med en enkel sannolikhetsfråga. Går det att köra vanlig bil utan ben?

Till påståendena hör att Läkemedelsverket skulle vara köpt av vaccintillverkarna

Hur kan någon vettig människa tro att läkare och sjuksystrar plötsligt skulle ha gått över till mörkrets makter? undrar regionrådet Johnny Magnusson (M) i veckans gästkrönika.

Influensa är ett gissel som drabbar oss i stort sett varje vinter. För det mesta är det en relativt ofarlig variant som lägger de drabbade i sängen någon vecka, varefter de flesta repar sig och går tillbaka till sina vardagssysslor. Någon gång då och då sveper det fram en allvarligare variant som gör att väldigt många blir sjuka och en hel del dessutom så svårt sjuka att de måste tas in för intensivvård på sjukhus.

Ett välkänt men sällan diskuterat faktum är att även den mildaste influensa skördar sina dödsoffer. För den som redan är försvagad av sjukdom eller på annat sätt kan varje form av influensa leda till döden.

Den influensa som i dagligt tal kallas Spanska sjukan dödade 1918 miljontals människor i Europa och andra delar av världen. Vissa beräkningar tyder på att dubbelt så många människor som dog under hela första världskriget strök med av influensa under bara några månader.

Det speciella med Spanska sjukan var att den i stor utsträckning drabbade unga arbetsföra människor. Det var alltså inte bara de som redan var försvagade eller vad som vi numera kallar riskgrupperna som dog, utan även massor av unga och i övrigt friska människor.

För att undvika att folk dör i onödan vid en allvarlig influensa har vi i Sverige, liksom de flesta andra länder, gjort upp planer för hur man skall möta en sådan epidemi på bästa sätt. En del av detta är att man planerat hur man så snabbt som möjligt skall kunna få fram vaccin i stora mängder. Därför har man redan i förväg skrivit kontrakt med läkemedelsföretag om vaccinleveranser vid behov.

Ett vanligt och rimligt sätt att hantera problemet med influensa är alltså att vaccinera människor som löper särskilt stor risk om de blir sjuka. Så sker också regelmässigt varje gång en influensa kommer. Dessa vaccinationer föranleder sällan eller aldrig tidningsrubriker om biverkningar och jag har aldrig noterat att det funnits rykten om att det skulle vara ondskefulla sammansvärjningar som ligger bakom denna åtgärd.

Nu när vi faktiskt vet att vi har att göra med en svårare form av influensa och verkställer de planer som gjorts upp för att i möjligaste mån skydda alla genom vaccinering, då börjar de mest befängda rykten och påståenden cirkulera.

Biverkningarna av vaccinet är katastrofala, skriks ut på löpsedlarna och på samma löpsedlar redovisas längre ned att någon faktiskt dött av influensan. Skolbarn kommer hem till sina föräldrar och berättar att vaccineringen är en ondskefull komplott som satts igång för att skada eller rent av döda människor i massor. Snart sagt alla diskuterar för och emot vaccinering och argumenten är mer eller mindre verklighetsförankrade.

För mig är det obegripligt att någon vettig människa ens kan tänka att alla de sjuksystrar och doktorer som dagligen arbetar med att bota sjuka människor plötsligt skulle gå över till mörkrets makter och bli delaktiga en internationell komplott mot mänskligheten.

Jag tillhör per definition ingen riskgrupp och får således vänta någon månad innan det blir min tur att vaccineras. Eftersom jag hunnit bli gravt medelålders är det väl ingen större risk att jag drabbas av influensan oavsett om jag vaccinerar mig eller inte – men, min tilltro till sjukvården är stor så naturligtvis kommer jag att knalla iväg och ta min spruta när det blir så dags. Kan jag undvika risken av att jag blockerar en akutvårdsplats på lasarettet med en så enkel åtgärd gör jag gärna det.