http://www.youtube.com/watch?v=qPDRooaq91Q

Välkommen till staden Allopath

Det var en gång en stad som hette Allopath. Staden hade många invånare med gator och bilar, men på grund av en begränsad ekonomi fanns inga stoppskyltar eller trafikljus i staden Allopath.

Föga förvånande var trafikolyckorna vanliga. Bilar krascha in i varandra i nästan varje vägkorsning. Serviceverksamheten hade blomstrande tider såsom bilverkstäder, försäkringsbolag och sjukhus.

När befolkningen i Allopath växte ökade trafikolyckorna till en alarmerande nivå. Av desperation anlitade stadsfullmäktige Dr West, en läkare för att att hitta en lösning.

Dr West tillbringade dagar för att undersöka trafikolyckorna i staden Allopath. Han hade ett stort sortiment av tekniska redskap såsom -mikroskop, analys utrustning, labb redskap. Han fick använda sig av alla sina instrument för att klura ut vad som orsakade all olyckor i staden Allopath. Stadsborna tittade nyfiket på när Dr West arbetade med den här svåra uppgiften, och väntade nyfiket på en redovisning av hans arbete.

Efter veckor av utredning, kallade Dr West invånarna i staden Allopath till ett stormöte i rådhuset. Där meddelade han sitt resultat: ”Trafik olyckorna orsakades av bromsspår i asfalten.”

Dr West förklarade att enligt hans dokumentation fanns det till hundra procent ett sammanband mellan bromsspår i asfalten och trafikolyckorna. ”När vi analysera trafikolyckorna hitta vi även bromsspår i asfalten ”

Staden har ”Broms Spårs Sjukdom” och svaret på stadens epidemi av trafikolyckor var att behandla ”Broms Spårs Sjukdomen” sade Dr West till stora applåder från stadsborna.

Staden betalade Dr West för hans jobb, och i samma veva frågade stadsfullmäktige Dr West om han kände till nån läkare som kunde hjälpa staden att behandla den här ” Broms Spårs Sjukdomen” Eftersom slumpen finns, visade det sig att dr West nyligen på en resa till Hawaii som för övrigt betalades av ett kemiföretag som tillverkade ett specialmedel mot just den här hemska ”Broms Spårs Sjukdomen” specialkemikalier måste används för att behandla stadens vägar. Han rekommenderade en viss kemisk beläggning som hette: Teflon.

Vi kan behandla ”Broms Spårs Sjukdomen” genom beläggning på vägarna med specialkemikalien teflon, förklarade Dr West. Gatorna kommer sedan att vara krocksäkra, och alla trafikolyckor kommer att upphöra! Han fortsatte med att beskriva de fysiska egenskaperna hos Teflon och hur dess närmaste friktionsfritt beläggning skulle hindra fordonen från att krocka.

Kommunfullmäktige och stadens invånare var överens med Dr Vest, och utfärdade nya obligationer för att pengar som krävs för att köpa tillräckligt med teflon för att bestryka alla stadens gator. På några veckor var gatorna helt överdragna, och bromsspåren nästan försvunnit.

Kommunfullmäktiges betalade Dr West för väll utfört arbete och tackade honom för hans expertis. Problemet med trafikolyckor i staden Allopath kanske en gång för alla äntligen hade löstes. Trots att det blev dyrt var alla övertygade om att det var värt det.

Men det var inte bra i staden Allopath. Trafikolyckorna fyrdubblades. Sjukhussängar var överfyllda med skadade invånare. Bilverkstäder blomstrade så mycket att de flesta medlemmarna i stadsfullmäktige beslutat att antingen öppna sina egna bilverkstäder eller investera i befintliga.

Vecka efter vecka, skadades fler och fler invånare i staden Allopath, och deras bilar skadades vid upprepade tillfällen. Bilverkstäder, sjukhus, bärgningsbil företag och återförsäljare för bildelar hade en blomstrande tid.

Staden ekonomiska rådgivare, observerade att den kraftiga ökningen i den ekonomiska aktiviteten, meddelade att staden Allopath var ett ekonomisk föredöme. Dess ekonomi var friskare än någonsin, och staden Allopath kunde se fram emot ett bra ekonomiskt välstånd den närmsta framtiden!

Det fanns arbetstillfällen i bilverkstäder på sjukhuset skyltar med ”Hjälp sökes” syntes över hela staden. Arbetslösheten sjönk till nära noll.

Men trafikolyckor fortsätter att öka. Och ändå fanns det inga bromsspår kvar?

Kommunfullmäktige var förbryllad. De trodde att de hade löst detta problem? ”Sjukdomen hade ju utrotats av teflonbehandling” Varför var det fortfarande trafikolyckor?

De kallade till ett stormöte i rådhuset för att diskutera problemet, och efter en kort diskussion, dök det plötsligt upp en gammal eremit, som levde i skogen strax utanför staden Allopath. Det finns inget som heter Skid Marks Disease, förklarade han. Denna sjukdom uppfanns av kemibolaget för att ska kunna sälja teflonbeläggningar.

Stadsborna förfärades att höra ett sådant uttalande. De visste att ”Broms Spårs Sjukdomen” existerade. Läkaren hade sagt det till dem. Hur kan den här eremiten, som inte hade någon utbildning säga en sån sak?

”Detta är ett enkelt problem,” Fortsatte eremiten ” Allt vi behöver göra är att göra stoppskyltar och trafikljus. Då kommer trafikolyckor att upphöra.

Invånarna i staden frågade undrande, ”Men hur ska vi råd med stoppskyltar? Vi har spenderat alla våra pengar på teflonbehandlingar! Vi har inga pengar att köpa stoppskyltar för.

En annan rådsmedlem tillade: ”Gatorna är belagda med teflon. Om vi bygger stoppskyltar, har vi slösat bort alla våra pengar på teflon!”

Stadsborna var överens. Varför använda stoppskyltar om vi inte kan stanna bilarna ändå?

Eremiten svarade, ”Men stoppskyltar kommer att eliminera behovet av teflon. Människor kommer att kunna stoppa sina bilar, och olyckor kommer att upphöra. Lösningen är enkel.”

Men vad skulle hända om stoppskyltarna faktiskt fungerade, undrade stadsborna. Hur skulle det påverka den blomstrande ekonomin i staden Allopath? En bastant gubbe som ägde en lokal verkstad hoppade upp och sade: ”Om vi bygger stoppskyltar och trafikolyckorna gå ner behöver jag avskeda mina arbetare!”

Det var i det ögonblicket att de flesta av invånarna förstod att egna arbetstillfällen stog på spel. Om stoppskyltar byggdes, skulle nästan alla vara arbetslösa. De hade alla jobb i tjänstesektorn krisplanering, bilverkstäder, sjukhus och teflonfabriken. Vissa var även säljare i teflonfabriken. Andra var importörer av glas, däck, metall och andra delar till bilar. En del gjorde sig en förmögenhet genom att sälja rullstolar och kryckor till olycksoffer.

En man hade startat en vetenskaplig tidskrift som publicerade forskningsrapporter som beskriver alla olika typer av ”Broms Spårs Sjukdomar” En sjukgymnast organiserade årligen insamling för att hitta botemedel för ”Broms Spårs Sjukdomen” Det var en populär händelse, och alla stadsborna deltog så gott de kunde: jogging, promenader, eller bara att trycka sig fram i sina rullstolar.

Alla i staden Allopath var på något sätt ekonomiskt bundna till ”Broms Spårs Sjukdomen”

Av rädsla för att förlora det ekonomiska välståndet, röstade invånarna för att skapa ett nytt offentligt byrå: Frequent Drivers Association (FDA). FDA skulle vara ansvarig för att godkänna eller avvisa alla skyltar, teknik och kemiska beläggningar på stadens vägar.

FDA: s styrelseledamöter valdes bland företagsledare i samhället: ägaren till bilen butiken, ägaren av ambulans bolaget, och naturligtvis, Dr West.

Strax efter starten meddelade FDA att ”Broms Spårs Sjukdomen” var verkligen mycket verkligt, eftersom det hade noggrant dokumenteras av läkare och nyligen publicerades i stadens ”Broms Spårs Sjukdomen” Journal. Eftersom det inte fanns några studier som visar att stopptecken på att vara effektiva för att minska trafikolyckor, meddelade FDA att stoppskyltar skulle förbjudas, och att alla som försöker sälja stoppskyltar skulle åtalas för bedrägeri och låsas in i stadens fängelse.

Detta behagade invånarna i staden Allopath. De visste att deras jobb var säkrade. De skulle kunna fortsätta leva sina liv i ekonomiskt välstånd.

Och livet fortsatte i staden Allopath. För en kort stund åtminstone. Allt eftersom trafikolyckorna fortsatte i en förödande takt skadades eller dödas invånarna. Många blev sängliggande, oförmögen att arbeta, på grund av sina skador.

Med tiden krympt befolkningen. En gång så blomstrande staden Allopath för att till slut bli en spökstad. Sjukhusen stängde, FDA upplöstes, och ”Broms Spårs Sjukdomen” tidskriften gick i konkurs.

De få invånare som återstod insåg att inget gott kom av ”Broms Spårs Sjukdomen” alla stadens pengarna hade gått till och kärlsjukdomar: teflon beläggning, bildelar och räddningstjänst. Ingen var något friskare eller lyckligare. Dom flesta hade i själva verket förlorat hela sin familj till ”Broms Spårs Sjukdomen”

Och eremiten? Han fortsatte att bo strax utanför stan, vid slutet av en slingrande landsväg, där han levde ett enkelt liv utan bilar, inga vägar, ingen teflon och ingen FDA.

Han överlevde varenda invånare i staden Allopath. Han jobba i trädgården, lyssna på fåglarna och hade det allmänt bra för vem vill lyssna på gammal eremit med en galen idé?

http://www.greensparrow.se/wp/skidmar ... -in-the-town-of-allopath/

Det glädjer mig att se när andra upptäcka detta, gång på gång kommer den upp här på forumet. Väldigt sällan på andra forum.

Det är därför jag gillar detta forum. Det är en högre andel människor som faktiskt uppskattar filmens budskap.

Kul filmsnutt.. men nu känns det ju som att fler och fler börjar se hur det verkligen är och då kanske vi slipper dö... hoppas.. =)