Jag slås ibland av hur lite Sanningen intresserar mig.
Om vilka som styr världen, varför och hur. Det känns en smula futtigt. För mig är det egalt om det är ödlor, Illuminati, Färjestads BK eller alla dessa tillsammans.

Hur vi beter oss mot varandra och vår omgivning, den plats och respekt vi ger till allt och alla, den kärlek och positiva energi vi sänder ut är för mig det viktiga.
Jag behöver ingen motpart eller fiende för att ägna mig åt det, de upphör existera när jag gör det. Mitt oändliga medvetande, och den kärlek jag existerar i, omöjliggör makt över mig.
Hur jag vet det? Det gör jag inte, men allt tyder på att det är så, och några dogmatiska sanningar anser jag mig inte besitta.

Det förvånar mig lite när jag loggar in här och läser om hur en del söker sina svar i nationalism, dogmatiska trosuppfattningar och annat som tycks vara motsatsen till vad det handlar om.
Det tycks mig som att det irras runt i ett letande, inte sällan destruktivt, när svaren inte finns framför ögonen utan snarare bakom dem -i våra medvetanden.

Vad är det vi ska finna, och vad ska det vi hittar förändra, vari ligger skillnaden mellan vem som styr och vem som gör vad? Konsekvenserna möter vi ju dagligen. Det borde letas mer inåt än på youtube, om man säger så.
Det hela känns som en distraktion, en distraktion som blir påtaglig varje gång jag sätter mig under en gran och bara är och känner hur allt vibrerar. "Sanningen" är aldrig närmre än då.

Jag håller med om att det inre sökandet är det viktigaste. Men om man inte har någon koll utåt blir man snart lurad av någon dogmatisk sanning och blir indragen igen. Men om man förstår att det inte finns någon yttre sanning så är det lättare att söka sin egen.

micro//
Jo, det tycker jag att du har rätt i. Men om man verkligen hittar sitt medvetande och existerar i kärlek, blir det förtvivlat svårt för auktoriteter att utöva makt över. Som att hälla vatten på en gås.

Men givetvis metoderna för att hålla våra medvetanden i fängelse kan det vara bra att kunna identifiera och känna igen. Jag ser bara hur oerhört mycket energi som läggs på att jaga efter svar och lösningar och Sanningen.
Sen verkar det som om många blir indragna i ett dogmatiskt tänk, och blir fångade även i detta letande.

En filosofiskt tråd!!

Visst, det spelar ingen roll vem som styr. Men det spelar roll vad denne gör mot dig. Det handlar om olika sätt att leva, varav det ena sättet är inkräktande och utnyttjande av det andra sättet. Att få dessa 2+ grupper att leva som de vill utan att de destruktiva effekterna av deras handlande ska flyta över till den andra gruppen är det huvudsakliga syftet med olika "lösningar".

För vi vill ha frihet att göra som Vi vill, samtidigt som vi vill ha skydd från andra gruppers effekter av deras frihet. Vissa tror att lösningen är i isolering (nationalism?) av grupperna, en separation av dem där man lever på var sin geografiska plats beroende på beteenden och trosuppfattningar. Andra tror att vi kan leva tillsammans men dela upp oss med hjälp av materiella tillgångar (Fria marknaden, en slags nationalism i miniformat). -"Jag äger detta hus, här får bara 'dessa' människor komma in."

Det handlar i slutändan om respekt. Problemet är att vi inte ger respekt till allt och alla på grund av dessa (ofta osynliga) barriärer mellan människor.

Den dagen vi är kapabla att ge respekt/kärlek till ALLA i vår omgivning behöver vi inte längre ett forum där man kritiserar varandras gruppers brister. (Det är lite så jag ser på vaken.se, en skola där man lär av varandra. När man inser att sina egna handlingar kan tolkas och påverka på negativa sätt så ökar förståelsen mellan grupper. Då ökar empati och kärlek till de andra människorna)

Sen är jag lite intresserad av "att söka inåt", "söka i sitt egna medvetande". Vad kan man hitta där? Jag ser bara nya dogmer ploppa upp när människor tittar inåt och isolerar sig från omvärlden. Jag ser bara nya mentala barriärer byggas.

Kärlek som man "strålar utåt" är i mina ögon respekt och förståelse "från" omvärlden, så är du säker på att du fått riktningen på kärlekstrålarna rätt? (Vissa säger att de får mer kärlek tillbaka när de utför en god handling, vad är det de ger bort, jo respekt och empati till en annan människa, är riktningen på kärlek rätt?)

Så jag tror att kärlek är något som du måste låta stråla mot dig, inte avskärma med en mental barriär. Kanske är så att du måste förstå hela din omvärld för att kunna ge/få kärlek till/från den.


Det fanns en gammal tråd om kabbalah här på forumet, där handlar det också om att ge och få. För detta är inte så trivialt som "man ska ge lika mycket som man får" ger sken av.

Jag tror isåfall att du har missat många trådar här på vaken, vi är flera stycken som gång på gång argumenterar för att söka inuti och inte utanför. Att striden är på det inre planet och att allt där ute bara är skapat för att distrahera oss från att utkämpa kampen inuti.

Vi är inte här för att lära oss och fylla oss med mer illusioner från detta låga plan, utan att kultivera släppa och återvända.

Det är just denna starkt utbredda dogm som finns här på forumet jag utmanar med en annorlunda syn på saken. Jag har läst trådarna... men håller inte riktigt med i alla fall.

Det har du full rätt att göra, jag bara pekade på att det finns många inlägg på Vaken som utgår från att söka inåt.

"Sen är jag lite intresserad av "att söka inåt", "söka i sitt egna medvetande". Vad kan man hitta där? Jag ser bara nya dogmer ploppa upp när människor tittar inåt och isolerar sig från omvärlden. Jag ser bara nya mentala barriärer byggas"

Det här är ju riktigt bak och fram, upp och ner tänk. Det är "inuti" dig själv ditt sanna jag finns, inte där ute. Inuti dig själv bakom alla lager av tänk som har prutats in i dig och alla influenser, fasthållanden och "dogmer" som du har dragit på dig sen barnsben. Där djupt inuti finner du ditt sanna jag.

Att avskärma sig från sitt sanna jag skulle jag vilja säga är att " isolera" sig.

För att citera kära Novax. "Vänd på det".

Jag vet att ni menar något annat än "inåt", så jag försöker få er att använda bättre ord...

"Inåt" är väl egentligen kanske fel ordval, det kan jag hålla med om. Men som jag skrivit tidigare nånstans så är språket (ord) så oerhört begränsande, ja det känns rentav som en onaturlig kommunikationsform när man ska beröra dessa frågor.

Håller med dig där :D
Språket är gravt begränsat, och eftersom tanken är starkt kopplat till språket så är tanken gravt begränsad... eller åt andra hållet, att tanken är begränsad så att språket blir begränsat... tror båda... moment 22 kanske... vi måste kunna kommunicera för att kunna lära oss kommunicera

Jag erkänner att jag måste anstränga mig till det yttersta att förstå de olika världsbilder och filosofier som flödar här... ibland kan det vara skönt att slå på den enkelspåriga propagandan, bara för att koppla av :D

Men det är just denna mångfald som får mig att komma tillbaka, dag efter dag. (Just som man tror man förstått tankegångarna skriver personen något nytt som helt slår ut det man trodde sig förstå...)

I min värld finns huvudsakligen "kommunikation" och "brist på kommunikation". Det är grunden till alla problem samt grunden till all lycka och kärlek.

Om mina ord kan översättas till ord som motsvarar samma tankar i din hjärna kan det få vara vilka ord som helst. Men det krävs kanske 3 helkvällar med muntlig kommunikation för att bygga upp en förståelse/översättning mellan våra språk (som vi på något sätt båda vill kalla svenska)

Jag tror faktiskt det är så att samtal via text med människor man aldrig träffat är direkt farligt... Det blir så mycket missförstånd att människor ger upp att försöka förmedla betydelsen... det går helt enkelt inte. Kvar blir någon ytlig intetsägande textmassa... ungefär som den här texten.

I mitt huvud är allt i den här texten solklart, men jag undrar verkligen vad du får för associationer när du läser den... hur du tolkar den, vilka paralleller du tänker på när du läser den och hur du reagerar när du läser. Allt kroppsspråk är helt borta på internet.

Det är därför så otroligt lätt att bli arg och börja bråka på nätet.

Men åter till ämnet

Att söka "inuti" låter väldigt mycket som att söka efter moral och etik eller sin egen önskan/vilja. Att ta hänsyn mer till sig själv och handla efter "flockens"/massans agenda med en medvetenhet om det som sker. Att göra varje handling till en medveten handling även i gruppaktiviteter. Att hålla koll på sig själv samtidigt som man är en del av något större och lätt kan "följa med" av lathet i många fall.

Japp, är helt enig med dig angående språk. Min sambo läser lingvistik, och vi pratar om detta ibland.


Quote:

Vi släpper detta "inuti" och byter ut det mot medvetande, då hamnar vi på vad jag menar i alla fall.
(Att utforska detta, att inse dess oändlighet och potential är för mig det mest solidariska jag kan göra gentemot min omgivning.)