Följande text hämtad från: http://www.humanrights.gov.se/extra/pod/?module_instance=3&

Statens skyldighet och individens rättigheter
Staterna är skyldiga att respektera folkrättens regler. Varje land har ett ansvar för att dess åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna omsätts i nationell lagstiftning. Det räcker dock inte med lagar som klargör statens skyldigheter eller som förbjuder vissa handlingar. Det måste också finnas ett fungerande rättssystem (poliser, advokater och åklagare, opartiska och rättvisa domstolar) som förverkligar lagarna. Därutöver krävs kompletterande åtgärder såsom främjande - genom information och på annat sätt - av de mänskliga rättigheterna.

En internationell angelägenhet
Om en kränkning sker av de mänskliga rättigheterna är det i första hand den aktuella statens ansvar att se till att den enskilde får upprättelse. Men de mänskliga rättigheterna är en internationell angelägenhet och det är därför fullt legitimt för andra stater att framföra åsikter om och försöka påverka situationen i olika länder där rättigheterna kränks. Inom området för de mänskliga rättigheterna är det alltså stater som har skyldigheter och individer som har rättigheter. Enskilda individer är skyldiga att under landets lagar respektera andra människors rättigheter. Enligt huvudregeln är det dock enbart stater som internationellt kan ställas till svars för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

För det första så är det inte bara upp till domare och rätten att se till at varje medborgare/människa får sina rättigheter. För det andra så är det enligt regeringens webplats fel att säga, det ligger inte på mitt bord. Alla som arbetar för Sverige är ansvarig att göra vad dom kan för att tillgodose rätten för varje människa som befinner sig i Sverige.

Men då beöver man först och främst veta om vilka rättigheter alla har, och vilket ansvar varje individ har för att tillgodose dessa.

När det kommer till mänskliga rättigheter som skulle jag samtidigt vilja nämna att det är upp till att att stärka dom, men inte bara det, också aggera mänskligt, ta vara på miljön man lever i, hjälpa till i den mån det går mm.

Jag skall hålla ett föredrag i Göteborg ang ovanstående och vårt fall med kidnappningen av vårt barn, efter det så kallas alla intresserade till att medverka på ett seminarium angående mänskliga rättigheter och framtiden för våra barn. Dom som vill medverka och dela med sig av sina berettelser etc, skicka PM.

Må gott!

Ett dokument man alltid bör ha med sig

- Får plats på ett A4 om man minskar texten lite grann -

Sida 1

Polisens uppgifter

Polisens uppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, förebygga och undersöka brott och se till att brott blir föremål för åtalsprövning. Polisen betjänar också allmänheten genom att sköta uppgifter inom tillståndsförvaltningen.
Genom sin verksamhet skall polisen se till att människorna kan åtnjuta de rättigheter som rätts- och samhällsordningen garanterar dem.

Allmänna principer för polisens verksamhet
Enligt polislagen skall polisen i sin verksamhet vara saklig, opartisk och främja försonlighet. Polisen skall utföra sitt arbete utan att medföra större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att en uppgift skall kunna utföras. Åtgärderna skall stå i proportion till hur viktig och brådskande uppgiften är samt till övriga omständigheter som inverkar på en helhetsbedömning av situationen.

Därtill förutsätter polislagen att polisen i första hand genom råd, uppmaningar och befallningar skall försöka upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Polisen får inte göra större ingrepp i någons rättigheter än vad som är nödvändigt för att en uppgift skall kunna utföras.

Trots att polisens verksamhet mycket långt regleras av lag går polisens arbete inte ut på att mekaniskt övervaka att lagen följs utan arbetet omfattar också att värna om mänsklig samlevnad och att respektera individens fri- och rättigheter. Polisens etiska ed omfattar de värderingar och regler för ett gott beteende som en polis skall följa.

Alla poliser har ett tjänstemärke som de alltid skall ha med sig och som de vid behov eller på begäran skall visa upp, utom i sådana fall då tjänsteuppdraget kan äventyras.

De centrala lagarna, förordningarna, föreskrifterna och anvisningarna för polisens verksamhet finns sammanställda på inrikesministeriets hemsidor.

De mänskliga rättigheterna
De mänskliga rättigheterna gäller för alla och envar. De slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna är universella. De gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller sammanhang.
De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan statsmakten och enskilda människor. De utgör en begränsning av statens makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter för staten gentemot individen.

Folkrätt eller internationell rätt
De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten. Rättigheterna finns nedskrivna i olika typer av internationella överenskommelser. Dessa har olika beteckningar beroende på vilken form av skyldigheter de innehåller. Konventioner och protokoll blir juridiskt bindande genom att staterna uttryckligen förklarar sig bundna av dem, medan förklaringar och deklarationer utgör politiska förpliktelser.

Sida 2

Samarbete under efterkrigstiden
Det internationella samarbetet vad gäller de mänskliga rättigheterna har utvecklats framför allt efter andra världskriget. Flera stater hade redan före 1945 egna lagar om medborgarnas rättigheter gentemot staten, men det fanns få internationella regler mellan flera stater.

Efter andra världskriget fanns det en växande uppfattning bland de länder som bildade Förenta Nationerna (FN) att världssamfundet måste ta ett gemensamt ansvar för den enskildes mänskliga rättigheter. Främjandet av de mänskliga rättigheterna utgör därför ett av FN:s mål, vilket framgår av FN:s stadga. Inom FN:s ram har under åren utarbetats en rad dokument som behandlar mänskliga rättigheter. Samtidigt med utvecklingen av FN:s system för att främja de mänskliga rättigheterna har regionala system vuxit fram i olika delar av världen.

Grundläggande friheter och rättigheter
FN:s allmänna förklaring och de två FN-konventionerna från 1966 innehåller tillsammans med de regionala konventionerna en lång rad rättigheter som innefattar grundläggande friheter, rätten till skydd mot övergrepp och rättigheter för att tillgodose de grundläggande behoven.

Vad är en rättighet?
De mänskliga rättigheterna täcker in många delar av en människas liv. De syftar till att alla människor ska få möjlighet att leva ett drägligt liv, och inkluderar därför regler om människors möjlighet att överleva, inbegripet föda och husrum, om människors rätt till sina innersta tankar och trosuppfattningar, om skydd för familjen, frihet från tortyr och slaveri, om rätt till utbildning, yttrandefrihet och att delta i landets styrelse.

Statens skyldighet och individens rättigheter
Staterna är skyldiga att respektera folkrättens regler. Varje land har ett ansvar för att dess åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna omsätts i nationell lagstiftning. Det räcker dock inte med lagar som klargör statens skyldigheter eller som förbjuder vissa handlingar. Det måste också finnas ett fungerande rättssystem (poliser, advokater och åklagare, opartiska och rättvisa domstolar) som förverkligar lagarna. Därutöver krävs kompletterande åtgärder såsom främjande - genom information och på annat sätt - av de mänskliga rättigheterna.

En internationell angelägenhet
Om en kränkning sker av de mänskliga rättigheterna är det i första hand den aktuella statens ansvar att se till att den enskilde får upprättelse. Men de mänskliga rättigheterna är en internationell angelägenhet och det är därför fullt legitimt för andra stater att framföra åsikter om och försöka påverka situationen i olika länder där rättigheterna kränks. Inom området för de mänskliga rättigheterna är det alltså stater som har skyldigheter och individer som har rättigheter. Enskilda individer är skyldiga att under landets lagar respektera andra människors rättigheter. Enligt huvudregeln är det dock enbart stater som internationellt kan ställas till svars för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Ratifikation
Genom ratifikation förklarar sig ett land bundet av en konventions regler. Detta görs i de flesta stater av landets lagstiftande församling (i Sverige riksdagen). Innan dess har regeringens representanter undertecknat konventionen. Undertecknandet kan ses som en viljeförklaring samt en signal att landet ifråga förbereder ratifikation av en viss konvention. Aktuella ratifikationslistor visar vilka konventioner som olika länder ratificerat eller anslutit sig till.

90 milj + människor dog under andra världskriget, man kom sen fram till att förnya den mänskliga rätten i den form som vi har i dag, FN:s allmänna förklaring.

Man förnyade den mänskliga rätten bla för att ett nytt krig inte skulle starta. För att ge någon en mänsklig rättighet så måste man visa medmänslighet, alltså, lyssna, respektera, se och erbjuda samma värde.

I dag betalar vi en grupp människor som inte respekterar denna, vi betalar för att få våra rättigheter fråntagna oss. Problemet är bara, det sällan är ens fel att 2 träter, så vad som behövs först och främst att alla vet om den och intresserar sig för den.

Såsom jag förstår problemet nu så skapas fler och fler vibrationer i samhället på grund av att rätten har åsidosatts, från bägge parter, och det är precis det man ville undvika genom att förnya rätten.

Arbetet går dock vidare på olika nivåer, men ingen tar arbetet på allvar och gör det till en grej. Dock det enda sättet då samhället styr åt fel håll.

Ordet fascism kommer från det latinska ordet fasces, spöknippen. Fasces-symbolen, ett knippe av alm- och björkris med en yxa i, var i antikens Rom symbolen för lagens och ordningens upprätthållande. Yxan var under romersk tid ett avrättningsinstrument.

Fasces-symbolen bars framför de högsta ämbetsmännen i Rom för att visa auktoritet, disciplin och sammanhållning

Fascismens grundidéer

Tillsammans är det de två diktatorerna Mussolini och Hitlers agerande som formar fascismens grundidéer, bl.a.

Ledarens, Il duces, Der Führers vilja och godtycke bestämmer.

Samhället, staten eller folket ses som en organism som ledaren är bäst på att utveckla.

Staten är överordnad individen.

Staten skall organiseras så att inga sociala konflikter uppstår.

Sträng politisk och laglig ordning.

Ekonomin skall underordnas folkets och statens bästa.

Försvarar privat egendom men inget stort privat näringsliv eller storfinans.

Känslor, lidelser och instinkten är satta framför intellekt, tron på förnuftet och teori.

Ja det där är fina verktyg för att ta bort allas rätt... En del tror också att mänsklig rätt handlar om att behandla alla lika, wrong, det handlar om att ge alla lika mycket rätt till det dom tror på och lever utefter. behandlar man alla lika så blir det samma sak som samma religin, samma kultur etc...

Mänskliga rättigheter lol något sånt existerar inte någonstans. Bara ett ord som används som propaganda.

Så arbetar regeringen med mänskliga rättigheter i Sverige

Regeringens långsiktiga mål är att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige. Med detta avses att de mänskliga rättigheterna, såsom de uttrycks genom Sveriges internationella åtaganden, inte får kränkas. Den svenska rättsordningen skall stå i överensstämmelse med de internationella konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har anslutit sig till, och konventionerna skall följas på såväl nationell som kommunal nivå.

Arbetet med mänskliga rättigheter pågår i olika former dagligen på Regeringskansliets samtliga departement och är en viktig aspekt i allt från lagstiftningsprocesser till internationell samverkan. Med syftet att ta ett samlat grepp om och se över frågor om skyddet för de mänskliga rättigheterna på nationell nivå och utifrån detta arbeta systematiskt för det långsiktiga målet har regeringen under åren 2002-2004 och 2006-2009 valt att arbeta med nationella handlingsplaner för de mänskliga rättigheterna. Handlingsplanerna har varit ett verktyg för att uppnå det långsiktiga målet.

För tillfället pågår arbetet med att utarbeta inriktningen för det framtida systematiska arbetet med mänskliga rättigheter på nationell nivå. Som en del i detta beslutade regeringen den 17 december 2009 att utvärdera den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna 2006-2009. Hans Ytterberg, generaldirektör och tidigare Ombudsman mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har fått uppdraget.
Hans Ytterberg ska utvärdera handlingsplanens genomförande och resultat samt med utgångspunkt från utvärderingen lämna rekommendationer inför det fortsatta systematiska arbetet med mänskliga rättigheter på nationell nivå. Utvärderingen ska även innehålla en bedömning av metod och process i samband med handlingsplanens tillkomst samt dess utformning och innehåll. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2010.

En delegation för mänskliga rättigheter i Sverige
Genom den andra handlingsplanen etablerades också Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige med uppdrag att stödja statliga myndigheter, kommuner och landsting i arbetet med att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i verksamheten. Delegationen ska lämna sitt slutbetänkande 30 september 2010 och även delegationen ska lämna förslag på hur det fortsatta stödet till arbetet för full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige kan erbjudas efter det att delegationen avslutat sitt uppdrag.

En dialog med det civila samhällets organisationer om deras roll i det framtida arbetet för de mänskliga rättigheterna
Regeringen anser att det finns behov av utökad dialog och reflektion om vad demokratin och de mänskliga rättigheterna konkret innebär i vardagen. Normerna medför både rättigheter och ansvar för varje person, vilket ställer krav på kunskap och medvetenhet.

Därför avser regeringen att under 2010 bjuda in organisationer inom det civila samhället till en dialog om vilken roll dessa organisationer kan spela för att bidra ytterligare till att stärka respekten för samt kunskapen och medvetenheten om de mänskliga rättigheterna, samt hur fler organisationer kan involveras i sådant arbete. Dialogen bör behandla hur samverkan i detta arbete kan ske mellan stat, kommun och det civila samhället, med respekt för parternas olika roller och organisationernas självständighet.

- - - / / / - - -

Ovanstående är dock ett ansvar för oss alla!!! Regeringen har inte tid att hålla alla i handen och tala om vad vi får göra och inte göra, det är upp till alla att informera och att repsktera samt kräva.

Måste tyvärr säga att jag träffat en bra polis och det var via telefon. Dom andra jag råkat ut för, borde kanske inte ha jobbat med det...
Tyvärr är den uniformen en penisförlängare för många.

Viktigt att inte dra alla över en kam, det finns mänskliga politiker och poliser etc, förhoppningsvis får vi se fler. Finns också gott om rötägg utanför systemet.

Jag har också träffat ett par riktigt bra, och ett par riktigt dåliga.

Peace

Tyvärr är väl det en av yrkesgrupperna som drar till sig människor med särskilda behov. Väktare, militär och poliser, brukar man väl skoja till det.

Ja, självklart måste man se vad det är för någon, men tyvärr skulle min statistik och odds inte luta mot snälla sidan.