http://www.youtube.com/results?search ... y=psychiatry+exposed&aq=1

För att vara opartisk. Psykiatrin som är avsedd för samhället är det inget fel på, men den passar inte den naturliga människan. Jag blev förvånad första gången jag gick till psykiatrin, men jag är inte ensam. Dock inget att vara arg på eller för, alla gör så gott dom kan.

Den mänskliga psykologin ser annorlunda ut än den vi är vana vid, den har ett andligt spectrum som man också behöver ta med i beräkningen. Vi är andliga när vi föds och mår senare ofta dåligt för att vi förtrycker den sidan av både oss själva och andra!

Peace


Edit: Favorit i repris: http://www.youtube.com/watch?v=-P6_FwpVo_s&feature=related

Vi har länge haft denna vård för att mentalt lappa samman oss, för att kunna snabbt återgå till att producera för våra "ägare".
Allt medans våra "ägare" driver oss allt längre från vår natur.

Quote:

Lite så är det. Men det är nog dags att till en viss delbära skulden själva. Man måste vara klok och ibland ha lite tur. Har man otur kanske man måste begära hjälp och hamnar då på någon annans nåder. Men är man inte klok så... ja, vad är då ursäkten?

Psykiatrin verkar i sin helhet vara en naiv plats. Sverige verkar också ha en alldeles särskild syn på sjuka, hur de kan få permission utan handledning etc. Att hjälpa verkar inte vara prio 1. Prio 1 är att ha så låga kostnader som möjligt.

Håller helt med, men synen på sjuka håller väl gradvis på att andras.
På min tid (Nä, inte så gammal) när utbrändhet började trummas ut, behandlades nästan dessa människor som spetälska. När jag själv gick in i väggen, såg jag det från andra sidan och fick precis samma bild. Hade tom "vänner" som slutade höra av sig...

Men på komment om dagens psykiatri och nwos produktionsband, kan det kanske vara passande med ett citat av J.P Morgan själv:

"A man always has two reasons for what he does -- a good one, and the real one." - J.P. Morgan

Sedan är det som du säger att man har del i saken själv, men tyvärr är det ju bilden som trummar ut från barnsben till hur det är... Det är lätt i efterhand att se hur naiv och korkad man faktiskt var (Pratar om mig själv), men med den framen av verkligheten man hade då, kan man kanske inte vara allför dömande.