Jag undrar om det är någon som vet om/hur mycket flour det finns i svenskt dricksvatten. Och om det finns något bra sätt att undvika det. Kanske någon som köpt filter eller dylikt som tar bort det.
Tacksam för svar!

förresten någon som kan rekomendera någon flour fri tandkräm oxå?

Quote:Jag kör med weledas tandkräm sedan 2 år tillbaka.Funkar superbra tycker jag.Jag köper den på hälsokostbutiken där jag bor.Ganska dyr dock,men det skiter jag i.50 kr tuben.

Det finns olika sorters fluorider. Det finns inget tillsatt fluor(id) i svenskt dricksvatten, men fluoridhalten är olika beroende på vilken vattentäckt det kommer ifrån.
Allt fluorid i svenskt dricksvatten är naturligt.

Men naturligt betyder nödvändigtvis inte bra eller?
Vad jag har förstått är kalciymflourid naturligt men natriumflourid inte det. Men båda innehåller ju flour...

Det är inte så enkelt när det gäller kemi. kalciumfluorid är ungefär lika onyttigt som salt, medans natriumfluorid som är en biprodukt från aluminiumframställning är mycket giftigare.
Fluor är en gas.

Självklart måste saker och ting inte vara bra bara för att det är naturligt :)
Du kan ju läsa på på http://www.fluoridealert.org/ men de har en tendens att överdriva en aning. Jag har för mig att högst fluoridhalt är det i uppsalas dricksvatten.
De ställen i landet där mängden fluorid överstiger 1,5mg/l rekommenderas föräldrar till barn under 1,5 år att hämta från speciella tappställen.

Vet inte vad fluoridealert.org skulle överdriva om, deras sida är fylld med källor, har inte gått igenom allt på deras sida men har inte hittat något som dom inte backar upp än iaf. kalciumfluorid ska vara lika dåligt för hjärnan som natrium, sänker IQ etc. det är vad dom har berättat för mig iaf, frågade aldrig efter källa då dom är trovärdiga, och studier i kina har undersökt barn som dricker kalciumfluorid och hittat att dom hade låg IQ jämfört med barn som inte drack någon kalciumfluorid.

Barn i Kina har ju inte samma utbildningsmöjligheter som oss och en västerländsk studie är därför missvisande. Det sunda förnuftet säger att fluoridealert överdriver. En fansite överdriver någon eller någots storhet och en dissite överdriver det negativa. De blir fartblinda.
Man ska helt enkelt ta allt med en nypa salt. Men det är klart man ska undvika fluorid

Tack för svaren:)
Vill inte vara jobbig men jag hittade detta inlägget på nätet

"Fram till 1977 fanns det i Sverige ett officiellt gränsvärde för fluor i vatten. Upp till 1,5 ppm var tillåtet. Över detta värde förklarades vattnet som otjänligt och fick ej användas till dryck. Detta övervakades - fastän dåligt - av hälsovårdsnämnderna. Efter 1977 har detta gränsvärde (som resultat av fluorpropagandan?) höjts till 6 ppm, vilket innebär att vatten med så höga halter är godkänt som dricksvatten. Dock säger man att viss försiktighet bör iakttagas när det gäller barn. Över 1,5 ppm ger viss risk för mild missfärgning av tänderna (tandfläcksjuka), över 2,5 föreligger ökad risk för tydlig tandfläcksjuka och över 4,0 är vattnet ej lämpat för barn. Problemet är bara att praktiskt taget ingen konsument vet hur mycket fluor dricksvattnet innehåller.
"1977 gjordes en undersökning i Livsmedelsverkets regi. Det visade sig då att 242 vattenverk hade halter mellan 1,5 och 3,9 ppm fluor, 6 vattenverk hade 4,0-5,9 och ett hade mer än 6,0 ppm. De som drack detta vatten hade dock ingen kännedom om vad de fick i sig eller om riskerna (som enligt officiell expertis är obefintliga). Av 18 000 privata vattentäkter som undersökts (5 % av alla) låg majoriteten under 1,5 ppm. Hos var tionde fann man fluorvärden mellan 1,5 och 4,0 ppm och hos var hundrade var värdet över 4,0. Hur mycket fluor som finns i de ej undersökta brunnarna (95 % av alla) är okänt. I Uppsala där fluorhalten anses vara optimal ur kariessynpunkt är värdet 1,1-1,2 ppm.
Då redan halter över 0,5 ppm är klart skadliga tycks det alltså uppenbart att en majoritet av befolkningen får i sig farliga mängder fluor bara genom dricksvattnet."
orginalartikel

http://www.2000taletsvetenskap.nu/special/fluor.htm

Att myndigheterna säger att det är okej lugnar mig inte, det sa de om amalgam och aspartam ocskå. Tro mig, ingen vill att vårt dricksvatten ska vara bra mer än jag. Jag hoppas verkligen jag har fel i mina misstankar. Men är inte övertygad om det.
Med tanke på vilka skador flour kan orsaka vill man ju gärna vara säker på att vatnet inte är giftigt med tanke på vilka mängder man bäljar i sig under en livstid.Jag kan ju ringa min kommun o fråga också, men tror nog att jag skulle få ärligare svar här.

1. Ring Miljöförvaltningen i din kommun och fråga. Det finns prover som görs varje år och kommunerna kan ge dig data från dessa. Mängden naturligt fluor i dricksvattnet varierar från plats till plats. Vissa områden har mycket, vissa har mindre.

2. Neem brukar jag köpa ibland. Den tidigare neem hade fluor, inte den nya. Sen finns det massor med andra fluorfria märken också. Gå till en duglig hälsokostbutik och fråga. Oftast finns det bara Life-piller-trillar-butiker, men varje normalstor stad brukar ha en annan häloskost som har mycket intressantare livsmedel, m.m

3. Googla lite på kalciumfluorid vs natriumfluorid så förstår du mer om frågan.

Ska ringa miljöförvaltningen d första jag gör på mån.
Och ingen mer flourtandkräm för mig, eller sockerfria tuggumi för den delen:)

truman om du inte kan ge några exempel så ska du inte säga att dom överdriver. visa mig var dom överdriver så håller jag med dig, men om du inte kan göra detta så ta tillbaka det.

Vad vet du om kalciumfluorid och vad gör dig mer trovärdig än personer som har studerat frågan i flera år?. Allt som står på deras hemsida förövrigt om fluorids effekter stämmer och är uppbackat av vetenskapliga studier.

Så här skrev dom till mig om kalciumfluorid:

"The reason the label lists fluoride by itself and does not call it calcium fluoride or sodium fluoride or anything else is because when it is dissolved in water it is just fluoride ion. All of the minerals are highly diluted in the water. All are virtually totally dissociated, meaning they are in their ionic form, not in the form of any compounds or salts such as sodium fluoride or calcium fluoride.

A chemist might say there is a very tiny percentage of fluoride that is bound to calcium, sodium, or even aluminum or silicon. However, the concentration of any of these compounds is much less than 2.8 mg/L. In biological terms, the toxicity of the fluoride ion from this bottled water will have nothing to do with the sodium or calcium.

If calcium were in much higher levels, it might have a slight ability to bind some of the fluoride and reduce the absorption of the fluoride in the stomach. However, scientific studies on this question have not produced clear results. Most of the fluoride will still be absorbed from the stomach, even if this water was drunk at the same time as you drank milk or ate cheese or some other rich source of calcium.

Many anti-fluoride people in the past have claimed that calcium fluoride is "natural" and less toxic or less well absorbed than sodium fluoride. They say that unaltered drinking water may contain this "natural" calcium fluoride, but that the calcium fluoride is less harmful than artificially added sodium fluoride used in fluoridation. They are wrong. At all plausible concentrations the fluoride ion will be almost totally dissociated from any calcium or sodium ion, so there will just be ions, none of which has any memory of where it came from. There will be no compounds.

This issue is confusing because no artificial fluoridation uses pure sodium fluoride. The vast majority use industrial grade silicofluorides, which are compounds of fluoride and silicon. A few use sodium fluoride, but it is never a pure form of sodium fluoride. All these fluoridating chemicals are commonly contaminated with heavy metals and radionuclides, perhaps at levels high enough to cause their own health problems.

But there is overwhelming evidence that fluoride ion by itself is toxic, no matter where it came from. Most laboratory studies of fluoride use purified sodium fluoride, and many of these studies have found health problems from the fluoride ion absorbed from consumption of this purified sodium fluoride in food or water.

The ramlosa water has a relatively high fluoride level at 2.8 mg/L. I would avoid drinking any water with such a high level of fluoride. I would seek water with less than 0.3 mg/L, the lower the better. There is no good evidence that fluoride in drinking water reduces cavities, so you will not be foregoing any benefit, and you will be avoiding potential harm.

Consider yourself lucky that Sweden requires the listing of the fluoride level on bottled water. In the US, there is no requirement to put the fluoride level on bottled water.

I assume you can find other bottled water with fluoride levels below 0.3 mg/L. Even some of the so-called "mineral waters" which have high overall levels of many minerals are still low in fluoride. The calcium and magnesium especially can give water a better flavor, and there is some modest scientific evidence they might benefit health. So, look for a brand of bottled water that you like the taste of, that has high calcium and magnesium if you want, but that has low fluoride.

Skol!

Chris Neurath
Research Director
AEHSP"

Det finns över 20 studier idag på människor som visar att det kan påverka vår hjärna och försämra vår IQ. Sedan finns det även 40 studier med djur som också visar negativa effekter, för det mesta hjärnskada, och dessa studier har visat att låga halter som 1-2mg kan vara skadligt. andra studier har även visat att det är skadligt för levern för barn och att det ger folk tandproblem när man dricker det samt skadar tand-cellerna hoss barn med tandkräm. detta är allvarligt då många i USA får i sig så mycket som 5mg dagligen genom vatten och mat. Det är känt att fluorid kan påverka sköldkörtelhormonen som påverkar vår intelligens. En NRC rapport erkännde att "It's apparent that fluorides have the ability to interfere with the functions of the brain."
http://www.fluoridealert.org/health/brain/
http://www.fluoridealert.org/iq.studies.html

Bara studierna som har visat kopplingar till cancer borde ensamt göra att man tar bort det från vattnet omedelbart. där har varit försök till en cover up av denna studien också:
http://www.fluoridealert.org/fox-transcript.html

Vid 2008 fanns det bara två studier som sa emot alla dessa studierna om att det skulle vara dåligt för hjärnan, det har vad jag vet inte kommit ut några nya studier sen dess, dessa två studier är orelevanta då en stor mängd studier har bevisat att det ÄR giftigt för både djur och människor, därför gav nazisterna det till judarna, deras forskare var mycket smarta och dom valde fluorid av en anledning.

I den största U.S. studien av flourid och tand karies så visade USAs "Public Health Service" tand register av över 39,000 skol barn, i åldern 5-17, från 84 olika delar i usa att numren tand problem var samma och lika många i områdena som hade flourid

Ställen som har fluorid i sitt vatten har en högre mängd tand problem än ställen som inte har någon fluorid, när fluorid har tagits bort från vattnet så har det visat sig att mångas tand problem försvinner medans tand problemen ökar kraftigt så fort fluorid tilläggs, går att läsa om det här: http://www.medicalnewstoday.com/articles/21263.php

"Tell a lie loud enough and long enough and people will believe it."
- Adolf Hitler

"Fluoridation is the greatest case of scientific fraud of this century."
- Robert Carlton, Ph.D, former EPA scientist, 1992

The history of forcing fluoride on humans through the fluoridation of drinking water is wrought with lies, greed and deception. Governments that add fluoride to drinking water supplies insist that it is safe, beneficial and necessary, however, scientific evidence shows that fluoride is not safe to ingest and areas that fluoridate their drinking water supplies have higher rates of cavities, cancer, dental fluorosis, osteoporosis and other health problems. Because of the push from the aluminum industry, pharmaceutical companies and weapons manufacturers, fluoride continues to be added to water supplies all over North America and due to recent legal actions against water companies that fluoridate drinking water supplies, precedent has been set that will make it impossible for suits to be filed against water suppliers that fluoridate. There is a growing resistance against adding toxic fluoride to our water supplies, but unfortunately, because fluoride has become "the lifeblood of the modern industrial economy"(Bryson 2004), there is too much money at stake for those who endorse water fluoridation . The lies of the benefits of water fluoridation will continue to be fed to the public, not to encourage health benefits to a large number of people, but to profit the military-industrial complex.

The story begins in 1924, when Interessen Gemeinschaft Farben (I.G. Farben), a German chemical manufacturing company, began receiving loans from American bankers, gradually leading to the creation of the huge I.G. Farben cartel. In 1928 Henry Ford and American Standard Oil Company (The Rockefellers) merged their assets with I.G. Farben, and by the early thirties, there were more than a hundred American corporations which had subsidiaries and co-operative understandings in Germany. The I.G. Farben assets in America were controlled by a holding Company, American I.G. Farben, which listed on it’s board of directors: Edsel Ford, President of the Ford Motor Company, Chas. E. Mitchell, President of Rockerfeller’s National City Bank of New York, Walter Teagle, President of Standard Oil New York, Paul Warburg, Chairman of the federal reserve and brother of Max Warburg, financier of Germany’s War effort, Herman Metz, a director of the Bank of Manhattan, controlled by the Warburgs, and a number of other members, three of which were tried and convicted as German war criminals for their crimes against humanity. In 1939 under the Alted agreement, the American Aluminum Company (ALCOA), then the worlds largest producer of sodium fluoride, and the Dow Chemical Company transferred its technology to Germany. Colgate, Kellogg, Dupont and many other companies eventually signed cartel agreements with I.G. Farben, creating a powerful lobby group accurately dubbed "the fluoride mafia"(Stephen 1995).

At the end of World War II, the US government sent Charles Eliot Perkins, a research worker in chemistry, biochemistry, physiology and pathology, to take charge of the vast Farben chemical plants in Germany. The German chemists told Perkins of a scheme which they had devised during the war and had been adapted by the German General Staff. The German chemists explained of their attempt to control the population in any given area through the mass medication of drinking water with sodium fluoride, a tactic used in German and Russian prisoner of war camps to make the prisoners "stupid and docile"(Stephen 1995). Farben had developed plans during the war to fluoridate the occupied countries because it was found that fluoridation caused slight damage to a specific part of the brain, making it more difficult for the person affected to defend his freedom and causing the individual to become more docile towards authority. Fluoride remains one of the strongest anti-psychotic substances known, and is contained in twenty-five percent of the major tranquilizers. It may not seem surprising that Hitlers regime practiced the concept of mind control through chemical means, but the American military continued Nazi research, exploring techniques to incapacitate an enemy or medicate an entire nation. As stated in the Rockerfeller Report, a Presidential briefing on CIA activities, "the drug program was part of a much larger CIA program to study possible means of controlling human behavior"(Stephen 1995).

The dental caries prevention myth associated with fluoride, originated in the United States in 1939, when a scientist named Gerald J. Cox, employed by ALCOA, the largest producer of toxic fluoride waste and at the time being threatened by fluoride damage claims, fluoridated some lab rats, concluded that fluoride reduced cavities and claimed that it should be added to the nations water supplies. In 1947, Oscar R. Ewing, a long time ALCOA lawyer, was appointed head of the Federal Security Agency , a position that placed him in charge of the Public Health Service(PHS). Over the next three years, eighty-seven new American cities began fluoridating their water, including the control city in a water fluoridation study in Michigan, thus eliminating the most scientifically objective test of safety and benefit before it was ever completed.

American education and research was funded by the Aluminum Manufacturing, Fertilizer and Weapons Industry looking for an outlet for the increasingly mounting fluoride industrial waste while attaining positive profit increase. The discovery that fluoride benefited teeth, was paid for by industry that needed to be able to defend "lawsuits from workers and communities poisoned by industrial fluoride emissions" (Bryson 1995) and turn a liability into an asset. Fluoride, a waste constituent in the manufacturing processes of explosives, fertilizers and other necessities was expensive to dispose of properly and until a use was found for it in Americas water supplies, the substance was only considered a toxic, hazardous waste. Through sly public re-education, fluoride, once a waste product, became the active ingredient in fluorinated pesticides, fungicides, rodenticides, anesthetics, tranquilizers, fluorinated pharmaceuticals, and a number of industrial and domestic products, fluorinated dental gels, rinses and toothpastes. Fluoride is so much a part of a multibillion-dollar industrial and pharmaceutical income, that any withdrawal of support from pro-fluoridationists is financially impossible, legally unthinkable and potentially devastating for their career and reputation.

Funded by US industrialists, in an attempt to encourage public acceptance of fluoride, Edward Bernays, known also as the father of PR, or the original spin doctor, began a campaign of deception to persuade public opinion. Barnays explained "you can get practically any idea accepted if doctors are in favour. The public is willing to accept it because a doctor is an authority to most people, regardless of how much he knows or doesnt know"(Bryson 2004). Doctors who endorsed fluoridation didnt know that research discrediting fluorides safety was either suppressed or not conducted in the first place. Fluoride became equated with scientific progress and since it was introduced to the public as a health-enhancing substance, added to the environment for the childrens sake, those opposing fluoride were dismissed as cranks, quacks and lunatics. Fluoride became impervious to criticism because of a relentless PR offensive, but also because of its overall toxicity. Unlike chemicals that have a signature effect, fluoride, a systemic poison, produces a range of health problems, so its effects are more difficult to diagnose.

Recently declassified US Military documents such as Manhattan Project, shows how Fluoride is the key chemical in atomic bomb production and millions of tonnes of it were needed for the manufacture of bomb-grade uranium and plutonium. Fluoride poisoning, not radiation poisoning, emerged as the leading chemical health hazard for both workers and nearby communities. A-bomb scientists were ordered to provide evidence useful for defense in litigation, so they began secretly testing fluoride on unsuspecting hospital patients and indignant, mentally retarded children.. "The August 1948 Journal of the American Dental Association shows that evidence of adverse effects from fluoride was censored by the US Atomic Energy Commission for reasons of "national security" (Griffiths 1998). The only report released stated that fluoride was safe for humans in small doses.

During the Cold War, Dr. Harold C. Hodge, who had been the toxicologist for the US Army Manhattan Project, was the leading scientific promoter of water fluoridation. While Dr. Hodge was reassuring congress of the safety of water fluoridation, he was covertly conducting one of the nation’s first public water fluoridation experiments in Newburgh, New York, secretly studying biological samples from Newburgh citizens at his US laboratory at the University of Rochester. Since there are no legal constraints against the suppression of scientific data, the only published conclusion resulting from these experiments was that fluoride was safe in low doses, a profoundly helpful verdict for the US Military who feared lawsuits for fluoride injury from workers in nuclear power plants and munitions factories. Fluoride pollution was one of the biggest legal worries facing key US industrial sectors during the cold war. A secret group of corporate attorneys, known as the Fluorine Lawyers Committee, whose members included US Steel, ALCOA, Kaiser Aluminum, and Reynolds Metals, commissioned research at the Kettering Laboratory at the University of Cincinnati to "provide ammunition"(Bryson 2004) for those corporations who were fighting a wave of citizen claims for fluoride injury. The Fluorine Lawyers Committee and their medical ambassadors were in personal and frequent contact with the senior officials of the federal National Institute for Dental Research, and have been implied in the burying of the forty year old Kettering study, which showed that fluoride poisoned the lungs and lymph nodes in laboratory animals. Private interests, sought to destroy careers and censor information by ensuring that scientific studies raising doubts about the safety of fluoride never got funded, and if they did, never got published.

During the 1990, research conducted by Harvard toxicologist Phillis Mullenix showed that fluoride in water may lead to lower IQ’s, and produced symptoms in rats strongly resembling attention deficit and hyperactivity disorder (ADHD). Just days before her research was accepted for publication, Mullenix was fired as the head of toxicology at the Forsyth Dental Center in Boston. Then her application for a grant to continue her fluoride and central nervous system research was turned down by the US National Institute of Health (NIH), when an NIH panel told her that "fluoride does not have central nervous system effects"(Griffiths 1998).

Despite growing evidence that it is harmful to public health, US federal and state pubic health agencies and large dental and medical organizations such as the American Dental Association (ADA), continue to promote fluoride. Water fluoridation continues, despite the Environmental Protection Agency (EPA) own scientists, whose union, Chapter 280 of the National Treasury Employees Union, has taken a strong stand against it. Dr. William Hirzy, vice president of Chapter 280, stated that "fluoride (that is added to municipal water) is a hazardous waste product for which there is substantial evidence of adverse health effects and, contrary to public perception, virtually no evidence of significant benefits"( Mullenix 1998). Although fluoride is up to fifty times more toxic than sulfur dioxide, it is still not regulated as an air pollutant by the American Clean Air Act. Since thousands of tonnes of industrial fluoride waste is poured into drinking water supplies all over North America, supposedly to encourage gleaming smiles in our children, big industry in the US has the benefit of emitting as much fluoride waste into the environment as they like with absolutely no requirement to measure emissions and no way of being held accountable for poisoning people, animals and vegetation.

In August 2003, the EPA requested that the National Research Council, the research arm of the National Academy of Sciences (NAS), re-evaluate water fluoride safety standards by reviewing recent scientific literature, because the last review in 1993 had major gaps in research. "Neither the US Food and Drug Administration (FDA), nor the National Institute for Dental Research (NIDR), nor the American Academy of Pediatric Dentistry has any proof on fluorides safety or effectiveness"(Sterling 1993). The International Academy of Oral Medicine and Toxicology has classified fluoride as an unapproved dental medicament due to its high toxicity and the US National Cancer Institute Toxicological Program has found fluoride to be an "equivocal carcinogen" (Maurer 1990).

Currently the US government is continuing to introduce further fluoridation schemes throughout the country, including the Water Act passed in November 2003, which has made it impossible for water companies to undergo civil or criminal hearings as a result of adding fluoride to public water supplies.

In a society where products containing asbestos, lead, beryllium and many other carcinogens have been recalled from the marketplace, it is surprising that fluoride is embraced so thoroughly and blindly. It seems absurd that we would consider paying the chemical industry to dispose of their toxic waste by adding it to our water supply. Hiding the hazards of fluoride pollution from the public is a capitalist-style con job of epic proportions that has occurred because a powerful lobby wishes to manipulate public opinion in order to protect its own financial interests. "Those who manipulate this unseen mechanism of society constitute an invisible government which is the true ruling power of our country... our minds are molded, our tastes formed, our ideas suggested, largely by men we have never heard of" (Bernays 1991).
http://www.informationliberation.com/?id=14949

Jan Sällström, zoofysiolog, docent i experimentell patologi.

Född 1944, disputerade vid Uppsala universitet 1974 med avhandlingen "Studies of the lymphoid development of the embryonic chicken thymus in vitro", var 1978-82 engagerad i Miljöcentrum som expert för att granska fluorfrågan, f.n. docent i experimentell patologi vid Uppsala universitet, arbetar även med molekylär patologi för cancerdiagnostik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Hans artikel, Fluoren inom tandvården är ett cellgift:
http://art-bin.com/art/sallstrom_sw.html

FLUOR ÄR BRA för tänderna och minskar karies, har vi fått lära oss under decenniers kampanjer. Under 60-, 70 och 80-talen genomfördes fluorsköljningar varje vecka i skolorna och det diskuterades om fluor generellt skulle tillsättas i dricksvattnet i Sverige som redan var fallet i många andra länder. Motståndarna till fluor menade att fluoren är ett gift och att fluoridering av dricksvattnet innebär en tvångsmedicinering av befolkningen som är ovärdigt en demokrati. I dag är fluorsköljningen i skolorna på väg tillbaka - samtidigt som allt fler länder sätter allt allvarligare varningstexter på sina fluortandkrämstuber. Vad ska man tro - är fluor nyttigt eller farligt? Personligen anser jag att tandvårdens fluorprofylax tillhör medicinhistoriens största experiment.

Alla får vi i oss fluor genom födan och dricksvattnet. Dagsdosen hos vuxna med normal vattenkonsumtion beräknas ligga vid 0,5-2 mg i lågfluorområde och 2-5 mg i områden med dricksvattenhalt av 1 mg fluor per liter, felaktigt benämnt "optimal" fluorhalt (1). Denna halt finns naturligt i Sverige i t.ex. Uppsala och Eskilstuna. I vissa vattenverk är halten ännu mycket högre. Livsmedelsverket har utfärdat nya regler för fluoridhalten i svenskt dricksvatten, baserat på ett EG-direktiv. Senast 25 december 2003 får dricksvattnet inte innehålla mer än 1,5 mg fluor/liter (2). Anledningen är att fluoren har visat sig ge skador på framför allt tänderna och skelettet, eftersom det är ett starkt cellgift.

Storkonsumenter av dricksvatten, exempelvis diabetiker och njursjuka kan få i sig betydligt större mängder. Endast en del, varierande mellan 20-80 % av detta fluorintag utsöndras via njurarna. Ju surare urinen är, desto mindre är utsöndringen av fluorid (3). Personer med en kost som gör urinen sur, exempelvis köttrik kost, behåller därför mer fluor än personer med alkalisk urin. Det fluor som kvarstår i kroppen binds kemiskt i olika organ, framför allt i kroppens hårdvävnader, dvs tänderna och benstommen. På detta sätt hålls blodplasmahalten av fluor låg vid c:a 1/100-dels mg per liter men 2-3 gånger så högt hos personer som dricker fluoriderat vatten.

Faktaruta: Varningstexter på fluortandkräm

Både svenska livsmedelsverket och amerikanska FDA kräver numera att det ska finnas varningstexter på (barn-)tandkräm som innehåller fluorid.

På Theramed Junior står bl.a. att "Socialstyrelsen rekommenderar tandkräm med fluor till barn. Barn under 7 år bör borsta tänderna under vuxnas upppsikt." Vad de vuxna skall vara uppmärksamma på anges dock inte. Det står inte heller i Socialstyrelsens författning 1991:4, som denna formulering syftar på. Denna tandkräm innehåller 0,1 procent fluorid. Skulle ett barn äta upp hela förpackningens innehåll (100 g/75 ml), skulle det få i sig 0,1 g (=100 mg) fluorid.

Aqua Fresh for Kids har följande varning (på norska): "Mengden av fluortannkrem til barn bør begrenses. Bruk en knap synlig mengde till små barn, økende til ertstor porsjon ved 6-års alder." Här är procenthalten 0,05 procent. Förpackningen som helhet innehåller 63g/50 ml vilket innebär att tuben totalt innehåller 31,5 mg fluorid.

I USA har t.ex. Colgate följande text på sina tuber: "Barn 2-6 år: Använd endast en ärtstor mängd och övervaka barnens borstning och sköljning (för att minimera nedsväljning). Varning: Förvaras oåtkomligt för barn under 6 års ålder, för att förhindra förtäring. Om olycka med förtäring sker, sök professionell hjälp eller kontakta en giftinformationscentral genast." Amerikanska tandläkarförbundets (ADA:s) råd för vetenskapsfrågor anser dock att denna formulering "kan skrämma föräldrar och barn i onödan, och att påskriften i hög grad överdriver de potentiella eller påvisade faror som kan finnas i samband med fluortandkrämer".

Faktaruta: Grundämnet fluor

Fluor är ett gulgrönt gasformigt grundämne som framställdes isolerat första gången 1886 av Henri Moissan. Fluor, klor, brom, jod (och det instabila ämnet astat) utgör de s.k. halogenerna bland grundämnena. Fluoratomerna har en mycket stark tendens att förena sig med andra ämnen, så det är ganska svårt att framställa i ren form. Fluor kan förena sig med alla andra ämnen, även med andra halogener. Före andra världskriget förekom ingen större industriell tillverkning av fluor. Senare har processer vid anrikning av uran, aluminiumframställning, produktion av konstgödsel, lera m.m. resulterat i att stora mängder fluor producerats som bi- eller avfallsprodukt.

Fluorföreningar förekommer i naturen och vattnet i olika mängder, så vi får alltid i oss mer eller mindre. De flesta är dock numera överens om att fluor inte hör till de essentiella spårämnen som kroppen behöver, vilket länge påstods av WHO (Handbook on Human Nutritional Requirements, WHO Monograph Series No 61, 1974), svenska Socialstyrelsen (SOSFS 1977:26) m.fl. Amerikanska FDA ändrade dock åsikt i frågan vid mitten av 60-talet (se Bergström, "Åttio maximaldoser", 1969, s 51).

Fluor befinner sig i giftighetsgrad någonstans mellan bly och arsenik. Forskning tyder på att fluorider kan orsaka såväl allergier, benskörhet, dental fluoros som neurologiska skador (det senare har bl.a. dr. Phyllis Mullenix beskrivit i sin och medarbetares "Neurotoxicity of sodium fluoride in rats", Neurotoxicol Teratol. 17(2), 1995).

Den härdande effekt fluorid anses ha på tandemalj, beror på att ämnet hydroxiapatit, som finns i emaljen, får en OH-grupp utbytt mot fluor så att fluorapatit Ca5(PO4)3F bildas. Emaljen blir hårdare, men många anser också att den blir sprödare.

Hårdvävnadernas förmåga att snabbt binda fluor, och därigenom hålla serumhalten nere avtar med stigande ålder på grund av att höga halter ackumuleras och en viss mättnad inträder, framför allt hos individer som bor i fluorrikt område (1). Sådana individer löper därför lättare risk att få förgiftningssymptorn vid tillförsel av enstaka höga doser.

Genom denna anrikning av fluoren till vissa platser i kroppen kan de lokala koncentrationerna bli höga. Halter på 2-6 g per kg av skelettet och upp till 10 g per kg i emaljytan har uppmätts. Detta innebär en anrikning i skelettet på 200 000 gånger jämfört med serumhalten. Ju längre in i tanden man kommer, dess lägre halt påvisas till ungefär 30 mg/ kg på gränsen till tandens mjukvävnad, dvs pulpan (1, 4). Även i mjukvävnaderna kan anrikning påvisas med halter i t.ex. aortaväggen, njurar, urinblåsa och hud som är upp till 10 000 gånger högre än i blodet (5, 6). Anrikning av fluor i kroppen betyder att man med åren samlar på sig stora mängder fluor, uppgående till tiotals gram. Generellt gäller att om man jämför fluorhalten i skelettet hos en person från lågfluorområde med en från vattenfluoriderat område, så ligger fluorhalten 2-3 gånger så högt hos den senare (1, 7).

Den dödliga dosen fluor uppges ligga mellan 1-5 g för en vuxen, men den minsta registrerade dödliga mängd som man vet tagits upp i kroppen ligger på 105 mg.

Den dödliga dosen fluor uppges ligga mellan 1-5 g för en vuxen, men den minsta registrerade dödliga mängd som man vet tagits upp i kroppen ligger på 105 mg. Trots detta visar sig inte någon akut förgiftning hos gamla människor vars skelett genom anrikning under åratal innehåller flera gånger den dödliga dosen av fluorid. Detta beror på att att fluoriden är mycket starkt kemiskt bunden i skelettet.

Inom cellbiologisk forskning används fluorid som ett mycket aktivt ämne för att påverka cellens ämnesomsättning. Fluoriden fungerar som ett starkt gift genom att hämma vissa enzymer, som är nödvändiga för cellens normala livsmekanismer. Flera enzymer, som är betydelsefulla för cellens energiproduktion, som enolas, fosfoglukomutas, succinodehydrogenas och cytokromoxidas, hämmas av fluorid i låga koncentrationer. Vidare hämmas de båda heminnehållande enzymen katalas och peroxidas, vilka båda är inbegripna i omsättningen av i cellen bildad väteperoxid och flera olika enzymer som deltar i fosfatomsättningen, som surt och alkaliskt fosfatas, erytrocytpyrofosfatas och 5-nukleotidas (8). Ytterligare ett flertal enzymer kan hämmas vid låga fluoridkoncentrationer. Fluoridens hävdade karieshämnade effekt beror sannorlikt till stor del på dess giftverkan på bakteriernas enzymsystem.

Man har också visat att fluorid påverkar basala cellregleringsmekanismer genom att interagera med sådana signalbärare som calciumjoner, G-proteiner (9) och cycliskt AMP, den sistnämnda genom att stimulera enzymet adenylcyclas (10). Cykliskt AMP har bl a stor betydelse för den hormonella styrningen av cellen, och fluor verkar därför störande på hormonregleringen i kroppen. Det är därför inte så svårbegripligt att högt fluoridintag har korrelerats till högre cancerincidens (11).

De koncentrationsnivåer vid vilka påverkan på de känsligaste av ovan nämnda enzymer sker, bland dem just adenylcyclas, ligger lägst på omkring 6-10 mg per kg. Det kan alltså ytligt synas som om denna halt vore för hög för att några effekter skulle kunna uppstå då man använder ett fluoriderat dricksvatten, men om hänsyn tas till fluorens förmåga att ackumuleras i kroppen och man jämför med de halter som kan påvisas i vissa organ, så förstår man att fluoren mycket väl kan ha biologiska effekter även vid ett dagligt intag på 2-5 mg.Inte minst om man också tar hänsyn till de mycket höga fluoridkoncentrationer som munhålans, svalgets och magslemhinnans celler lokalt utsätts för vid olika typer av fluorprofylax, såsom munsköljning och fluorlackning.

Mycket riktigt kan man också påvisa en rad biologiska effekter av fluor vid denna dos. Hos personer som på försök har fått sin vattenfluorhalt höjd från normal ytvattenhalt till 0,5 eller 1 mg per liter eller mer har man funnit att enzymet alkaliskt fosfatas i blodet påverkas och minskar signifikant i aktivitet (12).

I djurförsök har man funnit cellförändringar på biokemisk nivå i njurarna hos apor som fått vatten med 1 mg fluor per liter under några månader. Enzymaktiviteterna hos vissa enzymer i levern hos dessa apor och njurarna hos marsvin påverkades också av sådant vatten (13, 14). En fördröjning i utvecklingen på upp till 14 dagar har experimentellt påvisats hos grodyngel som fått vistas i fluoriderat vatten. I detta fall beror störningen förmodligen på att ynglens sköldkörtlar påverkats av fluoren (15). Cellgenetikern A.H. Mohamed har upptäckt att möss som vid sidan av en fluorfattig kost fått vatten med sk "optimal" fluorhalt hade fler kromosombrott i testiklar och benmärg än kontrolldjur. (16).

Emaljfluorosen är det mest uppenbara och synliga beviset för de kraftiga biologiska effekterna av ett för högt fluorintag hos människan. Tandläkarna hävdar visserligen helt ansvarslöst att emaljfluorosen är ett medicinskt oskyldigt symptom, men tvingas samtidigt erkänna att uppkomstmekanismen av emaljfluoros inte är känd i detalj, även om bilden på senare tid håller på att klarna. En viktig upptäckt gjordes av den danske kariologen Thylstrup och hans grupp som med elektronmikroskopets hjälp kunde påvisa att emaljfluoros är missbildad emalj som har en lucker och oregelbunden struktur. Vid kraftig fluoros är emaljen så lös att den släpper igenom föroreningar utifrån som då missfärgar tanden (17).

En färsk vetenskaplig rapport (18) visar att fluorid stör enzymen kaseinkinas II och alkaliskt fosfatas i ameloblasten (den emaljbildande cellen), vilket leder till oregelbunden mineralisering vid emaljbildningen. Det tandläkarna således kallar oskyldiga fläckar på tänderna är i själva verket symptom på kronisk fluorförgiftning av spädbarnet! Fluorskadad emalj har visats vara mer benägen för karies än normal emalj, senast visat i en sydafrikansk rapport om barn i byar som var helt opåverkade av tandvård (19).Då man förstår fluorosens rätta natur är det inte svårt att också begripa att barn under den tid tandbildningen pågår ska utsättas för så litet fluorid som möjligt.Det betyder att barn under sex års ålder inte över huvud taget ska utsättas för fluoriderad tandkräm, fluortuggummi eller fluorrikt dricksvatten.

Faktaruta: Arvid Carlsson om fluor

Arvid Carlsson, som år 2000 tilldelades Nobelpriset i fysiologi/medicin, var en hård motståndare till vattenfluoridering på 1970-talet och skrev flera artiklar om fluor och fluoros:

"Det är väsentligt att poängtera att emaljfluoros inte enbart är en kosmetisk fråga. Socialstyrelsens försäkran att emaljfluoros är ett ur medicinsk synvinkel oskyldigt symtom saknar nämligen täckning. Såväl svenska som utländska undersökningar visar att svårare grader av emaljfluoros är associerade med en abnormt hög kariesförekomst [...]."

"Det förtjänar i detta sammanhang påpekas att 'den stabila bevisningen för placentabarriären mot fluoren' (Ericsson 1970) nu tillhör medicinhistorien (Armstrong o a 1970; se även Forsman 1974 b). Det finns därför anledning att beakta möjligheten att fluorid kan inverka på barnens somatiska och mentala utveckling."

"Våra hälsovårdsmyndigheter kommer i framtiden i allt högre grad att bli engagerade i de problem som denna belastning [den kemiska belastningen av vår miljö] för med sig, problem av mycket hög komplexitet med hänsyn till svårigheterna till kvantitativ kartläggning, interaktion mellan olika ämnen etc. Vårt samhälle kommer att behöva satsa allt större resurser på att hålla nere den kemiska expositionen på en acceptabel nivå. "

Ur Arvid Carlsson: "Aktuella problem rörande fluoriders farmakologi och toxikologi", Läkartidningen 14, 1978, s. 1388-1392.

Kronisk fluorförgiftning av sk "optimal" fluorhalt i vattnet ger hos vissa individer upphov till ett flertal svårtolkade symptom, som emellertid stämmer väl överens med symptomen vid akut fluorförgiftning eller kronisk förgiftning av högre doser på kreatur och industriarbetare. Mängder av veterinärmedicinska rapporter har beskrivit förgiftningsfall på kreatur som inträffat på grund av miljöförorening eller för höga fluorhalter i fodret. På Cornwall Island i Ontario i Kanada drabbades boskapen av dvärgväxt till följd av att grödorna förorenats av fluor som släpptes ut i luften av Reynolds Metals Company (20).

Grundläggande för beskrivningen av skadorna på människor är den danske läkaren Kaj Roholms doktorsavhandling "Fluorine Intoxication" från 1937 (21). Till skadebilden vid de högre doserna av fluor hör aptitlöshet, mag- och tarmbesvär, allergiska symptom, muskelsvaghet och nervskador, ledsmärtor och skelettskador och hos barn sönderfallande tänder. Liknande symptom, fastän ej så häftiga utan mer smygande och till synes obegripliga, uppträder vid kronisk förgiftning med lägre doser fluorid. Tack vare ett antal av slumpen arrangerade "oplanerade" dubbel-blindtester har läkarna, bland dem allergiforskaren Waldbott, kunnat förknippa dessa symptom med kronisk fluorförgiftning och beskriva ett "kroniskt fluorförgiftningssyndrom" (22, 23).

Dessa "oplanerade" tester har gått till så att en individ haft oförklarliga symptom som överdriven törst, eksemliknande utslag, magsmärtor och muskelsvaghet m.m., som kan ha försvunnit spårlöst sedan personen bytt boendeplats. Utan att förstå orsaken till varför symptomen försvann, har personen flyttat på nytt och snabbt återfått de tidigare symptomen, som då varit borta under lång tid. Först efter sådana flyttningar mellan olika orter har personer kunnat peka på fluoren som gemensam faktor för de platser där sjukdomen uppträtt, varigenom sambandet mellan vattenfluoridering och fluoröverkänslighet bevisats. Waldbott har bland sina patienter cirka 400 fall som uppvisar sådan överkänslighet mot fluor.

I en noggrant upplagd dubbel-blindstudie i Holland har man kunnat styrka Waldbotts fynd att fluoren ger upphov till allvarliga överkänslighetssymptom hos vissa individer (24). Många är så sjuka att de blir helt arbetsoförmögna. Symptomen yttrar sig som överdriven törst, eksemliknande utslag och nässelutslag på kroppen, magsmärtor, muskelsmärtor, muskelkramp och muskelsvaghet, huvudvärk och synsvaghet. Man kan ställa sig frågan om det finns ett samband mellan den pågående ökningen av allergier i befolkningen och det successivt ökade intaget av fluorid som påvisats i samhället.

Trots att överkänslighet mot fluor beskrivits i årtionden hos mängder av människor och bevisats med metoder, som uppfyller alla krav på objektivitet så förnekar tandläkarna denna sjukdoms existens. De hävdar att det ur fysiologisk synpunkt är omöjligt att fluoridjonen kan ge upphov till allergier eftersom den är en så liten kemisk substans att kroppens immunförsvar inte upptäcker den som ett främmande ämne. Att avfärda fluoridens möjlighet att orsaka överkänslighetsreaktioner bara på grund av ett sådant faktum är mycket naivt. De immunologiska reaktionerna är nämligen oerhört invecklade och inbegriper många olika biokemiska styrprocesser, i vilka fluorid kan interferera. Man har exempelvis påvisat att en av de celltyper som deltar i de allergiska reaktionerna, nämligen mastcellen, stimuleras av fluorid i koncentrationen 20 mg/l till att släppa ut ämnet histamin, vilket som bekant orsakar kraftiga allergiska symptom (25). Även om det inte alls bevisats att en sådan mekanism ligger bakom fluorens förmåga att framkalla överkänslighet, så visar detta exempel att fluoren på annat sätt än genom att vara s.k. allergen skulle kunna påverka immunsvaret.

Men det av Waldbott beskrivna fluoröverkänslighetssyndromet kanske inte alls är av immunologisk natur, utan i stället orsakas av fluorens påverkan på olika enzymer i kroppen och den påföljande inverkan även på hormonstyrningen av kroppens olika organ.

Vi slapp allmän vattenfluoridering i Sverige, men fortfarande försöker man ge tillskott i form av tabletter, penslingar, geléer - och inte minst fluortandkräm. Fluorsköljningen i skolorna, som Socialstyrelsen slutade rekommendera 1991, har åter införts i slutet av 90-talet i flera kommuner.

Med fluortabletter försöker man höja serumhalten av fluor för att "kompensera" för det "låga tillskottet av fluor som dricksvattnet bidrar med" (26). Fluorinnehållet i en tablett motsvarar fluorinnehållet i ett medelstort glas vatten med en halt av 1,2 mg fluorid per liter, som Uppsalas dricksvatten. Hur många fluortabletter får inte ett stackars Uppsalabarn i sig en varm sommardag? Därför uppvisar en mycket stor procent av Uppsalabarnen fluoros av någon grad.

Tidskriften Miljö och Framtid visade 1978 bilder på fluorskador på Uppsalabarns tänder (27). De tolv redovisade bilderna var inte resulatet av ett systematiskt letande, så därför kunde man misstänka att det fanns många fler barn i Uppsala med liknande tanddefekter. Ansvarig odontologisk expertis i Uppsala förnekade att de uppvisade defekterna kunde vara fluoros.

Bara ett kosmetiskt problem? Detta är de tre bilder av Uppsalabarns tänder 1978, som experten Lars-Eric Granath ansåg visade sannolik fluoros. Här visas alla tolv bilderna.

Bilderna granskades dock av Lars-Eric Granath, vid Lunds universitet, samt Hans Grahnén vid Umeå universitet, båda professorer i barntandvård. De ansåg att tre (nr 2,5,9) av de tolv bilderna visade sannolik fluoros och i ytterligare tre fall kunde fluoros inte uteslutas. Övriga sex bilder var inte möjliga att bedöma eller visade fall med ringa sannolikhet för fluoros. Frågan då var vad som skulle ske om man ytterligare fluoriderade vattnet. Idag kan samma fråga ställas vad som händer när ytterligare fluor tillförs i tablettform eller vid tandborstning med fluorhaltig tandkräm.

Professor Dowen Birkhed vid Tandläkarhögskolan i Göteborg intervjuas i en artikel i DN 1999 med rubriken "Gamla tänder kan aldrig få för mycket fluor" och föreslår då att gamla ska skölja med fluorlösning 1-2 gånger per dag, äta fluortabletter eller tugga fluortuggummi samt borsta med fluortandkräm 2 gånger per dag (32):

På tandborsten ska det ligga ett rejält lager fluortandkräm som inte ska sköljas ut ur munnen efter borstning. Tandkrämsresterna kan ligga kvar och sugas in framför allt av de ytor på rötterna som blottlagts med åren.

Till skillnad från tabletterna, vars syfte är att höja serumhalten av fluor och därigenom utöva en systemisk effekt på tänder som är under bildning, är fluorsköljningar, penslingar och lackningar huvudsakligen avsedda för lokalbehandling. Tre olika styrkor av fluorsköljningslösningar förekommer, 0,2 %, 0,05 % och 0,025 % natriumfluorid, de svagare för tätare bruk eller på de yngre barnen (28). I undersökningar med 6-7-åriga barn visade Ericsson och Forsman (29) att under kontrollerade betingelser fick barnen i sig i genomsnitt 20 % av natriumfluoriden vid sköljning 1 minut med 7 ml vätska, vilket uträknat i fluormängd blir 1,8 mg eller drygt 7 fluortabletter om 10 ml av 0,2 %-ig lösning används. Om hela mängden sväljs ner, något som förmodligen inte är ovanligt under mindre väl kontrollerade betingelser, skulle det motsvara 36 fluortabletter. Detta motsvarar 7,5 liter Uppsalavatten och kan inte vara nyttigt, mot bakgrund av de fakta som presenterats ovan om fluoridens giftverkan. I Österrike inträffade 1976 ett dödsfall med en 2-årig pojke som ätit 200 fluortabletter, så påståendet att fluoren är helt ofarlig är i grunden falskt (30).

Faktaruta: Har fluor verkligen minskat kariesförekomsten?

Ur en artikel i tidskriften Nature, 1986:

"Men under perioden 1979-1981, särskilt i Västeuropa, där fluoridering inte är så vanligt, gjordes ett antal tandundersökningar som jämfördes med studier gjorda ungefär ett decennium tidigare. [...] Det stod snart klart att karies minskat avsevärt i områden utan fluoridering [...]. Omfattningen av dessa nedgångar är oftast jämförbar med dem man kunnat se i fluoriderade områden under lika lång tid. [...] det borde finnas starka skäl för en förnyad vetenskaplig undersökning av de epidemiologiska studier som tycks visa att fluoridering har stora fördelar. "

Mark Diesendorf, "The Mystery of Declining Tooth Decay", Nature, Vol. 322, July 10, 1986.

UNICEF skriver så här i en översikt om fluoridering:

"Vi fluoriderar medvetet en rad dagligvaror, särskilt tandkräm och dricksvatten, eftersom vi i decennier har trott att fluor i små doser inte har några skadliga verkningar på hälsan, som skulle kunna uppväga de fördelar det bevisats ha när det gäller att förebygga tandröta. Men fler och fler forskare ifrågasätter nu på allvar fluorens nyttighet, även i små mängder. [...]

Det har länge varit känt att ett överdrivet fluorintag medför allvarliga toxiska effekter. Men forskarna diskuterar nu huruvida det är någon nytta med fluor över huvud taget.

[...] det råder allmänt samförstånd om att ett överdrivet fluorintag leder till kalciumbrist i tändernas grundsubstans, vilket gör att det lättare blir hål i tänderna under hela livet, snarare än att hål förhindras, och dessutom förorsakas dental fluoros. Svårtartad, kronisk och ackumulerad överexponering kan leda till att man blir obotligt invalidiserad av skelettfluoros.

[...] Ett kontinuerligt intag av ett övermått av fluor kan leda till svår och permanent deformering av ben och leder genom skelettfluoros. Till de tidiga symtomen hör sporadisk värk och stelhet i lederna, huvudvärk, magvärk och muskelsvaghet kan också vara varningstecken. Nästa stadium är osteoskleros (benen förhårdnar och förkalkas), och slutligen skadas också ryggraden, de större lederna, musklerna och nervsystemet.

Vare sig fluoros sitter i tänderna eller skelettet, så är den bestående och det finns ingen behandling. Den enda åtgärden är den förebyggande, att man ser till att hålla fluorintaget under säkra gränsvärden."

Från "Unicef Water Environment & Sanitation: 'Fluoride in water: An overview'", se http://www.unicef.org/wes/fluoride.pdf.

Det är alltså uppenbart att kroppen tillförs mängder fluor i mycket höga punktdoser genom fluorsköljning. De skadliga effekterna av detta är föga kända. De svagare fluorsköljningslösningarna ger ett mindre fluortillskott till kroppen, 0,05 % troligen endast cirka två fluortabletter per sköljning och 0,025 % bara en tablett. För att minska fluorbelastningen borde alltså de svagare lösningarna användas, i synnerhet som Forsman i en studie visat att 0,025 % lösning duger lika bra som 0,2 % (31). Jämför också vad som sagts ovan om fluorprofylax till barn med aktiv tandbildning.

Fluorlack med ända upp till 5 % natriumflourid används. Sådan profylax, liksom sköljning med starka fluorlösningar utsätter utan tvivel munhålans, svalgets och magslemhinnans celler för fluoridhalter som ger fysiologiska störningar i cellerna av den typ som beskrivits ovan (10).

Fluortandkräm som innehåller 0,l % fluor har ungefär 1 mg fluor per 2,5 cm. I en japansk undersökning fann man att varje tandborstning gav ett intag av 0,3 mg fluor, alltså drygt en fluortablett. Liknande siffror erhölls i en svensk undersökning (29). Tandborstningen ger alltså ett dagligt tillskott av 1-2 fluortabletter, av vilket dock kanske endast hälften tas upp i magen.

Vi kan konstatera att alla här uppräknade lokala fluorprofylaxmetoder bidrar till ett kraftigt ökat intag av fluor, vilket är oacceptabelt, så länge inte fluor som sjukdomsframkallare vederlagts på ett betryggande sätt.

Referenser:

1. Myers, H.M., Fluorides and Dental Fluorosis. Karger, Basel 1978.

2. Livsmedelsverkets författningssamling, SLVFS 2001:30, baserat på European Communities, Council Directive 98/83/EG on the quality of water for human consumption, 5 december 1998, reviderat 30 november, 1999.

3. Whitford, G. N. et al. Am. J. Physiol. 230:527, 1976.

4. Gründer, H.D., Zentralbl. Veterinärmed. Reihe A 19:229, 1972.

5. Waldbott, G.L., Experientia 22:835, 1966.

6. Herman, J. R. et al., J Urol. 80:263, 1958.

7. Jacksen, D. et al., J. Path. Bact. 76:451, 1958.

8. Colowick, S. P. & Kaplan, N. 0., red., Methods in enzymology, (flera volymer) 1955-1979.

9. Susa M., Int J Mol Med. 3(2):115, 1999.

10. Whitford, G.M., Allmann, D.W. & Shahed, A.R., "Topical fluorides: effects on physiologic and biochemical processes", J. Dent. Res. 66(5):1072, 1987.

11. Takahashi, K., Akiniwa, K., & Narita, K., "Regression analysis of cancer incidence rates and water fluoride in the U.S.A. based on IACR/IARC (WHO) data (1978-1992)", International Agency for Research on Cancer. J Epidemiol. 11(4):170, 2001.

12. Fergusen, D.B., Nature New Biol. 231:159, 1971.

13. Manocha, S.L. et al., Histochem. J. 7:343, 1975.

14. Sullivan, S.J., Fluoride 2:168, 1969.

15. Kuusisto, A.N. et al., Acta Odontol. Scand. 19:121, 1977.

16. Mohamed, A.H., Chem. Eng. News 54:30, 1976.

17. Thylstrup, A., Fluorids effekt på den humane emaljedannelse med særlig henblik på det primære tandset, avh., Århus, 1979.

18. Milan, A.M. et al., Arch Oral Biol. 46(4): 343, 2001.

19. Grobleri, S.R. et al., Int J Paediatr Dent. 11(5):372, 2001.

20. Krook, L & Maylin, G., Cornell Vet. 69, suppl. 8, 1979.

21. Roholm, K., Fluorine Intoxication, Köpenhamn 1937.

22. Petraborg, H.T., Fluoride 7:47, 1974.

23. Waldbott, G.L. et al., Fluoridation the Great Dilemma, Lawrence, 1978.

24. Grimbergen, G.W., Fluoride 7:146, 1974.

25. Patkar, S.A. et al., Int. Arch. Allergy appl. Immunol. 55:193, 1977.

26. Socialstyrelsens kungörelse med bedömningsgrunder för konsumtionsvatten med avseende på fluoridhalten. SOSFS (M) 1977:27 och Rekommenderade bedömningsgrunder och kommentarer till olika fluoridhalter enligt socialstyrelsens kungörelser SOS FS (M) 1977:26 och 1977:27. Cirkulär utgivet 1977-09-22. Dnr SN 1-5049:1241.

27. Sällström, A. & Sällström, J., "Fluorskadade tänder i Uppsala", Miljö och Framtid 10, 1978.

28. Socialstyrelsens kungörelse om användning av fluorider i kariesprofylaktiskt syfte. SOSF (M) 1977:26.

29. Ericsson, Y. et al., Caries Res. 3:290, 1969.

30. Ziegelbecker, R., National Fluoridation News 23 no. 4, s. 4.

31. Forsman, B., Community Dent. Oral Epidemiol. 2:58, 1974.

32. "Gamla tänder kan aldrig få för mycket fluor", Dagens Nyheter 13 januari 1999.

Så kan det gå

Avslöjade gift i vattnet - fick sparken

Quote:

http://sverigesradio.se/sida/artikel. ... ramid=101&artikel=2135950

Quote:

http://www.slv.se/upload/dokument/rap ... ksvattenkontroll_2008.pdf

Ringde miljöförvaltningen idag. Fick svaret att det flour som finns i vattnet inte är tillsatt utan naturligt.who cares?flour är flour oavsett vilket.Vidare sa dom att flourhalten var under gränsvärdena(1ppm) och att man därför inte visste vilken sammansättning det har.Så lite positivt att värdena inte var skyhöga ialafall. Men vad ska man göra? vattenrenare kostar väl 10-15000 att installera. Kanske finns billigare alternativ?

Du kan destillera ditt vatten. Tyvärr tror ju folk att man dör om man dricker destillerat vatten. Man kan ju undra varför den myten spridits. Nackdelen är att du inte får i dig alla nödvändiga salter om du enbart dricker destillerat vatten, men det kanske finns något tillskott i tablettform för det. Det kankse till och med fungerar att bara koka ditt vatten, men det är jag lite osäker på. Klart är i alla fall att kokning också är bra.

Quote:


Haha, det där var ju nästan roligt...

Kul att du börjar med: "Tyvärr tror ju folk att man dör om man dricker destillerat vatten.." och sedan lägger till: "Nackdelen är att du inte får i dig alla nödvändiga salter om du enbart dricker destillerat vatten.."


Varför tror du man dör av att dricka dest.vatten? Jo, för det saknar de mineraler och salter vi behöver. Således löser det motsvarande salter inne i kroppen varpå man tillslut kan dö. Du börjar ganska snabbt må dåligt.

Det är massor av människor som dött av att dricka dest.vatten...

Så se snälla till att du inte gör det.

Quote:
Jag menar ju naturligtvis den myt om att man dör mer eller mindre pladask.

Denna myt står oxå på din favoritsite wikipedia.

"Bristen på salter i destillerat vatten gör det olämpligt eller skadligt som enda dryck, särskilt om man inte tillför kroppen salter på annat sätt. Drastiska påståenden, som förekommit, i stil med att den som dricker en liter destillerat vatten ofelbart dör är dock helt felaktiga och i många delar av världen säljs destillerat vatten som dricksvatten på flaska."

Dessa salter kan man få i sig på annat håll.

Quote:

Jag har inte någon direkt förkärlek till wikipedia och använder sällan eller aldrig den sidan för att hitta information. Att veta att dest.vatten är farligt anser jag höra till ren allmänbildning och vara något man bör känna till.

Och ja, du har så rätt. Man dör säkerligen inte pladask av att dricka ett glas destilerat vatten. Det påstod jag inte heller. Faktum är väl dock att du dör betydligt snabbare av att dest.vatten än vad du gör av några ppm flour per liter... Att av hälsoskäl byta ut sitt flourhaltifa vatten mot dest.vatten är således inte speciellt smart...


Vad gäller dest.vatten finns det, vad skall vi säga, "grader" av renhet. Det vatten som säljs i butik som dricksvatten är nog ganska långt från 100 % rent. Något som också gäller det "dest-vatten" man får om man installerar ett enkelt filter.

Som jag redan sagt kan man få i sig dessa salter på annat håll. Du för ett löjligt resonemang. Det är ju knappast farligt bara för att det inte innehåller allt man behöver. Exkluderar man mjölk från sin kost går man miste om en hel del näring man behöver, men man dör inte.

Quote:

Kanske var resonemanget löjligt, meningen var bara att säga att jag tyckte det låter väldigt dumt att dricka destillerat vatten för att man tror att vatten som innehåller flour är dåligt för hälsan.

Att sedan se din liknelse mellan destvatten och mjölk gör mig lite orolig.

Men om du vill dricka destvatten är du såklart fri att göra det. Förvänta dig bara inga positiva hälsoeffekter av det.