Känner för att skriva något substantiellt. Läs om ni känner för det, annars skippa. :)

Vi har nyligen passerat 21 December 2012 och vi går in i tiden efter Mayakalenderns slut. Enligt vissa är detta en tid när de negativa energier som dominerat människans förehavanden kommer att försvinna. Vad är detta för negativa energier? Det är vad vissa brukar kalla "egot". Strukturer i det mänskliga medvetandet som exempelvis ger upphov till själviskhet, våld och förtryck. Det skadar människan som har strukturerna lika mycket som de som blir utsatta för angreppen. I världen där ute tar sig dessa medvetandestrukturer sig i uttryck av företeelser som korruption, storskaliga krig och förtryckarregimer. I mitt tycke är det värsta exemplet de religioner som människan skapat. Då handlar det om religiöst förtryck, kontroll över människans själ.

Vad är då skillnaden på sann andlighet och den mörka varianten? Jag skulle vilja formulera det så här: Sann andlighet är att VARA KÄRLEK, inte bara att prata om det som prästerna gör. Religionerna predikar räddning men detta är inget som kan uppnås här och nu, eftersom det bara handlar om att gå i kyrkan. Det andliga är istället en levande realitet och inget världsfrånvänt. Det handlar om ett varmt hjärta och ett upplyst medvetande som resulterar i direkt handling här och nu.

Jag tror på en bättre framtid. Och jag tror det går snabbare att komma dit än vad många inser. Just för att medvetandeexpansionen följer andra lagar än de fysiska. Det vi lär oss idag förändrar oss själva och utvecklingstakten ökar exponentiellt, i takt med att vi lär oss. Därför håller inte konventionella modeller som försöker beskriva den moderna civilisationens utveckling. Lägg därtill den delade informationsdelningen på nätet, där vi kan tillgodogöra oss vad vi söker nästan omedelbart och delge våra insikter med andra.

Jag tror på att göra något för att bidra till utvecklingen. Behöver inte vara stort. Bara just detta ATT vi gör något förändrar hela livet. Se varje dag som en möjlighet att göra något som DU kan stå för, som DU känner är viktigt. Vi hålls tillbaka av rädslan för att misslyckas, att vi inte duger, att vi inte förstår hur livet är uppbyggt. Det jag insett är att det bara är att strunta i allt detta. Samhället och egot är strukturerat så att vi ska tro att allt är omöjligt, att vad vi känt och tänkt är meningslöst och inget som kan tas på allvar. Tvärtom är det detta vi ska ta på allvar, detta vi ska värdera högt, detta vi ska nära och vidareutveckla till fulländning.

Jag tror på mig själv. Jag tror på min förmåga att ge något av värde och få något tillbaka. Den största synden man någonsin kan begå är inte att misslyckas, det är att inte försöka.

välkommen till forumet.

Tack, tack. :)

Välkommen och väl skrivet Soulwarrior!

Tack så mycket. :)