Jag har på armlängds avstånd med förundran iakttagit hur nån sorts kollektivt vansinne spridit sig i Sverige. Till och med de folkvalda försöker med alla krafter skänka bort landet till flera olika grupperingar, som man anger att vi har någon sorts skuld till.

Jag tänker förstås på de massor som söker sig hit för att utkvittera olika bidrag och bebo olika orter som ett självändamål.

Men ingen har tänkt på att flera av våra grannländer säkerligen också har behov av att utvidga sitt territorium!

Jag föreslår därför att Dalsland skänkes till Norge. Bristen på god åkermark i Norge är skriande och landskapet och deras invånare skulle säkerligen få ökat på sin levnadsstandard betydligt, liksom det skulle bli ett uppsving för lantbruket.

När det gäller Sydsverige har jag redan bestämt mig. Halland skall stenhårt tillhöra Danmark. Blekinge känner jag inte tillräckligt utan låter frågan vara öppen. Malmö är redan halvintegrerat med Köpenhamn, där är saken klar.

Ryssarna skulle nog bli glada över en liten enklav i stil med Kaliningrad vid Öresund. Kanske Landskrona skulle lyckliggöra Putin?

Sverige norr om Skelleftå borde avgjort höra till Finland.

Jag är väl medveten om hur opportunt detta mitt förslag är i den allmänna bortskänkningsyra som råder för tillfället.

Därför har jag sparat det bästa till sist: Jag nöjer mig med Hven...

Göteborg kanske skulle få tas över av Storbrittanien och Stockholm kunde bli eget litet kungadöme. Sedan kunde vi ordna en ny folkomröstning om EU med 70 % som röstar för utträde ur unionen :)

Humor på exceptionellt hög nivå! Men seriöst. Varför inte avskaffa den s.k. demokratin istället och låta Kungen ta över. Är övertygad om att han och efterföljande Viktoria skulle göra ett mkt bättre jobb än nuvarande enpartistat gör. Kanske Viktoria, Carl Philip & Madde kan bära Sverige ur skiten som nu råder, dvs tillväxtdyrkan, effektivisering, megainvandring (trots att vi inte kan erbjuda arbeten åt de som väller in), suspekta vaccinationer, svikna vallöften, Natoflörteri och annat jävla tjafs som barkar käpprätt åt helvete...
Jag föraktar de flesta politiker men sympatiserar med invandrare (majoriteten som inte våldtar, hatar svennar, sjuker vilt omkring sig och inte tar seden dit de kommer)... Åkesson anser jag vara Sveriges modigaste man som har förstått och talar om det som de fega pk-etablissemanget aldrig kommer att göra...
Mot monarki igen - demokratin är en bluff, en täckmantel åt de som verkligen styr här...

Grejen med en monarki och en egenskap som skiljer den från demokratier är att Konungen betraktar invånarna i sitt område ungefär som bonden i en bondgård betraktar sina djur, alltså som sin egendom och som har skyldigheter gentemot honom, eftersom han ju ÄR staten.

Det betyder att det är mycket lättare att bedriva en regional- och befolkningspolitik helt utan konflikter eftersom Konungen helt enkelt kan anvisa en folkgrupp ett ställe att hålla till.

Ett exempel är ju gammelsvenskbyborna i Ukraina, men hela det ryska och även österrikiska imperiet var fullt av bondbyar med olika befolkning. Särskilt tyskar fanns överallt i Ukraina, Polen och Baltikum, för inte att tala om sånt som Volgatyskar.

Det är med nationalstatens entre på scenen som folkslagen börjat kräva egna stater, tjeckerna var tidigt ute men grekerna först.

Sverige idag är fortfarande relativt homogent om man bortser från Hisingen och Malmö.

Men som varande född i Halland av dansk mor har jag följande att säga:

"Jag är mot den rådande svenska inställningen att det skall råda konsensus mellan medborgarna i varenda jäkla fråga. Det skapar en inre ofrihet som sannerligen knappast kunde vara större än om en enväldig konung hade styrt!"

Allt har ett pris, även "demokrati".