Vi har diskuterat oerhört mycket som har med USA att göra.

Men nästan ingenting har rört Kina.

Jag vill påpeka att jag inte är särskilt påläst när det gäller Kina men inser ändå att vi nog står inför stora utmaningar i framtiden när det gäller att förstå vad som händer där och vilka orsaker till konflikter som finns.

Jag har själv en enastående förmåga att snubbla över potentiella hemligheter... kanske delvis för att jag har ögonen med mig, och kanske delvis på grund av en medfödd talang som "hemlig agent".

Detta på grund av något som mer eller mindre började som en lek när jag gick i realskolan och gymnasiet, då jag upptäckte att en stor del av mina skolkamraters farsor tydligen var involverade i underrättelseverksamhet av något slag.

Detta var under åren efter andra världskriget då Sverige genom sin neutralitet var en tummelplats för olika länders underrättelsetjänster som oblygt spionerade både på Sverige och förstås... varandra.

"Postlådor" och lösenord var gängse, och min ungdoms Göteborg var så späckat med hemliga agenter att man faktiskt anordnat stadsvandringar på ämnet...

Nåväl, men nu är det Kina det gäller!

Jag har faktiskt besökt Kina och fick egentligen ett positivt intryck. Kanske oförtjänt, men jag anade inga större ugglor i mossen när jag var där.

Kanske delvis för att Sverige också har vissa totalitära drag om man skall vara lite elak.

Men det är svårt att egentligen förstå de kinesiska ledarnas absoluta allergi mot all kritik hur försynt den än är.

Kanske är utsikten till en politisk omsvängning i Kina en stor tickande bomb som skulle få helt oanade konsekvenser. Därför finns det all anledning till att inte ta ställning i saken innan den hotbilden klarnat.

Jag bor i Danmark och här gör man stor affär av att det kinesiska presidentbesöket 2013 också medförde att dansk polis tillät en inhyrd grupp professionella pro-regeringsdemonstranter åtfölja presidentens åktur genom stan och de ställde sig framför motdemonstranterna och maskerade verkligheten för de kinesiska media som alltså kunde rapportera om entusiastiska härboende kineser som hälsade sin älskade president välkommen.

Utan tvivel finns det sådana, men vad man absolut inte vill tala om är de lite surmulnare Falung Gong-demonstranterna i sina gula t-shirtar.

Från Hongkong har vi ju hört om hur man visar sina politiska sympatier genom att gå i grupp med paraplyer i samma färg.

Det gäller alltså att köpa paraplyer i rätt färg om man skall besöka Kina... min egen telefon har ett neutralt hölster som anses ofarligt och det kallas Flower Umbrella.

Innehav av en telefon med gult hölster är tydligen suspekt!

Nå, vad är då så politiskt känsligt i Kina?

Tydligen finns det både territoriella konflikter och andra mer klassiska.

Om vi börjar med de territoriella så kan man konstatera att Kina är en av världens största stater. Om man tittar på en vanlig karta kan man se att om man reser mellan Stockholm och Beijing (som inte på något sätt är den östligaste punkten i landet!) så går drygt halva resan över kinesiskt territorium, som faktiskt börjar med ett finger in bakom Pakistan ända in i Afghanistan. Det innebär att vad som än händer i Pakistan och Afghanistan så kan det ses med kikare från Kina.

(Ähum...)

Sen kan vi notera att om det inte var för en blott några mil lång gräns mellan Nordkorea och Ryssland så hade Kina nått fram till havet på nordsidan av den koreanska halvön.

(Onekligen lite snullet, va?)

Sen har vi världens längsta öbåge som sträcker sig mellan det ryska Kamtjatka och Filippinerna och som är lätt både att spärra av, minera och kontrollera med diverse ledningar på botten och som inte fritt kan passeras av kinesiska flottenheter om dom vill ut på öppet hav.

Alltså bråkar man av alla krafter för att få kontroll över öar eller passager i öbågen och frågan kompliceras av samtidiga taiwanesiska och japanska krav.

Att sen kineserna nog innerst inne är ett fredligt och arbetsamt folk har lagt en dämpare på konflikterna!

Men om läget skulle ändra sig kan det lätt spetsa till sig både mellan Ryssland, Japan, Korea, Vietnam, Filippinerna, USA och Kina.

Den nuvarande kinesiska regeringen har ju också visat en fredlig framtoning i många år, därför är det kanske inte så smart att konfrontera dom för mycket, kan man ju tycka.

Fast överkänsligheten mot all kritik kan ändå verka egendomlig och överdriven på en svensk.

När jag var i Kina kände jag igen vissa problemställningar som faktiskt åstadkom en väldig oro på 1960 och 70-talen här hemma. Det var frågan kring rivningarna av de gamla arbetarstadsdelarna Haga, Masthugget och Landala med flera som gick igen i Beijing.

Det var ganska hårda tag här hemma eftersom stora ungdomskullar sökte sig ut på en bostadsmarknad som var gjord av betongsossar som inte hade tänkt på att exempelvis studerande behövde billiga lägenheter. Detta eftersom dessa betongsossar var stolta över sin "sjuåriga folkskola" och misstrodde "intellektuella" och faktiskt var precis samma andas barn som kulturrevolutionens bödlar och robespierrer.

Här var det vänstern som tog ledningen i kampen om själarna i detta allmänna uppror som givetvis sågs med illa dold belåtenhet av den ryska Sovjetunionen. Idag spelar opinionen mot den kinesiska ledningar i Väst samma roll.

Jag låter härmed bollen rulla åt det håll golvet lutar... men jag hoppas att få lite kommentarer.

Ja, inte är det Kina som är hotet mot världsfreden. Kina beter sig helt annorlunda än USA på världsarenan. Kina har väl helt enkelt inte den traditionen att breda ut sig med våld. Ändå verkar det som att Kina var de första utanför Amerika som besökte den amerikanska kontinenten. Men till skillnad mot Columbus så ledde det inte till massmord och förslavanden.

Kina är så stort att dom är helt fixerade på sina egna problem. Just nu håller jag på att försöka förstå vad som hände under kulturrevolutionen men svaret på gåtan Kina måste finnas där.

Återkommer när jag nosat lite vidare, hittills har jag insett en massa sammanhang jag visserligen har hört om men faktiskt glömt bort i sammanhang med Kina men inser nu att om man inte inser vad som hände då har man nog ingen större möjlighet att förstå Kina idag heller.

Jag har nu gått igenom en massa fakta omkring Kina och har insett vidden av problemet.

Jag måste också erkänna att jag trots att jag skulle kunna komma med en del klyftiga kommentarer gör bäst i att hålla dom för mig själv.

Det helt enkelt för att själva tyngden i utvecklingen gör att minsta pillande av rent okynne skulle kunna få så oöverskådliga konsekvenser att det är klokt att behålla händerna i fickorna...

https://scontent-ams3-1.xx.fbcdn.net/v ... dc873dd198fd9&oe=5895DF03

Just när man tror sig begripa sig på kineserna blir man kanske rånad av mongoler...

OK jag skall sluta att vara kryptisk. Problemet med Kina är kort och gott att det finns två helt olika Kina. Ett strängt hierarkiskt där den utåt synliga makten, nämligen Partiet, härskar. Det Kina är starkt hierarkiskt.

Det andra Kina är helt på gatuplanet och saknar uppåtriktad infrastruktur. Detta eftersom hierarkien är förbehållen Partiet.

Dom som spelar rollen av ordningens väktare är Militären. Det var dom som till sist tröttnade på Den Stora Kulturrevolutionen som egentligen var ett inbördeskrig och medförde oerhörda lidanden och orättvisor. Parterna kunde helt enkelt inte enas och det var då dom grep in och räddade från totalt kaos.

Därför måste en klok diplomat se till att inte stöta sig med dom...

Intressant idag när plötsligt Filippinernas nye president Duterte står upp och ber att få bli inlemmade i den kinesisk-ryska maktsfären.

Vi får anta att de kinesiska ledarna rapar belåtet och nu har satt sig att smälta maten. Fler länder kan följa tropp...

Xi Jinping måste helt enkelt vara stark.

Detta beror på att ett kollektivt ledarskap inte passar ihop med kommunism. Spåren efter Sovjetunionens kollaps förskräcker säkerligen både Xi (och för den delen Putin, som emellertid knappast kan beskyllas för att vara kommunist).

Ser man praktiskt på det hela kan man ju säga att det i vissa lägen är bra med en gubbe som kan visa var skåpet skall stå.

Men samtidigt lurar enorma faror i envälde av Maos typ.

Han startade ju kulturrevolutionen som vållat så mycket olycka... mest för sitt eget höga nöjes skull kan man befara.

Kanske framtidens nycklar hålles av militären, precis som i vissa andra länder som ligger betydligt närmare.

Det händer mycket omkring Kina just nu. Till att börja med firar dom nyår och är alltså upptagna med att åka på semester eller hälla i sig nån sorts hembränt som säljs i femlitersdunkar och är förklaringen på varför det fortfarande finns rätt många trehjuliga lastcyklar (dom välter inte så lätt).

Sen håller dom i brist på moderna krigsfartyg på att istället förvandla en massa grund ute i havet långt från Kina till flytande slagskepp. En bra idé om nu någon skulle segla omkring och leta efter nån att slåss med, annars är väl logiken rätt svårfångad?

Men värst av allt, Soros har just uttalat att Kina står inför en gigantisk finanskrasch och kommer att tvingas att låna oerhörde belopp. Och eftersom långivare kan ställa hårda krav är det nog inget mindre än en kamp om Kinas ställning som utmanare i en ekonomiska världsligan som i så fall måste omvärderas.

Och så allt bråk omkring Trump allt detta på en och samma dag. Det gäller nog att hålla i hatten ett tag framöver.

Förargligt om världen skulle gå under just nu, precis när jag haft ett par bra dagar ekonomiskt, håhåjaja

Kina är tydligen tvåa i världen när det gäller bruttonationalprodukten, fast anses ha undervärderat sin valuta.

Sånt här kan man vräka ur sig utan att nån protesterar.

Det är bara det att ingen av dessa två saker egentligen presenteras på ett begripligt sätt!

Ta det här med bruttonationalprodukten. Man antar förstås att det skulle röra sig om värdet av de saker som producerats i landet. Men när det gäller stora delar av USA:s industriproduktion är den ju utförd i Kina av kineser och när den sen redovisas är det av de amerikanska bolag som lagt ut produktionen men plockar ut vinsten i USA.

Därför pyntar beloppen på den amerikanska BNP. Fast det egentligen är kineser som fått löningarna att stoppa i fickan och alltså bara kapitalisterna i USA som blivit gladare.

Därför är allt snack om valutan ju totalt ogrundat.

Om det är detta Trump vill ändra på måste ovanstående förklaras på ett begripligt sätt.

Annars kommer Kina att helt enkelt bli satt på pottkanten och genomlida en ekonomisk krasch utan like.

Vilket är ungefär vad Soros sade på Davos.

Omvänt kommer förstås kineserna att leta efter nya marknader... på närmare håll förstås, eller i Afrika.

Men där finns det inga pengar! Inte att handla kinesprodukter för i alla fall.

Men man kan tro att någon eller några kommer att vilja bli vän med Kina i denna situation.

Vi går några spännande år till mötes och Kina kommer att bli intressantare än någonsin.