Efter klockan 2 på morgonen, min deadline är i morgon, har jag blivit misshandlad av den lokala polisen och min högra armbåge smärtar mycket, men jag måste skriva ner exakt vad som hände mig idag innan jag kan lägga mig för att sova. Annars kommer jag att glömma viktiga detaljer.

Jag blev trakasserad, slagen och fick en elstöt från ett Tazen-liknande gevär framför mitt hus och därefter trakasserad i sex timmar av ADL-tränade lokalpoliser.

(Källa: Google; ADL = Anti-Defamation League The mission of the ADL is to stop the defamation of the Jewish people and to secure justice and fair treatment for all citizens alike)


ag har all orsak att tro att det berodde på min undersökande journalistik angående 9/11. Jag har blivit misshandlad tidigare under min journalistiska karriär, men det här är första gången jag har blivit avsiktligt slagen och misshandlad - av poliser.

Jag har undersökt 9/11 ända sedan det hände och försökt hitta ett svar på alla de obesvarade frågor som härrör till denna terrorattack. Jag upptäckte ifjol att jag har haft åtminstone två FBI-män krypandes omkring mitt hus under många år. Det är främsta orsaken till att jag inte känner mig säker i USA. Det är också därför som jag tillbringar mycket av min tid i Europa eller i säkra hus här i landet tillsammans med mina kollegor Ellen Mariani och Eric Hufschmid. Jag har två små barn.

Jag har varit i mitt gamla hus i Hoffman Estates ett par veckor, främst därför att mina barn älskar det gamla huset, vilket är det enda hem de känner till. Det är bara ett enkelt hus i en förort till Chicago. Det köpte mina föräldrar år 1957, men det är det här som är "hemma".

Jag har observerat ett okänt antal polisaktiviteter runt mitt hus sedan jag återvände. Vi bor på en stillsam gata där man i normala fall kan se en polispiket en eller ett par gånger i veckan. Sedan jag återvänt, har jag noterat alla sorters polisbilar och märken i omedelbar närhet till mitt hus.

Men igår försiggick något mycket ovanligt runt mitt hus. Det var en oskyltad bil med tre beväpnade män iförda skyddsvästar, som kom körandes runt mitt kvarter och jag tog min cykel till varuhuset. Vem kan det där vara, tänkte jag för mig själv. Det såg ut som om de var på väg till mitt hus, men jag skulle inte vara hemma, tänkte jag.

Sedan idag, kom samma bil vid samma tidpunkt igen. Inne satt tre män och de körde sakta förbi mitt hus där grannens barn lekte. "Hej, FBI", sade jag och vinkade.
Mannen som satt i förarsätet vinkade tillbaka. Jag varnade omedelbart min fru och mina barn. Helje sade att jag skulle stoppa dem och fråga dem vad de ville.

Som bakgundsinformation, kan jag nämna att jag jobbade med två rätt så stora artiklar och jag ringde många gånger upp Israels ambassad, och S.E.C som är USAs statsåklagare för New Yorks östra distrikt, samt till en fd israel, som bor i New York, och som jag misstänker har varit en nyckelfigur i 9/11. Jag önskar jag kunde diskutera med den här personen, men jag kunde inte just nu vid det här tillfället.

Alla mina telefonsamtal var relaterade till 9/11, utom det till ambassaden och Israels lokala konsulat. De innehöll vanliga journalistiska frågor angående Israels kausalitet och förluster i Libanon. Embassadens pressavdelning tyckte inte om mina frågor, men jag talade om för dem att det tillhör mitt jobb. Jag ville veta antalet döda och skadade, ifall 60 Markeva tanks hade tagits ut i strid, såsom Hizbollah påstod.

Sedan frågade också var exakt de två israeliska soldaterna befann sig när de tillfångatogs. Jag talade om för dem att det finns åtminstone 15 nyhetsuppgifter som talar för att soldaterna hade tillfångatagits i en libanesisk by vid namn Aitaa al-Shaab - innanför Libanon. Han var också överraskad av att höra detta.

Frånsett mina avslöjande undersökning, som gällde om hur Jacob "Kobi" Alexander kunde fly med mer än $60 dollars i förra veckan, flera veckor efter det att det blivit allmänt känt att han och andra israeler som arbetade vid Comverse Technology Ltd. hade svindlat till sig hundratals miljoner genom sina kriminella optionsaffärer. Det här hade pågått under många år, och The Wall Street Journal och Globes (Israel) avslöjade i mars namnen på dem och summorna som de försnillat. För att skrika högt, skrev min tidning, American Free Press, om det i april 2005.

Jag ville få veta det från SEC och USAs statsåklagare kände till hur denne Kobi Alexander kunde sno $60 miljoner till sitt konto i Israel och fly från New York utan att någon stoppade honom. "Om jag skulle föra ut $5 miljoner till Norge, skulle hela NSA och FBI vara över mig", sade jag.

Tjänstemannen vid statsåkagarämbetet sade att de "misstänker" att Kobi kommer att återvända. Men tro inte på det.

Kobi Alexander var en av ägarna och utvecklarna av Odigo mjukvaror, vilka tillät israelerna att kommunicera omedelbart angående 9/11. Det var via detta "kompissystem" med Odigo mjukvara, som gjorde det möjligt att de kunde kommunicera med en stor grupp som med samma egenskaper, såsom det hebreiska språket t ex, där tusentals israeler blev varnade för att inte befinna sig i tvillingtornen den 11 september.

Kobi Alexanders Mossad-anknutna företag, Comverse Technology, utvecklade och ägde Odigo sedan tidigt 2000-tal, något som The New York Times inte anser sig vara en del av. Comverse tillverkar ett svart lådesystem som heter "Audio Disk" som polisen, underrättelsetjänsten, säkerhetstjänster, regeringar världen över, har kopplade till sina telefonnätverk. Denna enkla uppfinning från Comverse utanför Tel Aviv fungerar så att den avlyssnar och fångar upp alla data som förekommer mellan dess inhemska kontor och invånare ... allting.

Hej...?

Jag hade avsluta alla mina telefonsamtal och tittade på första delen av nyhetsprogrammet med Lou Dobb på CNN, och jag var på väg till varuhuset när jag stegade ut på trappan och såg denna mörka bil som kom körandes full av förmodade agenter av någon sort. Jag varnade omedelbart min fru och mina barn och cyklade sedan till varuhuset.

Någonting är inte OK, sade jag till mig själv, och jag stannade vid den lokala vinaffären och bad om att få låna telefonen. Jag ringde upp 911 och berättade för dem att en främmande bil med beväpnade män kör här omkring i mitt grannskap utan någon synbar orsak. Jag berättade att en polisbil möjligtvis kunde möta mig vid mitt hus om 20 minuter.

Jag hann vara fem minuter hemma när samma mystiska bil stannade utanför mitt hus och tre beväpnade män stod på min uppfart. Jag hade just ringt polisdepartementet och lagt på. Jag var mer än lite förvånad av att se dessa beväpnade gangsters på min uppfart.

Min fru och 8-åriga dotter var redan där när jag frågade dessa män vilka de var och varför de trakasserar min gata. Varför åker ni omkring med denna oskyltade bil runt mitt hus? Vem är du då? De var inte alls villiga att identifiera sig och de var mycket aggressiva.

Jag sprang till min ytterdörr och ringde min bror då tre av dem angrep mig och besköt mig med nån sorts bedövningsgevär. De tre männen som satte sig på mig och körde ner mitt ansikte i smutsen, försåg mig med handfängsel och förde mig in i deras bil.

Kom ihåg, att jag hade ringt 911 eftersom denna misstänksamma bil befann sig i mitt grannskap, ett område som jag har känt sedan 1957, när mina föräldrar hjälpte till med att bygga den här staden.

Jag har två små barn, trots allt, och den här bilen verkade mycket obehaglig för mig. Det här är vad jag kallar för onormala rättigheter, när jag upptäckte att de egentligen kollade in oss. De skrattade också åt det på stationen senare. "Vi kollar in dig", sade de.

Det bör noteras att mina grannar inte har något kriminellt för sig eller några gäng förekommer inte här så det förefaller mycket mystiskt att en polispatrull befinner sig dag efter dag omkring mitt hus. Det är det som är så märkligt. Och varför patrullerar de just runt mitt hus?

När de pucklade på mig, försvarade min fru mig och min dotter grät. Jag önskade verkligen att min bror, grannar, och min son skulle komma och hjälpa mig men redan efter en minut fanns där dussintals poliser och brandmän på min framgård.

Varifrån kom de alla så snabbt? Hur kunde så många poliser befinna sig i mitt grannskap vid samma tidpunkt? Det är mycket ovanligt, eftersom Hoffman Estates är utsträckt över hela nordvästra Cook County, men här fanns nu åtminstone 5 utryckningsbilar och åtminstone 10 poliser på min uppfart inom loppet av en minut när de misshandlade mig.

När jag satt i piketbilen med handfängsel på, började de anfalla mig. Konstapel Fitzgerald unnade sig att förolämpa mig. När en annan polis kom in i bilen, talade han om för mig att den här mannen skulle klå upp mig. När jag upprepade vad han sagt, ord för ord, svarade han med "Jag sade inte så":

Han började sedan köra mig till polisstationen som finns omkring 3 miles bort från vårt centrum. Bombarderade mig verbalt med skymford, och när jag sade något till honom från min plats bak i bilen, kunde han bromsa in så häftigt att mitt huvud slog i prexi-glaset som var emellan våra säten. Typiskt Chicagos polistortyr.

Jag lutade mig bakåt i sätet och sade inte ett ord. När vi kommit till stationen, möttes vi av en hord behandskade poliser i polisgaraget. När konstapel Fitzgerald körde in i garaget, talade han om för de 10-12 poliserna "Han säger att poliser är bunt.......ni kan ta hand om honom nu".

När de tog mig ut, talade jag om för dem att jag är journalist och kommer att skriva om den här behandlingen. Nu skällde de alla ut mig. De talade om för mig att jag skulle lämna staden etc. Jag sade att mina kära föräldrar har grundat Hoffman Estates, men de brydde sig inte.

När jag befann mig på stationen drog de formligen av mig mitt bälte och drog av mig min skjorta och lämnade mig sedan med bara kalsonger och underskjorta. Jag frågade varför de håller mig kvar och de svarade mig att de kommer att arrestera mig och för att jag hotat polisen med mina knytnävar, två fullständiga lögner.

Det fanns ingen orsak för att anhålla mig. Jag hade ringt till polisen för att rapportera om ett misstänkt fordon som körde runt mitt hus.

Man slängde mig in i en cell utan vatter. Jag bad om att få vatten och man bad mig "dricka ur toaletten".

Varför behandlar mig såhär, undrade jag?

Vid midnatt kom en konstapel till mig i cellen och frågade om jag kunde betala $100 för att bli släppt. Vad är det som kostar så mycket, frågade jag? Jag ringde upp polisen och så misshandlar de mig utanför mitt hus, protesterade jag.

Vad hade jag gjort för att förtjäna detta?

Min äldre bror hade betalat borgen och strax efter midnatt slängde man ut mig på gatan med åtminstone 2 miles att gå för att komma hem.

Jag är chockerad över hur de behandlade mig, för även om min journalistik förorsakar mig obehag med polisen, har jag aldrig blivit så illa och brutalt behandlad i hela mitt liv.

Jag tror verkligen att denna brutala behandling har att göra med undersökningen av 9/11. Jag kommer att söka asyl i Norge eller Schweiz. Undersökande journalister är inte säkra varken i Irak - eller USA.

http://politiken.biz/misshandlad_journalist.html

Vilka jävla svin.

Här är en intervju med Christopher Bollyn.

"American Free press investigative reporter Christopher Bollyn about Bollyn's arrest and harassment in a Chicago suburb by local police."

källa:
http://video.google.com/videoplay?docid=-2931276634938824192&hl=en