Gillad av vissa, hatad av andra. Här är min novell i sin helhet:


En liten berättelse om allting


Solen lyste på de vackra blommorna som spirade av liv i den grönskande trädgården där han kom gående en sommardag när fåglarna sjöng som vore det en lovsång till Gud. Han hade rest jorden runt i jakt på något som kunde lindra den djupa känsla av sorg och ensamhet som hade präglat de senaste åren av hans liv. Nu var han åter hemma men någon lösning på sina problem hade han inte funnit. Promenaden fortsatte längs en allé som ledde fram till en park. Som av en osynlig hand drogs han till floden som flöt förbi. När han kom fram böjde han sig ner och när ansiktet speglade sig i vattnet tycktes det honom som en osedvanlig harmoni och värme hade infunnit sig i det. När han vände sig om för att gå kände han plötsligt en hand på sin axel och en vänlig röst sade: - Var snäll och vänta en stund, vi har mycket att tala om. Han vände sig om och fick se en mycket vacker kvinna vars ögon strålade av värme och godhet. Han öppnade munnen för att tala men hejdade sig när hon gjorde en gest bort mot stigen som ledde genom parken.


- Det finns så mycket du vill fråga om och jag har kommit för att ge dig svar, sade hon och log mot honom. Han skrattade till; - Hur menar du? Svar på vad? - Allt du vill veta, svarade hon. – Du menar att jag kan fråga dig om precis vad som helst? - Vad som helst! nickade hon. - Men hur är det möjligt? - Det kommer du att förstå så småningom. Han skakade på huvudet. – Du får ursäkta mig men det här låter ju inte riktigt klokt. Vem är du egentligen? Hon log mot honom och på något märkligt sätt kände han något slags förtroende för den här kvinnan och bestämde sig för gå henne till mötes. - Ok, sade han, med ett lätt provocerande tonfall; - Hur ska jag göra för att bli lycklig? - Befria dig från villfarelsen att du inte är det svarade hon. - Hur menar du? - Lyckan mäts mot vad som inte anses vara lvcka. Om du inte kunde erfara dess motsats så skulle du inte veta vad lycka är. - Du menar att jag måste vara olycklig för att kunna uppskatta lyckan?


- Om något som är vitt kontrasterar mot något vitt så kan du inte urskilja det, men om det kontrasterar mot något som är svart så ser du att det är vitt. Följaktligen fyller det du kallar för lidande en funktion även om det kan vara svårt att se det. Emellertid så kan du välja hur länge du ska kvarstanna i ett tillstånd av lidande. - Menar du att jag kan välja att vara lycklig? - Allting beror på vilket perspektiv man har. Om du står vid foten av ett gigantiskt berg och någon ber dig klättra upp för det så blir du trött vid blotta tanken. Men om du visste att på andra sidan berget ligger ett vackert paradis så skulle du tycka att det var mödan värt att klättra över det.


- Men varför skapar vi människor en sådan olycka här nå jorden? - Glädje är det mest naturliga som finns såtillvida att vi större delen av vår existens befinner oss i ett tillstånd befriat från ångest och smärta. Under sin vandring i evighetens kretslopp så går själen igenom alla upplevelsetillstånd som finns och under vissa delar av resan så kommer den att erfara tätheten i det som kallas materia. Där finns också störst möjlighet att känna fysiskt och psykiskt lidande.


- Du menar att vi har en odödlig själ som tar sig olika former i all evighet. - Just det, själen ikläder sig olika skepnader under den eviga resan men det är bara själva skepnaderna som upphör inte den själsliga energin. - Men för att återgå till min första fråga, du sa att min känsla av smärta var en villfarelse – Visst, och det hänger ihop med vad vi nyss talade om.


När du lever i den materiella världen så väljer du att identifiera dig med din kropp och i och med det så kommer du säkerligen se dina upplevelser av lidande som någonting enbart negativt och orättvist. Om du lär dig att lidandet är en konsekvens av att du inte känner dig själv och därför projicerar ut din smärta på andra och att du tack vare lidandet kan erfara vad lycka är så behöver du inte längre fortsätta spela rollen av martyr och kvarstanna i ett tillstånd av rädsla och smärta. - Men du kan väl inte påstå att allt lidande är en form av martyrskap? – Inte vid en första anblick och med mänsklig definition, nej. De mänskliga kropparna lever under samhällets lagar och själarna lever i enlighet med vad man kan kalla gudomliga lagar men inom dessa finns en frihet i tanken. Det är hur ni väljer att använda kraften i denna tanke som avgör hur era liv kommer att gestalta sig och som ni kan skapa såväl lidande som underverk.


- Men varför använder vi oss inte av denna kraft på ett positivt sätt om den nu finns där? - Det var bra att du frågade det så lyssna noga nu. Under själarnas vandring i den mörkare aspekten av alltet medförde friheten i tanken att ni glömde ert ursprung. När ni sedan gick in i den ljusare aspekten så uppstod en känsla av skuld över detta och en föreställning om att inte längre vara älskad av skaparen. Detta är anledningen till att de allra flesta människor än idag känner en fruktan för Gud. De flesta kan inte ens definiera för sig själva att det är en fruktan för Gud så istället manifesterar det sig genom skuldkänslor, självförakt och dömande av andra människor.


Genom att skapa lidande åt sig själva tror människor att Gud ska tycka synd om dem, förbarma sig och ta emot dem med öppna armar. Ytterst är detta vad martyrskap egentligen handlar om. - Så du menar att martyrskap egentligen är ett sätt att försöka ställa sig in hos Gud? – Exakt! Precis så är det. - Men Gud måste ju genomskåda detta! - Självklart. - Och vad blir Guds reaktion? - Ingen alls! – Ingen alls? - Just det. - Men vilka är det som kommer in i himlen då? Kvinnan log mot honom. - Tror du att himlen är en plats dit man kan resa och knacka på för att komma in? - Jag vet inte. - Visst vet du det, himlen är inte en plats det är ett medvetandetillstånd. - Och när man väl uppnått detta tillstånd blir man kvar i det för evigt då? - Nej, vägen är målet och resan är evig.


- Men om jag under resans gång får en svag fysisk och psykisk hälsa hur skall jag åtgärda detta? - Börja med att se över din självbild. Hur förhåller du dig till dig själv? Om du inte älskar och respekterar dig själv kommer du inte heller att respektera andra. Ditt eget självfördömande kommer att leda till ett dömande av andra och detta blir en negativ cirkel som kommer att ha återverkningar på din hälsa. Sen är det självklart så, att liksom blomman behöver ljus och vatten för att spira måste också kroppen och hjärnan ha sitt. Men det som styr kroppen och hjärnan är ditt medvetande.


- Men vänta lite, sitter inte medvetandet i hjärnan? - Hjärnan styrs av elektriska impulser som skickar signaler till din kropp, men bortom detta, på ett mycket mer avancerat plan, finns ditt eviga medvetande. Eftersom alla intryck utifrån filtreras genom människans ego blir verklighetsuppfattningen dimmig, diffus eller i värsta fall helt missvisande. Om du inte lärt dig att känna inåt och lyssna till själens språk kommer du att identifiera dig med egot, vars huvudsakliga ledsagare är rädslan. Ur rädslan föds vreden, ur vreden föds hatet och hur hatet föds våldet. Människans fördömande av sin nästa är alltså en projektion ifrån hennes egen rädsla. Ju mer hon påminns om sina rädslor och svagheter, desto mer ilska kommer hon att rikta mot andra. - Men hur skall man komma tillrätta med detta problem? - Fråga istället hur Du ska komma tillrätta med detta problem. Vi skall börja med oss själva istället för att gå omkring och moralisera om andra. - Kan man säga att orsaken till allt lidande är människans rädsla? - Nej, orsaken till den höga graden av lidande är att ni väljer att identifiera er med ert ego vilket i sin tur är styrt av rädslan. Det innebär också att ni är kvar i rovdjursstadiet och att mycket av ert sätt att reagera sker enligt automatik.


- Du menar att vi egentligen är rovdjur. – Ja, delvis, människan anser sig stå högt över djuren på grund av sin intelligens, men skillnaden är inte så stor som ni tror. Människan är bara så mycket farligare än de övriga djuren och har förmågan att förstöra allt liv på den här planeten. – Så man kan säga att det är ett identifikationsproblem. - Så kan man uttrycka det. – Men hur ska jag lära känna mitt inre jag, det som inte identifierar sig med egot? - Genom att vända dig inåt och lyssna. – Men om jag inte hör något? – Fortsätt att lyssna. - Men vad är det jag ska lyssna efter? - Guds röst! - Och vad vill den säga mig? - Bland annat att du är medskapare i allt som sker och att det är ditt öde att bli salig. – Vad innebär det? Det innebär att vara helt befriad ifrån rädsla. - Finns det någon på jorden som är det? – Endast ett fåtal men det är möjligt att uppnå även i den fysiska världen. Det kräver dock mycket självdisciplin och tillit.


Han tittade konfunderat på henne. – En annan fråga jag undrat mycket över är vilken som är den sannaste religionen? - Det finns visdom att hämta i alla de stora religionerna men det är viktigt att förstå att de är skapade utifrån egot och därför har sin grund i rädslan. Därför har de också använts som ett instrument att styra människor och spelat på deras fruktan. Den enda sanna religionen kan följaktligen bara komma ur ett gott hjärta och dess namn är kärleken. Detta vet alla människor innerst inne men styrda av sina närmastes projiceringar och den rådande kulturen så anpassar sig de flesta efter de rådande dogmerna för att inte bli utstötta eller dödade.


- Men hur kommer det sig att vissa till och med är beredda att mörda i guds namn? – Ju mer osäker en människa är på sin tro desto mer upprörd kommer de att bli om någon eller något påminner dem om det och desto mer vrede kommer de att visa för att därigenom tysta den tvivlande rösten och det gråtande barnet inom dem själva. Den sorg och ilska dessa människor bär med sig sedan barnsben projicerar de ut på omvärlden och dess konsekvenser har vi kunnat se många gånger i historien. Den som är trygg i sin övertygelse har inget behov av att pracka den på andra.


I djupet av sitt hjärta söker varje människa efter Gud, vilket är detsamma som att säga att hon söker efter sig själv. Men eftersom vi vanligen fostras av individer som är fulla av rädsla och bristande självinsikt så annammar vi deras känslor och förutfattade syn på livet och kommer följaktligen att handla utifrån rädslans princip. - Men vänta, du sa att vi sökte efter Gud och att det var detsamma som att vi sökte efter oss själva, vad betyder det? - Det innebär att du, liksom allt och alla är en del av Gud. - Innebär det att jag skulle kunna utföra underverk t.ex? – Svar ja. - Hur ska jag gå tillväga då? – Du kan ju börja med att öppna dina ögon för alla de underverk som ni är omgivna av dag som natt.


- Men om jag skulle vilja kunna flyga? - Ju mer jordad du är desto högre kan du sväva. - Vad menar du? - Jag menar att du måste lära dig stå innan du kan gå, och att gå innan du kan springa. - Jag är alltså inte mogen än? - Nu börjar du förstå lite. Om ni inte ens kan uppskatta de underverk ni är omgivna av hur ska ni då kunna skapa egna? En vis människa har inget behov av att försöka flyga, hon är upptagen med att njuta av skapelsen och av att bidra till dess skönhet.


- Men om jag skulle vilja bota de sjuka? - Det är gott att vilja hjälpa de nödlidande, men glöm inte att det alltid finns ett budskap i smärtan och att det kan vara riktat till dig. - Hur menar du? - All sjukdom är i grunden ett rop på hjälp och svaret finns inom den sjuke. Den huvudsakliga meningen är att den ska hjälpa er att minnas. – Hur menar du då? Minnas vad?? - Minnas vem ni är och därigenom Gud. - Men jag begriper ändå inte. Hur kan den sjuke hjälpa mig att minnas Gud? - Om du kan se dig själv i den sjuke och därigenom ge av kärlek istället för rädsla så kommer du att öppna upp både ditt eget och den sjukes hjärta och därinne finna svaret. Alla kriser ni upplever finns till för att hjälpa er att lyfta slöjan till en högre verklighet.


- Men varför är det så svårt för oss människor att inse allt detta? - Som jag sa förut så är ni fortfarande i hög grad kvar på ett djurstadium och mycket av ert beteende sker automatiskt, men detta förstärks av att ni lär er att vara rädda från det att ni är små. När något sker i nuet reagerar ni mot bakgrund av vad som skedde för länge sedan, men i de allra flesta fall är ni totalt omedvetna om det. Om någon blir ursinnig när han dricker sprit så beror det naturligtvis på att han har en massa uppdämd ilska i sig som inte kanaliserats ut på ett bra sätt. När alkoholen öppnar spärrarna till det omedvetna så blir personen oerhört arg och när spärrarna gått tillbaka så säger man att det var spritens fel att han/hon blev så ilsken, men spriten kan inte ta fram något som inte redan finns där.


- Samma sak är det med dömandets princip. Om ni inte hade en massa uppdämd besvikelse och ilska så skulle ni inte ha något behov av att fördöma andra. Det människan gör är att hon skapar en negativ kedjereaktion genom att ständigt projicera ut sin egen frustration på andra. Detta beror på att hon känner en rädsla som lett till en energiförlust, en känsla av maktlöshet. Det är också en stor del av orsaken till att människor har så svårt att få sina förhållanden att fungera bra. - Så du menar att om vi vände blicken inåt och blev varse våra sidor, på gott och ont, så skulle vi inte projicera ut dem på andra? - Detta är det första steget i processen som leder till harmoni.


Först och främst måste det finnas en varseblivning, en medvetenhet om problemet men det räcker inte med det naturligtvis. Känslor av smärta behöver bearbetas så att de kan vändas till människans fördel. Om ni ser smärtsamma händelser i det förflutna enbart som negativa kommer ni antingen att vilja förneka eller förskjuta dem vilket medför att det kommer att lagras en spänning i ert inre som kommer att skada er kropp, er hjärna och andra människor.


Känslor av svek på ett tidigt stadium kan göra att man inte släpper någon människa riktigt inpå livet eftersom man eventuellt skulle kunna bli sviken igen och en sådan händelse skulle kunna aktualisera den tidiga känslan av förlust. Det är anledningen till att vissa människor ser till att aldrig inleda en relation med personer som verkligen skulle kunna ge dem kärlek. Istället har de ytliga relationer, relationer med någon som sårar dem eller inga relationer alls. – Men det är ju väldigt svårt att se det positiva i traumatiska eller jobbiga händelser, eller hur? – Ja, men det beror just på att ni inte har lärt er att se på ert liv ur ett högre perspektiv och förstått ert verkliga värde. Alla erfarenheter är en känsla till kunskap, vare sig de är jobbiga eller behagliga och om man inser det så innebär det också att man kan läka såren och till och med gå stärkt ur upplevelsen. Den kunskap man fått av erfarenheten kan skänka en visdom som kan vara både en själv och andra till stor hjälp senare i livet. Om perspektivet endast är sorg, vrede och bitterhet så kommer det i förlängningen att skada och hämma ens möjligheter till läkning och harmoni.


- Men hur bearbetar man bäst sin smärta? Vissa människor har ju upplevt fruktansvärt plågsamma saker. - Det finns inget generellt svar på den frågan, det som känns rätt för en individ gör det inte nödvändigtvis för en annan men först och främst måste det finnas en medvetenhet och en vilja till förändring! Först därefter kan läkningsprocessen börja. Nyckelorden är dock alltid självmedvetenhet och självkänsla. För att uppnå läkning och lycka måste det finnas en medvetenhet och en kärlek till det egna jaget, som innebär att man vill stanna upp och ta hand om sig själv. Det kan låta enklare sagt än gjort men vad det i förlängningen handlar om är att man börjar inse att man är en värdefull person som det är klokt att vara snäll emot. - Men varför är det så få som verkar ha förstått det här? - Därför att ni har prioriterat bort självkännedomens process och gjort det till en livsstil att stressa. Om man inte tror att man har något att vinna på att stanna upp så gör man det inte heller. Det är så mycket som ni gör utan att någonsin reflektera i varför ni egentligen gör det. Ni gör som ni är tränade att göra och som andra gör även när ni egentligen mår dåligt av det och för att ni inte tror att ni förtjänar bättre. Ni tror dessutom att ni förlorar andra människors respekt om ni inte svarar upp till deras förväntningar. Dessa förväntningar är ibland t.o.m inbillade. Ni spelar rollen av den ni tror andra förväntar sig att ni ska vara och säljer därmed ut er självrespekt.


Den som går omkring och oroar sig för vad folk ska tycka om en är indirekt deras gisslan. Ofta krävs det en hjärtinfarkt, ett nervsammanbrott eller en olycka för att ni ska börja se över vad det är ni gör mot er själva, men för vissa räcker inte ens det. Svaret finns där hela tiden och bara väntar på att bli upptäckt men oftast gör ni vad som helst utom att stanna upp och titta på det. Om ni kunde lära er att släppa känslan av skuld och inse ert rätta värde så skulle ni uppnå en känsla av lycka och njutning i livet, både på det sociala, känslomässiga och sexuella planet som är fullkomligt sanslös. Ni skulle inse att makten till era liv ligger i era egna händer, ni skulle sluta plåga er själva med stress, felaktig kost och självfördömade. Ni skulle attrahera människor som förgyller ert liv och inte vill suga energi ur er. Ni skulle förstå att föraktet för svaghet, för det som är annorlunda och för kvinnor är ett förakt för en del av er själva. Inom varje människa finns det svaghet och styrka, inom varje människa finns det kända och främmande öar. Inom varje kvinna finns en maskulin kraft och inom varje man finns en feminin kraft, ingetdera är bättre eller sämre än det andra utan allting är precis lika viktigt och värdefullt.


- Inom er alla finns det barn ni var som nyfödd, som ettåring, som tvååring o.s.v. Det är aldrig försent att skänka tröst och kärlek till dessa barn eller att bejaka dem. Faktum är att det är en väg till helande att göra det. Den som bär ett sårat barn inom sig gör klokt i att inte vända det ryggen. Om ni mötte ett förtvivlat, gråtande barn på gatan, skulle ni då vända er om och strunta i det? Förmodligen inte! Ändå är det precis vad miljoner människor gör dagligen, mot sig själva. Om ni istället omfamnade barnet inom er och vågade se med dess ögon på livet så skulle det öppna upp en fantastisk värld av glädje och lycka. Det skulle befrämja er hälsa och välbefinnande någonting enormt. Barnen bär på nyckeln till lyckan. För dem finns ingen grämelse över det förflutna eller oro för framtiden. För dem finns bara här och nu och det är endast i nuet som den verkliga lyckan finns.


– Ok, jag förstår vad du menar, men nu vill jag veta hur du kan veta allt det här och vem du egentligen är? - Följ mig en bit till så ska jag visa dig vem jag är, svarade kvinnan och började gå ner mot stranden. Hans nyfikenhet stegrades inför varje steg de tog. Hon lyfte handen och gjorde en gest mot vattnet som solen blänkte i. - Titta där så ser du vem jag är, sade hon, varpå han böjde sig ner och än en gång såg sitt ansikte spegla sig floden. När han vände sig om var kvinnan borta.

Vad kan man säga?
Förbaskat bra, helt enkelt!
/

Lightsaber!

Jag kan bara konstatera att "mörkrets furste" Lucifer själv tillhör en av dina ivrigaste påhejare!

Grattis!!

Quote:


Tja, då är väl cirkeln sluten nu då eftersom Gud själv nyss kommenterade Lucifers inlägg.

Kunde inte sagt det bättre själv min käre Watson!

Mössan av, det är skönt att det finns människor som kan klä, inte bara sina egna, utan även andras tankar med ord.............

Fast om du verkligen vore Gud så hade du vetat att jag, till skillnad mot för Bennybear, står omnämnd redan i första Moseboken.

ja det fanns ju vissa som gillade vad "anders" skrev oxå

http://vaken.se/modules/newbb/viewtop ... t_id=31331#forumpost31331

han fick faktiskt ett mail av någon oxå som tyckte det han skrev var fint

Quote:


Med andra ord gott folk, om ni gillar det jag skriver är ni vilseledda, om ni gillar det Maggot skriver är ni "vakna."

kan jag inte påstå men tycker min tråd är skitbra

Bra skrivet Lightsaber.

De som är intresserade av att hålla sig till ämnet kan sluta läsa här.

Av någon anledning drar denna typ av tankeväckande inlägg till sig dess extrema motsatser. Det vill säga lägre former av medvetanden som av något outgrundat skäl tror sig ha insikt nog för att ens kommentera Lightsabers text på en intellektuellt stimulerande nivå. Jag somnade nästan när jag missleddes in på maggots sinnessvaga experiment. Varför ens blanda in sånt meningslöst dravel i en potentiell existensiell diskussion. Jag tvingas helt enkelt anta att vissa personer här fungerar som en negativ motpol till de positiva inlägg som Lightsaber representerar. Om de gör det medvetet eller ej lämnar jag till dem själva att utvisa med tiden.

Ta det inte personligt maggot.
Jag skriver bara vad många andra tänker.

Peace.

Quote:

Jo, det har väl att göra med att vi alla är på olika nivåer i våran utveckling. Och allas väg till uppvaknande är olika, och endel kanske behöver motsätta, bekämpa sanningen först innan man kan acceptera den?

Men det ligger väl i människans natur att alltid tro sig veta bäst!?

Mitt expriment var ju skitku men framförallt viktigtl egentligen skulle jag inte ha överdrivit så mycket men men

Quote:

Sanningen?!

Du säger att vissa påstår sig veta sanningen och veta bäst ( I nedsättande ordalag ) SAMTIDIGT som du innan påstår att Lightsaber´s inlägg skulle vara sanningen.

Ditt egna motsägande inlägg visar ju på att du inte har en aning om vad du skriver om.

"Hyckleriet är ondskans gåva till sanningen"

Det behöver inte betyda att du är "ond" utan snarare beror det på att du inte har kunskaper i ämnet du skriver om.

Ignorans och okunskap är ondskans moder

Quote:

Haha nej jag har inte påstått att något är sanningen.
Jag försökte bara spåna vidare i mina tankar.

Quote:

Vad är det då för "sanning" du skriver om. Du skriver ju detta som en kommentar till att "vissa" motsäger och bekämpar Lightsabers inlägg som du uppenbarligen gillar.

Hur ska man annars tolka det?

Quote:

Vill du veta min sanning eller?

Med sanningen menar jag motsattsen till det falska.

Och ja jag tycker det var ett bra inlägg för det stämmer mycket överens om hur jag ser på saker och ting. Så då är det väl klart man håller med?