Jag har en kompis som sen två år blivit en frälst kristen. Jag har vid ett flertal tillfällen talat med honom om hans tro då han velat omvända mig. Han säger att han pratat med Jesus och haft andliga upplevelser. Jag har frågat varför han ljuger men han säger att han inte gör det.
Vi har varit bra kompisar sen tio år och haft ungefär samma syn på religion hela tiden, att det är trams mest ämnat för svaga människor. Men sen han gått och blivit fast i detta så har jag väldigt svårt att få ut nåt vettigt ur honom.
Anledningen till att han överhuvudtaget fastnade i detta var en brud som lockade in honom och sen var han fast med pastorer och annat pack som snackade med honom.

Nu har han flyttat iväg för att studera till pastor och jag har inte så mycket kontakt med honom. Men det känns ändå lite jobbigt då jag vet att han bara blivit inlurad i detta.
Jag har ju som sagt redan försökt prata honom ur det men det funkar inte riktigt. Vad kan man göra?

Ingenting. Det händer saker i livet som kan vara total helomvändande. Allt sker av mening. Han får ta det val han gjort.

Ägna din energi på dig själv än att försöka "ta tillbaka" honom, för jag betvivlar att det är knappast någonting du kan göra. Här ser man tyvärr den enorma kraften och kunskapen religionen har i sin hjärntvätt av människor.

Alla människor har sitt eget livskoncept, detta är din kompis
väg på gott och ont. Alla våra liv är endast till för att själen
skall lära.

Vi kan väl vara ganska övertygade om att en andlig väg
är det rätta för oss alla, när tiden är mogen. Kanske inte detta liv
eller nästa, men slutligen blir det så.

Själv är jag född och uppvuxen i en frikyrkoförsamling.Mina föräldrar tvingade mig att gå i söndagskola och sitta och lyssna på massa tråkiga prediknigar om hur viktigt det var att tro på gud.Orsaken till att jag har lämmnat allt vad organiserad religon bakom mig kan tyckas vara paradoxal men jag gick aldrig på vad som predikades eftersom jag tror på gud och har erfarenhet av paranormala saker som telepati m. m.

!!Men vad jag lärt mig under min levnad är att så fort ordet GUD näms så försvinner allt reflekterande tänkande hos religösa mäniskor och så får man bara höra massa floskler innehållande ordet gud och massa bibelverser(eller koranverser) hit och dit.
Kort sagt,att diskutera existensiella frågor med kristna mäniskor anser jag nästan vara meningslöst.

Men under samma tid som jag började ifrågasätta allt som min omgivning hade lärt mig så gick min intelligenta klasskamrat(5:or i nästan alla ämnen) som jag uppfattat det som tämligen ateistisk och blev frälst och blev medlem i den församling som jag försökte smita från.Snacka om att den personen av alla sedan var på mig som en torped för att se till att jag gick på de andaktstunder och bönemöten som de kristna eleverna höll i skolan.Jag har förstått i efterhand att han agerade på order av andra personer tillhörande den församlingen.

Nu när jag tittar på det hela med mer vuxna ögon så tror jag det den "storebror" som det handlade om i det här fallet nog blev kär,såg allt med rosafärgade glasögon och föll för den aktoritära och radikala biten med raka svar på allt.(så slapp han tänka själv)

Själv uppfostrad under mina omständigheter visste jag redan att kristna mäniskor inte hade något godhetsmonopol eller kärleksmonopol.Något som jag tror att han gick på.

Det här var några personliga reflektioner bara.Jag tror inte att du kan omvända din polare lika lite som han kan omvända dig.

Vem vet.Tids nog så kanske han börjar ifrågasätta en del saker självmant?

Alfred

Killawife skrev:


"Vi har varit bra kompisar sen tio år och haft ungefär samma syn på religion hela tiden, att det är trams mest ämnat för svaga människor."

Men här förväxlar du kristendomen med religion vilket är fullständigt fel.

Kristendomen är en förvanskning av en sund religion.

Lassew

Jo det är väl så. Det trista är ju att vi alltid har kunnat diskutera bra innan han blev kristen, även om moraliska och "religiösa" saker. Men nu är hans åsikter helt förskevade av de läror han fått ta del av i kyrkan han är medlem i. Det är inga dåliga läror eller så utan vanlig bibellära men själva "tänkasjälv" mentaliteten är borta. All svar finns i bibeln, tydligen. Något som jag själv anser är idiotiskt då jag läst den flera gånger men tycker bara det är trams.
Jag har även frågat om han läst några andra religiösa texter för att ha nåt att jämföra med men det har han ju inte. Jag vet att han inte läser så mycket.

Jag får väl hoppas att det går över innan han är färdigutbildad präst, som han håller på med nu.

Borde det inte räcka med att ni båda respekterar varandras ståndpunkter? Dvs att du respekterar hans upplevelser och tro och att han respekterar din syn på religion? Det funkar inte att försöka påverka varandra åt ena eller andra hållet och respekt bör vara en av de starkaste beståndsdelarna i en vänskapsrelation, och kanske kan ni umngås utöver dessa motstridiga trosuppfattningar?

Så antingen fortsätter du vara hans vän och respekterar honom, hans val och hans nya tro eller så avbryter du vänskapen. Det är väl ungefär de alternativen som finns.

håller helt med dig "LaQueSabe"..
reagerade lite på en sak "killawife" skrev i sitt inlägg...

"Han säger att han pratat med Jesus och haft andliga upplevelser. Jag har frågat varför han ljuger men han säger att han inte gör det."

det visar ju ändå att du inte litar på att han upplever det han gör, sant eller inte, så upplever han det iaf som sant.

acceptera att han tror det han tror. även om du inte tror på det själv, så blir det mycket lättare för honom att öppna sig..

//J

Att han blivit kristen behöver inte alls vara negativt. Kanske kan du sätta dej in lite grann i hans värld. Sen är det väl så att alla människor går med sitt eget tunnelseende. Han kanske har sitt, troligen får han en bredare syn på saker å ting vartefter. Förhoppningsvis får vi alla det.

Hej

Ja det är lite tråkigt som när kompisar åker på smällar. Tyvärr har han inte blivit kristen utan "sjuk". Han sa att Jesus talar till till honom, så han hör tydligen röster. Det är så vanligt nu att människor blir besatta, och tex hör röster. Vi ser det ju ständigt i pressen, folk gör dåliga saker, de kunde inte motså, rösterna tvingade dem, ofta är det gud de hör. Det är naturligtvis trams, dessa besättande väsen säger ofta att de är Jesus eller gud, inom New Age blir det massa aliens, ärkeänglar osv, sådant som kan fånga dem. Så han har inte blivit kristen naturligt, utan fick väl något i sig, ofta kan präster sprida det. Se på när de har möten i vissa församlingar, talar i tungor, skakar och skriker, ramlar ned på golvet, får nästan spasmer, i deras peverterade sinnen så är det det den heliga anden, herren och Jesus.

De här människorna skulle behöva, om de ville, bli av med det som inte är dem själva, besättelserna. Indianerna i nordamerika tog i en person i ett tält en eller två veckor, om den tex fick för sig att den ville gå i kvinnokläder, de skulle "röka" ut besättelsen, och de hade olika metoder/ceremonier, gick det inte, så kanske personen var tvungen att besöka de sälla jaktmarkerna. I dagens samhälle gör vi (våra ledare promotar), gör vi tvärtom, släpper ut besättelserna, de tomma själlösa skalen (demoner ++), och stänger inne människans sanna natur i garderoben.

Någon skrev att religioner är bra, och så var det verkligen. Kanske vi säger att det är trams av slentrian, eller för att vi ser hur det har blivit med dem. För idag så är religionerna inte bra. Idag så är präster till och med politiker. Religioner, efter de uppstått, så förstörs de direkt. I gammal buddism så sägs att under slutdharmatiden, vilket är idag, så kommer även munkarna i templen ha svårt att rädda sig. De verkligt genuint upplysta lämnade inte mycket efter sig. Sakyamuni hade bara tre ord som lärjungar skulle följa, sanning bud meditation. Sedan uppkommer allla möjliga riktningar, tusentals böcker osv. Det är då ingen religion, det är löjligt. Det finns idag inga religioner.

Munkarna i templen, de har svårt att rädda sig för att de inte följer ursprunget, de kultiverar inte, templen är fulla med skit och besättande saker, det är inte rent. Templen har blivit industrier, säljer prylar. Det har inget med religion att göra.

Religion är en väg att rädda människor, man kan inte ändra en endaste sak i den, det "fungerar" inte. Idag finns ingen som är religiös, för religionerna finns inte kvar som vägar (Islam har aldrig varit någon religion). De bakom religionerna finns inte heller där, Gudar/Mästare, de har också fallit ned, och har inte dessa paradis som de kan rädda människor till. Det är ofta människor som skapar religionerna själva, efter att något upplyst varit hör - då är det kanske ingen religion, utan blir mer en sysselsättning för adapterna, där man kan bli en bättre människa, höja sin nivå, få lite mindre dålig karma. Man kan Läsa boken Zhuan Falun om man vill veta mera om vad religion är osv.

hmm ....

Quote:

kom att tänka på en profecia ja läste igår! (hur det nu stavas)

http://www.nexusmagazine.com/articles/MitarTarabich.html

" "This power will also be present in people, but it will take a long time before they discover it and use it. Thus man will live for a long, long time, not being able to know himself. There will be many learned men who will think, through their books, that they know and can do everything. They will be the great obstacle for this realisation (self-knowledge), but once men get this knowledge then people will see what kind of delusion it was when they listened to their learned men. When that happens, people will be so sorry that they didn't discover it before, because this knowledge is so simple. "

(har ej kollat upp vad det är för bok än men man ska nog vara försiktig med vad man läser sen tror på!?)


Peace&Love folks