TheArbiter wrote:
Quote:

raybeam wrote:
Vart tar all den här psykiska energin vägen då, om du inte kan bli deppad efter 2 år med SSRI? Den byggs upp, sakta men säkert, och den vill ha ett utlopp... Meningen med att må dåligt är att man ska möta sin skuggsida och förhoppningsvis så blir man en starkare person med en högre nivå av självkännedom efteråt.

Har själv varit inne i SSRI-träsket... Mådde OK, slapp panikångestattackerna (vilket i sig enbart är naturligt och sunt (inkapslade känslor) och inget att vara rädd för).
Det slutade med psykos på akuten efter några månader i SSRI-lyckolandet.. Tack och lov kom jag ner till "verkligheten" samma kväll.

Det var en väckarklocka för mig om att börja leva mer i samklang med naturen.

Några månader räcker inte, tyvärr(och psykoser kan inte botas med SSRI)

Trodde stora bokstäver förenklade

Teorin om uppbyggt tryck stämmer inte alls

Och inte nödvändigheten i att då och då vara deppad. Heller.

raybeam wrote:
Energi försvinner inte.. Den kan bara omvandlas..

Jo förresten du har rätt, jag skulle nog ha fortsatt knapra SSRI några månader till så skulle allt nog blivit mycket bättre.

bumblebee wrote:
HWO:

Det får mig att tänka på samma sak varje gång en av dessa kända människor tagit sitt liv.

Psykvården är ett skämt.

Det är välkänt att dessa SSRI preparat ger en ökad ångestkänsla under inprogrammeringen. Ibland upp till 5-6 veckor.

Om man beaktar att patienterna söker hjälp när det psykotiska tillståndet blivit outhärdligt så är det fanimej direkt dödande att skicka hem människor i nöd med ett preparat som höjer skräcken och döds-, panikångesten med i vissa fall det tiodubbla.

Det säger ju sig själv att det blir outhärdligt.

Min lösning är att man antingen ser till att patienterna får alla resurser tills det att oron lagt sig till ett uthärdligt tillstånd och att man under tiden ger andra lugnande benzodiazepiner.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bensodiazepiner

Det är klart att de på sikt är beroendeframkallande men inget av dessa medel bör väl tas under längre perioder. Om de nödvändigtvis skall tas så måste det väl vara för att läget är akut och inga andra alternativ står till buds. (Detta med avsikt på mainstreamläkare och standardsjukhuskunskap).

På sikt går det ju att göra mycket för en människa i nöd men det kunskapen har ju knappast standardmedicinen något intresse av.

TheArbiter wrote:
Quote:

HWO wrote:
Vad gäller SSRI så har jag över ett års personliga erfarenheter av dom på grund av läkarlögner.
När jag slutade med dom så fick jag under en tid uppleva riktig depression.
Men för en normal människa måste det vara väldigt jobbigt att sluta.

JAG KÄKAR SEROXAT OCH HAR ANVÄNT EFFEXOR DESSUTOM!

SEROXAT HAR JAG BÖRJAT ANVÄNDA 2GGR OCH SATT UT 1GGR!

FAKTUM ÄR ATT SLUTEFFEKTEN(DEN STABILA OCH SKÖNA) INTE

UPPNÅS FÖRRÄN DU KÄKAT MEDICINEN DAGLIGEN I 1 ÅR OCH

10 MÅNADER!!

DET BEROR PÅ ATT DET TAR DEN TIDEN FÖR KROPPEN ATT

BYGGA TILLRÄCKLIGT MED RECEPTORER FÖR ATT KUNNA

TILLGODOGÖRA SIG HELA SUBSTANSEN!(SA EN FARMAKOLOG

TILL MIG).

DET FARLIGA ÄR NÄR MAN TROR ATT MAN KAN SLUTA KÄKA

PLÖTSLIGT(JAG HAR PROVAT)! EFTER 3 DAGAR FÅR MAN

ÖRONSUS OCH LÄTTA HUMÖRSVÄNGNINGAR. EFTER DET KAN

MAN HAMNA I ETT SVART HÅL!

UTHÅLLIGHET MED KÄKANDET ÄR DET SOM GÄLLER(2 ÅR)

SEN KAN DU INTE BLI DEPPAD!