Novax:
Så hade han även lagt upp några CD:s från USA med Doris Day på bordet... dessa gick inte att få tag på i Sverige längre. Det kan jag se som att fast det då är musik som textmässigt är på en viss "nivå" - lite med hjärta smärta, kanske - så är det även bra texter. Några kommer kanske ihåg "A man is a man" "Everybody loves somebody (...loves a lover?)"... de två var med på en av CD:arna.

Musik som inte splittar och förstör - utan mer balanserar och helar... tvättar rent lite

Sale:

1 menar du Irak är sämre.?
(sämre än vad)?

2 Det sker i Irak oxo, men vafan gör du åt saken(bkinkar som attan)
(bkinkar... vad är bkinkar?)

3 soldaterna är inga soldater bara "robotar, i maskineriet.
(... och)

4 Vad kosta / tjäna man i Irak på nyårsafton
(Exakt 30 kr tjänade en statsanställd polis!)

5 Så myckrt skriveri om en dans, Kan du dansa?
hugi bugi mmuuaahha

bumblebee wrote:
Quote:

Novax:
Så hade han även lagt upp några CD:s från USA med Doris Day på bordet... dessa gick inte att få tag på i Sverige längre. Det kan jag se som att fast det då är musik som textmässigt är på en viss "nivå" - lite med hjärta smärta, kanske - så är det även bra texter. Några kommer kanske ihåg "A man is a man" "Everybody loves somebody (...loves a lover?)"... de två var med på en av CD:arna.

Musik som inte splittar och förstör - utan mer balanserar och helar... tvättar rent lite

Novax!
Det låter som du fått din dagliga dos av programmerad hjärntvätt!

Eftersom jazz (som fortfarande kan betyda en massa olika saker) till skillnad från död förprogrammerad musik som antingen via noter eller datorer talar om för robotar vad och hur de skall spela, handlar till större delen om känslor och känslouttryck upplever jag genom dina ord att du aldrig upplevt den verkliga resan till ställen i medvetandet där man kan smaka av evighetens sötma. Ett ställe där hudfärg och åsikter underordnas av ett ursprungligt sätt att dela energikommunikation utan ord eller blickar.

På bilden du bifogade så kan jag inte se en enda antydan till att raser blandats bland musikerna. Bara ett sketet golv som du använder som symbolik för din egen ångest. Bad taste och ett sätt att övertolka rädslan av sin egen ofullkomlighet!

I min värld spelar det mindre roll vilken hudfärg en historieberättare har. Det är mycket viktigare att historien är äkta och så intressant att den håller intresset kvar. I jazzen är det mer sant än i många andra musikformer eftersom den ställer höga krav på historieberättaren (solisten) eftersom en historia aldrig berättas exakt likadant två gånger.

I ena sekunden besväras du av rasblandning inom musiken och vill leka vakthavande befäl över tonspråk. I andra sekunden kommer du hem från Juri Linas föredrag och har blivit inspirerad av artisten Doris Day som plötsligt i dina ögon är en ren arisk ängel med enbart väldresserade tonföljder fisande ur stärten.

Att du väljer just Doris Day som ett exempel på renhet från den smutsiga jazzen blir ju för fan ett skämt. Doris Mary Ann von Kappelhoff började sin bana med att gifta sig med kollegan och trombonisten Al Jorden en riktig "wifebeater". Skilde sig och gifte om sig med George Weidler i Blue Devils, det swingband hon turnerat med sedan 16-års ålder. Doris, Al och den nyfödde Terry bodde i en trailer i Los Angeles tills dess att hon gift om sig med Martin M Melcher som förutom att adoptera Terry och vara ett allmänt svin mot adoptivsonen under dennes uppväxt dessutom blåste Doris på alla hennes besparingar.

Doris otvetydiga jazzkarriärs vägar gick via Bob Crosby and his Bobcats som just sångerska inom swing- och jazzformen. Hon fortsatte sedan sin karriär med Les Brown's Big Band och tog sitt nya efternamn Day efter låten "Day by Day".

Jag måste varna dig "Day by day" är inte ofarlig att lyssna på om man har analångest för den sortens musik. Det är en låt som både innehåller både skrämmande afroinfluerade jazzmelodier och jazzarrangemang. (((Hahaha... vilken litenhet människan tvingar in sig själv i genom att dissa de sista fria tonspråken vi har, sorgligt men sant!)))

Observera att denna period av friare tonföljder hönde innan den frimurarstyrda kapitalistiska film- och skivindustrin slog klorna i henne och serverade den descinificerade version av den ursprungliga Doris Mary Ann von Kappelhoff som du och andra väldresserade sälar tror är den äkta varan! Efter det att Doris ursprungliga talang decimerats av kommersiella krafter var hon numera begränsad till att som ett gökur i oändlighet upprepa "Que Sera tills dess att hennes karma fastnat i en dollar-loop.

En liten parantes är att både Doris och hennes son Terry levde med förstärkt livvaktsskydd under många år eftersom en kille som heter Charles Manson lovat att göra slut på både Terry och Doris eftersom Terry, en geniförklarad producent till bl.a. Beach Boys, Mamas and the Papas m.fl. hade ratat Charles Mansons demotape.

Använd nedanstående länk och försök att njuta av musiken trots att det handlar om jazz till nittionio procent! Det är ju för fan Doris! (I mitt tycke är detta kanske inte den ultimata jazzformen eftersom den fortfarande är vacker men tillrättalagd, men jag väljer detta av två skäl. För det första anknyter det till temat "Doris", för det andra skulle du förmodligen bli sjuk av att av utättas för ren och oförvanskad kommunikation med högre sfärer!

LES BROWN featuring Doris Mary Ann von Kappelhoff

http://www.tuxjunction.net/lesbrown.htm

Novax:
Nu surrar du bit allt rejält.

Tänk bara på pinciperna, pinciperna...

Jag är tämligen ointresserad av gamla artister, men tycker det var "kul" att han hade tagit över några CD med låtar med Doris Day, därför nämnde jag det + för att visa lite på att han inte bara är sådant som propagandakrafterna ljugstämplar, breddade lite bilden... Jag har aldrig gillat jazz direkt, men tycker det är ganska mysigt när det är sådana där kvällar här i staden då de har ban på alla restauranger på sommaren - svänger gött.

Men det är en sak... man få göra som man vill, tex se livets företeelser mm i större sammanhang, eller inte. Hur har "människan" blivit so "tyckerom jazz", varför finns jazz, vad ger det till våra kroppar - vad handlar det hela om... Jag läste en bok för länge sedan av Benjamin Creme, minns inte titeln. En del av den var en redogörelse (ganska fånigt...) om på vilken nivå... jag kommer inte ihåg vad det gick ut på riktigt... men något om hur människor stod degenereringsmässigt/"utvecklingsmässigt".

Det var en lång lista på säkert många hundra säkert personer. Han läste av, eller hade väl någon som sa det i huvet... och namnen hade då en siffrasom visade på "nivån". Jag kommer inte ihåg så noga, men kanske det fanns de som var uppåt 2.0, och de som var långt under 1.0.

Det som då slog mig mest i den tabellen var att de "primitivaste" själarna var jazzgubsen, som L Armstrong, de låg kanske på 0.5 - jag minns inte. Men svingarna var de lägsta i hela tabellen - det är det enda jag kommer ihåg från boken.

Jag träffade sedan Benjamin Creme i Göteborg - hör till mina ungdomssynder... en av mina få...

När han var här skulle vi "meditera" hela natten, transmittera över jorden... sicken soppa, new Age och strunt så det står härliga till...

Jag har svårt för trumpet...

När Jüri pratade om vacker musik och Toivo Kulmet så använde han ordet dissonanser, och en person frågade vad han menade för slags musik, tror jag - då sa han just att jazz är det, eller kan vara det.

bumblebee wrote:
Quote:

Novax:
Nu surrar du bit allt rejält.

Tänk bara på pinciperna, pinciperna...

Jag är tämligen ointresserad av gamla artister, men tycker det var "kul" att han hade tagit över några CD med låtar med Doris Day, därför nämnde jag det + för att visa lite på att han inte bara är sådant som propagandakrafterna ljugstämplar, breddade lite bilden... Jag har aldrig gillat jazz direkt, men tycker det är ganska mysigt när det är sådana där kvällar här i staden då de har ban på alla restauranger på sommaren - svänger gött.

Men det är en sak... man få göra som man vill, tex se livets företeelser mm i större sammanhang, eller inte. Hur har "människan" blivit so "tyckerom jazz", varför finns jazz, vad ger det till våra kroppar - vad handlar det hela om... Jag läste en bok för länge sedan av Benjamin Creme, minns inte titeln. En del av den var en redogörelse (ganska fånigt...) om på vilken nivå... jag kommer inte ihåg vad det gick ut på riktigt... men något om hur människor stod degenereringsmässigt/"utvecklingsmässigt".

Det var en lång lista på säkert många hundra säkert personer. Han läste av, eller hade väl någon som sa det i huvet... och namnen hade då en siffrasom visade på "nivån". Jag kommer inte ihåg så noga, men kanske det fanns de som var uppåt 2.0, och de som var långt under 1.0.

Det som då slog mig mest i den tabellen var att de "primitivaste" själarna var jazzgubsen, som L Armstrong, de låg kanske på 0.5 - jag minns inte. Men svingarna var de lägsta i hela tabellen - det är det enda jag kommer ihåg från boken.

Jag träffade sedan Benjamin Creme i Göteborg - hör till mina ungdomssynder... en av mina få...

När han var här skulle vi "meditera" hela natten, transmittera över jorden... sicken soppa, new Age och strunt så det står härliga till...

Jag har svårt för trumpet...

När Jüri pratade om vacker musik och Toivo Kulmet så använde han ordet dissonanser, och en person frågade vad han menade för slags musik, tror jag - då sa han just att jazz är det, eller kan vara det.

Så Benjamin Creme hade uppfunnit en egen skala på degenering och där han mitt i sina transmitteringar runt planeten klassade swingmusiker som de lägst stående.

Fantastiskt... hörde du honom spela en enda ton?

Det är ju en annars mest musikkritiker förunnat att döma andra för det man aldrig själv lyckats med!

Som jag tidigare sagt. En musiktyckare är lika meningslös för en musiker som en ornitolog är för en fågel som flyger fritt.

Juri Lina är en bra faktamaskin. Det respekterar jag honom för. Men hans musiksmak är väl inte direkt själsligt frigörande eftersom han byggt såna murar runt fria tonflöden.

Apropå detta eviga tjöt om dissonanser så borde väl du och andra som anser sig högre stående att i alla kommunikationer och berättelser måste det finnas både och om det skall bli en trovärdig historia.

Hela livet bygger på dynamik. Den som påstår något annat har redan placerat sig själv i träfracken.

Att bara leverera rena durklanger till att någon som anser sig vara högre stående skulle vara den största livslögnen på jorden. En berättelse oavsett om det handlar om ord, bild eller musik kan endast anses vara sann om den innehåller kontraster.

Musik är dynamik och måste givetvis även innehålla både harmoni och dissonanser för att kunna förmedla känslostämningar. Om det blir för mycket av det ena så blir det bara fel. Om det blir för lite av det andra blir det också fel.

Men Noxax, tänk dig att du och Juri befinner er på ett rosa moln i en miljon år lyssnande till en och samma musikstycke "Que Sera" av Doris Day. Då tror jag att ni båda skulle bli hemskt glada om jag drog förbi med ett big band och en massa dansare och bjöd på Sing Sing Sing... med Swing Swing Swing!

Novax:
Om jag skulle hamna på ett rosa moln skulle jag begära skadestånd... skulle dessutom du med band komma förbi på ett jointpuffsmoln eller något, då kallar jag på Cheneys plan...

Que Sera kan man ju lyssna på hela dagarna utan att det sväller i öronen. Den är jättebra. Annars akulle jag ta fram min mp3-spelare och lyssna på en annan estnisk kompositör - Arvo Pärt med stycket Spiegel im Spiegel:

Temporärt ligger den här
http://www.esnips.com/doc/3c67334f-a7 ... -96af-f75159487b1d/Arvo-Pärt---Alina-4---Spiegel-Im-Spiegel

Jag vet inte vad du spelar för musik, eller om det är jazzz - det har säkert sina poänger, eller något... och låter trevligt...

bumblebee wrote:
Quote:

Novax:
Om jag skulle hamna på ett rosa moln skulle jag begära skadestånd... skulle dessutom du med band komma förbi på ett jointpuffsmoln eller något, då kallar jag på Cheneys plan...

Que Sera kan man ju lyssna på hela dagarna utan att det sväller i öronen. Den är jättebra. Annars akulle jag ta fram min mp3-spelare och lyssna på en annan estnisk kompositör - Arvo Pärt med stycket Spiegel im Spiegel:

Temporärt ligger den här
http://www.esnips.com/doc/3c67334f-a7 ... -96af-f75159487b1d/Arvo-Pärt---Alina-4---Spiegel-Im-Spiegel

Jag vet inte vad du spelar för musik, eller om det är jazzz - det har säkert sina poänger, eller något... och låter trevligt...

De sista jointpuffarna drog jag för över 30 år sedan!

Spiegel im Spiegel är jättefin även om jag somnat tre gånger på 5 minuter bara för att den är så förutsägbar. (En yrkesskada som kompositör och musiker att i förväg läsa vad komma skall som sällan funkar i fria former av jazz)

Jag vet nog inte själv om jag var predestinerad att hänge mig åt någon speciell musikstil men märkte redan vid tre års ålder att jag kunde kombinera toner så att världen lös av färger. Har spelat klassiskt, rock, blues, jazz och ser mig nog egentligen som en speleman som kan anpassa mig till det mesta.

Att just jazzen ligger mig varmt om hjärtat handlar mest om att jag efter ett helt liv av musicerande ser det som en utmaning och ett privilegium att utan förbestämda programmeringar ge sig ut på himmelska resor där ingen styr eller ställer. Idag är väl dessutom jazzen en av de minst kommersiella musikstilarna world-wide trots sina oändliga möjligheter.

Vet du, jag har funderat en del över hur den klassiska musikens eftertolkningar oftta lyckas hamna i de övre samhällsklassernas finrum. Inte sällan tillrättalagda och anpassade för att inte beröra eller antasta känslor. Det blir närmast som en sketen jäkla varuhusmusik "muzak" istället för öppna landskap av dynamik och känslor.

Min tro är att den ofta tolkas på ett märkligt känslokallt sätt av robotliknande tonslavar som helt är i händerna på inte sällan frimuraranslutna musikdirektörer som härskar på universitet där mänskliga känslor är något man föraktar.

Inte fan kan de gamla mästarna eller tonsättarna haft som mål att det skulle vara på det sättet. Jag är ingen grym notläsare men har tagit mig igenom några av Bahcs tonskrifter och märkte hur han rent matematiskt i sina verk dramatiserar och öppnar upp i flera dimensioner. Kanske är detta ett gyllene snitt inom musiken. Han skulle fan roterat i sin grav om han hört hur mesigt han tolkades av nutidens musikslavar.

bumblebee wrote:
Novax!

http://www.cyrilscott.net/

Är det den här snubben du snackar om?

Han som blev så pissed efter andra världskriget eftersom hans musik då inte fann sina lyssnare längre.

Det måste varit den förbannade jazzens fel!

bumblebee wrote:
Tycker att det var himla långsökt!


Reverse Speech research has discovered that children speak backwards before they do forwards. From as early as 4 months of age they are pronouncing simple words in reverse and by the time they reach 13-14 months of age, complex sentences are forming in reverse.


http://www.reversespeech.com/Children_Reversals.htm