Joshua wrote:
Jag ser inte incesten och inaveln som Vidrigsson påstår Gud står för..

För ca 5000 år sedan användes slavar och dessa föreskrifter från Mose om hur slavar skall behandlas kan du inte påstå är föreskrifter på sex slavar och våldtäckt. Bara för 100 år sedan användes slavar i Amerika så det är inget ovanligt fenomen, nu används löneslavar i Asien.

Det under är egentligen ett lagskydd för kvinnliga slavar

Om någon har sålt sin dotter som slavinna, skall hon inte friges på samma sätt som de andra slavarna.
Om hennes herre väljer henne för egen räkning men sedan inte vill veta av henne, skall han låta henne bli friköpt. Till utlänningar har han inte rätt att sälja henne när han behandlat henne trolöst.
Utser han henne åt sin son, skall hon få samma rättigheter som en dotter.

Detta är också ett tydligt lagskydd för kvinnor ifrån fiendeland som förlorat sin familj och ofta försörjning, jag tycker inte jag har något illa att anmärka på texten nedan. Tvärtom tycker jag det är bra föreskrifter att man inte ska kunna behandla kvinnor från strid illa.

När du drar ut till strid mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i ditt våld och du tar fångar,

får du bland fångarna kanske se en vacker kvinna, som du förälskar dig i och vill gifta dig med.
Då skall du ta henne hem till ditt hus, och där måste hon raka sitt huvud och klippa sina naglar

och lägga av de kläder hon bar när hon tillfångatogs. Sedan skall hon bo i ditt hus och sörja sin far och mor i en månad, innan du får vara tillsammans med henne och äga henne, så att hon blir din hustru.
Men om du tröttnar på henne skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar, inte behandla henne som en handelsvara, efter att ha lägrat henne.

Abraham och isaac var ett test på Abrahams lojalitet och som alla vet så offrades aldrig isaac. Väldigt konstigt att klippa ut ett citat på det sättet som du gjort det är direkt vilseledande.

”Allt förstfött bland israeliterna, det första som kommer ur moderlivet, bland både människor och boskap, det skall du helga åt mig. Det tillhör mig.”
Du har väll inte tolkat det som att man ska blodsoffra alla förstfödda till Herren?

För att göra det tydligt för er vad herren tycker om barnaoffer:
De har byggt offerplatser där de bränner sina barn som offer åt Baal. Något sådant har jag aldrig befallt, aldrig talat om och aldrig tänkt. Jer 19:5

Mycket av det andra du plockat ut Novax är HÄNDELSER alltså historiska händelser det är inte ritualer som bibeln förespråkar. Till exempel om jag dödar någon i kungens namn så betyder inte det att kungen har befallt mig att göra det. Och utplocken har vilseledande övertexter.

vidrigsson wrote:
Vad är dessa aliens du snackar om hela tiden, novax?

vidrigsson wrote:
den bilden ser ganska fejk ut. väldigt runda och fina linjer jämfört med andra bilder.

bennybear wrote:
Angående Judarnas heliga böcker, Torah´n ( De 5 Moseböckerna ) och Gamla Testamentet:

Det är sannerligen hemska och djupt vanhedrande anklagelser som riktas mot folkgruppen judar i denna "Den Heliga Skrift". Judarna skildras där som gränslöst högmodiga, bottenlöst svekfulla, oerhört grymma och sadistiska, dessutom som sataniska massmördare, begivna på plundring, barnamord, kvinnoskändningar och landrov, det s k heliga landet rövades från andra högre civiliserade folk [kananéerna (dagens palestinier)]. Kort sagt, i deras egen heliga skrift skildras judarna som en gangstermaffia och ett rövarband av allra värsta slag inför vilket sentida motsvarigheter i Amerika och annorstädes förbleknar som skäligen harmlösa söndagsskolegossar vid en jämförelse, ja, i historien möter vi motsvarigheter endast i en Attilas eller en Djingis khans vilda horder av mordbrännare och folkmördare, så t ex hos de stora judiska ledarna Mose och dennes arvtagare Josua liksom hos den judiske "hjältekonungen" David. Och alla dessa ohyggliga skändligheter begås med förbundsgudens välsignelse och stränga uppmaningar!

Låt oss erinra oss om vad som verkligen står i denna judarnas egen heliga skrift om judarna:

* - att Gud har ingått ett förbund med judarna och därmed blivit "Herrens egendomsfolk",

"ett heligt folk", alltså ett herrefolk gentemot alla andra folk (2 Mosebok 19: 5-6) - vad är väl detta om inte ett gränslöst judiskt högmod som överträffar varje annan trångsynt och skrytsam nationalism och chauvinism? Att utse sig själva till Guds särskilda folk!

* - att Gud har givit judarna rätt att mörda och plundra andra folk på deras egendom - den judiska påsken firas ännu till åminnelse av alla hemska plågor som hemsökte Egypten (Farao) och sedan massmorden på alla "förstfödda i Egypten" (2 Mosebok 12: 29), varefter plundringarna vidtog:


"Och Israels barn hade gjort såsom Mose sade: de hade av egyptierna begärt deras klenoder av silver och guld, så ock kläder. Och Herren hade låtit sitt folk finna nåd för egyptiernas ögon, så att de gåvo dem vad de begärde. Så togo de byte från egyptierna." ( 2 Mosebok 12: 35-36)

Och i Femte Moseboken, kapitel 20 verserna 10-18:

”När du (Israels folk, judarna) närmar dig en stad för att anfalla den skall du först erbjuda fred… Om den inte vill ingå fred med dig utan väljer krig, skall du belägra den… Men i städer som tillhör dessa folk (icke-judar) och som Herren, din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse.”

Och:


”Herren skall upphöja dig till ett folk som är helga åt honom, såsom han med ed har lovat dig, om du håller Herrens, din guds, bud och vandrar på hans vägar. Och alla folk på jorden skall se, att du är uppkallad efter Herrens namn; och de skall frukta dig.” (5 Mos 28:9-10)


* Det "utvalda folkets" Guds önskan om ett världsherravälde åt sitt folk:


”Men i de kungarnas dagar skall himlens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall bli överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Dan 2:44)


* - att Gud har givit judarna rätt att röva andra folks land:

"När nu Herren, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig - stora och vackra städer, som du icke har byggt, och hus fulla med allt gott, vilka du icke fyllt, och uthuggna brunnar, som du inte har huggit ut, vingårdar och olivplanteringar, som du icke har planterat - och när du äter och blir mätt, så tag till vara att förgäta Herren, som fört dig ur Egyptens land, ur träldomshuset. Herren, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna och vid hans namn skall du svärja... Och du skall göra vad rätt och gott är i Herrens ögon, för att det må gå dig väl, och för att du må komma in i det goda land som Herren med ed har lovat åt dina fäder, och taga det i besittning, därigenom att han driver undan för dig alla dina fiender, såsom Herren har lovat." (5 Mosebok 6: 10-13, 18-19)

* - att Gud har givit judarna rätt att begå folkmord, att totalt förinta de folk vilkas land de har gudomlig rätt att röva:

"Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota: du skall icke visa dem någon skonsamhet." (5 Mosebok 7: 16)


* - att Gud har givit judarna rätt att lura andra folk med lögnpropaganda tills dessa blivit fullkomligt sinnesförvirrade och därmed lättfångna byten att förinta:

"Herren, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor förvirring bland dem till dess att de förgöras." (5 Mosebok 7: 23)

* - att Gud har givit judarna rätt att utplåna alla misshagliga folk från historien, att "Förintelsen" är ett judiskt påfund från förbundsguden att verkställa:

"Och han (Herren) skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen ska kunna stå dig emot, till dess att du har förgjort dem." (5 Mosebok 7: 24)

* - att Gud har givit judarna rätt att förslava andra fredligt sinnade folk:

"När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du först erbjuda den fred. Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för dig, så skall allt folket som finnes där bli arbetspliktigt åt dig och vara dina tjänare." (5 Mosebok 20: 10-11)

* - att Gud har givit judarna rätt att våldta och skända kvinnor och barn efter eget gottfinnande:

"Men om den - en belägrad stad - icke vill ha fred med dig, utan vill försvara sig mot dig, så må du belägra den. Och om Herren, din Gud, då giver den i din hand skall du slå allt mankön med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som ännu finnes i staden, allt rov du får där, skall du hava som ditt byte; och du må då njuta av det rov som Herren, din Gud, låter dig taga från dina fiender. Så skall du göra med alla städer som äro mer avlägsna från dig och som icke höra till dessa folks städer: Men i de städer som tillhöra dessa folk och som Herren, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något som anda har bliva vid liv, utan du skall giva dem alla till spillo..." (5 Mosebok 20:12-17)

* - att judarna under sina plundrings- och erövringståg i "det utlovade landet" - alltså i våra dagars Israel - verkligen lydde sin förbundsguds uppmaningar och begick massmord och folkmord, så t ex under Josuas ledning vid erövringen av Jeriko:

"Och de gåvo till spillo allt vad som fanns i staden, både män och kvinnor, både unga och gamla, så ock oxar, får och åsnor, och slogo dem med svärdsegg." (Josua 6: 21) Se även förintelsen av Ais alla innevånare (Josua 8: 24-29)!

* - att "Förintelsen" inte alls var något nazistiskt påfund mot judarna utan något som deras egen förbundsgud gladde sig åt att verkställa: Hitler och de andra nazistledarna verkställde bara Guds straffdom mot sitt eget folk:

"Och det skall ske, att likasom Herren förut fröjdade sig över eder, när han fick göra eder gott och föröka eder, så skall Herren nu fröjda sig över eder, när han utrotar och förgör eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit ni nu kommit för att taga det i besittning. Och Herren skall förströ dig bland alla folk, ifrån jordens ena ände till den andra, och där skall du tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder hava känt, gudar av trä och sten. Och bland de folken skall du icke få någon ro eller någon vila för din fot: Herren skall där giva dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en försmäktande själ. Och ditt liv skall dig synas liksom hänga på ett hår; du skall känna fruktan både natt och dag och icke vara säker för ditt liv." (5 Mosebok 28: 63-66)

* - att skändliga barnamord besjungs i den judiska sång- och böneboken Psaltaren som hämndens ljuvhet:

"Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss. Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan." (Psaltaren 137: 8-9)

* - att föraktliga och nesliga omdömen om judarna som sinnesförvirrade och galna brottslingar får sin legitimering genom judarnas främste profet Jesaja redan i kapitlet, Botpredikan för det avfälliga Juda:

" En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet. Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda. I vanartiga barn, som haver övergivit Herren, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom! Var skall man slå eder, då I så fortgån i avfällighet? Hela huvudet är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt." (Jesaja 1: 3-5)

* - att judarna har sin förbundsguds välsignelse att njuta av andra folks plågor och förnedring:

"Och Edom skall bliva ett föremål för häpnad: alla som gå fram där skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor." (Jeremia 49: 17)

"Ty för mig själv har jag svurit, säger Herren, att Bosra skall bliva ett föremål för häpnad och smälek: det skall förödas och bliva ett exempel som man nämner när man förbannar; och alla dess lydstäder skola bliva ödemarker för evärdlig tid." (Jeremia 49: 13)

* - att judarna har rätt att påtvinga sina fiender den yttersta förnedringen, tvångskannibalism. Så här säger judarnas störste profet, Jesaja, i förbundsgudens namn:

"Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft. Och allt kött skall då förnimma att jag, Herren, är din frälsare, och att den Starke i Jakob är din förlossare." (Jesaja 49: 26)

* - att judarna än idag årligen firar sin Purimfest, så är detta till åminnelse av judiska massmord på 75 000 perser:

"Och judarna anställde med sina svärd ett nederlag överallt bland sina fiender och dräpte och förgjorde dem och förforo som de ville med sina motståndare... Och de judar som voro i Susan församlade sig också på fjortonde dagen i månaden Adar och dräpte i Susan tre hundra män... Och de övriga judarna, de som voro i konungens hövdingadömen, församlade sig till försvar för sitt liv och skaffade sig ro för sina fiender, i att de dräpte sjuttiofem tusen av dessa sina motståndare... Därför fira judarna på landsbygden, de som bo i landsortstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar såsom en glädje-, gästabuds- och högtidsdag, på vilken de sända gåvor till varandra av mat de hava tillagat." (Ester 9: 5, 15-16, 19)

* - att judarnas kung Salomo byggde det första templet, vigt åt förbundsgudens ära, med slavarbetare från främmande folk:

"Och Salomo lät räkna alla främmande män i Israels land, likasom hans fader tidigare anställt en räkning av dem. Och de befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra. Av dem utsåg han sjuttiotusen till att vara bärare, åttiotusen till att hugga sten i bergen och tre tusen sexhundra till att hava uppsikt över folket och hålla det i arbete. Och Salomo begynte bygga Herrens hus i Jerusalem." (Andra Krönikeboken 2: 17-18, 3: 1) Alltså, judarna byggde inte ens sitt eget tempel!

* - att judarnas omskrutne "hjältekonung" David i själva verket inte alls var någon hjälte utan en lömsk och feg mördare, som besegrade sin ryktbara motståndare, filistéiske "jätten" Goliat på följande sätt:

"Och David stack sin hand i väskan och tog därur en sten och slungade och träffade filistéen i pannan; och stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. Så övervann David filistéen med slungan och slog filistéen till döds, utan att David hade något svärd i sin hand. Sedan sprang David fram och ställde sig invid filistéen och fattade i hans svärd; och när han hade dragit det ur skidan gav han honom dödsstöten och högg av hans huvud därmed." {Första Samuelsboken 17: 49-51)

* - att det mest bestialiska folkmord begicks av judarna under kung Davids ledning, när man sönderstyckade hela folks lik och sedan brände upp dem i eld, en veritabel "förintelse" långt före nazisternas:

"Då församlade David allt folket och tågade till Rabba och angrep det och intog det. Och han tog deras konungs krona från hans huvud; den vägde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu på Davids huvud. Och han förde ut bytet från staden i stor myckenhet. Och folket därinne förde han ut och lade dem under sågar och tröskvagnar av järn och bilor av järn och överlämnade dem åt Molok (som krävde människo-offer i eld). Så gjorde David mot Ammons barns alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem." (Andra Samuelsboken 12: 29-31)

* - Ordspråksboken, som tillskrivs Davids son, kung Salomo, rekommenderar sönderstyckandet av fiendens kvarlevor:

"En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem." (Ordspråksboken 20: 26)

* - att i den judiska sång- och böneboken, Psaltaren, besjunges och lovprisas fiendens förintelse:


"Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig. Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. Herren skall fördärva dem i sin vrede: eld ska förtära dem." (Psaltaren 21: 9-10)

Och detsamma möter vi i judendomens torah, "läran" och "lagen", i Femte Moseboken, i Moses avskedssång, då han talar i Herrens namn och med dennes mun:

"Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup; den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar." (5 Mosebok 32: 22) En vision av ett kärnvapenkrig...!

* - att judarna anser sig ha gudomlig rätt att tillämpa rasåtskillnad, dels i Torah, dels genom de bibliska lagstiftarna Esra och Nehemja:


"Du skall icke befrynda dig med dem (andra folk); dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner." (5 Mosebok 7: 3)


"Och prästen Esra stod upp och sade till dem: - I haven varit otrogna, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor och därmed ökat Israels skuld. Men bekännen det nu, Herren, edra fäders Gud till pris och gören hans vilja: skiljen eder från de andra folken här i landet och från de främmande kvinnorna. Då svarade hela församlingen och sade med hög röst: - såsom du har sagt, så tillkommer det oss att göra." (Esra 10: 10-12)

Också lagstiftaren Nehemja förbjuder i förbundsgudens namn all ras- eller folkbeblandning för judarna, så att de må hålla sitt blod rent:

"Och jag besvor dem vid Gud och sade: I skolen icke giva edra döttrar åt deras söner, ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur åt edra söner eller åt eder själva." (Nehemja 13: 25)

Dessa tjugo exempel med åtföljande citat torde klart och tydligt visa att judarnas egen Bibel, Gamla Testamentet, innehåller "antisemitiska" eller judefientliga smädelser och förtal av värsta slag.

Det är ju här - i själva den judiska och även kristna Bibeln - som antisemiter i alla tider har hämtat näring och stoff till hets mot judarna som folkgrupp: att judar är särskilt arroganta eller högmodiga, att de är bottenlöst svekfulla, giriga, krasst materialistiska, mordlystna, tyranniska och fullständigt hänsynslösa och rovgiriga gentemot andra folk som inte blint underkastar sig deras herravälde. Bara en sådan berättelse - i Första Moseboken - om hur patriarken Jakobs son Josef som Faraos uppsyningsman utsög de egyptiska bönderna för att berika sig själv och sin släkt har naturligtvis givit upphov till det seglivade talet om judarnas brutala snikenhet, och att judarna skulle vara redo att i alla länder sko sig på den inhemska befolkningens bekostnad.