Ett bra, aktuellt och roligt kåseri om hur dumma oljeproducerande länder låter sig luras av den dollarkontrollerade råoljehandeln.

För mer bra artiklar kolla Asia Times (www.atimes.com) mellanåt.

/cicero

The not-so-tragic tale of dollar/oil disparity
By The Mogambo Guru

Junior Mogambo Ranger (JMR) Juan O writes to call my attention to the disquieting fact that "oil trades at a higher number than the USD index. How funny is that? Or maybe it's just tragic."

Naturally, I craftily respond, "Tragic? What in the hell are you talking about? Who the hell are you? Where am I? Why am I tied up like this?"

JMR Juan then says, seemingly by way of explanation, "USD 79.51. Crude Oil 79.91," which I naturally take to be a code of
some kind, probably a message that he is sending help and that the odds are even.

I was relieved to hear this, and thus I was relaxed enough to idly notice that if the dollar index, which has been falling, was at rough parity to the price of oil, which has been rising, and now they are crossing, and that made sense, too! Oil exporters don't want dollars, see? They want units of buying power that they can use right now (like ordering some pizza and liquid refreshments for everybody), or to use in the future (to order some pizza and liquid refreshments as soon as The Mogambo goes home so he won't be hogging it all and we won't watch him eat, or, even worse, listening to him slobbering and gulping and belching while he gorges on it all).

And because these oil exporters, like everybody else, don't see the US dollar getting stronger in a real sense (because of economic vigor) or in a relative sense (because everybody else is debasing their own currencies even more tragically than we are), then the dollar going down would automatically make the price of oil rise, even though the true "value" exchanged would remain, theoretically, a constant!

So oil going higher as the dollar goes lower makes perfect sense, and I am glad that those stupid oil-exporting morons don't wake up and say, "Hey! We're getting screwed here by not raising the price of oil to compensate for the reduced value of buying power and reduced store of value of the damned dollar with which these deadbeats are paying for our oil, especially the part about the dollar being a 'store of value', so that by the time the damned Mogambo goes home and we can order some pizzas and beverages to get this party really started, the purchasing power of the dollar has dropped so much that we can't buy as much pizza and beverages as we can right now!"

They have a point! I mean, what Big Economic Moron (BEM) can't see the profound inequality of the value exchanging a barrel of oil today, which will be more valuable in the future, for 10 pizzas consumed today, versus the value of 9 pizzas consumed tomorrow? Or what is the relative value of 10 pizzas today worth, versus only 8 pizzas consumed next week? Or 6 pizzas next month? Or 1 pizza next year? What kind of idiot would hold dollars?

Likewise, what oil-selling nation would be so stupid as to constantly accumulate dollars, by exchanging a tiny bit of a finite amount of oil for them? Who would exchange their irreplaceable natural inheritance for a foreign currency when the value of that currency power was going down, down, down, down in buying power? Hahahaha!

Who would voluntarily accumulate dollars, and all your friends are laughing at you and chanting, "Hahahaha! Big oil-export moron selling oil for dol-lars! Devaluating dol-lars! Devaluating dol-lars! Mogambo him right! You are a big stupid oil-selling moron who doesn't get any pizza, and doesn't deserve any, because he was so stupid that somebody ought to come over there and slap your face until you stopped being so silly!"

I don't know if it is coincidence or what, but Kate "Short Fuse" Incontrera at DailyReckoning.com writes, "Also wearing on the greenback are rumors that the Saudi Arabian government are batting around the idea of de-pegging their currency, the riyal from the US dollar - a move that would be a disaster for the already down-and-out US currency."

And, even worse, it is not just oil and other imports that will cost more, but everything will cost more, too, even though it was made here, because our domestic production and exports will be so cheap to foreigners (thanks to their strong currencies) that prices will be bid up, tariffed-out, taxed, and boosted by demand.

For example, the CRB Index is a basket of 28 different tangible assets and other natural resources, and in the past seven months is up 14%! Hell, the Economist magazine's Dollar Index on the back page reports that "percentage change on one year" for "All items" is 21.5%!! Note the double exclamation points, which is a sure-fire way of detecting importance!

Worse, the Economist's category of "Food" lists the "%age change on one year" as 40%! I gasp in absolute horror! Prices for food, priced in dollars, are up by almost half, almost 50%, from 12 months ago!

Suddenly, I realize that this means that I'm literally paying for 1.5 items, but the snotty little cashier is waiting until my back is turned while I am unloading the shopping cart onto the little conveyor belt, and then she steals every third item that comes along! But when you turn around real fast to try and catch her and her thievery, she flashes that stupid little smile at you that she thinks will make me think that she is NOT stealing my food, but it just proves her guilt, as far as I am concerned.

And I have seen enough Star Trek episodes to know that videos can be altered in the computer, so it doesn't surprise me that the store's security cameras can't catch her stealing a third of everything I buy. Probably some kind of Klingon cloaking device or something. I dunno. Nothing that a photon torpedo couldn't handle, anyway.

Richard Daughty is general partner and COO for Smith Consultant Group, serving the financial and medical communities, and the editor of The Mogambo Guru economic newsletter - an avocational exercise to heap disrespect on those who desperately deserve it.

Republished with permission from The Daily Reckoning. Copyright 2007, The Daily Reckoning.

En kort sammanställning av kontentan i artikeln.

Dollarn devalverar snabbt. Råoljan stiger i pris, snabbare.
Eftersom man bara kan handla med råolja i Dollar (kallat Petrodollar systemet) är både köpare och säljare beroende av Dollar och arbetar för att stabilisera dess värde. Ex.vis genom att "pegga" sin valuta d.v.s. knyta valutan till Dollarns index fluktuation.

Men om den nation som säljer sin råolja får betalt i Dollar som nästa dag är mindre värt p.g.a. deflation och gör sig av med en råvara som dagen efter är mer värt p.g.a. ökad efterfrågan blir landet dubbel förlorare.

Så om du säljer olja för 10kr får du i praktiken bara 9kr värt av valuta för en vara som är värd 11kr. Ju mer Dollarn rasar och oljan höjs ju större förlust gör exportörerna. Ofta fattiga små länder som exploateras av tyranniska imperier såsom USA och Kina.

Det possitiva i kråksången är att fler oljeproducenter kan komma att följa Venezuelas exempel att handla i stabilare valutor såsom Euron. Risken är dock att den Amerikanska ekonomin kommer att krascha om detta händer.

Saudi Arabien, m.fl som ju fått betalt i Dollar för all olja dom sålt sedan ~1970 har i stort också investerat i dollarberoende amerikanska företag och exportvaror. Om Dollarn kraschar blir alla dessa investeringar värdelösa om dom inte har ett nominellt värde.

En farlig negativ spiral är påväg att skena ur kontroll...

Lyndon LaRouche:

Skydda människorna!
Bygg en brandvägg nu! Skulder är inte tillgångar

Av John Hoefle för
Executive Intelligence Review 7 sept. 2007

http://www.politiken.biz/bygg_brandvagg.html

- Jag förstår inte hur finanssystemet ska kunna överleva oktober månad, sa Lyndon LaRouche den 31 augusti, som kommentar till utvecklingen på den globala finansfronten. Vi behöver få upp brandväggarna fort för att skydda människorna, tillade han.

Tillväxten som skett i det globala finanssystemet bygger på ett mycket simpelt lurendrejeri, nämligen att skulder som aldrig kommer att kunna betalas behandlas som tillgångar. Dessa "tillgångar" används sedan som språngbräda för
en långivningskarusell som växlar upp tusen till miljoner till miljarder till biljoner dollar i finansiella betalningsåtaganden. För varje år som går förflyttar sig finanssystemet längre bort från verkligheten, längre ut från klippkanten.

Att ta ett lån kan vara något gott, om pengarna som lånet ger tillgång till används till att bygga upp samhällets produktionskapacitet. Men om lånet blir en ersättning för produktiv verksamhet, då gör det bara saken värre. Det
är det problemet vi har i dag. Eftersom vår ekonomi drivs med lånade pengar - hushållen, företagen, stat och kommuner - så riskerar varje utebliven betalning att utlösa ett jordskred av förluster, som kan sätta i gång en kedjereaktion som
får hela systemet på fall. För varje förlust kommer vi närmare den
kedjereaktionen, och förlusterna kommer tätt.

Det kommer att bli ännu värre

För att hålla spelet i gång pumpade centralbankerna varje år in mer och mer pengar i finanssystemet. Pengarna flödade så fritt att penningmängden till slut ökade snabbare än finansvärdena (det samlade värdet av aktier, obligationer, derivat m.m.) och skapade en hyperinflation i finansvärdena. Den punkt då detta var ett låneproblem som kunde lösas med punktinsatser är för länge sedan passerad.

Det som utspelar sig kan bara förstås med utgångspunkt från LaRouches pedagogiska kollapsfunktion (se figur 1-2), där realekonomins nedgång och penning- och finansvärdenas exponentiella tillväxt inte utgör separata händelser utan ingår i en och samma kontinuerliga funktion. Ju mer den reala, fysiska ekonomin plundras för att ge näring åt bubblan, desto fortare urholkas grunden som hela spekulationen vilar på, i en självfödande kollaps. Om man slutar mata bubblan kollapsar den, och om man fortsätter mata den kollapsar den också. Detta är ett skeende som Wall Streets räknemetoder inte har en chans att
klara av.

När skulder behandlas som tillgångar blir tillgångarna i systemet ett enormt betalningsåtagande, och en bubbla som byggts upp genom att sådana värdelösa tillgångar har växlats upp till svindlande belopp, kommer att kollapsa mycket fortare än den byggdes upp, i en kedjereaktion driven av en omvänd hävstångseffekt. Så fort en tillgång kollapsar, snabbar det på takten med vilken andra tillgångar kollapsar, och hela systemets kollaps. Under perioder som den vi nu är inne i, när nästan alla spekulanterna försöker sälja sina högriskabla tillgångar och fly till säkerheten i statsobligationer, förlorar tillgångarna i värde för varje säljförsök. Om ingen vill köpa dem är de värdelösa, och lika värdelösa även om någon fortfarande skulle vilja köpa
dem.

Kollapsen utspelar sig med olika hastighet i olika länder, men inom ramarna för samma allmänna nedgång i den fysiska produktiviteten och hyperinflationistiska ökningar av monetära och finansiella betalningsåtaganden. Kollapshastigheten kommer att öka exponentiellt och systemet kommer att vända näsan i vädret i mitten av oktober, sa LaRouche. Explosionerna vi ser nu är bara granater, mycket större väntar. Om systemet går på en riktig mina kanske det inte ens klarar sig till oktober. Ju större förluster, desto instabilare blir systemet.

Enda sättet att undvika en katastrofal explosion är, sa LaRouche, att frysa systemet, och bygga upp brandväggarna som kan skydda människorna och den produktiva delen av ekonomin, så som förklaras i hans föreslag till en Homeowners and Bank Protection Act (se det lagförslaget på svenska i utskick v. 34 eller hemsidan www.nysol.se). Problemet måste behandlas som en helhet; att försöka hantera enskilda aspekter var för sig kommer inte att lösa någonting.

Ekonomiskt underskott

Efter den ekonomiska och politiska kursomläggningen under perioden 1967-70 har USA under finansoligarkins överinseende medvetet monterat ned det som en gång var världens starkaste industriapparat, förankrad i ett samhälle som tog ställning för vetenskapligt och teknologiskt framåtskridande, och
ersatt det med en informations- och tjänsteekonomi byggd på datorer, tjänster och finansspekulation. Under den här ordningen började inkomsterna - i reala termer - sjunka för större delen av befolkningen, särskilt för dem som förlorade sina mer välbetalda industrijobb; samtidigt började levnadsomkostnaderna stiga. För att kompensera för skillnaden började hushållen låna, främst via kreditkort, billån och bostadslån. Företagen använde sig också
mer och mer av lånade pengar, via banklån, värdepapper och
obligationsmarknaden. Att låna blev en livsstil, det var inte längre något att skämmas för och till slut var vi så fast i det att vi började låtsas att vi hade koll på våra skulder, när det i själva verket var skulderna som hade koll på oss.

Skulderna växte och växte, och började hopa sig i banksystemet.
Bankerna fick bara ha upp till en viss gräns. Alla förstod att enskilda skulder kunde betalas, men inte den samlade skulden, så man införde ett intrikat system för att förlänga lånen, och bankerna började paketera om dessa lån till värdepapper och sälja dem till penningplacerare, i en aldrig tidigare skådad
omfattning. Dessa värdepapper var visserligen baserade på skulder som aldrig skulle kunna betalas, men bokföringsmässigt gällde de fortfarande som tillgångar för placerarna, vilka sedan belånade dem eller gjorde om dem till andra värdepapper, som de kunde sälja. Snart var värdepapperen, derivaten och de
andra vadslagningsinstrumenten uppe i värden som vida översteg den mängd skulder som de nominellt var baserade på, och de hade för länge sedan sprungit ifrån värdet på de fysiska tillgångar som hela finansstrukturen vilade på Vartefter denna härva växte pressades den längre ch längre bort från bankernas balansräkningar, ner i underjorden där derivatmarknader och hedgefonder opererar utanför balansräkningarna via sådana oreglerade pirattillhåll som London Citys Cayman Islands.

Detta spekulationskasino växte sig så stort att det tog över hela
världsekonomin, och ju mer det växte desto glupskare blev dess penningbegär. Fastighetspriserna drevs upp i USA, Europa, Japan och andra länder för att skapa nya lån att mata monstret med; hushåll, företag, stat och kommuner dammsögs på pengar, och den reala ek onomin sögs ut till sista droppen. Till slut hände det som måste hända, kasinot blev så stort att det inte fanns nog
med pengar för att hålla det i gång.

En av de viktigaste komponenterna i denna bubbla, den amerikanska fastighetsmarknaden, gick in i väggen 2005. Husprisernas ökningstakt dämpades, och sjönk så mycket att i många områden upplever man nu inte bara att ökningstakten blir allt långsammare, utan att huspriserna faktiskt faller. För att försöka hålla spelet i gång trots denna nedgång började finansmännen lätta på kraven för bolån, allt för att få till stånd en försäljning. Det handlade inte om att sälja hus, utan om att sälja huslån, och försäkra sig om att pengarna fortsatte att strömma in till kasinot. Husen var, ur kasinots synvinkel, en biprodukt av deras lånekrängarplan.

Chockvågor

Eftersom det globala finanssystemet i grund och botten är ett
gigantiskt pyramidspel som måste växa för att det inte ska kollapsa, har det minskade penningflödet lett till förluster som sänder chockvågor genom hela systemet. De som drabbas först när priserna faller är de som köpte när marknaden stod på topp, eftersom de sitter med skulder som är större än vad
husen är värda. Många av dessa köpare hade också fått bolån med låga lockräntor, och nu krävs de på högre och högre månadsbetalningar trots att värdet på huset faller, andra köpare mister sina jobb eller blir sjuka, och ytterligare andra köpte hus i spekulationssyfte. Vad orsaken än var så började antalet missade betalningar och vräkningar att öka, och de fortsätter att öka
när huspriserna faller, och det betyder problem för de biljontals dollar i finansvärden som är baserade på fastigheter.

Dessa missade betalningar utlöste den så kallade "subprime"-krisen, som påstås vara orsaken till den nuvarande turbulensen. Om bara köparna hade varit mer ansvarsfulla, om bara långivarna inte hade varit så giriga, så skulle vi inte ha fått denna "smitta" som angriper ett i övrigt friskt system, hette det.
Som löpsedelsmaterial var det ganska lyckat, pådrivet av bankerna och de stora mediebolagen. Det hade alla de rätta ingredienserna: vanliga människor som kastar skulden på stackars oskyldiga banker, familjer som riskerar att kastas
ut på gatan, och inte ett ord om att detta var ett direkt resultat av upplägget på hela finanssystemet. All denna dramatik och mörkläggning i ett och samma paket.

Visst kan en löpsedel kasta om skuldbördan, men den kan inte gömma undan förlusterna, och förlusterna växer för varje dag. Eftersom tillgångar i dessa dagar bara är någon annans skulder, sopar varje missad skuldbetalning bort någons tillgång, och vartefter förlusterna hopar sig sänder de chockvågor av missade betalningar genom hela systemet. Ännu värre blir det av att det
finns biljontals dollar i uppväxlade tillgångar i systemet, vilkas värde är helt kopplat till stigande fastighetsvärden. Det vill säga, man tror att de har ett värde därför att man tror att man kommer att kunna sälja dem till någon annan för mer än man själv gav för dem. När priserna slutar stiga är spelet över.

Ett exempel på hur det fungerar är Baer Stearns, som gav ut massor med subprime-lån och proppade sina egna hedgefonder fulla med fastighetsbaserade värdepapper och CDO (collateralized debt obligations), bara för att se dessa
hedgefonder gå omkull i somras. Merrill Lynch, som hade lånat ut ett rätt betydande belopp till en av fonderna, beslagtog och försökte sälja en del av fondens värdepapper som utgjorde säkerhet för lånet, men upptäckte att priset man skulle få ut bara var hälften av det nominella, varpå försäljningen avbröts.

Innebörden av denna misslyckade försäljning är enorm, eftersom den avslöjade för alla att det officiella värdet på finanspapperen är fiktivt Bollandet med svarte petter hade börjat - och om LaRouches metod inte tillämpas kommer det inte att sluta förrän botten är nådd.

Håller med om att spekulationsekonomin, ränta och skuldsättningskarusellen är farlig.

I den artikel som jag postade ovan tackar författaren gudarna för att oljeexporterande länder är så dumma att dom inte kompenserar sin förlust genom att höja priserna.
Jag vet USA, m.fl skulle aldrig tillåta det, men...
Det skulle bara driva på den nedåtgående spiralen ytterligare.

Stormaktspolitik har alltid gått ut på att säkra naturtillgångar och råvaror därför att man förstått att pengar inte har något egentligt värde om man inte kan garantera produktion och konsumtion.

Brödtext: From: Compañero
Date: Nov 3, 2007 9:49 AM



Before the U.S. invasion of Iraq it was 19 $ a barrel ... on Friday it was 96 $ !


http://i191.photobucket.com/albums/z2 ... finger_album/barrel-1.jpg


Is it any wonder why the Oil companies who sponsor BU$H and the House of Saud in Saudi Arabia who are in bed with BU$H - want an invasion of Iran ... can you say 180 $ a barrel Or how about 7 $ a gallon in the U.S. ?

Dom säljer sin olja för euro istället så "petrodollar" finns inte.