I veckan var det avdelningsmöte på jobbet.

Efter ett tag kom snacket in av någon konstig anledning på microchip. Exempelvis att det skulle underlätta mycket vid beställning av journaler från sjukhus. Att man hade sina uppgifter på ett chip inopererat som man bara kunde visa upp i stället. Alla(!) tyckte att det lät som en bra idé. Sedan fortsatte förslagen hagla om hur positiv det var. Att man kunde spåra försvunna personer med mera. Alla var övertygade om att det nog kommer att bli så inom en snar framtid. Någon nämde att det redan finns på hästar.

Fick en stor klump i magen av obehagskänsla. Själv fick jag inte fram ett ord. Kändes som det var meningslöst, det är väl som det är sagt,


Folk kommer att be om microchip, skrämmande.

Quote:

Precis som det alltid förutspåtts. Faktum är att folk är så bortkopplade från verkligheten om sig själva att de är bortom all räddning. Var och en borde se till att familj och i viss mån släkt ska hållas informerad. De har första prioritet. Ta dig inte an folk därute som inte vill ha sin frihet i behåll. Alla konflikter kräver offer.

Mmmm och om du visar samma personer 60 år gamla svartvita bilder på folk med nummer intatuerade på armar eller andra kroppsdelar så får de nog snarare obehag och lite annan tanke på vad de just sagt och tänkt....