Naomi Klein – en enögd guru i de blindas rike
VÄNSTERDEBATT | Nakenchock!Publicerad: 8 juni 2008, 08.29.

Signerat | Sanna Rayman

08-13 50 00

sanna.rayman@svd.se

Naomi Klein
Själv säger hon att det är ovanligt med demonstrationer när hon före­läser, men när globaliseringskritikern Naomi Klein besökte Södra Teatern i Stockholm häromdagen stod det faktiskt en liten samling utanför.

De var där för att dela ut ”motboken” Allt om Naomi Kleins nakenchock (Voltaire Publishing), i vilken liberale författaren Johan Norberg noga går igenom alla (många) felaktigheter i Kleins Chockdoktrinen, medan Boris Benulic, redaktör för kulturmagasinet Voltaire, dissekerar vänsterns förmåga att ana konspirationer bakom varje hörn.

I torsdags intervjuades Klein i P1 Morgon. Hon ägnade ingen lång stund åt att bemöta den kritik hon fått. Däremot filosoferade hon kring de där demonstranterna.

– Sverige verkar ha de mest fanatiska Friedmanvännerna i världen, sade hon. Det kräver en särskild sorts extremism för att vara nyliberal i Sverige.

Därefter slog Klein fast att ”socialdemokratin är grunden till att Friedmaniterna är så starka i Sverige. I USA behöver man inte demonstrera för nyliberalism, den finns ju redan där.”

Jo, det ligger nog en hel del i den analysen. Mest intressant är dock Kleins ordval. Den som lusläser och falsifierar hennes bok är ”fanatisk”. Den som inte bekänner sig till socialdemokratin ägnar sig åt ”en särskild sorts extremism”. Hon verkar inte vara något fan av takhöjd, Klein.

Klein säger att hon inte vill se sig som en vänsterns guru. Det som är viktigt är att hon stärker människor och ger dem verktyg att tolka världen.

– De flesta brev jag får är från människor som säger att de läser dagstidningen annorlunda nu, att de ser mönster de inte såg förut, de ser samband de inte brukat se.

Jovars, nog ser Kleins efterföljare samband lite varstans. Men är de verklighetsförankrade? Hennes försvarare här hemma använder ju ungefär samma grepp som hon själv. Ingen tar tag i kritiken, men desto fler tar itu med kritikerna. På Dagens Arena (3/6) hävdar Per Wirtén att Klein delvis kritiseras för att hon är kvinna, men nyanserar sig modigt genom att konstatera att: ”Norbergs kritik träffar säkert rätt i några fall”. Trots detta konkluderar Wirtén att ”Kleins bedrift inte är myllret av detaljer, men att hon binder samman en rad politiska händelser”.

Debatten dansar ringdans. Om det är belagt att Klein förvanskar citat och organiserar om skeenden och årtal för att de ska passa hennes tes, hur kan det då vara en bedrift att lägga pussel med sådana bitar?

Gudskelov är inte allt mörker på vänsterkanten. Socialdemokraten Lars-Olof Pettersson har nyligen kritiserat Klein och globaliseringsskräcken i s-tidskriften Tiden (2/08). Pettersson föredrar hårda fakta framför ”samband”.

Han gillar när medellivslängden fördubblas och barnadödligheten går ner. Han förstår kort sagt vilket enormt värde det har för människan att vi kommunicerar, forskar och handlar med varandra. I P1 slår han huvudet på spiken.

– Jag tycker att hon leder väns­tern in i en återvändsgränd. Det är bara i de blindas rike som en så enögd debattör som Naomi Klein kan bli en guru.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1340583.svd


Bredden är stor på de frågor som läsarna har mejlat SvD. Det är allt ifrån beundrare som tycker att teorierna i hennes senaste bok är fantastiska till hårda kritiker som undrar hur hon bemöter debattören Johan Norbergs angrepp i nya boken Allt om Naomi Kleins nakenchock. I den hävdar han att Naomi Kleins teorier – om att nyliberala ekonomiska reformer brukar följa direkt i chocken efter stora katastrofer – inte är belagda och att hon har feltolkat nationalekonomen Milton Friedman.

Vilken är den viktigaste frågan i världspolitiken nu framöver?

Peter Skaldeman

– Den globala uppvärmningen. Och den viktigaste händelsen är FN:s klimatkonferens i Köpenhamn nästa år. Det är då vi måste gå från marknadsbaserade lösningar av klimatförändringarna till riktiga regleringar som ekologisk skuld, alltså att de rika betalar de fattiga i en region för att de inte ska utvinna olja.

Vad anser du är de största hindren för unga kvinnor i dag som vill vara med och förändra?

Sonia S. Arian

– Unga kvinnor är de bästa och mest motiverade aktivisterna i världen. Jag tror inte att det är ett problem för dem att göra skillnad. Men jag upplever att många kvinnor inte har tillräckligt bra självförtroende för att ta en ledande, offentlig befattning.

En vän gjorde mig uppmärksam på Johan Norbergs Cato Institute-artikel, "The Klein Doctrine: The Rise of Disaster Polemics". Norberg menar att dina analyser brister på nästan alla nivåer och att du har ryckt Friedmans citat ut ur sitt sammanhang. Hur skulle du argumentera mot Norberg?

Jonny Olsson

– Jag känner mig helt lugn vad gäller alla mina faktauppgifter och citat. Cato Institute är till för riktiga Friedman-fanatiker, som Norberg. Det här är väldigt personligt för dem. Det handlar om deras hjälte, den viktigaste personen i deras politiska liv. Problemet är att min bok egentligen inte är emot Milton Friedman. Jag är väldigt tydlig med att om han inte hade spelat den här rollen så hade någon annan gjort det. Det handlar om mycket större marknads- och geopolitiska krafter.

Du ägnar mycket utrymme åt att anklaga Milton Friedman och hans hejdukar för Irakkrigets brutaliteter. Hade det inte varit hederligt att åtminstone ägna en mening åt att Friedman faktiskt var en envis motståndare mot Irakkriget?

Johan Norberg

– Jag har aldrig påstått det. Vad jag säger är att Donald Rumsfeld var en lärjunge till Friedman, precis som Norberg. Och Rumsfeld applicerade Friedmans teorier på den amerikanska militären. Hans idéer om privatisering och outsourcing var i själva verket tillämpningar av det han lärde sig på University of Chicago, där Milton var professor. Jag pratar om inflytandet från Chicago, inte om en enda man.

Var står du själv på den politiska skalan? Mer till vänster? Till höger? Eller är du kanske socialdemokrat? (Med tanke på din uppfattning om den skandinaviska socialdemokratin i Chockdoktrinen.)

Emma Bayne

– Jag hoppas det är tydligt att jag står mer till vänster. Haha! Men ska jag vara riktigt ärlig så försöker jag fortfarande hitta min politiska hemvist. Jag växte upp som socialdemokrat i Kanada, men i och med den globala uppvärmningen har många av vänsterns svar blivit otillräckliga. De utgår fortfarande från att vi kan fortsätta utnyttja världens resurser och inte fundera så mycket på konsekvenserna. Det är något som högern och vänstern delar, ekonomiska modeller som bygger på tillväxt. Så jag märker att ju mer jag lär mig om klimatkrisen, desto mer tänker jag att ekologin måste få ett djupare fäste i vänsterns analyser.

– Men jag måste göra klart att den här boken är en alternativ historia om den extrema kapitalismens framväxt. Det är inte mitt manifest!

I Sverige har den socialdemokratiska välfärdsstaten, som du nämner i Chockdoktrinen, successivt avvecklas. Somliga hävdar att det var möjligt just för att det var en gradvis process. Utifrån din chockteori, hur skulle du förklara det?

Emma Bayne

– Jag framhåller att det också är möjligt att göra det steg för steg utan chock. Men jag tror inte att den svenska välfärden är helt avvecklad, även om det känns så. Om man jämför med Storbritannien eller USA är Sverige inget nyliberalt land än.

Tror du att de som på olika sätt drabbas av det du skriver om får höra talas om dina teorier?

Nikola, operasångare

– Tja, när jag var i Bolivia nyligen blev jag väldigt nöjd med att jag fick signera en massa böcker som var piratkopierade. Så uppenbarligen har många möjligheten att köpa den.

Hur har boken kommenterats i USA och andra länder? Har du någon plan för att hålla debatten levande?

Dag

– Boken ger träning i att lära sig att känna igen mönster. Det var det som hände mig. Jag såg mönstren i Irak, såg det upprepas i Sri Lanka och i New Orleans och upptäckte det också tidigare i historien. Och nu har jag via min hemsida fått mejl från läsare som känner igen mönstren i olika kriser just nu, som i Burma och i Kina. Att fler lär sig känna igen tillämpningarna av chockdoktrinen gör den mycket mindre framgångsrik, för det är teorier som bygger på desorientering.

– Jag har varit väldigt nöjd med hur boken har tagits emot, särskilt i USA. Det finns en önskan hos många amerikaner att komma bakom analyserna som skyller allt på Bush och Cheney. Jag tror folk inser att den här utvecklingen fortgår oavsett vem som sitter vid makten. Det här är min sista internationella resa med den här boken. Månaderna fram till valet i USA i november ska jag fokusera på att hålla de här frågorna levande.

Vi har den senaste tiden sett protester i flera av jordens fattigare länder på grund av att folk inte har råd att handla mat. Hur ska man lösa problemet med den eskalerande matbristen för folk i flera länder på grund av ökade priser på viktiga basvaror?

Tarik Qureshi, Jur. kand

– Vi gör det inte genom att acceptera mer genmodifierad mat, som nu paketeras som en lösning för krisen i klassisk katastrofkapitalistisk stil. Vi måste lyssna på kraven i länder som Filippinerna och Indien. Jordbrukarna ropar efter livsmedelssuveränitet. Jordbruksföretagen har sett till att länderna har kommit allt längre ifrån det. Det har gjort länderna mycket mer sårbara för chocker. Så det här handlar inte om brist på mat. Alla sådana här kriser berättar något för oss, det är meddelanden om att systemet är ur funktion. Och budskapet i min bok är att högern, som Cato Institute, alltid kommer att vara redo med sina lösningar oavsett vad krisen handlar om.

Vad är ditt alternativ till det sätt marknadsekonomierna i väst fungerar i dag? Det är alltid lätt att kritisera och jag tror de flesta människor i väst är överens om att modellen har vissa nackdelar.

Jonas

– Jag försöker visa att det finns en massa alternativ. Att det inte finns några alternativ till nyliberalismen har varit en av högerns största lögner. Så jag tror det ligger ett felaktivt antagande i hela den frågan, särskilt i Skandinavien där man faktiskt lever i ett sådant alternativ. Det är så förvånande att man, även om man lever eller har levt i alternativen, accepterar den nyliberala linjen att det inte finns några. Så var tror du är alternativet? New Orleans?

Har du någon ny bok på gång?

Jonny Olsson

– Jag väntade sju år mellan No Logo och Chockdoktrinen, för jag känner att det finns för många böcker i världen. Haha! Det tar lång tid att skriva, så jag hoppar inte bara på något nytt. Men jag håller på med en dokumentärfilm, tillsammans med Michael Winterbottom, som är baserad på boken. Den ska vara klar i början av nästa år.

Det finns två personer som skriver vettiga debattartiklar på Aftonbladet: Naomi Klein och John Pilger.

nuff sed

En massa trams, de alla anstränger sig för att undvika att tala om det faktumet att eftersom det bara finns pseudo-pengar tryckta ur tunn luft så får man bara en massa pseudo-ekonominer. Vilken sorts pseudo-ekonomi vill du ha?

En blå, röd, grön, brun??

Jo, jag glömde, i en pseudo-ekonomi så har man alltid en massa pseudo-debattörer i pseudo-media.

Naomi rockar! Och jag håller med killawife angående Pilger!