Seilon har nu bestämt sig för att lämna vaken, kanske inte för alltid, men jag kommer nu inte skriva lika mycket som innan.

Varför?

Jag har inget mer att ge och kan aldrig tvinga någon att tro på något jag lärt mig. De diskussioner som förs är ofta ganska omogna, men det är inte det som gör så jag lämnar. Jag behöver helt enkelt ha mer tid till annat.

Livet är något helt underbart och vi kommer tillsammans få leva i en helt underbar värld - om vi väljer den.

Jag vill tacka alla som pratat emot mig, och som hållt med mig. Jag är evigt tacksam alla som delat med sig av sina åsikter, och jag vill höjja ett varningens finger för att gräva ner sig i för mycket negativ information. Jag brukar vilja säga att det finns lika mycket positivt i det negativa som det finns negativt i det positiva. Allting kommer i de skepnader vi väljer att se.

Jag skriver denna post så folk vet varför de inte får några svar. Detta har jag valt eftersom mycket energi går åt att förklara sig när ordens betydelse och fördomar gör så det blir missförståelser. Jag har sagt det jag vill säga, och jag kan inte säga att jag har rätt, i det stora hela så vet jag ingenting.

Det enda jag vet är att livet är underbart, och det kommer bli bättre.

Jag har lärt mig otroligt mycket ifrån detta forum, och det som gett starkast intryck är synkronisitet som jag knappt kände till innan jag började skriva. Livet för mig är en synkronisitet, och jag är som sagt evigt tacksam till alla som diskuterat med mig!

Den som söker, den skall finna.

och glöm aldrig att sanningen alltid finns på insidan.

Mycket kärlek och tack för er tid!

Peace!
- seilon
(som sannolikt kommer kika förbi, men kanske under annat namn eller bara som gäst)

till sebben (och alla andra som undrar hur man finner sig själv) vill jag säga att man behöver inte ord för att beskriva. Det går inte med ord. Det är något man vet. Det har alltid funnits där, och det har alltid försökt att väcka dig till liv. Du vet det först när du själv förstår vad jag menar med att det inte går att beskriva. När du finner dig själv så kommer du bli evigt lycklig - om det är det du söker. Som sagt: den som söker, den skall finna.

peace out!

Quote:

Men jag för min del undrar inte över hur man "finner sig själv"... jag har ju talat om det i mååånga hundra inlägg här... jag vet det.

Kultivering är det vad det kallas att mer bli "sig själv".
Så har det Alltid varit - det är det enda som finns, så är Vägen -INGET annat.

Om man nu inte vill ge upp sitt liv, utan gå in i New Age och låta aliens ta över - det är sådant som D Wilcock och annat väl innebär...

Jag skickade igår en artikel till Bireal och Goinghome:

Seeking This Whole Lifetime, Finally Finding an Enlightened Teacher
http://www.umich.edu/~falun/Experience/mr_kuang.html

Kanske kan någon mer ha intresse av den.


Edit:
Seilon, kan du tala om vad du har för fler nicknames här?
För övrigt, ha det så gott, med alla dina facader och krumsprång...

Lite trist, då jag gillar när det är lite fart i "Andlighets" forumet, även om jag inte delar din syn / tro så är det roligt att läsa människors såkallade andliga uppvaknande.

ha det fint.

Jag fattar mig kort och säger som det är, det var trevligt att ha dig här! Förstår exakt varför du slutar vara aktiv, till slut har man som du säger inget mer att ge. Det blir mest en massa repetition.
Hoppas iaf att du kikar förbi nån gång ibland. Och lycka till med livet utanför forumskriveriet! =D

Quote:

Tack sebben för denna artikeln!!
Denna delen fick mig att gråta tårar (av kärlek och lycka) och känna vibrationer över hela kroppen:

Quote: