Jag är lite inspirerad av fascismen: http://www.motstand.org/fascism.htm, http://www.anus.com/tribes/snus/nihilism/artiklar/hastur/fascism/, http://web.comhem.se/~u13115096/Ideologierna/fascism.html
Men fascismen är ingen enhetlig lära. Miljövänner kan kallas för ekofascister, Jan Björklund skulle man kunna kalla för en kunskapsfascist, alla partier i riksdagen kan kallas för anti-knark-fascister osv. Det handlar helt enkelt om att man tar fram den diciplin som krävs för att uppnå ett speciellt mål. Och jag gillar tanken på att alla har sin plats i samhället som finns inom bl a Fascism och Meritokrati (i praktiken elitokrati).

Är det inte bra att som en ekofascist på allvar ta itu med miljöförstöringen? Är det inte bra att tvångsvårda narkomaner som är oförmögna att ta hand om sig själva? Att inte tillåta dödshjälp i de fall där man tror att personen kan få tillbaka livslusten? Att omfördela resurserna rättvist?

Jag menar att samhället måste balansera hur mycket individens frihet ska inskränkas (fascism) och hur mycket det går bra att tillåta (liberalism). Är samhällsmedborgarna väldigt medvetna och klarar av att ta hand om sig själva så behöver man kanske inte inskränka individens frihet alls. Slänger fram en länk även till Sveriges mest kända anarko-kapitalist: http://www.perbylund.com/

Intressant... Men betänk att namnet kommer av fasces som betyder spöknippe. Det symboliserar samlad makt. Mussolini föredrog att kalla sin rörelse korporativism, dvs. ungefär att alla delar i samhället skulle sammansmältas till en enhet.