MOTGIFT v 47-48


Sanning och konsekvens /i bättre korrekturläst version/

TV:s enfaldiga behandling av den sk sanningsrörelsen i veckan kräver några kommentarer. Den första och självklara är att begreppet rörelse är problematisk: I ett samhälle invant vid auktoritärt pyramidalt tänkande betyder "rörelse" att en ny organisatorisk pyramid är under bildande, och , vars ledning det gäller att så fort som möjligt identifiera, misskreditera, korrumpera och så småningom infoga i befintliga hierarkiska mönster, överta och kontrollera, så att rörelsen snarast förstärker den rådande samhällsstrukturen i stället för att hota den. Har det gått med kärnkraftsmotstånd och miljörörelse så går det väl med vilken "rörelse" som helst. Stor komik ligger i att mediaetablissemanget överallt själv anar nya konspirerande pyramider, som måste oskadliggöras, under anklagelser om att de utgörs av "antisemiter", "sekter" och "konspirationsteoretiker, ( medan den egna verksamheten naturligtvis kännetecknas av kamp för alla människors lika värde, transparenta och demokratiska inre och yttre maktförhållanden och blind tilltro till alla individer och rörelser man stöter på....?)

"Rörelser" som i motsats till pyramider bildar horisontala strukturer, (låt oss kalla dem strömningar, ) är utifrån pyramidtänkandet närmast ointressanta och begripliga , annat än som objekt för marknadsförare och sociala vetenskapare - som livsstilar och beteendemönster, vilka man kan manipulera eller profitera på. När i veckan alltså forskning presenteras, angående hur man kan få människor att ändra åsikter, med hjälp av L-dopa / dopamin / så är det ingalunda resultatet av obunden vetenskaplig nyfikenhet, utan etablissemangets hett efterlängtade våta dröm. Man hoppas få veta vad som ska blandas i mingeldrinkarna på marknadsföringspartyn, bilmässor, invigningar o andra tillställningar, och helst även i massvaccinationskampanjer när så låter sig göras.

Mediaetablissemanget kan eller vill inte fatta att sanningsrörelsen inte är någon ny organisatorisk pyramid, utan en strömning, ett allt vanligare tänkesätt som utgör ett verkligt och växande problem för etablerade intressen, och som man inte ännu riktigt vet hur man ska kunna komma åt.

Nutidens centraldirigerade, välorkestrerade reklam, mediakampanjer och pedagogiska dramer, omgivna med opinionsundersökningar och målgruppsanalyser hos mediakonsumenten avkastar nämligen detta nya tänkesätt: För ett antal år sedan kunde medborgaren slå på radion eller öppna tidningen i förhoppningen att få veta
något han var intresserad av. I dagens mediasamhälle är det uppenbart att medborgaren genom massmedia allt mindre får veta något som är värt att veta, utan i stället " informeras" i ordets ursprungliga betydelse - dvs formas för att passa in i en roll och mönster som andra tänkt ut åt honom. ( Ordagrant härstammar ordet från latinets informare vilket skulle ge betydelsen "att ge form (åt)" eller "utforma".http://sv.wikipedia.org/wiki/Information )

Den moderne mediakonsumenten tillmäter därför inte längre det mediala budskapet något givet sanningsvärde: han uppfattar en medial och social kontext, där syftet är just att forma honom, men han försöker ofta också analysera, sammanväga och jämföra olika budskaps sammantagna logik och sanningsvärde. Med tiden utvecklar han därför ofta en alltmer kritisk hållning till den strida informationsström han utsätts för. TV-tittare lär sig utnyttja reklampauserna till något annat, surfare installerar spamfilter, och pencillinutsatta bakterier utvecklar antibiotikaresistens. Den kritiska hållningen mot mediasamhällets budskap utgör på så sätt en evolutionär nödvändighet - om individen ska behålla sin autonomi och integritet. Detta är dock något massmedia sällan är intresserade av.

Sanningsrörelsen, eller sanningsströmningen, är alltså en närmast naturlagsenlig reaktion på spinn- och mediakampanjer när de drabbar individer som fortfarande förmår tänka själv. Och den riktar sig i sanning inte bara mot de officiella myterna rörande 9-11-händelserna, utan mot allt fler medialt omhuldade propagandabudskap inom allt fler samhällsområden. Bollar studsar mot en vägg, och uppkastade föremål tenderar att ett tag återvända till jordytan. Men i detta skeende ser etablissemanget endast sin egen verklighet - dvs nya hotande pyramidala "rörelser". Vi minns från pojkböckerna hur våra vita hjältar nalkas sina fiender i indianlägret eller negerbyn med orden "För mig till er ledare!".

Idag räcker det dock inte längre med glaspärlor och eldvatten, även om reallöneökningar och billiga droger fortfarande är användbara. Hela vår utbildning och informationsmiljö måste användas för att skapa auktoritetstro hos den enskilde, något som till råga på eländet ofta sker under rubriken "fostran till kritiskt tänkande", dvs avståndstagande till allt som inte stämmer med vad han tidigare fått lära sig. Forskare oroas över att vår moderna miljö - med mobiltelefoner, mailbombardemang, reklam, osv - effektivt hindrar människor från att fokusera eller mentalt bearbeta ens sina egna erfarenheter. Samtidigt framavlas allt fler lättlärda (och därmed användbara) personer med snävt begränsad men intensiv koncentrationsförmåga, mest påminnande om datorprogrammerade och tunnelseende robotar utan ens elementära sociala färdigheter, kort sagt nördar.

För femtio år sedan beskrev sociologen Riesman tre grundtyper av personligheter - de traditionsstyrda, de inifrånstyrda och degruppstyrda, och han menade då att samhällsutvecklingen medfört att den gruppstyrda personligheten tenderade att bli allt vanligare. I dag finns det anledning att komplettera typologin med en fjärde, allt vanligare; den mediastyrda personlighetstypen, som saknar verklig förankring i såväl tradition, familj eller grupp, och som då tvingas hämta sin verklighetsorientering främst i massmedia och i sina egna kroppsförnimmelser - de enda informationskällor som längre står till buds. /Något som kanske förklarar varför den sk hälsa och sex ges så stort utrymme i etablerade massmedia /.

Jag blev i veckan uppringd av en mamma som - likt många andra - kände sig ytterst förvirrad av all motstridig information om svininfluensa och vaccinering, och undrade hur hon skulle göra. Kontentan av mitt svar blev naturligtvis att hon måste skaffa sig kunskap och besluta själv, på ett sätt som hon visste att hon skulle kunna leva med, oavsett utfall. -Det är så svårt, sa hon, det är mycket enklare om någon annan beslutar. - Tja, svarade jag, men när man skaffar barn följer vårdnadsrätt och -plikt med på köpet. Vill du hellre föda barn åt staten, så att den fattar alla beslut åt dig? avslutade jag retoriskt (trodde jag)

Den stund av genuin tvekan som följde före det osäkra svaret - Njae, det vill jag väl kanske inte....! var för mig själv kanske den mest omskakande upplevelsen på länge. Svaret på frågan var alltså i vart fall för denna mamma långt från självklart. Ett bråddjup öppnade sig, och lämnade mig med svindel och kallsvett vid randen.

En närmast Orwellsk situation, alltså: Barnavlande och fostran ställs i statens tjänst, för att leverera soldater och arbetskraft med lämpliga egenskaper, i avsaknad av djupare band till tradition, familj eller andra primärgrupper, och med verklighetsbild och lojaliteter som mera formats av massmedia än av egna erfarenheter. Att sådana individer gärna abdikerar från sin föräldraroll, och alltmer lämnar barnen i händerna på politiska majoritetsbeslut är då kanske inte mycket att förvånas över.

Frågan är emellertid om inte också begreppet demokrati då alltmer förlorar sin innebörd. Där alla fostras efter samma massmediamall tänker alla också lika. Och där alla tänker lika, blir det som bekant inte mycket tänkt.

Makthavarna kanske gläder sig åt detta, men skrattar bäst som skrattar sist: I slutändan är detta riskabelt för samhällets och mänsklighetens överlevnad: Vår genetiska variation innebär att olika individer är olika känsliga mot olika skador och miljöfaktorer, att den ene överlever det som tar livet av den andre, alla stryker sällan med på en gång. En känslomässigt och mentalt likriktad mänsklighet är emellertid på motsvarande sätt sårbar för verklighetsfrämmande dumheter, blindheter och idiosynkrasier - något vi kunnat studera i samband med den senaste finanskrisens uppkomst - då alla ekonomiska beslutsfattare bedömde utvecklingen på samma sätt, läste samma tidningar och lyssnade på samma experter - och därför reagerade på samma sätt när botten gick ur marknaden.

Ett annat pedagogiskt exempel på mental likriktning, av apokalyptiska dimensioner kan vi hämta ur veckans övriga nyhetsskörd: Vattenfalls kärnkraftsinnehav i Tyskland har visat sig medföra obegränsade risker. I värsta fall kan Vattenfall tänkas gå i konkurs efter en kärnkraftsolycka. Detta är i nuläget en oförlåtlig skandal, säger minister Olofsson, och detta tycker även samtliga massmedia.

Dvs att en kärnkraftsolycka kan medföra obegränsade skador för folk och egendom, det kan vi tydligen leva med. Att statliga Vattenfall skulle göra allvarliga förluster eller gå i konkurs - det kan vi däremot omöjligen leva med, häri ligger den verkliga skandalen. Om denna vinkling är alltså samtliga tidningar och TV-kanaler rörande eniga.

Kan någon tvivla på att massmedia går i kärnkraftsindustri-intressenas ledband? Vad händer med det folk vars orientering i världen och i livet ligger i sådana händer?


Trädet november 2009


Ulf Brånell

-Du har helt fel...

Quote:

Vad har han fel i??

kamitoc har helt rätt. :D

Bah, jag tror vi är mer som en elak artad cancercell på samhällskroppen. Tanketerrorister som ser igenom allt BS. Säg det till en sosse att du ser igenom hans lögner så får du gratis underhållning.