Som liten parvel satt jag en gång i en bil, på väg till en sporthall där min mor skulle spela handboll. Jag hade slumrat till lite gran och låg lutad mot dörren. När jag vaknade upp såg jag ett UFO snett ovanför bilen och skrek panikartat. UFOt flög då sin väg.
Jag vet att det efter detta stod att läsa i tidningen att ett mysko fenomen synts ovanför personnevägen där jag såg detta.
Jag förstår dock att eftersom jag precis vaknat befann jag mig förmodligen i "skymningslandet", men denna händelse är fortfarande så tydlig. Hur kan jag som bara fem-sex år gammal registrera så mycket? Dvs precis var vi befann oss osv. Att det just stod i tidningen sen att något fenomen synts ovanför detta ställe.
Som jag minns det såg det dock ut som ett traditionellt vanligt UFO. Inga ljusfenomen eller någonting liknande, utan som UFOn brukar se ut i SciFi filmer från 1950-talet.
Finns det någon som varit med om någonting liknande som satt så djupa spår?

Som jag sa så var detta förmodligen en "halvdröm", men som det kändes inom mig så skulle dem kontakta mig, men avbröt när jag blev rädd. Jag vet det låter löjligt, men det var så det kändes.

NÄr jag väcte upp så va mitt liv kaos och fick senare intalat att "det jag minns som liten är ingen ide att komma ihåg"
Kuratorer osv osv. Just för att mina minnen kunde vara uppdiktade av mig själv.

Kurrage till dig som kommer ihåg.
Mer och mer minnen kommer tillbaka till mig, men har varit mycket sjuk i mitt liv och glömt större delen. =(

Låter väldigt intressant men de som jag pratat med sånt här om har alltid avfärdat allt, och de som själva sett någonting vågar inte prata.

Men nog har man sett konstiga saker allt. . .

Förlåt ganska onödigt att skriva det här men ville bara skriva det =)

En gång, såg två personer samma sak samtidigt. som inte fanns, varit vaken i några dygn men iaf. riktigt creepy. Fast inga ufon, då vare "framtid" eller ett helt annat sammhälle. kan skriva ner vad jag noterat.

Mjo. Som sagt misstänker jag ju att någonting är lurt med hela situationen. Dock tycker jag hela situationen var konstig, eftesom jag inte hade sånt intresse för UFOn osv.
Jag var mer intresserad av djur och det hela hade varit mer förklarligt om jag trodde jag såg en varg eller nåt ströva fritt.

Inte ett dugg onödigt dock att skriva vad du tycker/tror.

Psykiatriker och psykologer brukar ju iofs alltid avfärda såna här saker. Mycket annat också, då de försöker få människor att hålla sig inom det normala. Men vissa människor är ju faktist med om sånt som inte kan förklaras.

Som jag sa i mitt initiala inlägg var det förmodligen en "halvdröm", men det är märkligt hur den fått så stort fäste och jag inte kan släppa det.

Dom kontakter jag har haft, har skett i "skymningslandet" eller bättre preciserat, astralvärlden.
Jag tycker denna sida ger en bra teori om vad det handlar om både på det personliga och det lite större planet:
http://thejinn.net/

Jag trodde länge som yngling att jag hade varit bortförd rent fysiskt på nätterna, tills jag insåg att det troligen handar om astralväsen som "busar" med oss.

metaphor: Precis! Det är en grej jag tycker inte går ihop. Att det känns så tydligt att de liksom ville kontakta mig, men avbröt då jag blev så rädd. I den åldern var jag som sagt inte intresserad av UFOn och hade ingensomhelst aning om rapporter där de fört bort eller kontaktat människor och ändå kändes det så tydligt att de ville kontakta mig.
Självklart går detta att avfärda som en dröm, men detta är en dröm som förföljt mig hela livet och jag grämer mig fortfarande över att jag blev så rädd.
Det hela är logiskt sett irrationellt, men på ett djupare plan fullt förståeligt.