För att nyansera upp bilden av 'Elit' så vill jag diskutera Elitismen som sådan och ta upp lite exempel.

1337 = Leet, Elite utifrån datorsamhället och matrixkonstruktionen som drevs ideologiskt med bbs / internetkultur / datorpirater och så. Det är idag popkultur, man har till och med eget parti.

Kapitalistisk elit = Storfamiljer där pengarna ärvs i led.

Intellektuell elit = Framstående individer som Noam Chomsky, John Pilger, Arundhait Roy, Johan Norberg, akademiker osv.

Politisk elit = Stormakternas ledare, politiker överlag i övre skikt.

Minoritetens eliter = Vaken.se gänget, Nationalsocialister, miliser mm.

Hollywood elite, Mytologiska eliter, framlyfta prominenta representaanter för konspirationsteori.. David Icke, Han där på infowars.com, jag glömmer bort vad dom heter, men jag kategoriserar dom som CIA-sponsrade falskflagg-operationer liknande radiokanaler som fanns under WW2. (En del av USAs 'Full Spectrum Dominance'

Jag är ute efter att bredda bilden och nyansera elit-debatten till att göra den mer förståelig. Så hjälp mig med att mata på.

Tack på förhand,

Otroligt intressant och bra att du tog upp. Jag är intresserad av frågeställningen: Varför skulle världens mäktigaste män, som har så mycket pengar att de kan leva på det i 100 liv framöver, vilja döda världen? Varför skulle de vilja göra saker av ondo?

"För att bibehålla den makt de besitter"?
Behöver de verkligen det?

Är det inte bara vaken.se och sanningsrörelsen som faktiskt fått en snedvriden bild av Globalisering?

Globalisering och Emperi alternativt att en objektiv sanning sprids över världen är inget konstigt och det finns många fördelar med det. Men den minoritet av nackdelar som finns, kommer alltid finnas i sådana perspektiv; varav varför lagar som stödjer en polisstat / övervakningssamhälle finns.

En globalisering skapar klyftor mellan problem och fördelar och när 100 problem fördelat på 20 länder väl samlas till "1 land" så lyser dessa problem allt starkare, därför skapas lagar för att dessa problem inte ska påverka de positiva;

Resultatet är att människans frihet minimeras ur ett perspektiv samtidigt som människan på flera sätt får det bra och får mer frihet; Vi kan röra oss fritt i Europa om "vi har rent mjöl i påsen". Det finns mycket mat, frågan om hur bra den är, är en annan.
Handeln mellan våra olika länder är starkare och vi har bättre "kontrakt" oss länder emellan. (Jag är inte för globalisering så kunde inte komma på fler fördelar, hjälp mig gärna). DOCK gäller detta bara i västvärlden, men det är kanske denna utveckling man försöker sprida vidare i Mellanöstern och tredjevärlden men att de inbitet trogna religiösa kulturerna inte vill eller inte förstår för det. Därför sätter sig västvärlden över dem, samtidigt som kulturen i sig försöekr försvara sig för de vet att "om vi ska vara en del av globaliseringen måste vi ge upp delar av vår kultur".

Jag tror inte på att något av dessa är en lösning, vi måste bara förändra våra perspektiv och lära oss av historien. Än en gång är aktivdemokrati det rätta valet i sådana här förhållanden.

Vägen till helvetet är asfalterad med goda gärningar.

Alla tror på sitt sätt att rädda världen. Alla motarbetar varandra och förstör (ur ett för individen okänt perspektiv). Vi kan omöjligt lösa allt med hänseende till allt annat, det skulle kräva förståelse för allt.

Ingen människa är ond. Det är omgivningen som tolkar en handling som dålig om den motarbetar dem och deras försök till att rädda världen. (Ibland kan "världen" vara väldigt liten, exempelvis innefatta sina vänner och familj)

Jag föstår och håller än en gång med; Men du Pingu förespråkar ju en godgrund för fattiga. Jag vet att du inte gillar aktivism men om man förstår det sätt du förespråkar så kan man också säga "Ohm Mani Padme Ohm" och därefter rösta på aktivdemokrati för att lägga den godgrund för de som har det sämst. Är inte det att villkorslöst hjälpa andra?

http://existenz.se/out.php?id=21918

Jag har tyvärr inte svaret på vad som är bästa lösningen. Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att det kanske inte finns En lösning.

Dock så försöker jag att vidga mina vyer så mycket det går. (dvs förstora världen som jag 'tar hänsyn till' / 'visar empati för')

I den minsta av världar finns enbart jag, det är vad vi kallar egoism. Utökas "världen" till en lite större grupp kallas det sammansvärjning eller empati. (beroende på om de andra i gruppen "uttalat" att de hjälper tillbaka när jag har behov av hjälp)

Jag kan omöjligt veta hur alla medmänniskors olika behov och situation förändras med mitt handlande. Men den "värld" jag bryr mig om kan jag vara uppdaterad på någotsånär. Och göra det bästa för dem.

Så allt är i grund och botten en intellektuell övning i att vara medveten om så mycket som möjligt om man vill göra bra beslut.


Jag har insett att min värld är för liten för att kunna presentera en bra lösning. Jag undrar hur många andra som vågar erkänna att de inte har en susning om hur världen skulle kunna hjälpas på bästa sätt.

Ett exempel som är intressant är hundproblemet på andamanöarna. Hundarna matas som valpar av turister och djurvänner för att de är "söta" och man "ska" hjälpa söta valpar. Sedan käkar hundarna upp de utrotningshotade sködpaddornas ägg. Så det gäller Utrota hundarna lokalt på ön eller se på när skölpaddsarten utrotas. Inga djurvänner kan lösa det eftersom djurvänner inte vill döda endera.

De har försökt med att sterilisera hundarna, men då käkar de ju fortfarande upp sköldpaddeäggen i 10 år till...

Problemet skulle vara löst om de hade någonstans att skicka hundarna, men vi snackar mååånga hungriga och därmed aggressiva hundar. Så problemet kvarastår och sköldpaddorna kommer dö ut...

Det här problemet har funnits i ~7 år och började (enligt lokalbefolkningen) när djurvännerna kom dit och inte tillät att valparna från turistsäsongen dränktes efter att turisterna drog hem.

Alla hjälper med sin "värld" i åtanke...

Hmm... Förstår. Men att inte ha det ultimata svaret eller lösningen innebär ju inte att ett svar som varken är rätt eller fel är för det sämre? Tvärtom kan det leda till det bättre och därefter kan nästa halvdana svar vara nästa steg i rätt riktning och i slutänden kan 100 olika delsvar vara det ultimata svaret?

Edit:

Ibland är svaret att inte göra någonting: Det innebär att turisterna INTE skulle ha varit djurvänner. Men när väl problemet har uppstått så är inte detta rätt svar längre, för då dör sköldpaddorna.

Ibland är svaret ATT göra någonting: I detta fall skicka bort hundarna.

Samma sits sitter vi i; vi ÄR INTE vårt sanna jag och kanske vi måste GÖRA NÅGOT för att komma ett steg i rätt riktning?

Edit:

Samtidigt kan världens utveckling vara att inte göra någonting. Om man inte röstar politiskt eller inte är aktivist, endast då kan världen göra en turn around, väl då kan folk förstå hur världen ser ut när den väl har gått ner sig till det sista steget innan förruttnelse.

Carlberg, sorry för att tråden spårade ur kanske inte i den riktning du ville. Gör en ny vetja! ^^

Jag tycker den har träffat en viktig punkt i ämnet. Det vi kallar 'Elit' är en kultur/tankesätt som fått mer inflytande än andra memer. De olika 'Eliterna' ser i första hand till sin egen överlevnad och i andra hand till annat i sin omgivning att förbättra (som hjälper eliten på sikt att skapa en underbar värld, enligt sina referensramar). De vill alla förbättra världen men har sin egna ide om hur det ska gå till.

Det är det här man refererar till när man säger att allt är en egoistisk handling.

Absolut, så vid den här punkten: Vad är skillnad på att hjälpa andra människor villkorslöst och att vara en egoist? Med elitism och aktivdemokrati i bakhuvudet.

Är båda samma sak, varför man inte ska göra någonting alls? Är kanske 'icke-handling' också egoistiskt då man strävar allt för mycket inviduellt?

Är det här 'att följa det naturliga' kommer in?
Vad är då det naturliga? Det som omvärlden har påverkat att tro är naturligt?

Hur ska man kunna vända upp och ned på allt när det bryts ner till den sista beståndsdelen?

Mitt svar lyder:

Hur ska man kunna vända upp och ned på allt när det bryts ner till den sista beståndsdelen?

Man hänger sig till att perfektera sig själv i alla sina handlingar inklusive tankesätt. Allt är paradoxalt och allt har sin motsats varav objektiv sanning inte finns: Därför är globaliseringen inte det rätta svaret.

Kanske är detta Taoism, har läst ytterst lite om det men om man i alla lägen utgår från det som är snällt / positivt så förändras omvärlden till det bättre. Med snällhet kommer lidande, både för sig själv och andra då känslan av att inte få tillbaks är återkommande, samt att känna sig otillräcklig eller att ställas inför dilmman där man måste göra ett val om vem man ska vara snäll emot / inte göra besviken. För andra då de känner att de inte är bra människor i jämförelse med den gode människan; för exempelvis jesus. I sinnomtid kommer människor att förundras över hur man lyckas vara en bra människa och frågar sig;

Beror detta på andlighet? För människor som inte förstår, ja. För de som kultiverar är det kultivering. De som kultiverar kan ge vägledningar som underlättar för andra att bli bättre människor / att gå vägen till sitt sanna jag. Vi tycker historia och dåtiden är mystisk mest pågrund av att språk och tankebanor inte alls var som de är nu och vi imponeras av det; för att vi lever i en devolution där vi går ner oss och samhället följer det mänskliga beteendet.

Snälla, rätta mina ord.