Demokratur är ett begrepp där de moderna västerländska demokratierna kritiseras för bristande maktfördelning där det efterfrågas lagar och mer skydd mot majoritetens förtryck. Uttrycket har också på senare tid använts alltmer i sammanhang där minoritetens tyranni härskar. Begreppet tillskrivs ofta den franske sociologen Gerard Mermet,[1] men har använts tidigare av andra personer; bland annat använde Vilhelm Moberg det i en artikel i Dagens Nyheter 1965.[2] Demokratur betecknar ett samhälle som till ytan är, dvs. nominellt, en demokrati men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissident/dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta). Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte efterlevs (av staten själv). Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.

I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.