USA:s avlyssning av EU har väckt tysk undran och en oväntat skarp reaktion inom flera länders utlandsrepresentationer.

Det folkliga motståndet mot avlyssning går att exploatera i många sammanhang, och för det mesta brukar skriverierna här i spalterna vara en protest mot att myndigheterna skulle kunna tänkas kolla upp sina medborgare på ett otillbörligt sätt.

Men det är ju faktiskt toppolitiker och höga militärer som är de vanligaste objekten för avlyssning!

(Det visar för övrigt inte minst turerna kring palmemordet, där ju statsministern visade sig ha ständig avlyssning arrangerad av inte minst svenska myndigheter - men naturligvis också utländska dito!).

Tyskland har flera gånger uttalat sig skarpt angående avlyssningen och plötsligt börjar man känna igen ställningarna från nåt man trodde var glömt för länge sedan:

Det andra världskriget, som ju utkämpades mellan ett kontinentaleuropa under tysk dominans och det engelsk-amerikanska atlantimperiet. Med Ryssland som joker i leken, men vad tycker Putin EGENTLIGEN?)

Sveriges inställning verkar inte särskilt tydlig, jag tror att insikten om vad som håller på att hända inte har sjunkit särskilt djupt. Och spåren förskräcker ju.

Dom som höll på Tyskland förra gången har ju blivit så eftertryckligt satta på plats att man knappt vågar tänka tanken att Tyskland är dagens garant för fred och framåtskridande.

Intressant analys. Jag undrar på vilket sätt det kommer urarta; Kina vill att Fn ska kunna stänga av internet... :O