varför tvingar man barn till att göra något som de får panik över och instiktivt känner är fel?och till och med fysiskt omöjligt.

Butter wrote:
Och vem/vad tvinngar er till tandläkaren? Har ni ingen egen vilja?
Jag kan inte förstå hur ni kan beklaga er öven något som är frivilligt, Det är helt upp till er att gå dit eller inte.
Varför inte bara använda silver eller c-vitamin

novax wrote:
Quote:

Butter wrote:
Och vem/vad tvinngar er till tandläkaren? Har ni ingen egen vilja?
Jag kan inte förstå hur ni kan beklaga er öven något som är frivilligt, Det är helt upp till er att gå dit eller inte.
Varför inte bara använda silver eller c-vitamin

Vem har sagt att den går till tandläkaren - har du ingen egen läsförmåga...

Butter wrote:
Quote:

novax wrote:
Quote:

Butter wrote:
Och vem/vad tvinngar er till tandläkaren? Har ni ingen egen vilja?
Jag kan inte förstå hur ni kan beklaga er öven något som är frivilligt, Det är helt upp till er att gå dit eller inte.
Varför inte bara använda silver eller c-vitamin

Vem har sagt att den går till tandläkaren - har du ingen egen läsförmåga...

Hmm vem är DEN i ditt inlägg?
Skriv så man förstår så får du svar.

joey_division wrote:
PROVOCERA MERA:

Nu hoppar jag över citeringen och går direkt till mitt inlägg:

Jag tycker att det var ett väldigt intressant inlägg. Främst det där att man inte minns sitt första tandläkarbesök.
Nu är inte min avsikt att älta gamla oförrätter från min barndom men ett illustrerande exempel dök upp i mitt huvud, ett exempel som enligt mig verkligen skildrar hur förnedrande man kan uppleva den typ utav grej du beskrev. Hur kroppen ställer in sig instiktigt till något men någon över en arbetar emot en och bokstavligen tvingar in gift i käften på en.

När jag var liten hade jag en gång i veckan floursköj på dagis som femåring. Det var på torsdagar och jag minns att jag hela veckan, ju mer det närmade sig tors var gråtfärdig av ångest jag hade panikkänslor och flykt i mig när jag hörde ordet "torsdag". Proceduren gick ut på att vi alla barnen skulle sätta oss i en triangulär soffa och alla barnen satte sig ned medan en dam med flour gick runt och dela ut en liten plastkopp. jag vet inte vad det var. men än idag minns jag denna plastkopp och vilket trauma detta var.förutom en brandgrej är detta det mest traumatiska jag minns från min barndom! det är fatktiskt sant. sen blev man tvingad att efter ransonering ta in detta onatulgira skölj i munnen medan dagisfröknarna tittade på. vi fick instruktionen att ABVSOLUT INTE UDNER NÅGRA OMSTÄNDIGGER SVÄLJA, men två min skulle det vispas runt. (man kanf råga sig varför det poängterades så starkt att man inte skulle få ned det i kroppen? Gift eller vadå?
Två min vispa runt är en rätt störd uppgift.det var fruktansvärt och jag klarade det inte utan sprang ut ur rummet och dagisfrökarna tvingade in en igen trots att jag förklarat att någon oförklarlig klump i halsen infann sig på torsdagar vid denna tid. Det var alltid just denna tid och denna klump i halsen gjorde att det var omöjligt att skölja utan att svälja. Alltså min instinkt hade gjort det omöjligt för mig att delta i proceduren. fröknarna ville förstås inte lyssna och hade oerhörda problem med mig-som by the way var den enda i gruppen som vägrade.
Man kan fråga sig varför ett litet barn på fem år reagerar så starkt
på detta.

för det första är väl knappast munnen gjord för att ha saker i sig i två min utan att svälja?

För det andra är väl det som ska vara i munnen till för att sväljas och om det är så orubbligt panikartat över det hela att det inte får sväljas under några omständigheter kan man fråga sig varför man ska "inta" det överhuvudtaget?

en tanke som väcks tycker jag är.
var det flouret eller en eventuell känsla av förnedring som hindrade från att delta i den lilla proceduren?

varför tvingar man barn till att göra något som de får panik över och instiktivt känner är fel?och till och med fysiskt omöjligt.