Den 19 maj var det kallat till riksdagsseminarium om åtgärder mot
klimatet. Titeln var: "Personliga utsläppskvoter, koldioxidskatt eller andra klimatstyrmedel – vilka lösningar är effektivast?" Arrangrörer var Per Bolund (mp) och Anita Brodén (fp) i samarbete med British Council, Klimatmagasinet Effekt och Stockholm Environment Institute.

Seminariet inleddes av David Jonstad, chefredaktör på Klimatmagasinet Effekt, som en bit in i sin inledning sa att vi har goda möjligheter till stora förändringar av samhället tack vare klimatkrisen. Jonstad jämförde då med de förändringar som andra världskriget ledde fram till eftersom han sa sig ha fått mycket inspiration från kriget när han skrev sin bok.
Han såg det som ett fantastiskt exempel på vilka stordåd man kan uträtta om man har befolkningen med sig när man genomför en samhällsomställning. En viktig nyckel i omställningen då var ekonomiska styrmedel i form av ransoneringar. Detta gjorde att folket kunde acceptera snabba stora förändringar i samhället eftersom man visste att alla andra var med på tåget.

Senare i programmet fick vi höra ett antal forskare tala sig varma för sina modeller för handel med utsläppskvoter.

Under den avslutande paneldebatten diskuterades det lämpliga i att till exempel registrera alla medborgares bidrag till koldioxidutsläppen i ett centraliserat globalt system. Sofia Arkelsten (m) kritiserade denna idé som alltför integritetskränkande medan Anders Wijkman med flera inte
tyckte det var något argument då många medborgare exempelvis redan använder olika kundkort, till exempel ICA-kortet, där deras inköp registreras liksom att många delar med sig av sitt privatliv på Facebook. Dessa entusiaster tycktes ha svårt att inse skillnaden i att dessa företeelser bygger på frivilligt medlemskap som man kan gå ur.

Dessa personliga utsläppskvoters tvingande integritetskränkning kan knappast likställas med olika kundklubbar eller Facebook, vilka många är tveksamma till att gå med i redan idag. Att tvingas till registrering i det föreslagna kvoteringssystemet för att exempelvis kunna resa överhuvudtaget skulle utgöra ett hot mot vår integritet och frihet.

Detta seminarium hölls cirka 5 månader efter "Climate gate-affären" där fakta som visar att forskningen om klimatförändringar är starkt manipulerad kom fram. Forskare vid universitetet East Anglia i England som levererat underlag till IPCC visade sig ha tystat ned andra forskare och manipulerat data om temperaturförändringar. Detta var för många bara en bekräftelse på att allt inte står rätt till i klimatdebatten. Märkligt nog har det varit tyst om denna skandal sedan dess i massmedia. Men vissa organisationer fortsätter att sprida
klimatpanik bland folk som om inget hade hänt. Och planerna för att införa system som det ovan tuffar på. Som om inget hade hänt... Har Jonstad och andra klimatalarmister måhända även fått inspiration från Naomi Kleins Chockdoktrinen för att få tillgång till detta recept på förändingar som man vill få till stånd?

Peter Karlsson


Deltagare i seminariet var följande personer:

Inledning
David Jonstad, författare till Vår beskärda del – En lösning på
klimatkrisen och chefredaktör på Klimatmagasinet Effekt

Talare
Johan Rockström, professor och chef för Stockholm Environment Institute
David Fleming, miljöekonom, utvecklare av Tradable Energy Quotas (TEQs)
och chef för The Lean Economy Connection
Matt Prescott, grundare av The Robertsbridge Group och tidigare chef för
Carbon Limited vid Royal Society of Arts
David Anderson, biträdande forskare, psykologiska institutionen vid
Göteborgs Universitet

Deltagare i paneldiskussionen
Sofia Arkelsten, riksdagsledamot (m) och miljöpolitisk talesperson för
Moderaterna
Per Bolund, riksdagsledamot (mp)
Annika Carlsson-Kanyama, forskningschef Totalförsvarets
forskningsinstitut, FOI samt tidigare talesperson för Klimataktion
Anders Ygeman, riksdagsledamot (s)
Emma Lindberg, klimatexpert på Naturskyddsföreningen
Anders Wijkman, vice ordförande Tällberg Foundation och tidigare
Europaparlamentariker

Moderator: Caroline Matsson