Hej!

Jag skulle vilja ha lite hjälp att hitta mig själv spirituellt. Jag är på god väg, känner att jag lär känna mig själv mer och mer. Mitt största problem är att jag inte riktigt vet hur jag ska komma över barriären. Några tips på hur man fokuserar och kommer dit? Gärna länkar till bra video.

Ladda kampingutrustningen i ryggsäcken, ta med sovsäck å tält och stick till fulufjället en vecka.....ENSAM.

Fulufjällets nationalpark är en av Sveriges nationalparker och ligger i Särna församling i Älvdalens kommun i nordvästra Dalarna, intill gränsen mot Trysil kommun i Norge.

Vid Fulufjället finns Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär som är 93 m högt. De högsta punkterna, Storhön (1039 m ö h) och Brattfjället (1042 m ö h), ligger på en högplatå på drygt 900 meters höjd.

Det är Sveriges högsta vattenfall och omfattar totalt 125 meter, varav 93 meter i ett närmast lodrätt stup..... Där kan man snacka om morgondusch....

Men du kanske har något snarlikt där uppe du bor.....

De där e nog de bästa man kan göra Gaston. Ut i det fria, helt ensam, lämna mobben av.

Först saknar man det ena och sen det andra. Sen saknar man mer, o känner sig mer ensam, sen blir man ledsen o vill gå hem, sen saknar man ruskigt.......... Sen kommer man på att man inte behöver nåt annat, än sig själv. De e då man brukar hitta sig själv.

Man känner sig ofta ensam, när man är ensam, om man inte har sig själv med sig!

Quote:

Bättre att vara ensam ensam, än att vara ensam när man är två, många relationer rasar pga att folk inte hittat sig själv först, så det är en bra medecin mot självbedrägeri att sticka ut på egen hand bland buskar å snår...å det går att tälta ända in i slutet av oktober med de rätta grejerna, även om man är ovan.

Quote:Jag har tältat i januari i Olosjokki (Osäker på stavning)
Riktigt kul att gräva en grop ner till marken och slå upp sitt tält.

Quote: Mysigt.....jag låg i kronans sovsäck bredvid ett motionsspår i nov. ett år..höll på skrämma liv ur motionerare när jag sträckte på mig på morgonen med bar överkropp i snögloppet....men det var mysigt i mossan....fan nu blev jag sugen igen.

Quote:Vad fan gör en joggare ute i november? Vilket pucko!

Quote:

Finländare, driver en resebyrå...här är han på bild.. hehe http://www.marjavaara.se/

Men meditation tystnad, tid att rensa huvudet, det är det bästa.. klarar du av att meditera? rensa inte bara huvudet börja rensa kroppen också från all smuts.
Jag har hittat min väg och det gjorde jag när jag slutade fylla mig med smuts från omgivningen och stängde ut allt oväsen , då blev jag mottaglig och började lyssna. kanske något för dig?.

Bra tips här ovan, meditera tror jag är bra på alla sätt.

Att vara fullt närvarande i nuet kan hjälpa en dit.
Eckart Tolle är bra på att förklara vad det innebär väldigt enkelt:
http://video.google.com/videoplay?docid=-3276617132138208982

Skapa din verklighet precis så som du vill ha den genom att förändra på tankarna:
http://video.google.com/videoplay?docid=-7554346186468865483&

snacka med seilon här på forumet... han ÄLSKAR att predika...

Annars rekommenderar jag Jesus.- vägen sanningen och livet ni vet...

/M

Mordecai.... kan jag inte påstå att jag gör ;)
Grejjen med mig är att jag är så jävla normalsvensson man kan bli och har ifrågasatt allting så in i helvete att jag varit på gränsen till galenskap. Fast jag är jävligt lugn, harmonisk och kärleksfull av mig samtidigt som jag alltid sett till att vara verklighetsförankrad..

Vad jag vill säga är att jag varit i många kaninhål, och jag kan relatara till i princip varenda människa jag träffat eller pratat med. Jag har en sjuk förståelse och har gått en väg genom livet med frågan "Vem är jag? Vad gör jag här? Varför är jag medveten?" och det har gjort så jag ifrågasatt allting..

Jag vet inte receptet på att finna sig, och tycker många i denna tråd har gett bra tips, speciellt ance!

Men en sak vet jag, man måste släppa allt externt..

Jag fann mig själv först när jag blev kär i mig, när jag släppte allt det externa och insåg att jag behöver inget, jag har redan allt jag behöver, och det är mitt inre, mitt högre väsen. Jag tror att vägen dit är oehört individuell. För vi har alla olika upplevelser, däremot kan vi vara varandras vägledare!

Mordecai, när du säger att jag gillar att predika, så vet jag inte om jag ska tolka det negativt eller positivt, så jag svarar på det ur ett neutral perspektiv ;).

För att summera vad jag menar. Jag har ifrågasatt allting så mycket jag kan ur ett skeptiskt och kritiskt synsätt. Jag har tagit till mig av vad folk sagt, och verkligen sett det som bra frågeställningar. Jag lär mig konstant nya saker och lyssnar till alla. Jag har inget ego som behöver föda, jag lär mig endast för att kunna lära andra (om de vill), då jag lutar mig emot fri vilja som den enda lag jag följer.

Jag är fri i sinnet ifrån allt, och endast utåt är jag fängslad i detta samhälle genom främst pengar och därmed jobb... (som jag jobbar deltid medan andra deltiden spenderar jag i böcker och i diskussioner här och där).

Eftersom jag är uppväxt otroligt neutralt och har otroligt många vänner med olika synsätt och bakgrunder så har jag sett mycket. Jag har alltid försökt passa in, men ändå aldrig känt mig hemma nånstans förrän jag fann mig själv och insåg att överallt är hemma! För vart jag än går så är jag där!

Jag älskar världen, det finns inget jag hatar, och jag ser lösningar på problem, för det går alltid att lösa något. Allting är skapat ifrån en tanke, allting har blivit som det är för att någon eller nått sett till att det blir så. Så jag ser saker för vad de är. Jag har inga fördomar och skulle det visa sig att jag har någon så gör jag mig av med den (man lär sig alltid något nytt).

Anledningen till mina poster är inte för att "predika" utan för att berätta vad jag kommit fram till, genom logiska slutledningar och extremt studerande. Jag kan aldrig tvinga någon att tro på mig eller liknande.. Däremot så har jag på alla möjliga sätt ifrågasatt det och som en vän och jag pratade om idag:

Han tar hand om sin familj, tjej och två barn, samt underhåller sig med tv-spel osv.. Medan jag gräver i böcker, Internet, och finner mig själv inom mig själv. Hela tiden så håller jag honom uppdaterad och han kan ifrågasätta och ställa frågor så jag får söka svar. Han får allt serverat och jag gör all skitgöra medan han "har roligt"! Fast iofs, ibland är det inte så roligt att ta hand om familjen, kan vara väldigt jobbigt.. Men han ser på betydligt mer film och så vidare än vad jag gör, plus att han festar betydligt oftare!

Jag festar inte längre, bara ibland träffar jag gamla vänner men då dricker jag inget och har grymt kul. Samtidigt som jag planerar frön, eftersom 95% av alla jag känner och umgås med är helt fast i en materiall värld..

Så, jag predikar inte för skojs skull eller för att "hävda" mig.. Jag gör det för att jag faktiskt lärt mig något, och fortsätter göra det. De saker jag varit med om såsom sann drömmar, och helt sjuka sammanträffanden (synkronisteter) har gång på gång bekräftat saker för mig, och ändå ifrågasätter jag det och får nya svar gång på gång..

Till slut måste man erkänna för sig att världen är gudomlig och att allting kommer bli bra. För allting jag har lärt mig pekar på det och då ska jag säga att jag grävt djupt i de negativa kaninhålen också!! ;)

Well, sorry för denan långa post, men det kändes som om det behövdes en förklaring och jag ville inte lämna det öppet för något negativt.. Jag är som sagt en helt vanlig kille som blivit befriad ifrån denna världen men lär mig samtidigt förstå den och förklara den ur alla perspektiv. För det är fullt möjligt.

Trådens ämne, att finna sig själv.
Sök på google om det! Lär finnas massor av böcker! :)

eller p-bay ;).

Men jag tyckte det viktigaste för mig var att bli helt säker i mig själv och stark på egen hand. Att bli ett med mig själv och älska mig själv samt se mig själv inom mig. Det var det som väckte mig till mitt högre jag.

peace!
- seilon

Du är fin du seilon, kram på dig. Särskilt gillar jag det du säger om att man kan trivas/va lycklig (hemma) överallt. Jag har ganska nyligen kommit fram till den punkten i mig själv också och det är väldigt befriande och skönt.
Jag har även slutat ge mina tankar så mkt energi utan kan nu verkligen känna och förstå att tankarna alltid är ombytliga och förgängliga. Därmed förändras min sinnestämning och jag behöver alltså inte gå och gräva ner mig i tankarna/känslorna.

Quote:

Så väldigt insiktsfullt och sant!

Quote:

Tja vad är negativt och vad är positivt? Det var delvis ett krast konstaterande eftersom du helt klart leder statistiken med antal inlägg med störst antal ord som berör egna religiösa/ideologiska åsikter. Lite ironi naturligtvis eftersom jag själv sällan orkar läsa hela dina långa utläggningar. Sorry, man e ju lite dataålderskadad... Sen var det en pass eftersom du i trådstartaren kanske hittar någon som är intresserad av vad du har att säga.

I övrigt anser jag att alla predikar sin "frälsningslära", även de som tror att de inte gör det, och särskilt de som rackar ner på andra för att de predikar.

Shalom

Mordecai

Hehhe!

(Med all respekt och helt positiv avsikt:
Ni e roliga, Mordecai och seilon!) :D

Mycket hög identifikationsfaktor för mej i vad seilon skriver.

Jag föddes till...tja...krazyFlipy.

Att acceptera och erkänna självet tog mej tid.
Lång tid.
Har alltid upplevt och tolkat omvärlden mer intuitivt (trots manligt kön :) än intellektuellt eller per logik.
Antagligen är det hela en livslång process, men en av mina personliga absoluta trösklar utgjordes
av att äntligen kunna stänga av den inre dialogen.
Först då hörde jag de riktiga nyheterna.

(Hmmm...måhända är min språkliga begreppsvärld något färgad av Carlos Castaneda och hans böcker,
som jag slukade när det begav sej. Nå, det är bara ord, beskrivningar.
Naturligtvis har jag sparat några av de klaraste uttrycken jag stött på under resan.)

Och ja, inget är som att stiga av skjutsen mitt ute i ödemarken!
Allt onödigt tjafs rinner av en som vatten på en gås.

Peace.