Vi är skaparen som skapat vår verklighet. Vi lever inom en underbar kärleksfull skapelse.

I egenskap av skapare och i egenskap av reinkarnation på jorden idag så måste vi ta vårt ansvar.

Vi är här för att fixa våra problem.

Jag läser alldeles för många trådar där man klankar ner på varandra eller är ironiska. Jag ser alldeles för många skriva med en osäkerhet om vad vi är. Det enda du är är din egen och allas andra skapare.

Samtidigt som du skapar din och alla andras verklighet så skapar alla andra sin egen och även din verklighet. Vi är alltså paradoxalt nog existerande inom en paradoxal verklighet och skapelse.

I begynnelsen fanns det ett medvetande. Detta medvetande har blivit alla medvetanden, unika medvetanden. Vi skapar unikhet och oändliga unika medvetanden i all evighet. Vi är den oändliga skaparen, du är den oändliga skaparen och jag är den oändliga skaparen.

Ditt liv kommer aldrig ta slut, din existens som medvetande kommer aldrig sluta om du inte väljer att sluta existera. Du är evig. Du är Gud. Du är en Ängel, Du är en människa och du är en Själ.

Vi måste sluta argumentera och praktiskt arbeta för en förbättring.

Majoriteten av alla som inkarnerat på jorden idag är totalt vilseledda, så vilseledda att de inte ens kan se att de är de själva som är den oändliga skaparen.

Fysiskt eller inte, jag existerar eftersom jag är skaparen. Jag är min egen skapelse, likaså är du. Vi har skapat allting för att underhålla oss själva.

Vad har gått fel?

Allting känns så fel, det är så mycket våld, så mycket negativitet och all ignorans samt allt missförstånd som omger oss. Även om vi vet om att det ekonomiska systemet är fel så kan vi inte enas om en lösning. Vi vet om att vi är slavar, men vi kan inte enas om en lösning.

Vår lek inom oändligheten har spårat ur. En grupp människor har tagit kontrollen över livet på jorden. Negativitet har infliltrerat våra sinnen, och även vi är negativiteten.

Allting i vår skapelse, ont som gott, roligt som tråkigt, är vad vi är.

Ingenting har gått fel. Allt är som det ska vara i en perfekt skapelse. Allt är tillåtet. Det är därför vi existerar.

Hur kan vi förstå vår existens?

Många har försökt beskriva vad vi är och varifrån vi kommer. Vi lyssnar till buddhism, hindiusm, koranen och bibeln. Vi lyssnar till gurus och till visdom ifrån hopi, aztec och andra mystiska traditioner.

Vissa av oss finner svar genom drömmar, eller meditation. Andra träder in i den psykdeliska världen.

Men vi har allt framför oss redan. Det finns bara ett ögonblick. Det är här och nu. Det finns bara ett ögonblick - nuet.

Vi lever inom en tid då vår existens kommer gå att förklara, den går redan att förklara. Vi är den oändlige skaparen. Vi har skapat allting och vi har skapats utav vår egna skapelse och kan bara dö om det är vad vi verkligen vill göra.

Vi måste samarbeta

Det finns fri energi, det finns alternativ till dagens penga system, det finns oändliga lösningar på våra problem. Men så många människor är upptagna med diskutera vem som har rätt eller fel. Det finns inget rätt eller fel. Allt är lika rätt som fel, det är så det blir i en paradoxal skapelse.

Jag tycker det är så tråkigt att se vår värld som den ser ut idag. Visst har jag roligt och festar emelleanåt och spelar TV-Spel. Jag ser filmer och umgås med vänner och familj. Jag lever trots allt i nuet och jag dömer ingen och har gjort mig av med alla fördomar, och om någon dyker upp gör jag mig av med den.

Men nu måste vi ta tag i vår verklighet. Vi måste börja arbeta för en förändring ordentligt. Vi måste säga ifrån att vi inte kan leva som vi gör.

Jag vet att jag inte kan dö, jag är inte rädd för döden. Jag ser fram emot min död, och jag dör varenda kväll jag lägger mig för att sova. Men jag är trött på att vakna till denna verkligheten.

Jag kan inte ta mitt liv då jag har valt att vara här, precis som alla ni. Mitt högre mer allvetande jag har skickat mig hit.

Hur kan vi samarbeta?

Vi behöver skapa en plats att disktuera och organisera oss ifrån. Vi är trots allt skaparen och vi är alla kloner av oändlig intelligens samtidigt som vi är program skapade av verkligheten. Alla människor är inte mottagliga för kunskapen om att de är en oändlig skapare, att de är gudar och gudinnor.

Men många har förstått det, och vi behöver organisera oss. Vi behöver skapa praktiska fysiska icke andliga åtgärder för att gå emot ett bättre samhälle.

Det som idag dikterar vårt sätt att leva är systemet vi lever inom. Vi måste ändra systemet och vi gör det inte genom våld och kaos, utan genom ovillkorlig kärlek och förståelse.

Vi är en enda och allt vi gör emot andra gör vi emot oss själva.

Är du beredd att bli del av den organisation som tar tag i våra globala problem? Ensam kan man inte göra mycket i vår komplicerade verklighet men tillsammans kan vi åstadkomma mirakel och skjutsa jorden in i vår galaktiska familj och bli ett med ett perfekt och kärleksfullt universum.

Det är dags att vakna nu.

Är du med?

- seilon

Det låter ju enkelt men avund och vrede slår till, till slut, tyvärr.

Den som kommer till tro på Gud finner inte sig själv som en skapare. De med sann Guds-tro vet att Gud finns men kan inte bevisa det. Gud helade min rygg, inte sjukvården och det var inte jag som skapade detta.

Ondskan kan slå till. Du blir förtryckt, osedd, ohörd, emotsagd (som nu). Du kan drabbas av våld, våldtäkt, psykisk mobbning, utanförskap och annan skit. Du kan sitta på psyket om tio år. Du kan misslyckas, tröttnar och mörkret kan sluta sig inom dig och därinne kan du minnas en ljus barndom eller dylikt men du känner inte igen dig själv och dina känslor i mörkret. Tråkigt nog. Jag är 48 år och vet vad jag pratar om. Jag ville inte till mörkret men där hamnade jag och det var inte mörker jag ville skapa. Därinne fick jag med själ och hjärta ropa efter skaparen och han kom och det var märkbart och inget flum. Läs om Sodom och Gomorra i första moseboken, jämför med nuet. Synden kan man gå in i utan att veta om det och det var nog inte den, man som självskapare, ville skapa. Synden kan omsluta en utan att man vet ordet av i denna mörkrets värld. Vad är det då för fel med synden ? Den kan man väl skita i och gå vidare i utan att bry sig ? Synden är svårare än så; den bryter ned och dödar. Tyvärr så kan du vara död inom dig då du är 35 år och det är inte den positiva sidan som dödat. Den traumatiska biten dödar; våldtäkt och mord-budskap, otukt, pedofili, manipulation och lögn med mera får vi dras med i orättfärdiga samhällen. Detta är inte kul till slut och mörkret kan falla inom oss. Någon kan göra dig så illa att du vill mörda. Världen kan göra oss så illa att vi börjar fantisera om terror-dåd. Klassskillnad, förtryck, ojämn maktbalans kan skapa folkmord som till exempel i Rwanda.
Hur ska vi då prata oss själva till rätta som självskapare då vi drabbats av något som vi inte avsett att skapa ? Vem ska rensa oss från detta ? Skaparen får rensa oss till det bättre om vi vill ty i mörkret är det omöjligt att må gott.
Tyvärr (eller som tur är) kommer Sodom & Gomorras öde tillbaks vilken dag som helst och den som kan tro på Gud med själ och hjärta blir rädda ty Gud dräper inte rättfärdigheten utan han plockar bort rättfärdigheten från farosonen och förtappade syndare rensas bort.
Ta tsunamivågen i Thailand. En kvinna i Stockholm sade till mig efteråt: "Det var många som tyckte att tsunamivågen var bra för att många pedofiler dog".
I bibeln lär man sig att Gud dräper utan människohand. Vill du lära känna honom ? eller försvinna i fruktansvärda vågor som ska komma ?

Talar jag lögn och flum ? Nej jag talar sanning som sanningens profeter alltid gör. Då du hör ett fruktansvärt dån på avstånd som närmar sig så vet du att tiden är kort. Tänk då på vad du läst här
och att du blivit förvarnad från Gud och profeterna.

Att skapa är att förändra.

Man kan skapa åt sig själv. Man kan slkapa åt andra.

Men att skapa på stor skala har sina trix.

Det är som , du känner ett flöde av sanning komma med ett budskap och du ser vart floden är påväg.

Sanningens budskap i denna flod är som en liten barkbåt som kommer flytandes.

Det gäller för dig att ge den extra fart.

Gud är inget utom eller inom utan det är allt och inget.
Evig kärlek och visdom, ljus och mörker (I BALANS).

Du är som en kanal med dammluckor.

En prisma.

Ett mycket otroligt redskap.

Ordet jag existerar igentligen inte.
Ordet Inte är inlärt.


Det finns ett flöde genom allt, vi centrerar oss och hoppar på barkbåten.

Lev i Frid.

God bless you Flizzaf!

Det var visst en himla massa saker som vi "måste" göra nudå. Kom ihåg att förändring är illusion. Allt finns redan och inget förändras. Man ser det man vill se. Man skapar/söker det man själv vill uppleva. Det handlar om att ändra fokus. Du vill inte komma till paradiset genom att "fuska". Du vill förtjäna platsen du fått där. Bara de som själva är utan ondska förtjänar att leva med andra utan ondska. Vissa saker måste man gå igenom för att rena sig själv från ondskan. Inte minst måste man förstå och våga möta ondskan först. Det är det som är "elitens" uppgift. Det är allvar nu. Det är upp till oss själva att bevisa om vi vågar tro på det goda även i svåra tider. Vi är inte här för att "förändra" något. Vi är här för att våga möta oss själva och framförallt acceptera oss själva. Utan ondskan hade vi aldrig förstått varför vi skall rättfärdigt eftersträva det goda. Ondskan vi ser runt omkring oss är en väckarklocka som försöker väcka vår inneboende godhet till liv. det vi kallar gott kan helt enkelt inte existera utan det som är ont. Varken onda eller goda kan klaga på varandra eftersom de båda valt sida och därför tvingas tolerera och samexistera.

Inse att den här verkligheten och alla andra verkligheter är en del av den stora och ENDA verkligheten, där allt händer samtidigt. Tiden är bara riktningen som en verklighet går mot. Den är alltså inget linjärt fängelse som många tror. När vi återkopplar oss med den stora helheten så finns ingen tid.

Eden var jorden som okunskapens kunskap förvandlade till ett helvete.

Ondskan kommer från okunskapen om den egna naturen

Livet är verkligen ett prov.

Om dina fiender kastar knivar så kasta bröd tillbaks.

Man vinner inga hjärtan genom krig.

Man förändrar inte sig själv med strävan utan med kärlek.

Man förändrar sig själv när man lär sig älska sig själv och inte sitt ego.

Förändring är framgång.

Vad är det man hör folk säga hela tiden?

Men jag kan inte göra något jag kan inte förändra något vem är jag ?

Folk inser inte sitt värde när dom väl har ett.

För all del förändra er själva till det bättre men sträva inte,, genom att inse sinnets processer stilla sinnet och lyssna på hjärtat.

Skillnaden mellan kärlek lidande är hårfin varav vissa förknippar det med ondska.

Det finns inget ondska även demonerna är förklädda änglar med en uppgift och se till att det rullar i andevärlden.

Dom riktiga demonerna är hatsjälarna som inte kan återföddas och släppa taget om hatet och därav inte kan få en kropp.

Om ni bara visste vad andarna älskar oss våra liv lol och även ibland våra konflikter.Bortse från dom vilsna andarna.

Men vad gäller kroppen gillar dom vår röst och halsen mest av allt.

Ondskan är vad människan skapat pga okunskapen och gett ondskan en plats.

Ja det finns ingen tid för en medveten ande som left rättfärdig liv eller följt sitt hjärta.

Eller tiden är helt anorlunda för anden.

För en medveten ande som sökt sig själv i kroppen under livet på jorden och inte sträva är tiden nästan obefintlig 1000 år är som 5 minuter.

Men för en omedveten som följt sina falska jagets begär och försjunkit sig själv i illusioner kan ensamheten när illusionerna bleknat förvandlas till ett riktigt helvete där våran tid 5 minuter kan motsvara en evighet.

Och nu Time out för att jag pallar inte.

Jag tror faktiskt jag postat vad som postats kan.

Hade planer på radera mitt konto.

Men jag behåller den och informerar er om vad Jak banken har sagt och just in case.

Igentligen vill jag inte spendera tid vid datorn alls men kan se det som en nödvändighet ibland. tyvär.

Gör mig en tjänst och svara mig inte.

Glöm att jag existerar så är ni jättegulliga, jag återkommer när tiden är rätt.

Lev i harmoni.