Kastar ur mig mer tankar...

Låt säga att vi har en raket. Raketen sprutar ut materia med sjukt hög hastighet rakt bakåt, vad som händer då är att etern puttas bakåt och ny rymd/eter flyter in framifrån. Man upplever en rörelse framåt genom etern samtidigt som etern rör sig bakåt. Man har inte flyttat sig för fem öre relativt en verkligt stillastående observatör.

Däremot har man förändrat rymden runt sig.

Ovanstående gäller om etern har obefintlig friktion/massa.

Nu tror jag dock att etern har massa/tröghet och att vi inte bara flyttar etern omkring oss. Jag tror att vi både flyttar etern relativt en absolut nollpunkt och rör oss själva relativt en absolut nollpunkt, precis som mikroskopiska vattendjur i vatten. De puttar mediet "vatten" bakom sig.

Så om någon accelererar i en riktning borde den påverka etern att lokalt flöda i motsatt riktning så att efterföljande partiklar med samma hastighet/acceleration genom etern förlorar i avstånd till den första partikeln

Accelererar gör en partikel för övrigt genom att använda sitt rörelsemängdmoment till att putta mediet till sidan och bakåt i en virvelrörelse. (Elektromagnetisk framdrift genom rymden/etern för partiklar)

Vi kan ännu inte mäta accelerationer eller hastigheter för mediet, dvs eter-flöden, så vi upplever båda partiklarna som om de har samma hastighet fastän de avlägsnar sig från varandra pga eter-flödet efter den första partikeln.

om vi kan komprimera rymden/mediet/etern mellan två punkter så har vi med andra ord kanaler där vi kan resa en kort sträcka genom denna komprimerade rymd/eter men förflytta oss långt om man ser till andra vägar genom mediet.

Med andra ord behöver vi sätta rymden/etern i svängning så att rymden komprimeras korta stunder, under dessa komprimeringar reser vi längre sträcka genom rymden med samma hastighet.

Haha, jag fick en rolig tanke, 2012 kan vara då som vi passeras av en sådan eter-våg som komprimerar etern. Åker man med i en sådan våg kan man nog förflytta sig sjukt långt på kort tid i vågens riktning.

Vi behöver bara skapa mätutrustning som kan mäta eter-trycket för att veta när vi kan "surfa en våg"

Tiden upplevs ju definitivt som att den går snabbare nu, så antingen är vi i ett lågtryck eller högtryck i etern... vem vet, har inte orkat utesluta en av möjligheterna

Är vi inne på komprimerat vakuum? Jag tror att det skrevs en del om vakuumfysik i slutet av sjuttiotalet. Men jag trodde att det var ett skämt, faktiskt...

komprimerat vakuum är precis vad jag tänker på

Hittade en annan spännande teori som använder sig av vakuumpartiklar istället för att säga eter. Men det kan ju lika gärna vara samma sak. Båda är trots allt påhittade koncept.

Tycker inte riktigt att de/han/hon får ihop det till en trovärdig saga kring vad gravitation skulle vara
http://fryken.com/vakuumpartikel-teorin

I min eter-liknande teori, där etern kan ha tryck kan man lätt härleda fram att det runt materia skapas skuggor av all slumpmässigt flödande energi/energivågor, dvs runt materia skapas lägre tryck. Rymden expanderar dit för att jämna ut trycket och drar med sig materia som flyter runt i rymden vilket skapar accelerationen mot materien. Dvs vi upplever att all materia accelererar mot varandra, gravitation.

Men jag håller med om det mesta under rubriken
"INRIKTNINGEN PÅ DAGENS FORSKNING ÄR FÖR STELBENT"


För övrigt fanns det mycket roliga idéer på http://fryken.com/

Gillar starkt tankarna, tror dessutom att jag såg honom när han målade följande bild på tåget med ritplatta (hur jag nu kunde komma ihåg denna detalj...): http://fryken.com/produkter


Nu hittade jag en annan sajt.. ses om ett tag...
http://www.varlden.info/

Jag har fått lära mig att elektricitet, när man trycker in en elektron i ena änden av en sladd fungerar likt kulor, att de trycker på alla andra elektronkulor tills den sista kulan puttas ut i andra änden. Det skapas ett slags "elektrontryck" med för mycket elektroner i ena änden som jämnar ut sig genom sladden och trycker ut den sista elektronen närmast änden. Detta är för mig en våg.

Men när man utför dubbelspaltexperimentet och skjuter elektroner så flyger "samma" elektron genom luften och "samma" elektron träffar tavlan... underligt att de inte kan bestämma sig... fungerar elektroner som kulor eller flyger de utan att påverka varandra, flyger elektroner igenom alla andra elektroner på vägen utan kollisioner?

Någon som vet?

Är det kollisioner så är det partiklar som förmedlar en våg, och då är ju problemet löst. Då kan ett system med elektroner uppföra sig som en våg och en enskild elektron som partikel.

Då kan dock inte en partikel vara en våg, för vågen uppstår bara genom kraftöverföringarna "mellan" många elektroner.

Någon som vet hur man mäter att det är "en" elektron? Kan det inte vara en kontinuerlig mängd energi som bara kan mätas av i diskreta punkter pga mätmetoden? Hur vet vi att energin som överförs måste vara diskret?

Suck...

Dr Quantum - filmen förmedlar en felaktig fakta 4:00 in och framåt (Man har inte gjort experiment med elektroner där mätinstrument ej påverkar elektronen. Mätinstrumenten påverkar elektronen på samma sätt som att stänga spalter, om man inledningsvis mäter i ena spalten och sedan mäter i andra så får man det som visas i filmen)

http://www.youtube.com/watch?v=DfPeprQ7oGc


Från wiki:
However, an experiment performed in 1987[7] produced results that demonstrated that which-path information could be obtained without destroying the possibility of interference. This showed the effect of measurements that disturbed the particles in transit to a lesser degree and thereby influenced the interference pattern only to a comparable extent.



It is a widespread misunderstanding that, when two slits are open but a detector is added to the experiment to determine which slit a photon has passed through, then the interference pattern no longer forms and the experimental apparatus yields two simple patterns, one from each slit, superposed without interference. Such a result would be obtained only if the results of two experiments were superposed in which either one or the other slit is closed. However, there are many other methods to determine whether a photon passed through a slit, for instance by placing an atom at the position of each slit and monitoring whether one of these atoms is influenced by a photon passing it. In general in such experiments the interference pattern will be changed but not be completely wiped out. Interesting experiments of this latter kind have been performed with photons[7] and with neutrons.[8]



Fotoner och neutroner har fått lyckade experiment genomförda utan att förstöra interferensmönstret, men man har ännu inte gjort experimentet med elektroner...

Så "en" elektron vet vi inget om pga för lite grundforskning, suck... trodde forskningen gått längre... experimentet verkar inte vara gjort korrekt enligt wikitexten. Så det går inte att prata kring ett obefintligt/'felaktigt utfört' experiment.

Men fotoner och neutroner puttar på sina likar och skapar en våg på samma sätt som väldigt tunt vatten. I slutändan så puttas den sista partikeln ut eftersom det blev ett övertryck i systemet. Så vi mäter av fotonen/neutronen som innan testet befann sig närmast sensorn. Energin som puttar till denna sista partikel utbreder sig som en våg.

Detta har gett mig 3 dagars huvudbry... tänka sig att det stod på wiki... jag underskattar wiki ibland... de fysikartiklarna på engelska är bra faktiskt


Antar att filmen även förmedlar fel uppfattning kring att det är samma partikel, som skjuts ut, som träffar tavlan

Då funkar fysiken nämligen som jag lärt mig i skolan... fan vad jag hatar internet, osäker information överallt.

Jomen delar sig inte fotonen när den passerar ett hinder och flyter samman igen på andra sidan? (Det visade dom i ett utbildningsprogram för några år sedan). Hur beter sig gravitation när den passerar genom en planet som Jorden och påverkar en måne på andra sidan från solen sett? De stunder som månen befinner sig på bortsidan borde om planeten hindrar göra att månen sakta avlägsnar sig - men det är ju det den gör. Det verkar annars som om gravitation snarast är någon form av elektromagnetism.

Jules Verne skrev i boken "En resa till Månen" om en bollformad farkost som täcktes med nån sorts "tiles" som avskärmade från gravitation och när sista biten sattes i helt enkelt lyfte den och svävade iväg som en ballong. När man ville ändra riktning plockade man bort en bit åt det hållet man ville och lät sig sugas med av gravitationskraften.

Jag har en bit Holmenkol (en jordartsmetall) hemma, det ser ut som bly och känns som tvål men har en del märkliga egenskaper och kan skärma av gravitation. Men jag hittade en gång nån sorts metall som känns som tuggummi ute i naturen. Något liknande Holmenkol. Det lär vara både dyrt, sällsynt och eftersökt, är det någon som vet något om var man kan avyttra sånt?

Jules Verne var en märklig man med många strängar på sin lyra...

Enligt vad jag har läst så verkar vi inte ha att göra med samma foton hela resan. Men energin som överförs i kollisionerna är en våg. Och den sista partikeln som puttas mot sensorn är en partikel.

Så ja, vi har en partikel-våg dualitet, men det handlar inte om att en enskild partikel magiskt delar sig och blir en våg för att sedan sätta ihop sig på andra sidan hindret till en partikel.

Däremot tror jag att jag förstår hur det kan finnas nästintill diskreta tillstånd i partiklar. Liknande fenomen upplever vi för vatten vid 0 grader C. Vi får en första ordningens fasövergång där det alltså går åt energi för att smälta isen (transformera tillståndet), utan att man lyckas höja "temperaturen"(Mätbar energi).

Så när vi mäter av systemet kan vi bara se de kollisioner som innebär att en fasövergångs-energinivå passerats och systemet kollapsat (avgett sin energi som lagrats under fasövergången).

Dvs en transformation sker när aktiveringsenergin överladdat systemet och det slutligen kollapsar för att snabbt stabilisera sig i ett lägre tillstånd.

Jag skulle vilja påstå att det är mycket likt Termokemi. Exoterm reaktion som vi klarar av att mäta och endoterma reaktioner som vi inte uppfattar förens vi passerat fasövergången.

I fotokemi kallas exoterm reaktion "Spontan emission"

Har inte orkat läsa vad som skulle vara den elektrokemiska motsvarigheten... http://en.wikipedia.org/wiki/Electrochemistry

http://sv.wikipedia.org/wiki/Comptonspridning kan mycket väl vara hela cykeln med energiabsorbtion (Endoterm reaktion) och spontan emission(exoterm reaktion).

Och vill man spekulera riktigt mycket kan det universum vi upplever expandera, mycket väl bara vara motsvarigheten till en exoterm reaktion där energin frigjorts av en överladdning i centrum. Så vi är mitt i en "spontan emission" och sprids ut som en våg i alla riktningar. Då kan man även fastslå att big bang inte var början, det var bara den senaste gången universum överladdades med energi så att den laddade ur sig likt en kondensator. http://en.wikipedia.org/wiki/Breakdown_voltage

Vi har samma fenomen i alla delar av fysiken, ändå lär vi oss dem i separata ämnen med separata namn. Förvirringen är total... Gemensamt är att alla ämnen kallar det kinetisk energi, så alla är överens om att det är samma sak i olika skalor.

Tillståndet då månen cirkulerar runt jorden är också ett instabilt tillstånd som kan se liknande ut fastän det har olika mycket energi i sig. Låt säga att månen skulle vara mycket närmare jorden med samma period, då skulle det vara mindre energi i systemet men se mycket likt ut, dvs "Jord med måne roterande i samma period".

Nu har dock jorden-månen systemet accelererats av något elektromagnetiskt fält och kollapsar.

Så jorden-månen systemet är en exoterm reaktion där kropparna lämnar varandra och frigör massor med rörelseenergi i var sin riktning, detta uppspelat framför ögonen på oss i slow-motion.


"Det verkar annars som om gravitation snarast är någon form av elektromagnetism."

Ja, gravitation är ett lågtryck i rymden. Ett lågtryck som beror på att rörelseenergi i rymden kolliderar/överförs till materia, så denna rörelseenergi propagerar inte vidare genom materia i samma mängd. Det skapas alltså ett lågtryck (i en riktningsvektor) på baksidan/ytan av materia/himlakroppar. Detta är ren elektromagnetism, jag använder ordet "skugga" för att beskriva lågtrycket och dess vektor på samma gång.

Det vi kallar fotoner är därmed bara konceptet att materia kolliderar med annan materia och flyttar energi genom denna process. Därför kan fotonen vara masslös, foton = kollision (som flyttar energi i en riktning). Fotonen är energin som överförs. Och kollisioner utbreder sig som en våg. Det är definitionen på en våg med högtryck(kollisioner) och lågtryck.

Ett experiment, som skulle testa min teori, är att placera två bollar av vibrationsabsorberande material (exempelvis en tvättsvamp) i en vattenbasäng som man sätter i vibration i alla riktningar. De flytande tvättsvamparna/bollarna borde då puttas mot varandra (om de initialt är nära varandra) och vi har fenomenet gravitation mellan dem.

Borde också gå att bara värma vatten så att värmeenergin(kinetiska energin) skapar samma vågor av energi i alla riktningar i kastrullen. Koka inte för hårt så att det bildas stora bubblor som gör systemet svårobserverat/instabilt. Här kan flytande riskorn eller liknande vara rätt dimension på massorna.

Alla experiment där man kan skapa rörelseenergi att flöda i alla riktningar borde ge samma resultat, annars håller inte min teori.

Ordet eter som jag använt är (när jag tänker på det) bara ett ord för att beskriva vibrationer som propagerar fram genom rymden. Det är alltså vibrationer i rymden som flyttar kinetisk energi. Ingen materia som flyter omkring, det är ren kinetisk energi som flyter omkring. Det vi med annat ord kallar fotoner.

Min teori verkar passa ihop med The Electric Universe -teorin:
http://www.youtube.com/watch?v=V026kSw4XCs

Här är en till, den är dock lite fylld med teorier kring sammansvärjningar, jag tror snarare att det är ren okunskap/'insnöat tänkande'. Alltså oförmåga att tänka utanför sin indoktrinering från Einstein. Den visar på lite fler "undantag som bekräftar regeln", dvs ovilja att ändra på regeln/teorin.
http://www.youtube.com/watch?v=0Q4fecFbYBg&feature=related

En till: http://www.youtube.com/watch?v=ihVaL-FHUyk&NR=1

Jag erkänner att dessa filmer kan innehålla fel på samma sätt som det jag upptäckte i tidigare inlägg.

Följande film hade en fin serie med observationer mellan 0:40 och 07:41, därefter drar han fel slutsatser enligt mig. Dessa slutsatser kan man inte göra hur som helst med de presenterade observationerna.

Men se gärna klippet:

http://www.youtube.com/watch?v=2fdhyhPu6PY&NR=1

Nu har jag hittat ett namn på fenomenet "gravitation" när det sker via ljus.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Absorptionslinje

En viss frekvens absorberas, rörelseenergin i fotonen med samma våglängd absorberas och lagras i elektronens bana runt atomen. Hela detta system (Atomen med sina elektroner) accelereras lite i ljusets riktning av "stöten". I skuggan som blir bakom atomen, (dvs framför atomens nya accelerationsriktning) är det alltså mindre rörelseenergi i skuggans riktning (om fotonens hastighet överstiger Atomens hastighet).

Gravitation är bara skuggan av fotoner som försöker passera massa. Gravitation är minskad intensitet med fotoner (utav en viss frekvens) i en vektor på grund av att den passerat materia som absorberat lite av vågens rörelseenergi. Massan har därmed även accelererats i fotonens riktning.

Nästa klump materia som skulle vilja absorbera samma frekvens har färre fotoner av denna frekvens till förfogande. Den får därmed lägre acceleration i fotonernas riktning. Den första massan "puttas"/accelereras därmed snabbare mot den andra tills de kolliderar.

Nu kan man ju börja att försöka hitta de frekvenser som absorberas. Eller vilka som inte absorberas, dessa ämnen borde vara tyngdlösa. Hittar vi ett material som inte finns i jordens kärna så saknar det med högsta sannolikhet vikt på jordens yta (om det nu inte delar samma energinivåer vill säga). Vi behöver hitta atom-elektron-system som inte absorberar samma frekvenser som övrig materia.


Ni som undrar vad som händer med den absorberade energin kan vara lugna. Den sprids som en ny våg i en ny riktning.. (Dvs den fortsätter oftast inte i samma riktning som skuggan, men lite kan rent statistiskt fortsätta i samma riktning. Har med slumpen att göra hur tillståndet i elektronens system såg ut när det kollapsade av överladdning av erhållen energi.) http://sv.wikipedia.org/wiki/Emissionslinje
Detta gör logiskt att gravitationen i mitten av en massa borde vara 0. Det sker naturligtvis lite energiförluster som sänds ut i andra frekvenser, vanligast i jordens kärna är värme.

Positiva och negativa laddningar påvisar med denna utgångspunkt bara i vilken riktning som summan av energiflödet flödar mest. Dvs vilket håll accelerationen huvudsakligen sker åt som puttar mer på första partikeln än den efterföljande i "skuggan". Med samma syn på elektricitet så är likström också växelström som vibrerar i båda riktningar i en sladd. Däremot så är summan av energi i de olika riktningarna olika. Vågorna är starkare i ena riktningen. Men det är fortfarande vågor i båda riktningarna. Likström är alltså bara en sjukt hög frekvens av energivågor genom metaller där vågorna är mer energirika i ena riktningen. Vi kan se deras "svall" om vi leker med spolar.

Det borde också rent teoretiskt gå att transformera ner dessa snabba vibrationer till frekvenser vi kan ha nytta av. Tror det är detta som sker i generatorerna som John Bedini och Peter Lindemann lyckats bygga. De har lyckats utnyttja energiflöden på elektronnivå och kan ladda batterier med denna elektronvåg-kraft.

Vattenvågkraft på elektron-skala. Coolt!


Har jag ett tankefel någonstans?

Jag tycker det känns mycket intuitivt rakt igenom... vad tror ni?

Min teori kan förklara varför det finns het plasma i solens korona som överstiger temperaturen på ytan.

Den instrålande energin (fotonerna/'vibrerande rymden') absorberas först ytterst i plasmaområdet runt solen, emitteras sedan och absorberas av nästa atom-elektron-system. Varje gång detta upprepas på resan mot solens centrum uppstår förluster (energin byter frekvens) som strålas ut från atom-elektron-systemet i form av värmestrålning. Så en bit in mot solen är den mesta energin (i vissa frekvenser i spektrumet) helt omvandlad, fotonerna(vibrationen) är transformerad till värme(vibration av annan frekvens/våglängd). Energin i vissa frekvenser samlades upp i koronan.

Alldeles ovanför ytan av solen är det lokalt mindre mängd värme som transformeras från den inströmmande strålningen eftersom dessa frekvenser redan är "tömda" på energi i koronan.


Nu kommer ljuset/strålningen/vibrationerna till solens yta. Här finns det fler sorters grundämnen/element. Fler typer av atom-elektron-system som kan transformera fler frekvenser. Här börjar nästa uppvärmningslager. Fler frekvenser kan omvandlas till värme tills alla dessa frekvenser är transformerade en bit in i solen. Antar att det borde vara varmast i mitten av solen eftersom värmestrålning som studsar i alla riktningar borde ha störst koncentration där.

Solens värmeenergi verkar dessutom ackumuleras över tid tills trycket av värmeenergin expanderar solen. En liten del av den instrålande energin in mot solen lyckas reflektera ut igen, (kanske delvis transformeras från andra frekvenser också och emittera ut), det är denna lilla mängd energi som vi upplever som solljus (plus femtioelva andra frekvenser vi kan mäta). Det sker antagligen generering av solljus i både koronan och på ytan.

Så ett varierande inflöde av energi mot en stjärna skulle göra att den såg ut att blinka/pulsera. Det skulle inte ha att göra med förbränning i solen.

Quote:
Rörelsemängd och rörelseenergi är två olika saker. Vid låga hastigheter är rörelse mängd m*v och rörelseenergi m*v^2, men vid hastigheter som närmar sig ljusets måste man använda de relativistiska formlerna, där både rörelsemängd och rörelseenergi går mot oändligheten då hastigheten närmar sig ljusets.
http://en.wikipedia.org/wiki/Momentum ... in_relativistic_mechanics

Nu får jag dock inte min ide angående rörelsemängden, ett problem är ju att rörelsemängden är olika för olika observatörer.

Det är dock ett faktum att de relativistiska formlerna för energi och rörelseenergi bekräftas gång på gång i partikelacceleratorer, och lorentztransformationen som ger hastighetsadditionsformlerna där man aldrig kan komma över c är bland annat bekräftad genom ljushastighetens invarians och tidsdilatation som observerats i t.ex. nedsaktat radioaktivt sönderfall och atomur.

Quote:
Fotonen är ingen skugga. Skugga är avsaknad av fotoner på grund av någonting mellan ljusskällan och observatören som reflekterar eller absorverar fotonerna från ljusskällan.

Elektronen har också den både våg- och partikelegenskaper. Det har alla partiklar, det visar sig bara i olika stor utsträckning. I makrovärlden är partiklarnas vågegenskaper helt försumbara.

Quote:
Problemet med det du säger är bland annat att absoluta hastigheter kan inte mätas. Det är ingen skillnad mellan att röra sig med konstant hastighet (utan acceleration) och att befinna sig i vila. Inget experiment kan avgöra skillnaden. (Detta är Galileos relativitetsprincip.) Om man rör sig eller är i vila beror bara på vilken observatör man frågar.

Tar vi då som exempel att observatörer i två icke-accelererande rymdskepp möts i rymden så tycker båda att de själva är i vila och att den andra rör sig.
Enligt ditt resonemang så har väl då dessa två olika uppfattningar om hur etern flyter, båda tycker att den följer med dem själva. Den skulle alltså flyta åt två olika håll samtidigt, på samma ställe?

Dvs din teori förutsätter att absolut hastighet måste kunna mätas. Din eter måste då också ha en absolut hastighet relativt något annat, vad är isåfall detta. Och vilket experiment kan avgöra absolut hastighet?

Michelson-Morley försökte mäta absolut hastighet, fast absolut hastighet relativ en eter som var fix, vilket skiljer sig från din teori om en "strömmande" eter som har en absolut hastighet relativt något "annat" fixt.

Quote:
Den brinnande frågan är hur du avgör eterns hastighet relativt vad den nu ska mätas relativt.

Newtons lagar och det som bara var en teori av Einstein är på soptippen, där det hör hemma.

[Nu kommer en teori jag funderar kring, den känns ännu inte intuitiv]


Elektriskt motstånd verkar vara bland annat mängden värmeenergi som är i systemet. Värmeenergi är rörelse i alla riktningar som skapar mer motstånd i alla riktningar.

Lättaste liknelsen är att se högre värme som tjockare vatten som tillåter snabbare vågor men ger mer motstånd.

Rymden är då ett väldigt tjockt vatten (för vågor, inte oss alltså, vi rör oss med så låg relativ hastighet att vi inte ens märker av densiteten, vi tror det är vakuum, en variation i tryck i rymden/vakuum förflyttar sig med ljusets hastighet, minns att ljus är fotoner som är vågor genom mediet)

Samma gäller för de övriga fallen, jag exemplifierar ljudvågor som är mycket konkret, observera att "temperatur" och "atmosfärtryck" beskriver samma sak, dvs hur mycket "motstånd"/"kaos" mediet har, hur mycket energi som strålar i alla riktningar:

Normalt atmosfärstryck:

I luft vid -10ºC är ljudhastigheten ca 325 m/s
I luft vid +20°C är ljudhastigheten ca 340 m/s.
och vid +200ºC är den 435 m/s.

Ljudhastigheten i vätskor och fasta material är betydligt högre än i luft och inte lika temperaturberoende som för gasformigt material (luft).

Exempelvis är ljudutbredningshastigheten i stål 5 200 m/s, i vatten 1 450 m/s och i tegel 3 500 m/s

Tar man bort denna rörelseenergi ur systemet genom att sänka trycket och temperaturen så får man ett tillstånd som kallas supraledande. Utbredningshastigheten för vågor i detta system har jag inte hittat, men det borde följa Alla andra liknande system i naturen. Dvs sjunka.



Nu har vi sänkt hastigheten på hela detta systemet, allt händer nu i slow motion. Vibrationer i detta system utbreder sig långsammare men med mycket mindre motstånd. (Sett ur vårt perspektiv i vår snabbare värld. I den energifattiga världen rör sig vågor med systemets vågutbredningshastighet, det upplevs med andra ord som ljushastighet där med)


Minns att magnetfält är roterande lågtryck i vågor.

Nu till den krångliga biten:

Nu kommer dessa lågtryck in i ett medium som rör sig med lägre hastighet. Vågen komprimeras (ur vårt perspektiv), får en högre amplitud eftersom en snabb våg precis laddat ur sig sin energi snabbt (ur vårt systems tidsuppfattning). Frekvensen borde vara den samma och våglängden borde vara densamma (relativt detta systems tidsuppfattning, minns att allt går i slow motion)

Nu har vi alltså skapat en högre amplitud i ett långsammare medium som upplever samma frekvens och våglängd. En stor våg störs inte ut av några få atomer och elektroner. Utan elektroner i detta system är hur lätta som helst att påverka, de påverkar väldigt lite tillbaka eftersom de inte får energi från sin omgivning att putta tillbaka med.

Detta gör att vi lätt kan sätta denna "värld" i rotation, den har nämligen så lite energi att streta emot med. Vi kan lätt arrangera atomerna och deras elektroner i samma riktning och göra de flesta ämnen magnetiska genom denna handling. Vi har dessutom en våg som utan nämnvärt motstånd når andra sidan av mediet. Detta är supraledande material. Energifattiga system.

Vibrationer utifrån måste upplevas som mycket kraftfulla i detta energilösa medium, och därför inte störas ut så lätt.

Sen dras vågen ut igen när den lämnar mediet och uppfattas likadan som innan den trädde in. Lite långsammare genom supraledaren men utan motstånd/förluster har vågen nu flyttat sig en sträcka.

Hittar man energirika områden i rymden (relaterat till den energiintensitet/omgivningstryck vi har här på jorden) kan man resa snabbare . (Om vi har en framdrift som baserar sig på våg/vibrations-teknologi vill säga)

Energi-rika områden i rymden borde även ha starkare gravitation/dragning till tomrum/energifattiga områden och högre utbredningshastighet för vågor. Dessa områden borde påverka vår rymd mycket starkt.

Quote:
Teorier är den slutgiltiga formen av vetenskaplig kunskap. En teori kan inte upphöjas till någon finare status, utan med en teorier menas en sammanhängande förklaringsmodell av något fenomen, vilket är det vetenskapen strävar efter att producera.

\"Teorier är den slutgiltiga formen av vetenskaplig kunskap.\"

Visst, så de är teorier, och de måste då kastas. Vore de fakta och sanning då vore det mer än överväganden och antaganden.

Trodde ingen orkade läsa...

Jo jag printade ut det på en toarulle... hehe...

Alltid trevligt att läsa kring det därmed gravitation ocj kosmos, etc.

Somdu vet så finns det sedan tidigare spån i grunkurs för förståelse:

http://vaken.se/modules/newbb/viewtop ... 8&forum=27&post_id=140865

http://vaken.se/modules/newbb/viewtopic.php?post_id=74243

http://vaken.se/modules/newbb/viewtopic.php?post_id=95509
sebben...

Här är en annan text:


Gravitational Force of the Sun

Pari Spolter

Copyright © 1993 by Pari Spolter

ISBN 0-9638107-5-8

Library of Congress Catalog Card Number: 93-85943

(rev.5)







Using extensive recent data, GRAVITATIONAL FORCE OF THE SUN presents the correct interpretation of Kepler’s third law.

Pari Spolter has successfully attacked and destroyed Newton\'s Law of Universal Gravitation along with the gravitational constant and thrown Einstein and his pseudoscientific hypothetical equations on the junk heap of philosophical fraud.


What Pari has discovered is that her equation for the gravitational force of the sun Fs = a.A is identical to the 390-year-old Kepler’s Third Law, which is r3/t2or \"The square of the orbital periods of planets is directly proportional to the cubes of the semi-major axis of the orbits.\"


What Pari has done is to formulate the equation of the least squares line of regression of the mean orbital velocity of each planet around the sun versus the mean distance of that planet to the sun which she states as Fs = a.A, or \'the gravitation force of the sun is equal to the acceleration times the area\' of each planet. And the gravitational force of the sun turns out to be 4.16449 ± 0.00032 x 1020 m s-2 m2.

She proves her equation by taking the \'acceleration\' or the square of the mean orbital velocity of each planet and multiplying it by the mean distance (semimajor axis of revolution) of that planet. And the result is always the same: 4.1645 x 1020 m s-2 m2; the gravitational force of the sun.

She further proves her equation by calculating Fs = a.A from the orbit of each artificial satellite orbiting the sun including the Luna 1, Pioneer 5, 6, and 7, Ranger 5, Mariner 2, 5, 6, and 7 and Mars 4. And the result is always the same: 4.16 x 1020 m s-2 m2; the gravitational force of the sun.

What Pari does then is to compute the gravitational force of the sun using Newton’s force laws (either the Second Law or the Universal Law) with the mass of each planet given in the tables of the astronomical books.


The gravitation force of the sun, calculated from Newton\'s equations, F = ma or F = GMm/r^2,is not constant and varies from 4.16 x 1023 kg m s-2 for Jupiter to 5.69 x 1016 kg m s-2 for Pluto; and 16.76 kg m s-2 for Mars 4 to 0.33 kg m s-2 for Pioneer 7.

Thus, if we accept Newton’s force laws, we have to assume that the sun doles out a specific amount of its attractive force depending on the particular body that orbits it.

Pari states in \'Gravitational Force of the Sun\' (pg. 138) \"...convincing experiments (pg. 138-143), with increasing degree of precision, have shown that the gravitational force is independent of the mass or nature of the attracted body.\"

Pari supports her proof for the constant gravitational force of the sun and her proof that there is no basis for Newton\'s assumption that the gravitational force is due to and is proportional to the quantity or density of matter by addressing a number of issues of which the following are only a part, in \"Gravitational Force of the Sun\":

Missing mass

Titius-Bode Distance Law

Direction of Movement, Radius of inversion

Eccentricity

Inertia

As to the \'missing mass\' problem Pari states, (pg. 112) \"...there is no basis for Newton\'s assumption that the gravitational force is due to and is proportional to the quantity or density of matter\" and cites numerous passages throughout Principia where Newton equates the magnitude of the gravitational force with the quantity or density of matter.

In addressing the Titius-Bode \'Distance Law, Pari plots the mean distance of the planets from the sun, r, versus the sequential numbers, n, on semi-logarithmic paper together with the least square line of regression. >From the result of her equation she concludes \"the distance law is an integral part of gravitation; i.e., gravitation is quantized.\"

She addresses the radius of inversion and concludes, \"like the distance law...is an integral part of gravitation.\"

For the question of eccentricity, Pari proves the increment of the force at perihelion is, in all cases, equal to the negative of the increment at aphelion and the increment is due to the sum of perturbations in the direction of the line of apsides. She states that the sum of the forces at perihelion and at aphelion divided by two is the gravitational force of the Sun.

She concludes that the eccentricity is, simply, the ratio of perturbations to the gravitational force of the sun.

In addressing inertia Pari accepts the classical definition: Inertia is the tendency of an object to maintain its state of rest or uniform motion.

Pari points out that simple laboratory experiments can be performed to determine the density of matter necessary, in a given volume of a sphere that is turning by an electric motor at a given setting, to produce various degrees of retardation of angular velocity.

Using accepted orbital mechanics that \'the mean orbital acceleration of the planets decreases with the square of the distance from the sun\', Pari then explains how a planet with a given mass would then weigh less in the outer than in the inner system and would therefore offer resistance to its angular velocity.

Further she shows how seasonal variations in Earth\'s spin ratio may be a change in the weight of the planet. As the Earth\'s weight is equal to its mass times acceleration and because measurements of the time of the rotation of Earth in terms of the cesium atomic standard show that the Earth spins faster in summer and slower in winter, the Earth would weigh less in summer than it does in winter and offers less resistance to its angular velocity.

Pari points out that the rotational retardation of a planet is proportional to its weight and also to the distribution of matter inside the body and that planets with greater rotational inertia have matter nearer the center.

She concludes that this is why the inner planets Mercury and Venus have no satellites and the outer planets have rings and several satellites.

Pari also dismisses Einstein’s Theory of Relativity, both General and Special in Chapters 2 and 3 of \"Gravitational Force of the Sun\" and concludes\" by noting that Einstein\'s Theories of Relativity fails to explain:

(1)the rotation of celestial bodies
(2) the orientation of the axis of rotation of the planets
(3) the orbital planes of all planets approximately on the solar equatorial plane (±12?)
(4) the inclination of the plane of the orbit of each planet
(5) the direction of movement of the planets (counterclockwise as viewed from north)
(6) the distance law
(7) the eccentricities
(8) the regression of the nodes
(9) the precession of the equinoxes
(10) the perturbations
You can be sure that deep in the bowels of the Pentagon someone already knows all of this. But we don\'t.
Pari Spolter has uncovered many truths about our planet, our solar system and universe by deductive reasoning, science and mathematics using recent data.

A few of those truths are:

Inert mass does not cause gravitational attraction
Mass and energy are not one and the same
Although the mass of a body remains constant, its weight increases when accelerated
The question of what causes gravity remains unanswered. Inert mass does not cause it. Neither does the nature of the attracted body cause it. Neither is gravitational force proportional to the quantity or density of matter of the attracted body.
You don\'t need a security clearance to buy Pari Spolter\'s \"The Gravitation Force of the Sun,\" but I bet someone wishes you did.
John Lear

Las Vegas, NV.

August 24, 2008



http://www.thelivingmoon.com/47john_l ... Sun_Book_Report_Rev_7.htm

lol

"The question of what causes gravity remains unanswered."


Jag säger bara:
Not in my world... Its the startingpoint to understand everything else in the world...


Så skriv du ut det på toarullen...
tror jag kan vara något på spåret faktiskt. Jag är alltid överskeptisk mot mig själv. Men nu har jag gjort en massa teoretiserande utan att hitta en brist i mitt tänk...

Så jag är riktigt spänd på att få frågor, utan frågor kan jag inte skapa vidare...